Dag: 5 augusti 2024

har adjunkten O. E. Venström härstädes hos k. m:t ansökt att blifva uppflyttad.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 September 1892
N:r 141

från ångbåtsbolaget att af staden återbekomma kr. 166:54, utgörande under år 1890 dubbelt betalta utskänkningsafgifter för restauratriserna å bolagets ångare, hvilka afgifter k m:t förklarat icke ha behöft erläggas, remitterades i går af stadsfullmäktige till drätselkammaren.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 September 1892
N:r 141

anvisade stadsfullmäktige vid gårdagssammanträdet för åren 1893—97 ett årligt anslag af 600 kronor, hvarjämte beviljades skolan rätt att för 300 kronor om året fortfarande få förbyra lokal i rådhuset samt erhålla bränsle till lokalens uppvärmning.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 September 1892
N:r 141

hade till stadsfullmäktiges gårdagssammanträde inkommit med anhållan, att staden ville draga försorg om att å stationsområdet qvarstående enskilda ladubygnader blefve borttagna under vinterns lopp, enär utrymme behöfdes för ett vagnshus.
Ansökningen remitterades till drätselkammaren för utlåtande och förslag.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 September 1892
N:r 141

I enlighet med motion af lektor Höjer hade stadsfullmäktige 12 Jannari i år åt drätselkammaren uppdragit, dels att ofördröjligen sätta strandskoningen utefter strandpromenaden i skick, dels att inkomma till fullmäktige med utlåtande, om andra åtgärder för strandens framtida skydd vore af nöden samt i så dant all att inkomma med kostnadsförslag, hvarjämte kammaren skulle yttra sig öfver motionärens förslag, att kostnaden för det förstoämda af dessa arbeten måtte bestridas ur hamnkassan.
Drätselkammaren, som vändt sig till hamndirektioonen med begäran att den skulle åtaga sig förstärkandet af strandskoningen vid strandpromenaden, men fått afslag på denna anhållan, har sjelf låtit utföra arbetet för en kostnad af 366 kr. 35 öre.
Då — säger kammaren — detta arbete är vidtaget för att skydda mot hafvets påträngande och sålunda vore att anse som ett bamnarbete har kammaren ansett billigt och föreslagit att det bestrides ur hamnkassan, i synnerhet som det blifvit nödvändiggjordt derigenom att de stora gråstenarne, som förut utgjort det naturliga skyddet för norra stranden, borttagits och användts för vågbrytarens nybygnad.
Beträffande strandens ytterligare skydd, har stadsingeniören ansett att kostnaderna för ytterligare förstärkoingsarbeten & södra strandskoningen från vågbrytaren till norra fiskarhamnen, skulle belöpa sig till 784 kr. och å strandskoningen norr derom till 343 kr.
Af dessa båda har drätselkammaren ansett den norra skooingen bäst tarfva förstärkning, samt hemstält att kammaren måtte bemyndigas att för 343 kr. verkställa denna förstärkning, hvartill medel skulle tagas ur hamnkassan.
Då frågan i går afton föredrogs hos stadsfullmäktige, begärdes ordet af:
Hr Björkander, som ej fann lämpligt att de ifrågavarande kostnaderna bestredes ur hamnkassan, då det faktiskt icke var fråga om ett hamparbete. Hamnens medel behöfdeg allt för väl till hamnens egna behof. Skall Visby hamn bli något så när ordentlig, tarfvar den svart större utgifter. De af stadsingeniören för strandskoningen beräknade kostnaderna skulle nog springa upp till dubbla beloppet. Det redan verkstälda arbetet vore ej hållbart, då den använda kalketenen ej öfvergjutits med cement. Man finge ej räkna för mycket med hamnmedlen. Man borde se till, om icke den nya hamntaxan komme att vålla minskning i hamnens inkomster.
Hr Bergman ansig visserligen här icke fråga vara om ett hamnarbete, men billigheten talade dock för att hamnkassan betalade det, då vi ha hamnpbygnaden att tacka för strandens förstöring. Man finge taga bot, der man tagit sot.
Hr Jacobson var af samma åsigt som hr Björkander. Det vore bra att för hamnen ha en samlad styfver. Sant vore nog att hafvet skar bort strandpromenaden, Denna hade dock staden största nytta af, hvarför medel a dess iståndsättande borde tagas ur stadens kassa.
Borgmästaren trodde det ej vara lagligt att till ifrågavarande ändamål använda hamens medel. Obebagligt vore ju att fatta ett beslut, som ej kunde vinna verkställighet.
Hr Höjer: Här vore ej tal om en rättsutan en lämplighetefråga. Intet hinder mötte att använda hamnens medel, som enligt förordningen i första rammet borde brukas för hamnens behof, och k. m:t hade genom ett gifvet prejudikat stadfäst den uppfattningen, att stad ej borde beröfvas rätt att i andra rummet till andra ändamål använda kamnmedel, Medgaf att här ej var fråga om ett hamnarbete.
Hr Björkander betonade att hamnkassan ej hade något öfverflöd. Skulle någon olycka drabba hamnen, torde vi ej ha att vänta något statsunderstöd, utan vi finge reda oss sjelfva. Hur skulle det då gå, om hamnkassan vore tom?
Hr Hellgren yrkade bifall till drätselkammareng framställningar och ansåg det ännu mycket osannolikare att staten skulle träde emellan, om hamnkassan vore fyld, än om den vore klen. Lämpligast vore nog att härskona de skattskyldige.
Hr Jeurling yrkade likaledes bifall till hvad kammaren föreslagit. En hamnfråga kunde ju detta på visst sätt vara, ty hur ginge det med hamnen, om batteribacken fiage urskäras af hafvet?
Sedan hrr Bergman och Jacobson ytterligare haft ordet, biföllos drätselkammarens här ofvan gjorda framställningar med 20 röster mot 4, som afgåfvos för att de begärda medlen skulle tagas ur stadens kassa och skulle det återstående arbetet med strandskoningen norr om fiskarhamnen icke blott betalas, utan äfven utöras af hamndirektionen.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 September 1892
N:r 141

