Dag: 8 september 2024

Rörande den ransakning angående förmodad mordbrand 11 sistlidne December vid Vinor å Fårö, hvarom i måndagsnumret endast i korthet hann nämnas, meddelas nu en utförligare redogörelse.
Ransakningen, som leddes af häradshöfding Dömle, pågick från kl. 11 f.m. till 5 e.m.

De anklagade.
Jakob Mikael Nordström hemmansägare, är född 18 Aug. 1833 vid Demmor å Fårö. År 1854 valdes han till korporal vid nationalbeväringen och blef sergeant 1856, i hvilken befattning han qvarstod till 1884, då han efter nådda 50 år erhöll afsked. Har i många år bott vid egendomen Karlbjerga och ända till sistlidne sommar, då han inköpte och inflyttade till 3/16 mantal Lilla Hoburga. För 5 år sedan inköpte han af Bunge sockens sparbank 3/32 mantal Vinor, hvilket han icke bebott och der eldsvådan inträffade. Är gift och har af 12 barn 8 i lifvet.
Johan Petter Brolund är född 9 September 1871 vid Broskogs å Fårö, der ban vistats till i sommer, då han flyttade titt Karlbjerga. Är till yrket skomakare.
Johan Mårten Nordström, Mikael Nordströms son, är född 1872.
Ingen af de tre har förut varit tilltalad för brott.

Vinor.
Den egendom, som härjades af elden, bestod af ett boningshus och ett ladugårdshus, båda af sten, I det förra fans inrymd åtskillig; säd, tillhörig J. Olsson samt några tolfter bräder, tillhöriga Adolf Nilsson. I ladugården hade Olsson åtskilliga häckar foder förvarade.
Manbygnaden hade i flere år varit försäkrad i »Svea» för 2,000 kronor, ladugården för 500 kr. och lösörebo, som dock ej fans vid egendomen, för 200 kr.
Elden utbröt söndagen 11 December vid 1/2 11 tiden på aftonen och efter några timmar voro såväl man som ladugårdsbygnaderna nedbrunna.

Polisförhör.
Af kronolänsman Smedberg ha dels vid Lilla Hoburga, dels vid Vinor under December och Januari hållits åtskilliga förhör, först på begäran af försäkringsbolagets agent, sedan, då anledningar att mordbrand tigt rum yppat sig, för att utreda denna sak.
I sammandrag meddelas här de olika polisprotokollens innehåll.
J. Olsson, som bor alldeles näst intill Vinor, och hvilken, såsom ofvan nämts, der hade säd och hö förvarade, hade vid 11-tiden den förut omnämda söndagsaftonen genom sitt fönster varsnat eld i sydöstra hörnet af Nordströms ladugård. Han skyndade ut och såg då att eld också lyste från manbygnaden. Genast slog han ut ett föuster, hoppade in i huset och började skofla ut säden, då han såg att räddning af höet var omöjlig. Han måste dock snart upphöra, enär från det på baksidan af huset liggande köket stark rök trängde ut.
Han hade lagt märke till, att dörrarna mellan förstugan och rummet varit öppna — uppbrutna — ehuru han dagen förut läst dem och satt en spik för den ena.
Adolf Nilsson, hvilken skyndat till för att rädda sina bräder, hade märkt förkolnad halm liggande invid desamma.
Andra personer intygade, att elden samtidigt börjat på tre ställen, att källardörren till manbygnaden varit uppbruten samt att å ladugården en bräda borttagits från ett bål afsedt för en tröskverksvandringPetter Ekström hade på morgonen efter branden märkt spår i snön fråa Ekesträsket ver till Vinor icke på banad gänvgstig utan på oländig mark. Ansåg de brunna bygnaderna värda omkring 1,150 kronor.
Arbetaren Hemström hade på söndags e. m. gått i sällskap med äldre Nordström till Gåsemora samt då sett, att N. i ena fickan haft en flaska, som han sagt inuvehå!la bränvin tillhörigt sönerna.
Lars Östman hade söndageaftonen vid Karlbjerga hört Brolund och Mårten Nordström samtala.
— Vi få skynda oss, annars hinna vi ej till Vioor — hade Brolund sagt, hvarpå Nordström svarat:
— Vi hinna nog, far har gått föra dit.
Hustru Enderberg, Båta, hade något före skymningen sett Nordström och hans son gå förbi Båta på en ömväg.

