skulle vi kunna inom få dagar kanske få sorgen konstatera, om icke vederbörande nu riktigt se upp och ej snikenhetsbegäret får döfva känslan af hvad man är skyldig sina medmenniskor.
I lördags afton kl. 1/2 8 strandade nämligen utanför Bjerges vid vestkusten af Vamlingbo Glasgonångaren »Ant», kapten Nasch, på väg till Helsingfors i barlast från Stettin, kommande alltså från kolerasmittad ort.
Enligt hvad man meddelar Gotlands Allehanda från strandningsstället ha flere man från Vamlingbo gått ombord på ångaren, hvarjämte bergningsångaren Poseidon med Neptunbolagets ombud kapten Holst anländt till strandningsstället.
Om detta är nu ingenting att säga, blott det noga lakttages, att ingen af de ombordvarande få gå i land igen utan att ha undergått vederbörlig observation, så mycket nödigare som fartyget, för att lätta, tömt barlasttanken och det som bekant är företrädesvis genom vattnet som kolerasmittan fortpiantas.
Man hyser hopp om att kunna rädda fartyget, då naturligtvis detsamma med både besättning och bergare får afgå till Enholmen för observation, innan någon beröring med land får äga rum.
Men — om fartyget blir vrak? Hur skall man då’ bete sig!
Ja, då lär väl ej blifva annan råd, än att bergningsångaren får taga alla dem som haft något att göra med det strandade fartyget ombord och med dem lägga sig i observation.
Saken är allvarsam nog, ty ofta hardet visat sig att just af en liten oförsigtighet stora olyckor kunnat åstadkommas. Man hyser den förhoppningen, att Neptunbolagets tjenstemän skola veta att iakttaga all nödig försigtighet, samt framför allt, att vederbörande myndigheter måtte vara vakna och icke tillåta något tummande på karantänsförorådningen.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 3 Oktober 1892
N:r 152
