Hemse, 18 April.
En liflig kommunalstämma gick idag af stapeln. Ärendet för stämman utgjordes af en ansökan af fru Julia Procopée om rättighet till utskänkning at öl och vin. Nykterhetsvännerna hade förberedt sig genom samlande af hjelptrupper ur många led; till och med från de djupaste leden hade de skaffat sig fullmakten, men krafterna voro ändå för svaga. En kort men liflig diskussion föregick omröstningen.
Sågverksägaren Alfr. Lundqvist begärde först ordet. Han yttrade: Kommunalnämden hade afslagit ansökningen, ansåg derför ej stämman hafva något skäl att bifalla den gjorda framställningen, Yrkade afslag.
Landibr. Lars Duse: För en sådan plats som Hemse, som besökes af så många resande, vore det nödvändigt att öl kunde erhållas. Ansåg det vara en skam för kommunen, om den gjorda framställningen afsloges.
Lundqvist: Den skammen kunde lätt bäras, För öfrigt hade J. Procopés rättighet till servering af öl i förening med mat.
Doktor Sätervall: Regering och riksdag hade ej ännu skilt öl och vin från annan handel, således kunde ej kommunen ännu bli qvitt hvarken öl- eller vinförstl!jaoiogen, Hur ofta kringgås för öfrigt icke lagen? Talaren vore ingen fiende till nykterheten, utan tvärtom, men bättre att hafva en öppen fiende än ett dussin hemliga. Ena laglig försäljning borde i ett ordnadt samhälle tålas som ett nödvändigt ondt. Det vore farligt att tvinga menniskor att kringgå lagen. Trodde ej heller nykterhetssaken skulle mycket förtjena härpå. Yrkade bifall till den gjorda ausökvingen.
Lundqvist: Måste en ölkrog betraktas som ett nödvändigt ondt, borde kommunen för kort tid sedan äfven beviljat källarmäst.
Mübrers ansökning.
Sedan veterinär Bohman replikerat sågverksägaren Lundqvist, skreds till omröstning, som utföll sålunda, att 3,141 röster af 16 röstande afgåfvos för och 2,354 röster af 70 röstande mot förslaget, hvadan fru Procopées ansökan af stämman tillstyrktes.
Men sinnena voro i uppror. Ea episod må omtalas. Endast två fullmakter kasssrades, deraf den ena på grund af att innehafvaren af fullmakten, en »spanmålegubbe» ej var röstberättigad. Då han hörde, att han ej fick begagna ig af sonens rösträtt, blef han alldeles ursinnig, uppdrog i ett långt tal, som väckte oerhörd munterhet, åt ordf. i stämman att ikläda sig alla skatter, hvad namn de än hade, för sonens hemman. Ordf. tackade för uppdraget, men sade sig dock ej hafva tillräckliga skäl för att antaga sig detsamma.
(Åter stor munterhet).
Sundre, 18 April.
En ovanlig uppvaktning rönte en hemmansägare i denna socken häromqvällen af några arbetare vid Hoberget, hvilka samlat sig utanför fönstret vid bondeps bostad och sedan en af arbetarne utbragt ett ljudeligt »lefve» för vår bonde, efterföljdes detta af tvänne korta och kraftiga »hurra», hvilket upprepades tvänne gånger. Orsaken härtill är att söka derute att nämda hemmansägare gerom kungörelse i sockenkyrkan vid laga ansvar förbjudit begegnandet af en liten gångstig öfver en honom tillhörig hage, der särskildt förenämda arbeten taget en genväg vid gåendet emellan Hobergsbrottet och deras logis.
En egendomlig företeelse ur djurens lif kan här förtjena att antecknas. Fru bondhustu var en af de sista dagarne i veckan borta vid en bondgård med en ko till betäckning. Samma dags eftermiddag f:amfödde samma djur en död, men fullt utbildad kalf, något i sanning enastående i sitt slag.
Hurra för »Klintehamn!» Här om morgonen då ångaren Klintehamn var stadd på sin första resa för året, rundt Gotlands landthamnar, kommande från vestkusten och gående till ostkusten, blef han, vid passerandet af fabrikör Lindströms marmorbrott å Hoburgen helstd med flaggsingnaler samt trenne, så att säga, vidunderliga sprängskott, hvilka i den stilla, arla morgonstuuden gåfrvo så starka ekon att det hördes nära nog ut öfver hela den lilla Sundre socken. Säkert är, att den som ej var väckt ur sin ljufva morgenslummer gå blef han!
Vi voro nog mycket glada, härvte på skäret, att få se den lille käre ångaren med sitt för vänlighet och tillmötesgående populära befäl, gå här förbi, men äro på samma gång ledsna vid tanken på att vi snart nog ej vidare få se honom svänga rundt refudden, ty, enligt hvad tidningarna förmäla, skall det ou insättas två båtar å respektive ost- och vestkusten.
Det blir alltså omöjligt att hädanefter komma med båt t. ex, från Burgsvik, till Ronehamn och vica versa eller, hvad som var ett särleles nöje, vämligen att resa Gotland randt. Vi äro alltså på väg att gå kräftgången hvad angår kommunikationerna å Gotlards landthamnar.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 19 April 1893
N:r 60