beviljades i går af stadsfullmäktige:
å ägofiguren nr 53 söder om staden på ansökan af Johannes Petter Sandgren;
å den del af tomten nr 1 och 21 Klinterotens 3 qvarter, som utgöres af stadsjord, på ansökan af fru Matilda Munthe;
å en 300 qv.-fot stor tomtplats å s. k. Holmen, på ansökan af handl. Degerman, som mot den pu infästa tomtplatsen skulle afstå magasinstomten nr 15 samt bortflytta sitt derå belägna magasin till den nya tomten å Holmen;
å stadsjordstomten nr 103 I Klinterotens 4 qv. på ansökan af muraren O. G. Löfgren;
å stadsjordstomterna nr 6 och 41 söder om staden, i areal innebållande 3,173,40 qv.-m., på ansökan af vaktmästare Karl Hässelster, samt
å den del af tomten pr 32 i Klinterotens 1 qvarter, som utgöres af stadsjord, på ansökan af jernhandlaren Troed Pettersson.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 September 1892
N:r 141

Som bekant hade dr Björkman hos stadsfullmäktige väckt förslag, att fullmäktige måtte besluta den förändringen i gatubelysningen, att lyktorna hädanefter under den mörka årstiden tändes sådana qvällar, då månskenet till följd af moln eller dimma ej kan ersätta den vanliga belysningen.
Stadens tillsyningsman vid gatubelysningev, stadsfiskal Jonzon, har yttrat sig om motionen och dervid förklarat, att belysning äfven nnder polismånsken länge härstädes försökts, utan att det dermed afsedda ändamklet ej uppnåtts till följd bufvudsakligen deraf att stora svårigheter förefianas att hastigt få order spridda till lykttändarne då en måoskensafton helt plötsligt blifvit mulen. Enda sättet vore att hålla lyktorna brinnande hvarje qväll, hvilket dock skulle medföra en ökad kostnad af 12—1400 kronor.
Drätselkammaren, som haft att yttra sig om motionen, har ej ansett att denna ökade kostnad motsvaras af den dermed vuona fördelen att få lyktorna lysande under de jämförelsevis sällan förekommande mörka månskensqvällarne, under det att vid klart väder lyktskenet hade att täfla med månskenet, en täflan, som kammaren ansett ej torde utfalla till gatubelysningens fördel.
Emellertid har kammaren beslutit att uppmana stadsfiskalen att egna synnerlig uppmärksamhet åt månskensqvällarne och vidtaga åtgärder för lyktornas snabbare tändande vid inträffande polismånsken, samt att låta belysningen vid hvarje belysningsperiod börja 1—2 dagar tidigare än hittills, Till nästa år är kammaren sinnad att föreskrifva det belysningen skal] börja under senare hälften af Augusti månad.
Stadsfallmäktige beslöto I går att låta bero vid dessa af drätselkammaren beslutade åtgärder.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 September 1892
N:r 141