Månad: september 2024

Anförande i andra kammaren af ombudet från Visby hr Bokström.
Då undantagsbestämmelserna rörande Gotlands län flere gånger under dagens lopp varit på tal, utan att något ord yttrats derom från gotlandsbänken, skall jag, synnerligen som denna fråga för detta län äger stort intresse, anhålla att vid denna punkt få besvära kammaren med att yttra mig i frågan.
Den komité, som haft sig uppdraget att utreda frågan om hvitbetssockertillverkningen i riket, hur funnit sig föranlåten att i sitt betänkande framlägga de skäl, som tala för att, utom Skåne, Gotland skulle vara den af rikets provinser, som företrädesvis lämpar sig för betodling; och har komitéo med fästadt afzeende derå framstält sitt förslag beträffande de skattelindringar, som enligt komitéas åsigt borde tillkomma nyanlagda fabriker i riket.
Sedan k. m:t öfver detta förslag hört så väl sin befallningshafvande i Malmöhus och Gotlands län som äfven hbushållningssällskapet i detta sistnämda län, bar k. m:t med hänsyn till dessa senare myndigheters yttranden ytterligare jämkat skattelindringsförslaget för nyanlagda fabriker efter behofvet och förhållandena i Gotlands län. K. m:ts regering har derigenom visat en omvårdnad om den minsta och svagaste medlemmen i statsfamiljen och visat en tilltro till dess väcande lifskraft, som inom den ort jag tillhö framkallat den lifligaste glädje liksom och förhoppningar om, att denna provins ändtigen skall kunna taga den anpart i det natimella, produktiva arbetet, som den med ränsyn till klimatiska förhållanden och jordnmånens beskaffenhet är anvisad att intaga, och hvarigenom densamma för den svenska staten skulle få ett vida högre värde än för närvarande. Jag anhåller att få begagna detta tillfälle att till k. m:ts regering och särskildt till berr statsrådet och echefen för fivansdepartementet hembära den afskilda, ja afspärrade provinsens tacksamhet för den omvårdnad och det intresse, som sålunda blifvit densamma visade.
Innan jag ou går in på sjelfva frågan, anhåller jag att få nämna, att jag inom bevillningeutskottet sökt främja antagandet af k. m:ts förslag i 2 paragrafen 2 momentet, och först gedan det visat sig, att detta förslag icke kunnat vinna allmännare understöd, har jag anslutit mig till det yrkande, som b’ifvit inom utskottet framstäldt af herr grefva Hamilton och som af honom under förmiddagens lopp närmare motiverats.
I fall någon skulle fästa sig vid, att jag i denna fråga drifver ett lokalt intresse, så ber jag att få nämns, att det för representanten understundem fiones lokalintressen, som äro lifsintressen för den ort han tillhör, och att det under sådana förhållanden är hans grundlagsenliga plikt och rätt att efter förmåga framhålla dem.
Som väl är bekant inom denna kammare, äro de naturliga förutsättningarna för en betodlingsindustri: de klimatiska förhållandena, jordmånens beskaffenhet och jordens kultur.
