Vi ha i dag på morgonen mottagitdet allra som älskligaste lilla bref från en herre som kallar sig »Nemo» och som stafvar »betala» i supinum med dt. Det är kort, men kraftigt. Viha dock ej plats att in extenso aftrycka det, utan vilja blott meddela som utdrag orden »skandalskrifvare», »murfvel» och »schakal», hvaraf framgår tydligt nog brefvets amikala ionehåll. Vi ska gömma det som en relik, tänka sätta det inom glas och ram, måhända. Det står för öfrigt till tjenst för den språkforskare, som skulle komma på den idéa att skrifva en ordbok öfver pöbelspråket.
Meningen med detta har endast varit att avisera hr »Nemo» om brefvetsframkomst.
Vesterviksborna kunna tacka hr Nemo för att de inte i dag få på tafsen. Hansa epistel blåste rakt bort den förtrytelss vi kände, vär vi läste nedanståends snillrika utgjutelse i Vesterviks Veckoblad för torsdagen:
»Gotländingarne ha sig sjelfve att tacka för att postföringen varit så otillfredsställande som den varit ionevarande vinter. Hade postföringen fortfarande fått ombesörjas med »Rurik» eller »Sofia», hade Gotland helt säkert ej behöft vara afspärradt så länge som nu varit händelsen, om ens någon afspärrning behöft ifrågakomma; men då intrigerades på alla sätt för att få dessa båtar bort från traden. Målet vanous visserligen, men att det var en Pyrrhusseger torde icke kunna bestridas».
I, alla lokalpatriotismens pösande idiot gudomligheter, stigen ned och läggen edra välsignande händer på dessa vesterviksboars hufvuden och jublen:
Se, här äro vi och barnen, som man osa gifvit hafver!
Botair.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 8 April 1893
N:r 54