Såsom den Domalder,

som borde offras för att åstadkomma enighet mellan kamrarne i sockerbeskattningsfrågan, ha några vänliga själar i bevillningsutskottet gifvit anvisning på Gotland, föreslående att första kammaren skulle frångå sitt beslut om undantag för Gotland och andra kammaren sia stränghet att vilja ha den högsta skatten redan i höst. Och så skulle kamrarne enas om att göra öfvergångstiden endast 2-årig i stället för att regering, utskott och första kammaren ansett den böra vara 4 årig. On så bägge kamrarne enades om detta förslag, så skulle ingen gemensam votering behöfvas.
Emellertid har det mot Gotland tillämnade försöket, som vi redan i förra veckan angåfvo vara i görningen, afböjts, åtminstone tillsvidare. Den proposition, som segrat på 1 röst, se våra läsare på telegramafdelningen. Men resorvanterna åro många och mäktige. Det kan derför nog hända, att voteringspropositionen underkännes af endera kammaren. Och så bär det åter af till utskottet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Mars 1893
N:r 42

Till regeringen

beslöto stadsfullmäktige i går att göra framställning om postförbindelsens snara återupprättande samt att insända sin framställning genom härvarande länsstyrelse med anhållan om dess förord.
Motionären, hr Jeurling, anförde i sin motion, att den ene af våra postförande båtar nu sedan närmare två månader låga iofrusen i Stockholm; att den andra förgäfves gjort upprepade försök att komma öfver till Öland, men scdan 20 Febr. hållits instängd på Gotlands vestkust; att isfritt vatten finnes i Ystad samt i södra Östersjön, hvilket senare framginge deraf, att ångare i går passerat öster om Gotland på väg norrut; samt att det således nu synes hafva öppnats möjlighet för Gotlands 52,000 invånare att erhålla postförbindels, som de snaart en månad saknat. Önskvärdt vore derför att antingen kanonbåten Svensksuad beordrades till undsättning eller ock den i Ystad liggande bergningsångaren Poseidon.
Hr Höjer reserverade sig mot fullmäktiges beslut, anseende att motionen först bort underkastas förberedande behandling.
— Fullmäktiges framställning hari dag genom länsstyrelsen tillstälts regeringen och äfven från härvarande postkontor har till poststyrelsen afgått underrättelse om de ändrade isförhållandena, hvadan nu alla krafter äro satta i rörelse för afbjelpande af vår isolering.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Mars 1893
N:r 42

Obligatorisk

vill helsovårdsnämden hafva den användning af torfströ uti latriserna, som, ehuru icke i lag påbjuden, nu flerstädes här tillämpas. Nämden anförde som skäl härför att torfströ visat sig vara ett verksamt och billigt medel att förekomma den illaluktande och skadliga afdunstningen från latrinerna, hvilken företrädesvis utvecklar sig vid tömning och hortförande af spillniagen, på samma gång undanrödjandet af dessa olägenheter borde i sin mån bidraga att bevara ett allmänt godt helsotillstånd och befordra allmäa snygghet och ordning. Nämden hade derför föreslagit följande ordningsföreskrift: Till undanrödjande utaf de olägenheter, som äro förenade med afträdesafdunstningen, åliggen det enhvar gårdsägare att låva dagligen noti afträdeskärlen tillsätta torfmull eller torfströ uti så tillräcklig myckenhet, att all afduastning aflägsnas och att spillningen må kunna utan olägenhet bortföras. Böter från 2 till 20 kr.
Borgmästare Een anförde att här icke förelåg någon nyhet, endast att legalisera ett gängse bruk och betrygga dess fortsättning. Vid detta bruk hade man vant sig undar den period, som föregick stadgandet om införandet af lätt flyttbara kärl i stället för stenkistorna, Olägenaheterna vid tömningen uppkomme deraf, att dubbla uppsätsningar af kärl icke fannes.
Hr Höjer. Oegentligt vore att genom ett lagstadgande rent af förbjada andra och bättre ämnen än torfströ, som vore verkliga desinfektionsmedel, hvilket torfströ icke är. Yrkade derför återremiss för att få stadgandet omredigeradt härutianan äfvensom i syfte att få tiden inskränkt, så att icke påbudet skulle gälla äfven vintern.
Borgmästare Een. TIatet hinder fianes, om någon ville använda något bättre medel. Det fuones väl förstånd hos åklagare och domare. Dagligen borde stå, ty derigenom möjliggjordes kontroll. Vintrarne kunna äfven vara blida.
Hr Björkman. Att kalla torfströ ett desintektionsmedel vore oegentligt. Dat användes mera för att suga upp fuktighet:n och hindra de organisa ämnena att nedtränga i marken.
Kalk åter vore bra, der man visste att verkliga smittämnen funnos, Men kalk borttager icke lukten utan åstadkommer sönderdelningar. Att kolera kan gå äfven es vintern har man sett i år. Torfströ vore bra att använda äfven på vintern för att hindra att utlösningen vid töväder utgjuter sig öfver marken, Man kunde ju dock tillägga orden: »eller annat af helsovårdsnämden godkändt reningsämne».
Hr Höjer hade intet emot dessa tillägg, men önskade och att der skulle tilläggas om torfströets användning orden »vid behof».
Borgmästare Een. Toges »dagligen» bort, vore kontrollen borta. Vittnena skulle då iatyga behofvet.
Hr Hellgren. På vintern behöfdes icke ordet »dagligem». »AIl» afduustning vora för mycket sagdt. Yrkade återremiss.
Hr Höjer. Helsovårdsnämden borde kunna hitta på något stadgande, som möjliggjorde kontroll. Vissa månader borde vara fritagna.
Efter det hr Bergman i korthet yrkat bifall till nämdens förslag, bifölls detsamma af fullmäktige med det af hr Björkman gjorda tillägget. Hr Hellgren reserverade sig mot beslutet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Mars 1893
N:r 42

