Förste provinsialläkarens rapport,

till Helsovårdsnämden öfver den besigtning, som 16 och 17 sistlidne Aug. företogs inom staden.

Stadens vattenafledning.
Främst aiser sig förste provinsialläkaren böra förrya de föregående år gjorda anmörkningarna om stadens vattenaflopp. Omsorgen härom åligger, enligt helsovårdsstadgans § 9, helsovårdsnämden, och dr Björkman anhåller derför, att nämden ville hos vederbörande myndighet göra påminnelser om saken, Det är, såsom bekant, flere delar af staden, som sakna rännstenar, å norra Klinten Nygatav, norra Murgatan samt Lancaster- och Uddensgränd och å södra Klinten delar at Söderplan samt angränsande. gränder (Lejongränden m. fl.). På andra ställen är afloppet i rännstenarne för svagt, på ännu andra håll strömmar deras innehåll utöfver lägre belägna gårdar (t. ex. från Vådklockgatan ned på gårdarne vid St. Hansgränden). Det fiones gårdar hvilkas orenlighet helt enkelt ledes in på grannens gård (t. ex. från målare Petterssons gård in på major Kruuses).
Sedan uud:r förra året en del af kloakledningen blifvit färdig, kunde med lätthet all flytande orenlighet, som ännu besvärar kringliggande gårdar och rännstenar, afledas från stall, afträden, kök m. m., om bloti gårdsägarne kunde förmås till anslutniog till ledningen.) Det synes provinsialläkaren ej vara någon orättvisa om belsovårdsnämden derför genom skärpt tillsyn och större fordringar på renlighet söker påskynda deras anslutning.
Så länge utom lasarettet och hospitalet endast två bryggerier och fyra enskilde begagna sig af kloakledningen kan man ej vinna någon erfarenhet om dess gagn för staden. Uppseendeväckande är det parallelt med kloakledningens nedersta del tätt invid densamma löpande diket, fullt af stinkande orenlighet, beläget just der strandpromenaden börjar! Såsom något belysande för den nyligen dryftade frågan om gräsväxtens betydelse för renhållningen fäster doktor Björkman uppmärksamheten på diket eller rännstenen utefter den s. k. Odinska gården, der i gräsets skygd en större samling af flytande emuts vanligen döljer sig.

Bostadslägenheterna.
Ehuru vid besigtningen föga uppmärksamhet kunde egnas åt bostadslägenheter, bletvo dock å tvänne håll anmärkningar gjorda dels å glasmakare Sundells gård, der en del rum syntes vara i dåligt skick till följd af fukt, otäta tak eller annan bristande omvårdnad, dels & den mellan Norra Murgatan och Korsgränden invid Laocastergränd belägna trånga gården, der öfverbefolkning syntes vara för handen. I de två små bygnader, som tillhöra gården, funnos hopade 33 personer, deraf i två små rum 7 personer i hvardera. Omkring bygnaden plär vanligen stå vatten på Lancastergränden och inomhus syntes vådan ökas genom fattigdom och bristande renlighet.
Här — säger dr B. — torde äfven vara rävta stället att påpeka det olämpliga i att stadens i öfrigt srygga och rymliga fattighus, der nu 70—80 hjon äro samlade, saknar badrum. Att luften i rummen måste lida men af hudutdunstningen är under sådana förhållanden nödvändigt.