Dessa båda förstvämda naturliga förutsätt ningar förefinnas, kan man säga, i hög grad inom Gotlands län och enligt bvad det vill synas, fullt ut i så hög grad som i Skåne, Vi veta ju alls, att Gotland har förmånen af ett fullständigt insulärt läge. Dethar varma, solklara somrar och milda höstar, som sent afklippas af nattfrosterna. Man ser också, att Gotlands klimat frambringar växtformer, som först under en sydligare breddgrad påträffas. Valnötsträdet växer der högre än eken och lemner liksom mulbärsträdet nästan årligen mogen frukt. Vinrankan uthärdar der på kalljord äfven vintertiden och lemnar icke så sällan mogen frukt. Derjämte — hvilket af dem som äro kännare i betodling frambålles — förekommer på Gotland en maltkornsodling af den beskaffenhet, att den till och med kunnat upptaga täflan med Skånes, Ehuru Gotlands öppna åkerjord icke är mer än en fjerdedel af Östergötlands, ställer sig likväl enligt den officiella statistiken kornodlingen i Gotlands län så i förhållande till Östergötlands, att under det att skörden i Gotlands län i medeltal åren 1880—1892 varit 873,454 kubikfot, har det fyrdubbelt större Östergötland haft att uppvisa ett medeltal af 1,008,031 kubikfot under samma tid. Doassa förhållanden hafva redan länge riktat uppmärkeamheten på möjligheten och lämplighetev af att på Got!aud framkalla en betsockerindustri. Redan på 1850 talet gjordes undersökningar och försöksodlipgar derstädes i icke så liten skala, men först i senare tider har förhållandet dermed blifvit fullt utredt derigenom att saken lyckats tillvinna sig uppmärksamhet af landtbruksakademiens kemist, profeesor Nilsson, fom åren 1890 och 1891 dels samlat uppgifter rörande klimatiska förhållanden på Gotland och bsträffande de odlingsförsök, som der förut med hvitbetor blifvit gjorda, dels ock sjelfständigt företagit undersökningar med betodling så väl , gammal odlad joed som untdikad myrjord, hvar jämte hen förskaffat myrjord från olika trakter på Gotland till landtbroksakademiens experimentalfält, hvarest i ganska stor ekala ytterligare betodlingsförsök gjorts, som utfallit på synnerligen gynsamt sätt. Sin erfarenhet har professor Nilsson framlagt i en broschyr, fom jag har här i min band. Det skulle vara mycket frestande att i exakta siffror framlägga resultatet af hans utredning. Men som jag icke vågar dermed inkräkta på kam marens redan strängt upptagna tid, skall jag icke gifva vika för denna frestelse. För den af kammarens ledamöter, som skulle vara hågad att taga närmare kännedom derom, finnes den här till hands.
Men om det kan anses utredt, att Gotland i fråga om klimatiska förhållarden och jord månens beskaffenhet kan anses vara fullt lämp lig för betodling, så kan det med allt fog anmärkas, att i fråga om jordens kultur det finnes ett »hak», som dock lyckligtvis är af tillfällig och öfvergående ratur. Som bekant fordrar odlandet at hvitbetor — något som redan af talaren på östgötabänken blifvit med kraft framhållet, under aftonens lopp — en väl afdikad, djupt plöjd, väl gödslad och från ogräs omsorgsfullt rensad jord. I detta hänsaende lemnar visserligen Gotlands jordbruk för värvarande och ijämförelse med Skånesmycket öfrigt att önska, men dock icke så mycket att icke enligt sakkunniges bedömande hvitbetsodlipgen skulle kuvna införas, om nämligen denna industri fioge åtnjuta de skattelindringar, som af k. m:t avsetts vara nödiga för ändamåleta vinnande. Man skulle viszerligen kunna invända, att när nu så är, att Gotland är så gynnadt med hänsyn till klimatiska törbållauden samt jordens beskeftenhet, det är befolkningens eget fel, att dess jordbruk icke står högre än det gör. Till dem, som luta åt den meniogev, ber jag vördsamt att få hemställa, om de tänkt något på, hvad det vill säga, att under århundraden hafva varit så skild från gemenskap med den öfriga verlden, som Gotland varit, och om de veta, hvad dessa svårigheter med att få arbetsprodukten i marknaden, betyda? Hurn mycket blir väl qvar under sådana omständigheter för odlaren till ersättning för hans möda, och hvad bytyder det icke för en ort att vara i saknad afimpulsgifvande föredöme?
Hvilken skilnad har icke i detta afseende förefunnits mellan Gotlands län och t. ex. Skåne, så väl med afseende på kommunikationer som impulser? Om sistnämda landskap icke haft dessa företrädev, månne det då skulle stått på den utvecklingsgrad, fom det nu gör, och särskildt, om det icke haft impulser från det värbelägna Danmark och dess i högre kultur stående jordbruk? Det är under sådana förbållanden icko lätt för en ort, sådan som Gotland, att finna en industri, som pafsar den. När derför en sådan industri, hvarom här är fråga, är fannen, tål det kanske att tänka på, huruvida man icke bör ställa så till, att denna ort bör komma i åtnjutande af densamma.