Till en mindre bogserångares

inköp fick hamndirektionen i Dec. ett anslag af 6,000kr. Direktionen hade emellertid nu funnit, att för så liten summa icke någon lämplig sådan skulle kunna erhållas, och anhöll derför hos stadsfullmäktige om ytterligare 6,200 kr., att för 12,200 kr. inköpa en vid Karlstads mek. verkstad förfärdigad py däckad kngare om 10 hästkrafter, 48 fot lång och görande 8 knop. De årliga inkomsterna för en sådan hade beräknats till 3,600 kr., deraf 750 kr. för lustresor, och utgifterna till 3,100 kr.
Borgmästare Fen trodde, att icke för stor vigt borde fästas vid inkomsten för lustresor, då han tviflade på att båten skulle få tillstånd föra passagerare på öppna hafvet.
Hr Björkander framhöll, att det för hamndirektionen vore af största vigt att få en sådan båt. Först hade man tänkt köpa en gammal sådan, men hade afrådts derifrån. Då båten vore däckad och dugligt befäl jämte maskinist skulle anställas, borde väl båten få gå på öppna hafvet.
Hr Bergman förordade saken, då det vore hög tid få en länge öfverklagad brist afhjelpt.
Genom en bogserbåt kunde muddret föras så långt ut, att det icke vidare sqvalpas in i hamnen. Lustresorna skulle ju företagas längs kusten, icke öfver hafvet. Dock borde en mast och ett mindre segel anskaffas.
Hr Jeurling hade då frågan förra gången var före såsom sin öfvertygelse framhållit, att för 6,000 kr. icke någon lämplig båt skulle kunna erhållas. Hamndirektionen hade först nu gifvit honom rätt i dena uppfattning.
Dock ansåg han nu son förut, att denna fråga borde helst afgöras i sammanbang med frågan om nytt mudderverks anskaffande. Gjorde intet yrkande.
Stadsfullmäktige biföllo hamndirektionens framställning.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Mars 1893
N:r 42

Stadsfullmäktige

hade i går ordinarie Marssammanträde.
Handl. A. Thorkelson hade hos bygnadsnämden gjort ansökan att få förändra det af honom inköpta Häggska magasinet öster om staden till handelslokal och bo ningsbus. Nämden hade bifallit ansökniogen men tillika hemstält att, då bygnaden vore till mer än hälften belägen utanför huslinien vid en blifvande ny gata enligt stadsplanen, man borde begagna tillfället och bekosta bygnadens inflyttande i nämde linio för en kostnad af omkr. 1,800 kr. Drätselkammaren hade ansett, att i så fall tillvägagångssättet blefve att staden finge lösa bygnaden, hvilket kammaren icke ansåg lämpligt, utan afstyrkte bygnadsnämdens förslag. Stadsfullmäktige instämde mel kammaren.
Samtidigt beslöto fullmäktige att åt handl. Th. sälja ifrågavarande tomt, 8,000 qv.-fot, för 800 kronor.
— Åt John Johansson beviljades infäste å tomten nr 171 i Klinterotens 4:a qvarter, förr infästad af skepparen Kjellander.
— Drätselkammaren erhöll uppdrag att tillfälligt upplåna för det nya epidemisjukhuset nödiga medel, högst 17,000 kr., samt att, sedan bygnaden vore färdig och det gamla sjukhuset såldt, inkomma med förslag, huru lånet bör gäldas.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Mars 1893
N:r 42

