Södra Gotland, 17 december 1892.
Bums i sjön! En yngling ifrån trakten, som häromdagen gjorde en sedvanlig tor vil vestra hafsstranden, såg dervid ett föremål flyta i vattnet vid iskanten. I hopp, att det var något värdefullt strandfynd skyndade han hem efter en båtshake, Beväpnad dermed smög han sig sakta ut åt vattenkanten och högg båtshaken i fyndet, då — den svaga isen bragt och ynglingen sjönk jämt med axlarna under vattnet dervid släppande både båtsbake och fynd. Under hans försök att krafla sig upp på isen, brast denna allt mera, under det han på den steniga och ojemna botten hade all möda att hålla sig upprätt. Inseende det omöjliga i att hjelpa sig sjelf, höll han sig fas. i iskanten och upphäfde väldiga nödrop, hvilka hördes af en person, som skyndade till olycksstället, och genom att räcka en å en gärdesgård hemtad spira åt den nödstälde, lyckades draga upp honom ur hans allt annat än angenäma kallbad. Strandfyndet, hvilket man sedermera jämte båtehaken lyckades berga u:gjordes af — en gammal trasig bastmatta.
En fiffig jagt. Ett par hemmansägare på söder voro häromdagen ute på jagt. Efter mycket sökande fick hunden dref på en hare och nu bar det i väg för brinnande lifvet, dervid haren gj rde ett par slag utan att skyttarne kommo i tillfälle att skjuta. Uttröttad, satte haren med hunden efter sig kurs på en bondgård, dit skyttarne följde, utan att någondera der kunde finna minsta spår efter jössen. Sedan både rishög och annat på gården genomsökts utan resultat, gick man att söka i ett vagnshus till hvilket dörren stod öpper. Längst uppe i huset låg litet halm, hvilket den ena skytten tog i famnen, och under utropet »hvad var der»! slängde fram mot dörren, Men »der» var jössen, som sedan han tumlat om på golfvet ett par slag såg vägen öppen och satte af åt skogen, med pu uthvilade krafier under dei skyttarne fördömde sin dumhet att lemna bösserna utanför. Efter många krumbugter fick delinqventen omsider bita i — snön.
En nåls vandring. En oxe tillhörig en hemmansegare härstädes, har en längre tid synts mager och sjuklig och böller ha uppgått på kroppen för att efter en tid försvinna och åter visa sig på annat ställe, Senast visade sig en dylik böld strax framom struphufvodet, hvilken ej tycktes vilja dela andras öde att försvinna, Ägaren, som lyste se hvad bölden incehöll skar häromdagen hål derpå och sedan han kramat densamma utkom deror en större nål, hvilken djuret troligen vid något tiilfälle sväljt och som sedan vandrat genom kroppeu och orsakat dess sjukdom. Sedan nålen uttagits har sjukdomen häfts.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 19 December 1892
N:r 196