Rörande dessa innehåller det i går hitkomna måndagsnumret af Göteborgs Handelstidning en uppsats, som vi här nedan meddela:
Gotland, »Östersjöns prela» är oss mycket dyrbar. Alltifrån den tid, för 2 1/2 årbundraden sedan, då ön fast förenades med Sverige, har den alltid varit ärligt svensk, hvilket ju också har sin naturliga grund i den, sedan långa tider tillbaka, gemensamma kulturen, med samma språk, likartade traditioner och gemensamma intressen.
Sedan 1800 — efter det då inträffade, lyckligtvis endast tillfälliga, ryska besöket, har Gotland haft sitt eget försvarsväsep, bestående hufvudsakligen i en tämligen svag milis, hvilken, liksom meningen är med hufvudlandets landtstorm, varit uteslutande afsadd för Öns eget försvar. Men nu såsom förr är denna »perla» nog föremål för giriga blickar från mer än ett håll.
Skall Gotland kunna försvara sin »neutralitet» mot sådana onda lustar? Vi hafva någon gång förut ansett oss böra, om ock med vemod, möta denna fråga med tvitvel, ehuru med tillagå förboppning, att om än Gotland icke kan allena, eller ens med hjelp från det öfriga landet, värnas mot en öfvermäktig fiende, så böra vi kunna, vid ett fredsslut, återfå denna så kära perla på Östersjövåg.
Hvad är det, som de lystna blickarne afse?
Så vidt man hittills erfarit är detta de gotländska hamnar, hvilka egna sig till kolstationerna och hvilka äro dels Fårösund, dels Slite hamn.
Nu har hos riksdagen anslag blifvit begärdt till en fast fästning på Gotland, djupara inne i landet, vid Tingstäde, hvilken fästning är beräknad att kosta 2 till 3 millioner, hvaraf för tillfället dock endast 100,000 kr. blifvit äskade såsom bandpenning, med öfvergifvande af de provisoriska och värdelösa föstningsverken vid Fårösund, hvilken handpnening blifvit i de gemensamma omröstningarne sistlidne onsdag afelagen.
Afsigten med denna nya fästning är utan tvifvel god, men frågan är, om något kan dermed uträttas till gagn för Gotland. Derom bysa vi, för vår ringa del, starkt tvifvel.
Till en början måste man fråga sig: har platsen blifvit tillräckligt uudersökt? Omgifven som den är af stora myrmarker, bör väl den tilltänkta fästningen vara tryggad mot brist på sött vatten, hvilken brist utgör Karlskronas kanske största svaghet.
Är man likväl viss derpå? Hafva undersökningar derom blifvit gjorda? Huru går det om myrarne utdigas?
Äfven många andra omständigheter böra noggrannt undersökas, innanman inlåter sig på ett så stort och vågsamt företag som en större fästningsanläggning, hvilken ju borde, i krigstid, inrymma en betydlig besättning jämte mycket folk i öfrigt, som möjligen komme att söka skydda sig inom fästningsverken.
Det af riksdagen äskade anslaget skulle, föreställa vi oss, i första rummet afse de undersökningar vi här omnämt. Men icke behöfves derför så stor samma rom 100,000 kr.
Det skulle nog, såsom ju även framgår af regeringens proposition, afse begynnande af fästningsverken. Hela anläggningen komme enligt beräkning, att kosta 2 1/2 millioner, deraf 800,000 kr. skulle tillsvidare användas till hörnföstet vid Tingstäde kyrka.
Da båda kolhamnarne, hvarpå hittills jämförelsevis obetydliga kostnader blifvit nedlagda, skulle väl härmed vara ölfvergifna. Och så godt vore väl det, om också det sannolikt en gång till farst Bismarck gifva åtminstone halfva löftet dermed blefve ouppfyldt. Såsom dessa hamnar nu äro skyddade, lära föstena icke hindra hvad fartyg som helst att glada i hågen genomsegla Fårösund.
Man har nu vid riksdagsmännens nyligen aflagda besök på Karlsborg erfarit, hurnsom de der anlagda fästena blifvit grundade på insprängningen i berget, med dels ett vridbart pansartorn ofvan bergets kam, hvartill modell en gång var af John Ericsson skickad till Axel Adlersparre, dels tvänne pansartorn, hvilka komme att höjas och sänkas upp och ned i en uti berget nedspröngd vertikal tunnel, Det fägnar oss, att våra ingeniörer nu omsider beaktat detta från lekmannahållet länge påyrkade bygmadssätt, men förutsättningen för systemets genomförande är likväl, att det finnes berg att bygga på.
Detsa förutsättningar hafva funnits både i Karlskrona och vid Oskar-Fredriksborg, men hafva der ej blifvit uppmärksammade, antagligen emedan man då ännu ej fått spaning på fästningsverken vid Bukarest och icke vågat gå utom hvad man sett »i Tyskland eller Frankrike» hvilket en ingeniör en gång yttrade såsom förklaring, hvarför man ej nyttjade de fasta hällebergen till ekyddsmurar i stället för de afeprängda blocken, — »Att tänka sjelf» — var dock en kunskap som svenske män fordom ägde, och hvilken de också synas nu vara på väg att återvinna, så vida nämligen uppgifterna från Vaberget äro tillförlitliga, då de omtala våra fortifikationsofficerares medverkan till anläggningarna.
Måtte det så fortgå! Måtte det mod, som förmågan att »tänka sjelf» förutsätter, återkomma hos våra både ingeniörer och andre militärer, ty denna förmåga utgjorde, såsom sagdt, en gång vår ära, och den lefver lyckligtvis ännu på det borgerliga lifvets många områden.
Visserligen kan härmed åtskilligt experimenterande vara förbundet, och deita äfven med mer än ett omoget förslag, och visserligen hafva sådana experiment icke synnerligt understöd i vårt kära fädernesland, men omöjligt är det likväl ej att få praktiska uppfionivgar utförda, derest mod och ihärdighet ej saknas hos uppfinnarne. Nu har man börjat röra sig med långt mera verksamma och vida farligare saker än förr, Intet fästningsverk kan skydda sig mot de nya sprängämnen, hvarmed Edison hotat, ej heller mot hans elektriska strömmar, hvilka — om ryktet ej ljuger — äro hans senaste förstörelseredskap.
Mot dessa farliga krafter bjelpa hvarken Karlsborgs vallar eller Oskars-Fredriksborgs pansarbrytande kanoner, och näppeligen ej ens Vabergets i urberget nedsprängda tunnelar med deras pansartorn.
Men icke bör man derför afstå från byggande af nödiga föstningsverk, hvilka, utan tvifvel, anlagda på de rätta platserna och praktiskt utförda, böra räknas till ett af de bästa värn, ett land bör skaffa sig.
Men nog finnes det platser, som äro vigtigare att skydda än Tingstäde på Gotland.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 20 Maj 1892
N:r 76