Dricksvatten och brunnar.
Visby borde kunna glädja sig åt den rikliga tillgången på godt dricksvatten, men egnar tyvärr icke nödvändig omvårdnad åt dessa sina skatter, Att fortfarande församma denna sak kan bli en våda för samhällets. Trots sundhetsinepektörans anmärkningar för några år tillbaka befinner sig den s. k. klosterbrunnen, den genom sitt centrala läge mest anlitade i staden, fortfarande i samma helsovådliga skick, 1 den mur, mot hvilken pumphuset är bygdt, finnes ett hål, genom hvilket man från den angränsande gården kan se ned till vattnet. Vid provinssialläkarens besigtning syntes tresor och skräp ligga der vid hålet, och hvem vet, hvad sorts orenlighet der bakom muren kan tillföras källan? Stensättningen vid och ofvan pumpen är äfven i sådant skick, att gatusmutsen möjligen med spill- och regnvatten kan sköljas ned i brunnen. Ovisst är äfven, om icke vid regn och tillfälliga öfrersvämningar från närgränsanderännsten gaten kommer att öfverspolas med det från G. T. Häggs gård nedströmmande gödselvattnet.
En annan mycket prisad källa, det s. k. Piparhålet, som ligger mycket lågt, synes provinsialläkaren vara värd sorgtälligare skydd för regn- tö- och spillvatten. Den under epidemisjukhuset belägna källan borde tillsvidare ieke användas, förrän den kan anses ren från det smutsvatten, som till följd af felaktig ledning under lång tid nedströmmat i den omgifvande källaren. På enskilda gårdar finnes ofta brunnen helt nära ett mer eller mindre bristfälligt afträde (Str. R. 1: 5, 3: 10; Norder R. 1: 18, 3: 66; Hans R. 1: 20, 2: 27 m. fl.). Felaktig ötverbygnad ser man ofra (N. R. 1: 16, 1: 42, 2: 28, 2: 45: Hans R. 2: 11, det s. k. Goweniska huset m. f1.). Ur hslsovårdssynpunkt skulle en af sakkunninga utförd årlig besigtning af brunnarne vara lika påkallad som brandsynen är med hänsyn till eldfara.

Latrinväsendet.
Frågan om afträdena synes ännu komma att ställa stora krat på belsovårdsnämdens uppmärksamhet. Efter öfvergången till tunnsystemet torde det vara nödvändigt att nämden med stöd af § 21 i belsovårdsstadgan förordnar om på vissa tider förnyad tömning och bortföring af kärlevs innehåll. Denna täta tömning är en af tunnsystemets skuggsidor.
Bäst voro, om den ej behöfde lemnas i husägarnes händer, då det vid besigtningen syntes, att det ej ens hjelpt att det på förhand var kändt att och när besigtningen skulle komma. Om ej enskild företagsamhet träder cmellan, måste staden sjelf förr eller senare taga band om derow. En annan fråga är, om de, som infört tunnsystemet, skola vara befriade från skyldigheten att använda torf-| strö. Då dr Björkman förmodar, att helsovårdsnämden delar hans uppfattning, att ströet fortfarande är af nöden, föreslår han, att ån den, med stöd af § 17 mom. 7 i belsovårds-’ stadgan utfärdar en bestämmelse derom. Då denna på laga väg vunnit stadfästelse, är all tvekan borttagen.
Då vid hotande farsoter sådana afträden, som stå öppna för allmänheten, medföra största farav, erivrar förste provinsialläkaren om afträdet vid hamnen, som trots gjorda påminvelser befinner sig i högst uselt skick, Likaså borde väl det å rådstugugården befintliga afträdet i främsta rummet vara i mönstergilt skick. Cementfabriken, der talrika i staden bosatta arbetare ha sitt arbete, borde äfven egna mera tillsyn åt afträdena än vid besigtningen visade sig vara fallet. Det vanligaste fel, som anmärktes vid besigtningen, var att de gamla nedsänkta stenkistorna fortfarande användes till förvaring af orenlighet, oftast förutom afskräden sopor och äfven flytande ämnen. Här och der hade man stält tunnorna på botten i kistan bland denna orenlighet cller der man stält dem på ett mer eller mindre tätt underlag lät man orenlighet från svinbus eller fähus o. d. nedrinna i kistan. På ett ställe syntes tydligt att man med något ökadt besvär och kostnad lyckats vinna samma resultat som före tannornas införande: dessa tömdes nämligen i stenkistan (bryggar Sjöbergs gård Hans R. 2: 31). Ännu finnes en och annan afträdesgrop (t. ex. Sir. R. 4: 2. Kl. R. 2: 56 och 4: 83). På många ställen användas ännu stenkistorna såsom förot (t. ex. Str. 2: 2, 2: 34, 4: 2; Nord. R. 2: 28, Hans R. 2: 8, 2: 16, 2: 36, 3: 2; Kl. R. 2: 45 1/2, 8: 39, 8: 58, 8: 62, 3: 68, 3: 104 och det å. k. Goweaniskajhnset m. fl.). Otäta eller allt för stora lårar äro rätt vanliga (t. ex. Str. R. 2: 32, N. R. 1: 5, 1: 42, 2: 45; Hans R. 1: 8, 1: 18, 2: 30; Kl. R. 4: 72 1/2 m. fl.). Otäta underlag eller alldeles inga sådana anmärktes äfven rätt ofta (t. ex. N. R. 1: 89, 1: 50, 2: 81, 2: 49; Hans R. 2: 11; Kl. R. 3: 39, 3: 58, 3: 67 m. fl.).
Då det på många ställen synes omöjligt att enligt helsovårdsstadgans föreskrift lägga afträdena 20 fut från gatan, anser förste provinsialläkaren riktigast att fasthålla den förut inom helsovårdsnämden tilämpade principen, att om afträden ligga invid gata, böra de inrättas såsom klosetter. Så borde derför, enligt hans noppfattning, förfaras med Norder R. 1: 5 (ou bebodd af borgmästare Een m, fl.). Afträde, stall och gödselkista borde der med lätthet kunna bli Inktfria, om gården anslöte sig till den närbelägna kloakledningen.

