en smutsfläck för hela vår stad, fortfar den många gåoger i våra rättegångsreferat omnämda enkan Hallgren tillhöriga matserveringen på Adelsgatan att vara. I går utspelades der åter en spygg historia.
Strax efter kl. 1 i går middag telefonerades till stadens polisvaktkontor efter handräckning, enär inne hos enkan Hallgren försiggick något slagsmål.
Poliskonstaplarne Boström och Jakobsson jämte extra konstapeln Kalbom begåfvo sig af dit. De funno mycket folk samlade utanför och hörde skrik på hjelp inifrån gården. Dörren åt gatan var tillbommad så att konstaplarne ej kunde komma in, men gerom planket kunde de se att en äldre landtbo, nerblodad i ansigtet, befann sig derinne, skrikande att han ville ut, allt under det att enkan Hallgren, alldeles berusad, ackompanjerade med högljudda svordomar.
Genom bokbindare Vassbergs gård banade poliserna väg in i Hallgrenska huset. Der fans då också en karl vid namn Axel Emanuel Andersson.
Landtmannen, som befans vara från Anga och heta Per Jakobsson, var slagen blå och blodig i ansigtet och berättade att han en etund förut kommit in i huset för att dricka en flaska öl. När detta var gjordt, hade enkan Hallgren uppfordrat honom att betala flere flaskor, hvilket han vägrade. Enkan Hallgren bade då läst till dörrarne, hvarpå hon och den i rummet äfven varande karlen Andersson, öfverfallit honom med hugg och slag. Enskan Hallgren bade fråntagit honom hans klocka, och karlen hade visiterat hans fickor, uppmanande honom hotande att lemna ifrån sig sina penningar. Tolf kronor, som han hade på sig, lyckades han gömma i handen, så att de undgingo rånaren. När ingenting mera sålunda fans af värde att fråntaga offret, kastades han ut på gården. Då konstaplarne kommo, blef han genom deras försorg förd till fältskär och förbundes. Intyg från denne meddelade, att Jakobsson fått 3 mindre sår samt svullnader och blånader iansigtet, antagligen tillfogade med knytnäfvarne. Något framtida men skulle skadorna ej medföra. Enkan Hallgren och Axel Emannel Andersson voro i dag instälda inför rådhusrätten dervid den förra uppförde sig så oskickligt att hon måste visas ut.
Naturligtvis voro de båda alldeles oskyldiga. Jakobsson hade, när han kom in för att dricka öl, redan varit blodig. Der inne hade han begärt att få låna ett par kronor på sin klocka, hade druckit ur en half liter konjak, blifvit beruead, fallit i golvet, slagit omkull på gården o. s. v. Deraf härledde sig såren. Andersson, om hvilkens oskuld hustra Hallgren tycktes vara mycket måp, hade icke ens varit inoe under tiden. Allt detta bedyrades på »salighetsed», om så fordrades.
Poliskonstaplarne Jakobsson och Boström aflade vittnesmål. De hade funnit Per Jakobsson sönderslagen. Enkan Hallgren hade förfeökt att amyga sig sin väg. Klockan hade legat på bordet i ett inre rum och hade af Hallgren lemnats till konstaplarne.
Rörande sina lefnadsomständigheter berättade Andersson att han var född 1861 i Ljungby församling i Småland samt hade vistats här på Gotland i 3 år, mesta tiden på Burgsvik, der han varit kanalgräfvare. Sedan tre veckor före jul hade han bott hos enkan Hallgren, hade icke alls haft något arbete, men fått rekommenderade bref från min bror, som är kakelugnsmakare i Kalmar. Han har straffats för slagsmål samt suttit på ranrakning för svårare misshandel, men frigifvits på grund af bristande bevisning.
Målet uppsköts till 8 Maj. Åklagarens yrkande om Anderssons häktning bifölls ej af rätten.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 24 April 1893
N:r 63