Ransakningen.
Mikael Nordström ransakades ensam. Domaren stälde först till honom några frågor:
— När var Nordström senast vid Vinor?
Sv.: Vid läsförhöret i östra skolhuset måndagen efter Allhelgonadagen.
— Var Nordström ej der samma söndag som branden ägde rum?
Sv.: Nej, inte närmare än en fjerdingsväg, vid Gåsemora.
— Nordström skulle under söndagen 11 December ha innehaft en flaska. Huru förhåller det sig med den saken?
I anledning af denna fråga berättade Nordström om sina göranden och låtanden under söndagen:
Vid 2 tiden på söndags middagen hade N. gått hemifrån Lilla Hoburga upp i skogen till sin fårgift för att fodra lammen. Han var då i sällskap med sonen Mårten, som bade bössa med sig för att söka få upp en bare. De gingo också efter harspår, dock utan ett fisna några, då sonen lemnade bössan åt fadern och gick bort till samma dag från sjöresa hemkomna sjömannen Johan Carlström vid Karlbjerga. Fadern hade gått till fårgiften, der han stält qvar bössan, hvarpå hap, sedan han sett om lammen, begifvit sig af till Gåsemora, dit han blifvit kallad af Kristoffer Olsson i en affär. På vägen hade han gjort en afvikning till sin gård Karlbjerga, der han i stal!et hämtat en butelj med »blåstensvatten», som han skulle använda på en sjuk häst. Till Gåsemora kom han vid 5-tiden och gick derifrån strax efter kl. 8 direkt hem. Hemkom vid 1/2 9-tiden, gat hästarna nattfoder, åt qvällsmat samt gick och lade aig strax efter kl. 9 och var sedan ej ute förrän hau efter midnatt blef väckt med underrättelse att det brann uppåt socknen. Han hade då klädt sig och begifvit sig åt det håll, derifrån eldskenet syntes. Hade då ej vetat att det var vid Vinor, som det brann.
— Hur var Nordström klädd under söndagen?
Sv.: Kan ej säga om jag hade blå eller grå tröja, men trodde att den varit grå. Detta förklarade han sedermera alldeles bestämdt.
— Hvilken af Nordströms hästar var sjuk?
Sv.: En brun märr, som kallas Stjerna. Hon hade kort förut evullnat i högra bakfoten, och det var till den han skulle använda blåstensvattnet.
Nordström bestred att han på söndagsaftonen kunnat mötas vid 10-tiden af en fra Drygén, som sagt sig då ha råkat i närheten af Vinor en lång karl med helskägg, som hon dock i mörkret ej kunnat känna igen, N. har helskägg.
På vägen till Gåsemora hade Nordström upphunnits af arbetaren Karl Hemström, som sett honom ha en flaska i ena rockfickan. På tal derom, hade Nordström sagt att den in nehöll sönerna tillhörigt bränvin. Nordström hade alldeles förneket detta samtal vid polisförhöret, men medgaf det nu, dock hade han endast raljerat om bränvin, som kunde fås hos SEIStrörD, ej sagt att det var bränvin i flaskan.
Kristofter Olofsson, Gåsemora hade vid Nordströms besök hos honom icke sett att han hade någon flaska med sig. Nordström förklarade detta så, att han, som varit generad att hos främmande folk visa »pluntan», stoppat den i rockens innanficka. Olosson påstod emellertid att detta skulle han ha märkt, men han hade ej gjort det.
Kom så en fråga, som gälde Nordströms fotogénförråd. Han sade sig omkring 8 dagar före branden ha köpt fotogén hos handl. Larsson vid Mölner, visste ej qvanti:eten men bestämde sedan densamma till 2 kannor. Af denna fotogén fans ännu qvar nära 2 månader efter branden, men vid första polisförhöret strax efter den samma befans en tredjedel förbrukad. Uppmärksam gjord härpå, samt att handl. Larsson eller hans biträde ej kunnat påminna sig att Nordström vid den tid han angifvit hos dem köpt fotogén samt tillfrågad om den omtalade buteljen ej innehållit fotogén i st, f. blåstensvatten, föruekade Nordström detta och bedyrade att han vore så oskyldig till branden som det barn, hvilket föddes igår.
Åklagaren kronolänsman Smedberg påpekade flera yttranden af Nordström vid ransakningen, såsom uppgiften om den väg som tagits vid vandringen till fårgiften, som ej stämde med de uttalanden kan gjort vid. polisförhören. Han hade också vid dem förtegat sitt besök vid Karlbjerga i stallet. Dessutom ansåg åklagaren en vigtig omständighet vara den, att Nordström vid branden lofvat Olsson och Nilsson 100 kronor hvardera i ersättning för hvad af deras säd, foder och bräder, som brunnit ione, om han finge ut brandskadeersättvingen för lösöret, ehuru han visste att han ej haft något lösöre vid Vinor, hvilket åkl. ansåg visa, att han haft för afsigt att bedraga försäkringsbo!aget.
Nordström bestred detta. Hade trott, att då han betalade premier för lösöreförsäkring han också skulle vara berättigad utbekommen ersättning.