Svinhållningen
lemnar fortfarande rika anledningar till klander. Den är i allmänhet förenad med osnygghet och elak lukt. Uaderlagen under svinstiorna äro oftast otäta eller ock får såsom sådant tjenstgöra en djup stenkista (t. ex. Str; R: 4: 2; N. R. 1:18, 1:16; 2: 28; Hans R. 1: 18, 2: 16, 2: 31 m, fl.). Enligt helsovårdsstadgane 18 $ mom. 1 skulle svinhållning kunna förbjudas å en del gårdar med trångt utrymme.

Fähus,
stall och gödselkistor äro i allmänhet ej förlattningsenliga, hvarken hvad beträffar läget öfver marken och afstånd från boningshus samt gator eller med afseende på golfvens täthet och afledningen för den flytande orenligheten. Dr Björkman framhåller särskildt det otillvörliga i att midt i staden invid tvänne gator låta ett stall finnas delvis utan golf, såsom i bryggare Vedins gård Hans R. 1: 18. Det torde medföra ringa kostnad — säger han — att utdraga kloakledningen, som ja redan finnes till gården, så att den kan användas äfven för stallet m. m. såsom nyligen skett i auditör Engströms gård Hans R. 1: 22. Hvar och en, som har sin väg förbi Vedioska gården, torde besväras af stanken. — Bland olagligt inrättade stall anmärkas de vid Str. B. 2: 32, 4: 2; N. R. 1: 5, 2: 23, 2: 45; Hans R. 1: 18,2: 8,2: 16,3: 2,8: 7; KI. R.2: 45 1/2, 2: 47, 2: 49, 2: 56, 3: 39, 3: 61 och 3: 107. På de båda sistnämda ställena saknades dager i stallen och det ena låg i ett murtorn under omgifvande markens yta. Olagliga gödselkistor antecknades under inspektionen vid Gvweniska huset och N. R. 1:5, 2: 28, Hans R. 3: 7; Kl. R. 3: 52, 3: 61 och 3: 67. Bristen på stall kunde skönjas i närheten af bamnen deraf att på ett par ställen marken syntes mycket förorenad af kreatursspillning, liksom bristen på pissoarer gör sig allt för mycket bemärkt vid stadsportarna. På många ställen visade sig, att föreskrifterna om orenlighets utslående i rännstenarne icke följes. Då rännstenar saknvas, har man naturligen i stället smutssamlingarna med på gården. Några gårdsägare ha gropar eller »slukbål» på bakgården eller i trädgård (t. ex. Kl. R. 2: 49 och 3: 63.

