Dag: 1 september 2024

äro vi för närvarande och på obestämbar tid. Enligt telegram, som återfinnes på annat ställe, uppkommo efter svårt arbete Express och Polhem på natten till gårdagen till Stockholms skeppsbro.
På förmiddagen igår underrättade kapten Smitterberg, att isförhållandena omöjliggjorde att åter utkomma till Sandhamn med den isbrytarehjelp, som stode till buds, samt att Express ämnade qvarligga i Stockholm.
Härvarande ångbåtsdirektions svar härå blef, att, om icke sådan hjelp af Stockholms hamnkapten kan sksffas, att Sandhamn kan uppnås, Polhem tillsvidare må stanna i hufvudstaden.
Samtidigt aflät direktionen telegrafisk framställning till hamnkaptenen, att Stockholms stad måtte engagera den finska isbrytaren Murtaja för att öppna ränna, enär direktionen befarade, att, om Polhem inspärras, Klintehamn ensam icke skall förmå upprätthålla postförbindelsen.
Och såsom svar härå har hamnkaptenen idag meddelat, att framställningen skall föredragas för drätselnämden, men att Express kapten Rusko anser isförhållandena vid Hangö omöjliggöra förslaget.
Derhän ha vi alltså kommit, tack vare bristen i rikets hufvudstad med dess svårtrafikabla skärgård af en tjenlig isbrytare, och dithän skola vi komma hvarje år med svårare isförhållanden, så länge icke Stockholms stadsfullmäktige gripa sig an med den sedan två år på deras bord hvilande frågan om ett sådant fartygs anskaffande.
Man skulle kunna tycka, att det icke behöfdes mera än exemplet från Göteborg för att visa vederdörande, hvilket gagn för sjöfarten en dylik isbrytare förmår åstadkomma, och man skulle också kunna anse, att den erfarenhet, man i rikets andra stad äger om detta förhållande, icke är för färsk eller för litet pröfvad för att derpå grunda ett bestämdt omdöme. Man invänder kanske, att med en sådan köld som i år ingen isbrytare alls skulle kunna hålla rännan öppen hela vintern. Det har heller icke ifrågasatts, men det har som ett axiom uttalats, att en sådan båt åtminstone skulle kunna förkorta afspärrningen i båda ändarne, d. v. s. hindra att sjöfarten afbrytes så tidigt nu och föranleda att den öppnas tidigare på våren, än om himmelens sol ensam skall tjenstgöra som istäckets brytare. Och alldeles visst skulle en tillräckligt kraftig, för här antydda ändamhl utrustad ångare hafva lemnat de båda fartyg, som nu öfver en vecka kämpat mot oerhörda svårigheter, en hjelp hvilken de kunna ha berättigade anspråk att vänta, så länge såväl Stockholms stal som regeringen hvarje år anvisar medel för isrännas öppethållande. Men detta anslag plottras bort på att pr timme anställa en liten obetydlig bogserångare, som intet förmår mot sådana hinder som de nuvarande, men som snarare förvillar den sjöfarande och inger honom förhoppningar, som icke äga grund I verkligheten.
Ty det börjar nu bli klart, hvad orsaken kunnat vara, att Polhem vågat sig så långt in, att han blifvit afstängd. Det beror på atthan litat på en uppgift om hjelp just från den mycket omtalade Tor. Kap: ten 8. var fulit besluten att gifva sig sig åter ut till Sandhamn — ett beslut som han ock satte i verket — för att der invänta post och afgå till Visby. Men då han är på väg utåt, möter bonom ett ilbud från Sandhamn med telegram att Tor befunne sig vid Grinda och arbetade utåt samt att Express hölle på att gå till Stockholm. Då nu Grinda ligger långt utanför Oskar Fredriksborg och således passagen borde vara tämligen fri, vände han af den anledningen om mot Stockholm, men då han kom till Brännudden, hade Tor inte ens varit synlig, ävnu mindre arbetat upp någon ränna. Sedan var återtåget afskuret och Polhem och Express började med förenade krafter arbeta sig upp till hufvudstaden.
Sådan är ställningen för dagen. Skulle så illa bli att Polhem varder för längre tid afstärgd, så möter åtminstone en ljus punkt i den mörka taflan, den nämligen att vi med två så kraftiga båtar som Express och Polhem liggande i Stockholm åtminstone kunna hoppas att få sjöfarten på våren öppnad tidigare, än om vi skola lita endast till de krafter, som sättas i gång af hamnvederbörande i hufvudstaden.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 25 Januari 1893
N:r 14