i går afton i domkyrkar hade lockat en åhörareskara, som nära nog alldeles fylde det vackra templet.
Konserten inleddes med ett af direktör Söhrling utfördt orgelsolo, väl egnadt att framhäfva det nya verkets rika resurser, Sedan följde Södermans »Agnus Dei» för kör, Davids 42 psalm af Vennerberg, der solopartiet utfördes af fröken Söhrling, nu som alltid vid förträfflig röstdisposition. Fröken Söhrling sjöng också en Aria ur oratoriet »Elias» af Mendelsohn. I Davids 139 psalm sjöngs solopartiet sympatiskt af missionssångföreningens ledariona fru Söderberg.
Efter programmets femte nummer gjordes ett uppehåll med sången. Predikstolen bestegs då af biskop von Schéele, som under en timmes tid talade öfver ämret: »Hvad gäller striden?».
Talaren berörde först de lekamliga strider vi ha att utkämpa, kampen för till varon, vår plikt att tänka på de nödlidande, att genors sparsamhet sätta oss i stånd att kunna räcka en hjelpsam hand, samt vidare de andliga striderna, hjertats strider.
Föredraget, varmt och formfulländadt, gick beklagligt nog delvis förloradt för många af åhörarne till följd af den på sina ställen i vår kyrka mycket dåliga skustiken.
Senare sångafdelningen inleddes med Vennerbergs Davids 126 psalm, der fröken Söhrling åter sjöng solopartiet, hvarpå kören ensam utförde Davids 92 psalm af Edgren. Fru Söderberg och fröken Söhrling sjöngo så tillsammans »Söndagsmorgonen» af Mendelsohn och slutnumret på programmet utgjordes af Davids 150 psalm för kör.
Konserten i sin helhet hedrade den lilla sångföreningen och icke minst dess nitiska ledarinna. Glädjande var, att den lyckats samla så talrika skaror, då inkomsten går till ett så behjertansvärdt ändamål som inköp af ved åt de fattiga.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 6 Februari 1893
N:r 21
