har i dag inkommit hit från Oskarshamn. Den föres at kapten Holst, då ordinarie befälhafvaren, kapten Vessman, råkat skada sig och måst intagas på Oskarshamns lasarett.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 21 December 1892
N:r 197
Dödsfall.
Stadens äldste manlige invånare, f. d. kaptenen vid Gotlands nationalbeväring och riddaren af svärdsorden Per Johan Pettersson har i dag på morgonen aflidit härstädes i en ålder af öfver 92 år.
Kapten Pettersson, som tjenade qvar vid beväringen till öfver fylda 70 år, träffades i söndags af ett slaganfall, hvilket efter två dagar ändade hans lif.
Han sörjes, utom af efterlefvande maka, af flere döttrar och söner, af hvilka sistnämda äro handl. Hugo Petterson härstädes, kaptenen vid Vestgöta-Dals regemente K. P. F. Pettersson och adjunkten vid läroverket i Vestervik Pettersson.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 21 December 1892
N:r 197
Sockerbetsmöte.
På af år. Sätervall utfärdad iobjudning hade förliden söndag ett antal landtmän och andra för saken intresserade personer från Alfva och Hemse infunnit sig å folkhögskolans sal för att utbyta tankar med afseende på den nu för Gotland så brännande botodlingsfrågan och dermed i samband stående förslaget om anordnande af en sockerfabrik. Dr. Sättervall höll ett föredrag, dernuader först genomgicks en kort historik om hvitbetsockerindustriens tppkomst i Earopa, framkallad hufvudsakligen genom Napoleon 1:stes kontinentalspärrning derp& redogjordes för industriens vidare utveckling samt dess betydelse för jordbraket och ladugårdsskötseln i allmänhet och särskildt för Skåne och Gotland. Härefter lemnpades en kort skildring om betsockerfabrikationens gång vid en af de mest tidsenliga fabrikeraa i Sverige samt en öfversigt af de omkostnader som med en sådan fabriks anläggning äro förkoippada. Sintligen påvisades i sammanhang härmed nödvändigheten af att bereda så vidt möjligt är en säker tillgång på råvaror innan man kan med allvar tänka på en fabriksanläggning af så omfattande utsträckning. — Till sitt påvisades de gynsamma omständigheter som på Gotland visat sig förefinnas såväl i afseende på jordmån och dithörande som ock betornas hitiills utrönta sockerhalt m. m.
Enig samverkan har på andra håll brutit berg, borde här åtminstone kunna rubba gamla fördomar och målet för Gotlands höjande i flera afseende skulle nås.
En liflig diskussion rörande betodlingen utspann sig derefter, hvarvid erfarenheter från Skåne dels genom senaste expeditionens medlemmar kommo väl till pass dels landtbruksstipendiaternas iakttagelser inflickades såsom lämpliga förstärkningar.
Diskussionen afslutadts med att de närvarande antecknade sig för betodling å derför framlagda listor.
— Äfven i Stånga hölls i söndags ett dylikt möte på inbjudan af bankdirektör V. Åkerman.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 21 December 1892
N:r 197
Klintehamn
hitlände i går afton strax efter kl. 5.
Såsom vi i måndagsaumret omnämde hade ångaren kl. 6 på söndags afton ankommit till Dalarö, der han på grund af snötjocka lade sig stilla. Efter en timme lättade det dock och kl. 7 styrde kapten Snöbohm till sjös.
Men stormen, som redan förut varit ganska svår, tilltog oupphörligt. — Sjön bröt alldeles öfver fartyget, som ej kunde hålla full maskin, och efter att ha sträfvat 5 mil tillajös, måste Klintehamn vända. Kl. 9 på morgonen återkom den till Dalarö.
Orsaken hvarför den gick dit och ej stannade vid Herrhamra var, att under uppehållet aftonen förut vid Dalarö, tre af de qvinliga passagerarne gått i land för att besöka ett bönemöte.
Oaktadt ångarens starka signaler vid afgången infanno de sig ej, hvilket man dock icke märkte, förr än man kommit ut i sjön. Kapten Snöbohm ansåg sig, då han ändå måste in iskärgården, gerna kunna gå och hemta de qvarlemnade. Des sa blefvo naturligtvis glada och förklarade att de varit säkra på, att ångaren skulle komma tillbaka, »ty de hade bedt Gud, att han måtte låta det storma så, att Klintehamn skulle få lof att vända».I sanniog en from och oegennyttig bön!
Hela måndagen qvarlåg Klintehamn vid Dalarö och först i går morgse bedarrade stormen så, att han kunde ge sig i väg. Resan hit gick sedan lyckligt och på vanlig tid.
I natt har ångaren gått till Vestervik och fullgör i afton sin tur till Stockholm.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 21 December 1892
N:r 197
Dödsfall Per Johan Pettersson
Att f. d. kaptenen vid Gotlands nationalbeväring, Riddaren af kungliga svärdsorden Per Johan Pettersson, stilla afled i Visby onsdagen den 11 December kl. 9,15 f. m. i en ålder af 92 år, 3 månader och 18 dagar, sörjd af maka, barn och barnbarn, varder härmed tillkännagifvet.
Sv. Ps. nr 482, v. 1, 2.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 21 December 1892
N:r 197
Tidtabell För Gotlands Jernväg.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 19 December 1892
N:r 196
Rättegångs- och polissaker.
Visby rådhusrätt.