Från land och strand.

Gotländska bilder
tecknade af Osvald Stein.
15.

En duktig sjöman.
— Ja — sade den gamle båtföraren, der han satt nere på en sten vid stranden och rökte sin oljsinpyrda kritsnugga och bolmade mig midt i ansigtet, så att jag började hosta — ja, ’nog talar man om att de der kaptenerna på sina ångbåtar äro ena duktiga kräbater till sjör, och de äro det nog också förstås — jag vill inte säga annat. Men det är egentligen iogentiog så värst underligt att vara morsk, när man har slika don och ånga och alla möjliga beqvämligheter. Nej, åå skulle herrn ha sett i den gamla tiden. Det fans sjömän då också, som inte gingo af för hackor, fast det inte var så godt om tidningar, som kunde skrika om dem. Och de voro inte heller så der gentila karlar, utan pgiogo dåligt klädda och fingo vara nöjda, om de hade en bit härsken sill och pågra potäter att stoppa i skrofvet. Men karlar voro de, må hörrn tro, och mången gång utförde de brag der, som ingen nu för tiden gör dem efter.
Jag hade en gammal bekant, som hette Lasse Bolin. Det är nutjagu år i rappet sedan han dog. Han osade ihjäl sig i kajutan.
Han ägde en liten jakt och han gick rondt kring hela Östersjön med kalk. Ofta hade han inte en käft till bjelp ombord, men ibland hände det att han för några skilling om dagen kunde få med sig en sjömanssork, som inte på långt när var torr bakom öronen.
Så var det den gången jag menar. Han hade varit öfver till Vestervik med sin last, och skulle nu ina till Visby. Det var en qväll i November, och det blåste en stickande nordvestlig storm, och herrn vet att då har det sig litet kinkigt att löpa in här. Skutrefvet ligger och lurar i efterhand, och lyckas man inte klara pynten, ligger man der som en pannkaka.
Lasse satt till rors. Sjön slog öfver oljekläderna på honom, och kallt var det, så att det nästan frös. Han såg lyktan på piren och den styrde han efter.
Och det gick lyckligt. Smacket hans skar upp mot vinden, Lasse firade storseglet och gasten hans gick i jollen för att föra en ända i land. Och det lyckades också.
Men sorken hade knappt fått ändan väl fast om ringen, förrän det kom en otäck by. Lasse var nu inte känd precis för att ha så nya och starka doningar. Ändan var rutten och brast.
Nu stod Lasse der vackert i kolmörkret. Pojken och jollen hade han i land och seglen voro firade. Båten dref.
Lasse kliade sig i hufvudet. Det var icke tid till långa funderingar. Antingen om några minuter ligga nere på refvet — eller också försöka få opp seglen och sticka till hafs, trots stormen och den höga sjön.
Lasse hade snart tagit sitt parti.
Ena surrning om rodret och så fram till backen för att få upp förseglet. Det gick, och det var tur, skall jag säga, och djerft att försöka.
Så tillbaka till rodret igen. Ja skutan styrde. Och ut till hafs bar det i beckmörka, stormfalla höstnatten.
Det knakade i det gamla skrofvet, det krängde och hoppade och Lasse sade sjelf sedan, att han aldrig ett ögonblick trodde att han skulle kunna klara sig från den seglatsen.
Men han var lika lugn för det. Stadigt höll han rodret med blåfrusna händer och det basade af för fullt genom den rytande sjön.
På hela det föregående dygnet hade Lasse Bolin inte sofvit en blund och det var nu endast den förbittrade kampen för lifhanken, som kunde hålla Hönom uppe. När det dagades var han inne i Kalmar sund. Blåste gjorde det lika fördömdt och det fans fortfarande ingen ännan råd än att hålla fallt.
Nu var det i alla fall dager och nu var Lasse Bolin mera säker på sin sak. Det var en underlig karl. Kompass och sjökort hade han i hufvudet och han gjorde utan alla grejor lika säkert sitt bestick som trots någon med alla möjliga lärda remedier.
Derför var det inte heller så underligt att han lyckades komma in till Kalmar. Der fick han böra, att tre stora fartyg under natten strandat på Öland. Men han hade gått fri, han.
När Han förtöjt, fick hån sig en duktig sup, några salta strömmingar och ett stycke surbröd och på det lade han sig lngat att sofva. Det hade han förtjent, tyckte han.
Stormen varade flere dagar och Lasse Bolin fann det rådligast att vänta, till dess det bedarrat, ty fastän han hade lyckats taga sig öfver fill Kalmar, var det inte så säkert att han skulle ha lika god tur derifrån. ”Och jakten var han rädd om. I fyrtio &r hade han seglat med den ech hans enda lefyebröd var den Han försökte förgäfves att få en man med sig öfver. Man skrattade åt hans skillingshyra och åt hans båt. Nej, då kunde man lika godt svälta som att gå med den.
Nå ja, jag får väl reda mig sjelf då — resonerade Lasse Bolin, och så snodde han omkring och skaffade sig litet last, hela trettio kunässchementer, och en morgon gaf Lasse Bolin sig i väg.
Men det var som förgjordt. Så snart han bara kom ut, började det bter blåsa.
Och det blef samma kamp som på ditresan. På öfver två dygn fick Lasse inte en blund i ögonen, Dag och natt satt han till rors och kryssade sig fram till dess han kom isigteaf Gotlands kust. Då blef det mera smult vatten och blåsten hade aftagit i styrka. Lasse förmådde inte mer. Han surrade rodret och så somnade han der han satt.
Jag var den första som märkte honom när han närmado sig land. Vihade förståg tänkt att han gått förlorad och kunde gnappast tro våra ögon. Nu sågo vi snart att det var något på tok och gingo ut mot honom. Jo, till rors satt han Iugot. Då vi kommo långsides skgo vi hur det var fatt. Vi förde smacken hans i hamn. Lasse han bara sof.
Och så var den seglatsen slut. Men visa mig, om herrn kan, den bland alla våra skeppare, som gör om hvad Lasse Bolin gjorde den gången. Jag tror ni får söka.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Mars 1893
N:r 42