Slagterierna
hafva ej ännu, med undantag af det Vahlbeckska, skaffat sig täta, oljemålade väggar. Det säger sig sjelft, att epringorna mellan bräderna ej kunna rengöras och att blod o. d. bita sig in i de omålade bräderna. Denna brist borde vara lätt att afhjelpa. På ett par ställen ligga fåhus af den vanliga osnygga sorter vägg om vägg med slagteriet.

Bagerierna.
På ett, högst två undantag när syntes stadens bagerier vara verkliga damgömmor och ett eftersökt tillhåll för spindlar. Den svarta för vidröring lätt lossnande beläggningen på väggarne och taket, de öfverallt hängande, af svart dam tunga spindelväfvarne, som hota med sitt fall, och de af tjock emuts täckta golfven inge icke åskådaren smak för bröd, som bakas under så svaga garantier för brödets renbet. I ett bageri lågo smutsade barnkläder. Ingenstädes funnos släta eller oljemålade väggar.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 16 September 1892
N:r 142

Konsert

i Klinte kyrka
gifves söndagen den 18 Sept, kl. 4 e. m.
Programbiljetter å 50 öre, för barn och tjenare 25 öre, säljas vid ingången.
Selma Sörling. Jenny Köhler.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 16 September 1892
N:r 142

Auktion å auktionskammaren.

Fredagen den 23 innevarande September från kl. 10 f. m. låter enkefra Hilda Åkerman genom offentlig auktion å auktionskammaren försälja diverse möbler, bvaribland 1 förniakssoffa af mahogny, 1 byrå, flera speglar, bord; ett parti hemvötfda bomullstyger och verken, dukar, förkläden, sjalar, underkjortlar, valkadt och ovalkadt vadmal, flera hundra meter nya mattor, hästtäcken, nya stopptäcken och filtar samt en del sängkläder, en mängd trär kärl; en del färgstofter och färgeriinventarier, hvarilband 1 mekanisk ruggmaskin, 1 tygpress, plåtar, 1 kyp af koppar, flere färgpaonor, kopparcisterner, mortlar; flera kaminer, 2 sädesbiogar, 2 garopressar jämte mycket annat. Inventarierna kunna få beses dagarne före auktionen i fra Åkermans bostad vid S:t Hansgatan.
Kände, vederhäftige inropare erhålla 2 månaders anstånd med betalningen, andra få betala kontant eller ställa nöjaktig säkerhet.
Visby i September 1892.
Auktionskammaren.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 16 September 1892
N:r 142

Auktion vid s. k. Kinbergs plan.

Tisdagen den 20 innevarande September från kl. 10 f. m. låta sterbhusdelägarne efter framlidne konsul J. N. Kinberg genom offentlig auktion, som förrättas i sterbhusets egendom vid s. k. Kinbergs plan, försälja en mängd möbler, hvaribland: flere soffor, bord, stolar, finare och enklare sängar, speglar, 1 schiffonier, flera byråer, deribland med marmorskifva, skänkar, skåp, 1 pulpet, flera trädgårdssoffor, I piano, Hera väggur, 2 större glasljaskronor; malm-, koppar-, messing-, jern- och blecksaker af alla slag; 2 guldur; åkerbruks- och körredskap, såsom: plogar, harfvar, 1 vindmaskin, 1 tröskverk, fäder- och arbetsvagnar, slädar, kälkar; bättre och sämre selar, 1 ridsadel, 2 slädfällar, 2 gevär, pistoler; 1 mangel; diverse träkärl, ett stort parti utmärkt goda fjädertylda sängkläder; 2 goda violiner. samt 3 pelsar jämte mycket annat, som får beses dagen före auktionen från kl. 2—6 e. m.
Kände, vederhättige inropare erhålla 2 månaders anstånd med betalningen, andra få betala kontant, eller ställa nöjaktig säkerhet.
Visby i September 1892.
Auktionskammaren.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 16 September 1892
N:r 142

Handel och Sjöfart.

