kunde i dessa dagar tätteligen ha blifvit arrangeradt i Burgsvik, om det velat sig illa.
Häromdagen spreds i staden ett rykte, att utanför Burgsvik strandat ett ryskt fartyg, kommande från kolerasmittad ort, och hvars besättning gått i land. Ryk tet for emellertid den gången med osanning. Förhållandet var, att utanför Hoburgen ankrat en rysk slättoppare, som sändt ett par man i land efter vatten. Nå, detta var, förstås, icke riktigt handladt, men ingenting kunde göras åt saken, då ryssen redan gått sin väg.
Men — dagen derp& syntes han Bnyo, då utanför Burgsvik och sände åter folk i land. Denvna gång gälde det ej att hämta brunnsvatten utan — eldvatten.
Nu blef det uppståndelse i det lilla Burgsvik. Ryssarne skulle motas bort. Länsman och fjerdiogsmän uniformerade sig, drogo ut i sluten trupp och slogo i från sig med händerna åt ryssarne, som inte begrepo ett dugg. Nitschevå, nitschevå (det gör ingenting) sade de och visade bränvinskaggarne. De goda Burgsviksborna letade reda på all ryska de kunde för att göra sig begripliga, men ordförrådet inskränkte sig till att man samfäldt nös: atschi, atschi — det låter som ryska, påstås det.
Nå, de kvastörstande ryssarne begrepo fortfarande lika litet nysingarna, men förstodo dock slutligen, att de mot dem använda gesterna betydde att de skulle knalla sig i väg, hvilket de och mycket fredligt gjorde.
Det blef sålunda ingenting af med Hammerfestspektaklet, och Burgsvik var befriadt från den hotande kolerafaran.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 Oktober 1892
N:r 157
