Händelsen har så fogat, att i dagarne på Gotland utslocknat ett lif, hvars verksamhet visserligen icke fallit inom denna provins särskilda område, men som varit af en sådan märklig innebörd, att en kon torteckning af detsamma väl förtjenar en bemärkt plats i vår tidning. Visyfta på postmästaren i Helsingborg, den gamle politikern Emil Key, hvilken nyårsaftonen kl. 1/2 10 här i skötet af sin dotters familj utandades sin sista suck lugnt och stilla efter flere års aftyning.
Key föddes 7 Okt. 1822 på Eds bruk i Kalmar län, vistades efter sin !aders frånfälle och sedan modren trädt i nytt äktenskap, i sin styffaders, den bekante riksdagstalaren A. Kr. Raabs hem, Der väcktes hos honom redan vid unga år det intresse för politiska frågor, som sedermera under en viss tid af hamna lit nästan helt och hållet upptog honom. Efter att i Lund hafva aflagt 1838 student- och 1841 kansliexamen, antogs Key 1842 såsom e. o. kanslist i finausdepartementet, tillbragte en del af närmast följande åren på resor (skildrade i En resebeskrifning af E. K. 1846) och slog sig 1848 ned såsom landtbrukare på Sundsholms säteri i Gladhammars sockep, södra Tjusts härad af Kalmar läv, Der erhöll han inom kort en mängd kommunala uppdrag, satt 1862—83 i Norra Kalmar läns landsting, hvarest ban 1872—81 innebade vice ordförande- och 1882—83 ordförandeplatsen och var 1870—71 samt 1880—982 vice ordf. i Kalmar läng norra hushållningssällsksp. Samtidigt fick han tilltredsställa sitt begär att deltaga i det politiska lifvet. 1867—83 representerade han oafbrutet Södra Tjusts härad i riksdagens andra kammare, der han var en af de mest bemärkte medlemmarna af landtmannapsrtiet, i hvars bildande han tog verksam del. Begåtvad med stor lätthet att uttrycka sig och verkande för sina politiska syften med mycken ifver i tal och skrift så inom som utom riksdagen, blef Key en af sitt partis förtroendemän, — Han hade 1868—83 plats i rikedagens vigtigaste utskott, statsutskottet, 1876 —80 såsom v. ordförande och 1881—82 såsom ordförande, och i de särskilda utskott, som vid 1871 års urtima riksdag samt vid 1878 och 1883 års riksdagar tillsattes för försvarsväsendets och grundskatternas ordnande, 1879 —83 valdes han till medlem af talmanskonferensen. Af regeriogen utsågs Key till ledamot af rote- och rusthållarekomitén (186768), skatteregleringskomitén (1879—83), landtförsvarskomitéa (1880—982) och läroverkskomitéa (1883). Bland de motioner, vid hvilka Keys namn är fäst, må nämnas den 1878 väckta motionen med förslag till ny härordning, hvars grunder antogos af andra kammaren samma år och upptogos i k. m:ts vid 1883 års riksdag framlagda förslag. Key sökte och erhöll 29 Juni 1883 postmästaretjensten i Helsingborg samt nedlade i sammanhang härmed sitt mandat som rikslagsman. — 1865 invaldes han i landtbruksakademien. Han utgaf åtskilliga skrifter, såsom broschyrerna Politiska funderingar af En Skandinav (1849), Till allmänheten i försvarsfrågan af Broder Svensk (1882), Till allmänheten i skattefrågan af Broder Svensk (1883), samt Försök till Svenska tidningspressens historia (1:sta del. 1883).
Till dessa mera yttre drag af Keys lif vilja vi foga änna några ord.
Key var till hela sitt skaplynne poet och estetiker och detta hans kynne gick som en underström i hela hans offentliga verksamhet. Som ung student i Lund svärmade han för Jean Pul och bildade jämte några kamrater ett litterärt förbund med namnet »Unga Sverige», samt gaf ut ett band dikter, der påverkan från den tyska förebilden var mycket skönjbar. Efter sina utländska resor, slog han sig ned på landet som jordbrukare, der till dels fortsättande med tillämpningen af sina estetiska teorier.
Det var först vid närmare 45 års ålder, som Key började deltaga i riksdagslifvet. Det nya representationsskicket hade ännu ej hunnit riktigt sammansmälta stånden, utan i andra kammaren sökte borgarena föra ett visst regemente. Då var det, som Key uppgjorde programmet till ett jordbrakarparti, hvilket skulle utgöra en motvigt mot borgarfalangen, och detta blef det sedermera under riksdagsstriderna så bekanta och mäktiga landtmannapartiet.
En annan af de landtmannarepresentanter, som jämte Key och många andra kände behofvet af ett sådant parti, var också Gotlands porra härads riksdagarepresentant Gustaf Kolmodin. Vid ett sammanträffande med Key dryftades saken. »Ni bör bilda partiet, ni har erfarenhet och prestige» — sade Kolmodin, Och efter detta började Key med utarbetandet af det program, som sedermera i hufvodsak antogs af landtmannapartiet. Ett af detta partis allra förnämsta stöd under dess första år blef också Kolmodin.
Tidigt, och egentligen mot det unga partiets vilja, inkom i detsamma Arvid Posse, en slägting till Key genom dennes giftermål med ena grefvinua Posse, och snart svingade han sig jämte Karl Ifvarson och några andra upp tillledare. Key blef aldrig en sådan, men han var dock i vis: mån partiets främste och alldeles säkert arbetsammaste man, som oftast fick kläda skott för detsamma. Liflig, godbjertad, godtrogen och öppen som han var, begagnades han mycket af den kraftfulle Arvid Posse för dennes syften, och det kaa med skäl ifrågasättas, huruvida dennes inflytande alltid var till odelad fromma för Keys politiska verksamhet.
Såsom äfven nämts, var det egentligen skatte- och försvarsfrågorna, som lifligast intresserade Key. Då dessa föllo vid 1883 års rikedag och drogo ministären Posse med sig, insåg Key att han på länge ej skulle ha något att arbeta för, hvarför han afsade sig sitt mandat. Arvid Posse hade under sin tid såsom regeringsschef sörjt för mer än en af sina gamla partikamrater genom att gifva dem reträttplatser, när de ville draga sig tillbaka från de politiska striderna, men sin trognaste och verksammaste medkämpe glömde han. Excellensen Thyselius godtgjorde dock sin företrädares försummelse och gaf Key postmästaretjensten i Helsingborg.
Men redan vid sitt tillträde af denna syssla var Key en bruten man. Dels torde nog härtill ha bidragit grämelse öfver otacken för allt oegennyttigt arbete, dels tog det Key mycket djupt, när döden snart skördade hans maka, som i många år troget och med varmt deltagande stått vid bang sida. Han träffades gång på gång af slaganfall, som gjorde honom oförmögen att sköta sin tjenst. De senare åren, under hvilka hans afmattningstillstånd tilltog, har han här åtnjutit den kärleksfullaste vård af en sin dotter och måg, fängelsedirektör H. Pettersson.
Så länge krafterna ännu något så när stodo honom bi, var han sysselsatt med utarbetandet af sina riksdagsmemoarer.
Dessa torde emellertid aldrig utkomma, enär de nogsamt gifva vid handen att de påbörjades för sent, då tankeskärpan och minnet redan blifvit förslöade.
Key efterlemnar tre döttrar, bland hvilka fröken Ellen Key, den bekanta och begåfvade förkämpen för qvinnosaken, samt en son, landtbrukare i Småland.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 2 Januari 1893
N:r 1