Utgångna fartyg: Från Visby 12 Sept: jakt Vega, Olsson, Vestervik, krut; 18 Sept: skon. Primus, Vibeberg, Värtan, dyagerkalk.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 September 1892
N:r 141

Passagerarelista.

Från Stockholm med »Gotland» 13 Sept.: grossh. Johansson, pastor Gadd med fru, apot. Björling, hr Berg; fru Blomberg, fröknarna Bergman, Ekman. — Med »Polhem» 14 Sept: kommendörkapt. Hägg, hrr von Jägerfeldt, Enderberg, Kindberg, Lindgren, Berling, Ekström; fru:na Wöhler, Gresén, Hägg, frök:na Myhrman, Engqvist, 6 däckspassagerare.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 September 1892
N:r 141

Från landsbygden.

Dalhem, 12 Sept.
Sädesskörden, som öfver allt på Gotland höres vera ganska vacker, och som nu snart är afmejad, har gifvit en gavska god och riklig afkastning. Kornet, som änovu här och der står ute på fälten i stackar, tyckes gifva en god inkomst, som nu med största ifver inbergas under den gynsamma väderleken.
Apropå jordens alster kan nämnas, att så rikligt med nötter, har det icke varit på många år härom kring.

Jagttiden som igår ingick, efterlärgtades af jägarne med största ifver. Bytet är särdeles lofvande beträffande rapphönsen, som förekomma tillsammans i stora flockar mellan 20 till 30 stycken på sädesfälten, Deremot är på hare ganska klen tillgång.

Vamlingbo, 12 September.
Tredskande fattighjon. För några år tillbaka ingick en i fattighuset boende ung enka äktenskap med en f. d. artillerist Fredin, född i Rone församling, Det äkta paret som, ehuru unga och arbetsföra personer, och ej isaknad af arbete, dock icke lyckades förskaffa sig eget tak öfver hufvudet, bodde fortfarande på samma ställe. Så började mannen föra ett supigt ock oregerligt lefnadssätt, hvilket föranledde att de i enlighet med kommunalstämmans beslut blefvo utkörda ur fattighusbygnaden, hvarefter de erhöllo bostad i en obebodd båtsmansbygnad, emot en ringa hyra, Åter förgick en liten tid, men den som ej betalade hyran det var vårt arbetareparsom lefde i öfverflöd och dryckenskap, när de erhöllo valuta för sitt arbete. Naturligtvis, som det var att förutse, blefvo de äfven här utfösta och stodo nu åter under »bar himmel», hustrun med ett litet barn på armen. Genom fattigvårdsstyrelsens försorg erhöllo de dock åter bostad på ett annat ställa emot vilkor att betala en krona i månad i byra. Två år förrunoo åter, men hyresvärden såg ej till ett enda öre, hvarför han en vacker dag uttog fönster och dörrar ur bygnaden för att bli sina byresgäster qvitt, helst som de äfven med otidiga ord och tillmälen bemötte honom då han höfligt men bestämdt fordrade någon ersättning. Således åter utan bostad. Hustrun begaf sig nu till fattigvårdsstyrelaens ordförande och begärde busrum i fartignuset, unoder det mannen på krogen förstörde så mycket han förtjent och hvilket varit tillräckligt att för tilltället betala hyran med. På kallelse sammanträdde nu fattigvårdsstyrelsen. och beslöt att för närvarande, enär de voro arbetsföra peisoner i sina bästa år och hade tillgång till god arbetsförtjenst, icke iphysa dem i fattigstugan, utan vidtalade ett par personer som voro i behof af arbetahjelp att mottaga, den ene mannen och den andra hustrun med barnet, samt gifva dem kost och logis.
Förtjeneten skulle innehållas för att dermed betäcka de resterande byrorna som delvis voro af styrelsen förskotterade, Detta fattigvårdsstyrelsens beslut delgafs de- båda makarne, hvilka dock icke funno för godt att efterkomma beslutet, Baträffande mannen, så anmäldes förhållandet för handräcknings erhållande hos k. m:t befallningehafvande i länet, och hustrun, som samma dag beslutet delgats, tog sina saker och forslade dem till — fattighuset, der hon genom inbrott förskaffade sig tillträde och tog sig bostad, blef aumäld, för att på laglig väg blifva åtalad för sitt brutala beteende bös ortens kronolänsman, som sistl. lördag 10 dennes höll politförhör i saken i närvaro af fattigvårdsstyrelsens medlemmar, deorvid hustru Fredio erkände sig hafva, genom att »bända» dörren upp till ett rum i fattighuset, förekaffat sig inträde och tagit sig bostad samt sjelf forslat dit sina saker. Tilllika förklarade hon på framstäld fråga att hon aldrig efterkomme fattigvårdsstyrelsens beslut a’t sända henne i arbete för att erhålla kost och husrum för sig och sitt barn. Vid domstolens nästa sammanträde blir nu den munviga qvinnan kallad att inställa sig för att stå till ansvar för sitt lagstridiga förfaringssätt. Mannen Fredin är ålagd att inom åtta dagar inkomma med förklaring öfver den hos länsstyrelsen gjorda anmälan, vid vite af 10 kronor, hvarefter utslag faller i saken, Ena sorglig bild ur lifvet!

