framför kasernen hafva flere gånger varit på tal och man har undrat med hvad rätt de intaga sin plats, helst man känner att magistraten strängt brukar beifra alla inkräktningar på våra gator och allmänna platser. Det har derför roat oss att gå till handlingarne i detta ärende. Vi finna då först följande skrifvelse till magistraten:
Men anmälan om att tvenne s. k. prydnadshaubitser blifvit uppstälda utinför stora ingången till den nya kasernaen, der de äro så placerade, att afståndet från dem till en framför stående trädrad är nio och en half (9,5) meter under det att afståndet från f. d.tändsticksfabriken till jernvägsspåret endast uppgår till fem (5) meter, så anhåller jag om magistratens sanktion af denna åtgärd, isyanerhet som trafikutrymmet framför kanonerna är betydligt större än motsvarande utrymme framför tändsticksfabriken.
Visby den 22 Juni 1889.
Fr. Schartau.
Evald Fahnehjelm.
Efter föredragning häraf meddelade magistraten följande beslut:
Då kasernbygnaden är belägen emot stadens öppna hamnplats, till hvars förskönande den synnerligen bidragit; då den farväg, som går förbi kasernbygnaden, endast i ringa mån trafikeras af fordon; och då i allt fall de framför kasernbygnaden uppstälda haubitserna hvilka utgöra en ytterligare prydnad för platsen, ej kunna anses förorsaka något afsevärdt intrång på trafiken, finner magistraten för det närvarande något hinder icke för-fiunas för de ifrågavarande haubitsernas qvarstående; dock anser sig magistraten till förekommande af olägenhet under den mörka årstiden böra föreskrifva, att platsen omkring haubitserna under nämde årstid varder upplyst medels en brinnande lykta eller lanterna.
Från beslutet var rådman Torpadie skiljaktig och ansåg för sin del magistraten sakna laglig befogenhet att meddela det begärda tillståndet.
Rörande magistratens befogenhet härvidlag tveka vi icke att afgjordt ställa oss på reservantens sida, helst beslutet icke afser ett tillfälligt medgifvande för någon dag eller vecka utan ett sådant tillsvidare. Hvad man nu, när den mörka årstiden inträdt, må kunna önska är, att det varder allvar af med den belysning, magistraten föreskrifvit, en föreskrift som vittnar om att magistraten äfven för sin del icke ansett de ifrågavarande kanoonernas placerande på allmän körväg vara alldeles ohinderligt.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 30 September 1892
N:r 150