hade af husbonden O. Olofsson, Nybingels i Gothem, ingifvits till domkapitlet rörande kyrkoherde G. H. Tiléns förhållande till sina församlingsbor och särskildt till klagandenp. Olofsson anförde att pastor vore på god väg att åstadkomma stor misstämning i sinnena och utså bitterhet mellan församlingens medlemmar å ena och läraren å andra sidan. På grund häraf förklarade Olofsson i sin anmälan, det han funne sig nödsakad anmäla de af Tilén vidtagna åtgärder, som, enligt klagandens förmenande vittnade om allt annat än förtjenstfullt nit vid embetets utöfoing eller rätt uppfattning af en kyrkoherdes plikt och kall för att bibehålla aktniogen för sig sjelf och sitt embete och icke blottställa densamma enom sina förlöpningar. Vid skrifvelsen var fogad en af Tilén å Olofsson och hans hustru till inställelse inför kyrkorådet utfärdad kallelse, som icke hade minsta stöd för sig, men deremot vittnade om okunnighet, då i kallelsen åberopade lagrum handlade om pastors förhållande till kaplanen, icke om något som hade gemenskap med kyrkorådet eller dess judiciella bestraffnings- eller ransakningsrätt.
Sedan kyrkoherde Tilén fått förklara sig öfver avmälan har dompapitlet nu i utslag meddelat, att då icke styrkt blifvit att Ti!éa vid sitt tillvägagående mot klagabde låtit sig bestämma af personlig afvog??? eller någon. annan bevekelsegränd än presterlig nit, eller att, hvad iöfrigt rörande Tiléns ställning till sina församlingsbor anförts, ägde grund, domkapitlet funnit den af klaganden gjorda anmälan icke till någon dess åtgärd föranleda.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 30 September 1892
N:r 150