Kornets afmejande har nu pågått med ifver under en utmärkt tjenlig väderlek, Många landtmän ha också afslutat detta arbete för året. Riklig ter sig skörden öfver allt, Rågprisen ställa sig jämförelsevis med fjorårets tämligen låga i år härute, från 10 till 12 kronor pr gammal tunna, undantagsvis deröfver, berättas det från bandelsp’atserna. Vigten på detta sädesslag växlar emellan 13 och 14 lisp. för amma mått.

»Bums i kanalen» gick en häst i går tillhörig landtbrukaren Olsson i Lingsarfve, der han i gyttjan sjönk ned så att han blef fastsittande. Till all lycka observerades djuret i det farliga läget, sedan det dock af öfveransträpgning nära nog var halfdödt, så att ägaren med ett halft tjog personer till hjelp fisk bokstafligen hala upp kräket med rep.

Burgsvik, 12 Sept.
Skördearbetet med vårsädet har under gångna veckan bedrifvits med lust och lif, troligen i mycket eggadt af den rikliga skörden och det vackra bergningsvädret. Dagligen synas tunga moln i skyn hota med regn, men hastigt skingras de af den friska vinden för att lemna rum för det vackraste solsken.
Den egentliga rågsåningstiden är för många dagar sedan förliden, men ännu synes här och der någon om dagarne beså någon åker.

Konstgödning af ett nytt fabrikat, från Langsdales fabrik i Newcastle, har i å af allmänheten härute bagagnats för höstsådden. I??jor somras hsmförde och försålde kapt L. Odman, Fide, från Helsingborg ett mindre parti superfosfit af ofvannämde fabrik och har denna. vara pu mycket anvävdts. Skäl vore derför att låta vetenskapligt uadersöka varan, så att man får se hvad man får för sina pengar.

Ett vackert föredöme. Till ägaren af den af er bretfskrifvare förut omnvämda raserade ladugårdslängan vid Skogs i Hamra har en insamling ai penningar och materialier företagits i Hamra och Öja, hvilken lär uppgå — enligt hvad det berättas — till omkring trehundra kronor i kontanta penningar. En ny ladngårdsbygnad kar nu i stället uppförts, dervid pastoratsbor visat en berömvärd hjelpsamhet äfven vid arbetets förrättande.