Auktion vid Furubjers i Tingstäde.

Fredagen den 24 innevarande Mars låter possessionaten herr Knut Stare medels offentlig frivillig auktion, som förrättas vid Furubjers i Tingstäde och börjas kl. 10 på dagen till den högstbjudande gr ett bättre skänkskåp af ek, en utdragssoffa, rottingsstolar, en jernkamir, en finare landåvagn, 10 st. mjölkkor, hvaraf en del snart skola kalfva, dessa senare i följd af ombyte af ras, ett par oxar, ett större parti plymhafre, hvete och råg samt 20 häckar korobalm jämte en del annat. Med betalningen lemnas endast fullt vederhäftige inropare anstånd till 1:sta nästkommande September; arbetare böra vara försedde med husbondes eller arbetsgifvares borgensförbindelse för såvidt anståndet vill begagnas.
Othem den 12 Mars 1893.
JOHAN SMEDBERG.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Mars 1893
N:r 42

Entreprenadauktion.

Onsdagen den 22 Mars kl, 12 på dagen hålles i Fide sockenstuga entreprenadauktion å div. arbeten i Fide kyrka instundande sommar, såsom inläggande af nytt golf, anskaffande af nya bänkar, altarskrank, orgelestrad; målping af bänkar, estrad, predikstol, jämte andra reparations- och putsnipgsarbeten. Kyrkorådet förbehåller sig rätt att antaga eller förkasta gjorda anbud. Allt beböfligt virke anskaffas.
Fide den 11 Mars 1893.
Kyrkorådet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Mars 1893
N:r 42

FöRLORADT.

En alldeles ny galosch borttappades mellan Visby och Kappelshamn natten mellan den 7 och 8 Mars och den som hittar den torde godhetsfulit lemna den till undertecknad.
Emil Larsson,
Kappelshamn.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 13 Mars 1893
N:r 41