Djurpligeri. Målaren Theodor Dufberg var af allmänna åklagaren åtalad för att 26 sistl. augusti ha på Lummelundsväg i mycket stark fart kört ett par hästar, hvilka han tilldelat slag. på slag. Ansvar yrkades för öfverdådig framfart å allmän väg och för visad grymhet mot djur. Dafberg medgaf blott att han kört i vanligt traf. Upp:kof erhölls till 9 jan. för anskaffande af bevis.
För fylleri och slagsmål var instämd muraren Job, Holmgren, Han skulle en dag här förliden på utskämkniogsstället nr 2 ha i rwigt tillstånd trumfat på en murare Johansson. Svaranden berättade att Johansson i stället rusat mot H., hvarvid denne för att värja sig gaf honom ett litet slag, hvarvid J. ramlade framstupa och förmodligen stötte sig något. Uppskof för bevis till 9 jan.
I utskänkningsmålet mot hustra Emma Rondahl hördes i dag tre vittnen, som berättade att de Mikaelidagen mellan kl. 10—12 i hustru Rondahls bostad köpt och förtärt 14 halfvor öl, Utslag annan dag.
Å fänsfängelser har i dag ransakning hållits med arbetaren Lars Johan Klintberg från södra landsförsamlingen och hans 21-åriga dotter Hermanna Klintberg för brott mot 18 kap. 1 8 straffiagen. Båda erkände sitt brottsliga förhållande.
Klintberg dömdes till 12 års straffarbete och dottern Hermanna till 3 år 6 månaders straffarbete.
Den på de mest ohyggliga detaljer rika ransakningen hölla inför slutna dörrar.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 19 December 1892
N:r 196
Från landsbygden.
Södra Gotland, 17 december 1892.
Bums i sjön! En yngling ifrån trakten, som häromdagen gjorde en sedvanlig tor vil vestra hafsstranden, såg dervid ett föremål flyta i vattnet vid iskanten. I hopp, att det var något värdefullt strandfynd skyndade han hem efter en båtshake, Beväpnad dermed smög han sig sakta ut åt vattenkanten och högg båtshaken i fyndet, då — den svaga isen bragt och ynglingen sjönk jämt med axlarna under vattnet dervid släppande både båtsbake och fynd. Under hans försök att krafla sig upp på isen, brast denna allt mera, under det han på den steniga och ojemna botten hade all möda att hålla sig upprätt. Inseende det omöjliga i att hjelpa sig sjelf, höll han sig fas. i iskanten och upphäfde väldiga nödrop, hvilka hördes af en person, som skyndade till olycksstället, och genom att räcka en å en gärdesgård hemtad spira åt den nödstälde, lyckades draga upp honom ur hans allt annat än angenäma kallbad. Strandfyndet, hvilket man sedermera jämte båtehaken lyckades berga u:gjordes af — en gammal trasig bastmatta.
En fiffig jagt. Ett par hemmansägare på söder voro häromdagen ute på jagt. Efter mycket sökande fick hunden dref på en hare och nu bar det i väg för brinnande lifvet, dervid haren gj rde ett par slag utan att skyttarne kommo i tillfälle att skjuta. Uttröttad, satte haren med hunden efter sig kurs på en bondgård, dit skyttarne följde, utan att någondera der kunde finna minsta spår efter jössen. Sedan både rishög och annat på gården genomsökts utan resultat, gick man att söka i ett vagnshus till hvilket dörren stod öpper. Längst uppe i huset låg litet halm, hvilket den ena skytten tog i famnen, och under utropet »hvad var der»! slängde fram mot dörren, Men »der» var jössen, som sedan han tumlat om på golfvet ett par slag såg vägen öppen och satte af åt skogen, med pu uthvilade krafier under dei skyttarne fördömde sin dumhet att lemna bösserna utanför. Efter många krumbugter fick delinqventen omsider bita i — snön.
En nåls vandring. En oxe tillhörig en hemmansegare härstädes, har en längre tid synts mager och sjuklig och böller ha uppgått på kroppen för att efter en tid försvinna och åter visa sig på annat ställe, Senast visade sig en dylik böld strax framom struphufvodet, hvilken ej tycktes vilja dela andras öde att försvinna, Ägaren, som lyste se hvad bölden incehöll skar häromdagen hål derpå och sedan han kramat densamma utkom deror en större nål, hvilken djuret troligen vid något tiilfälle sväljt och som sedan vandrat genom kroppeu och orsakat dess sjukdom. Sedan nålen uttagits har sjukdomen häfts.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 19 December 1892
N:r 196
Gotlands jernvägs traflkinkomster
under sistlidne November månad, jämförda med intägterna under samma månads de tio föregående åren, utvisa:
Inkomsterna från årets början ha utgjort 85,169 kr. 21 öre mot 78,983 kr.
81 öre under samma tid i fjor.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 19 December 1892
N:r 196
Posten har uteblifvit
äfven idag och nyhetsmarknaden är flavu, allrahelst som äfven telegrafen har behagat strejka och ännu då tidningen lägges i press icke kommit i lag.
Vid omnämnandet efter Gotl. Alleh. af ett dylikt kombineradt »presshindar» häromdagen utbrast var värderade vän Dagens Nyheter: »Gotland ligger dock bra långt utom Europa».
Åja, skulle man jämföra de svårigheter, som möta vid tidningsutgifning på Gotland, med de egyptiska köttgrytor i oyhetsväg, vid hvilka våra yrkesbröder på andra. platser sitta och njuta, då kan uttrycket förklaras, om det modereras derhän, att ingenstädes iaom Sveriges område arbetet ivom vårt yrke är så vanskligt som på Gotland.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 19 December 1892
N:r 196