Olyckshändelse. En enka från Vamlingbo råkade i förgår falla hufvudstupas genom den öppna källaredörren ned i källaren, med den olyckliga påföljd att ena axela krossades.
Eftertelefonerad läkare anlände med första och förband den sjuke, hvilken vårdas i hemmet.

Af en vämjelig syn möttes en jägare härifrån frakten i lördags. Kommen i närheten af ett stenröse, märkte han att den medföljande hunden stannade vid röset orörlig, och tycktes noga betrakta något. Jägaren skyndåde till att se hvad som fängslat hundens anblick och befsns det vara huggormar, hvilka sammanslutit sig i sådan mängd, att de bildade en tjocklek motsvarande »ett sparrträds», som mannen uttryckte sig. Hunden hade ägaren stor möda att iösa bort från stället. Med de bägge skosten i mannens dubbelbössa slutades de farliga krypens lefnad.

En laxbåt med tillhörande attiralj för laxfiskets bedrifvande har i dagarne från fasta landet inköpts af hemmanägarne Karl Vesström Burge och Georg Nilsson, Sibbenarfve i Öja. En dylik äges här förut, inköpt i våras af lotsförmannen L. Holmberg och hemmansägaren Karl Holmberg bägge från Öja. Debägge båtarne komma att stationeras vid Faludden.
Våra fiskare börja få blicken öppnad för den rikedom, som fasta landets fiskare hämta ur hafvets djup vid våra kuster och tycks nu till någon del sjelfva vilja tillgodogöra sig af densamma, Blott de lyckas afskaka sig den liknöjd- och dåsighet, hvaraf de tyckes gripna, eller — för att begagna en blekingsfiskares ord till våra fiskare — »blott de få lära sig sig laxens pekuniära värde», — går det nog försig, ty nog finnes det många som äro så pass bärgna, att de mäkta skaffa sig de erforderliga fiskredskapen. Flere fiskare häromkring lära vara betänkta på att följa Öjaboarnes exempol, till nästa vår. Låt det nu ej blott stanna vid blotta tanken.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 September 1892
N:r 141

Från sjön.

— Barkskeppet Hildur, kapten Marcus Larsson, på resa från Cardift till Maraham på Brasiliens nordkust, med last af kol, har 30 Augusti enligt till rederiet i Söderhamn ingånget telegram jämte lasten totalt förlorats vid S:t Anna i närheten af destinationsorten. Bosättningen är räddad.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 September 1892
N:r 141

Pulchauska soarésällskapet

hitkommer om fredag och uppträder, såsom af annons i dagens nummer synes, första gången å stadshotellet om lördag. Sällskapet, som senast gästade oss för 2 år sedan, består nu af sex personer och har på sin repertoar både teaterstycken och en hel del andra goda saker. Såväl teaterföreställningar som soaréer komma att gifvas.
Sällskapet har sanast besökt Nyköping. Stadens tidning skrifver om dess uppträdande:
Tvänne roliga aftnar har Palchauska konsert- och soarbällskapat beredt Nyköpings publik.
Fröken Teresia Hertzbergs små folkvisor sjöngos på ett mycket älskligt och tilltalande sätt. Hon rönte mycket bifall af publiken.
Det mest roande och hvi ket försatte publiken i den gladaste stämning var hr Pulchauuppträdande som deklamatör och berättare af historier. Vi ha sällan sett någon lyckas så väl som han i drastisk framställning af små historier. Efterhärmningen af skånskan och det e. k. Stockholms busmål var förträffigt och stormande bifall väckte det komiska stycket, gom berättades på genuin Norrköpingsdialekt.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 September 1892
N:r 141

Från observationsorten vid Enholmen.

I måndags inkom skonert Rapid, hemma i Kappelshamn, från Kiel i barlast; i tisdags danske skonaren Amor hemma i Marstal, kommands från Kolberg till Söderhamn i barlast; i dag skonert Amor hemma i Slite, kommande från Odense till hemorten i barlast.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 September 1892
N:r 141