Johan Petter Brolund,
härefter införd, förnekade bestämdt, att han anlagt branden. Han hade ej varit vid Vinor och hade heller icke någon kännedom om brandens uppkomst. Hade ej träffat Nordström eller dennes son under veckans lopp. På söndagsmiddagen hade han träffat sjömannen Johan Carlström, som bedt bonom medfölja till Karlbjerga, hvilket han ock gjort.
De hade ditkommit strax före kl. 2. Kl. 3 kom Mårten Nordström dit, hvarpå de sutto och pratade och drucko en »bränvinshalfva». De voro ej utomhus på hela tiden. KI. 1/2 10 gingo han och Mårten hem till Brolund. Förnekade att de då gingo förbi hos Östmans samt att hafva fält det yttrande, dennue uppgifvit. Omkring 10-tiden kommo de till Broskogs der ingen mer än Brolund bor. Då de kommo in, tände Brolund lampan och gjorde eld i spisen. Sedan Mårten lårat hans rakknif och rakat sig, gick han vid 11-tiden. Då han följt med Mårten ut, hade de sett ett sken på himlen som de trodde möjligen kunde härleda sig från månen. De tyckte dock, att det såg märkvärdigt ut, hvarför Mårten följde med in igen för att afvakta hvad det kunde bli af. Då de vid 12-tiden gingo ut igen, var skenet svagare. Mårten gick då hem, Brolund förfogade sig i säng och gof till kl. 7 på morgonen, då han gick bort på arbete, hvarvid han passerade förbi Vinor och såg att der hade brunnit på natten.

Märten Nordström:
På morgonen efter branden kl. 5 kom han till Vinor, der han förut ej varit sedan i somras, Hade vid 3-tiden på söndagen gått ut med sin far från Lilla Hoburga omkring kl. 8. De gingo tillsammans i 3/4 timme upp genom en hage, skildes från hvarandra vid Nyströms hage under Nordströms fårgift. Fadren tog hans bössa. Mårten kunde ej minnas att han vid förhöret inför länsmannen sagt, att han sjelf stält in bössan i fårgiften. De gingo strax förbi Enderbergs bostad så att hustru Enderberg ej hade haft någon svårighet att se dem. (Deremot hade fadren sagt att hustru E. omöjligen kunds varseblifva dem). Sedan Mårten skilts från fadren gick han till sjömannen Johan Cirlström vid Karlsbjerga och kom dit i skymningen. Broluad var då der. Kl. 5 minuter före 1/2 10 gick han i sällskap med Brolund till dennes hem; de kommo då förbi Östmans men Mårten förnekade att de då talat ett ord vid hvarandra. Då de efter en qvart kommo till Brolund tände denne lampan och gjorde eld i spisen. Omkring kl. 11 gick Mårten ut och fick då se det förut omtalade skenet. Gick då in, men begaf sig efter en half timme på hemvägen. Vid hemkomsten var kl. 1/2 12 — den gick dock för sent. — Han tände lampan och såg då tydligt att fadren var hemma. På morgonsidan väcktes han af Ahlqvist som sade att eld härjade uppåt Ekesgården, men ej talade om Vinor. Sedan hade hemmansägaren M. Bogren vid Båta, omtalat att det brann vid Vinor, då Mårten begaf sig till fjerdings man Jakobson vid Broskogs att underrätta om branden, hvarpå de följdes åt till Vinor, der Mårten deltog i släckningen.
På särskilda frågor upplyste Mårten, att den omnämda märren Stjerna haft litet ondt i bakfötterna, hvarför man användt blåstensvatten (således innan flaskan hemtades vid Karlbjerga) samt att man kort före branden köpt en kanna fotogén, som fans qvar vid polieförhöret. Efter korsförbör med fadern, sade Mårten sig ej veta hur mycket fotogén som köpts.

Vittnesmål.
Petter Ekström vid Simunade, nära granne till Vinor, berättade att han gått till sängs omkring kl. 1/210. En qvart efter 10 kom frå Drysen och Olssons flickor och ropade, att elden var lös i Nordströms ladugård. I öfrigt var vittnesmålet i öfverensstämmelse med den i början omtalade polisrapporten.
Den 12 December skedde spårundersökning. Natten förut hade det snöat, så att spåren delvis voro tillyrda. Spår syntes dock efter två personer, enligt vittnets åsigt karlar, ett större och ett mindre. Personerna tycktes ba spruugit på återvägen. Der spåren gingo fans ingen gångstig. Marken brukade sällan beträdas af folk, åtminstone vintertiden.
Lars Östman Karlbjerga, tog på sin ed att han hört det omnämda samtalet mellan två ersoner samt att han känt igen Mårtens och Broländé röster. Klockan var då mellan 8 och 9 på aftonen.
Brolund och Mårten bestredo vittnesmålet.
Vilhelm Östman, den förenämdes son, -såg ej när Mårten och Brolund lemnade Karlbjerga, men hade hört fadren säga: »Nu gick Mårten och Petter Brolund». Han såg då på klockan, som var 9. Vittnet fodrade sedan hästarne under väl en halftimme och gick sedan intill Carlström, hvilkens klocka då var 1/2 10.
Carlström vittnade att Mårten och Brolund gått ifrån honom strax efter kl. 9.
Härefter afslöts förhöret. Åklagaren erhöll uppskof för vidare bevisning till 20 Mars. Brolunds yrkande att få bli satt på fri fot afslogs och häktades nu också Mårten Nordström.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 1 Mars 1893
N:r 34