Jämte det afskilda läget är det ock en annan omständighet, som vållat att Gotland med sitt jordbruk står efter de öfriga delarne af riket. Sedan 1827 års skiftesttadga kom ut, så gingo de lage skiftena, som äro ett vilkor bland andra för ett ordnadt jordbrak, öfver vårt land på 1830-, 40- och 50-talen. Hvad Gotland angår, så suspenderades denna stadga genom ett kongl. bref år 1832, och först med 1866 års skiftesstadga återfick skiftesvitsordet äfven der gällande kraft, Först efter 1866 hafva skiftena der kunvat med kraft bedrifvas och hafva äfven så kraftigt bedrifvits, att nu två tredjedelar af länet öro skiftade, visserligen med en relativt större kostnad, än som drabbade öfriga delar af landet, hvilka fått sina ägor skiftade efter en taxa gom är betydligt lägre än numera är förhållandet. Hvad särskildt denna sak betyder, ber jag få nämna med stöd af statistiska uppgifter i ämnet. Skifteskostnaderna för Gotland, d. v. s. arfvoden till landtmätare och gode män, — tegarnes omläggning m. m. deri icka inräknadt — hafva under åren 1867 till 1590 kräft en summa af 1,718,000 kronor, under det att — för att göra en jämförelse — samtidigt denna ko:tnad för Blekinge belöpt sig till 77,421 kronor. Hrad Blekinge betslat under alla dessa år i detta hänseende utgör således endast årskostnaden för Gotland. Jag behötver icke för kammaren vidlyftigt framhålla, hvilken kraftuttömning detta varit för en eå liten ort som Gotland. Samverkande med låga spanmålspris bar detta vållat en emigrationsström från Gotland så betydande,” att folkmängden, som under 1879 der utgjorde 55,281 var vid 1891 åra slut allenast 51,337 personer, det vill säga; att Gotland årligen minskas med numerären af en kyrksocken. Om det under sådana förhållanden påvisas ett medel, eom skulle vara egnadt att åstadkomma lyckligare omständigheter för denna provins, så tror jag, att äfven ur statens intresse kan det vara skäl att tänka derpå. Enligt sakkunniges omdömen skulle denna hvitbetsodling, i fall den der vunne inträde och finge framgång, just vara ett sådant medel. — Det säger sig sjelft, att detta icke kan ske utan betydlig skattelindring, men man får dock komma ihåg, att Skåne uppnådde sin höga ståndpunkt såväl i detta hänseende som beträffande jordbruket derigenom, att detta landskap under tjugo år, från 1853 till 1873, hade fallständig skattefrihet för sin betindustri och derefter en accis i lindrigt stigande skala.
Nu är af reservanterna ifrågasatt, att hvitbetsodlingen på Gotland skulle för första der upprättade fabrik under de första fyra åren beskattas efter den tariff, som var gällande för Skåne under åren 1879—1891, d. v. s. efter 5 kronor 87 öre per ton och derefter under de fyra följande åren efter 8 kronor 22,5 öre per ton. Det är nu tyvärr, äfven om denna skattelindring medgifves, alldeles icke någon afgjord sak, att hvitbetesodlingen skulle komma till stånd på Gotland — detta är emellertid en fråga, som här icke föreligger — ty det beror på kapitalisterna, om de vilja vedervåga att börja detta företag, Men derigenom skulle beredas ön möjlighet för en sådan industri, och det är just för denna möjlighets åstadkommande, som jag anhåller om kammarens medverkan. Kommer fabriken icke till stånd, är någon uppoffring icke beller gjord från statsverkets sida och kommer den till stånd, blir denna uppoffring blott för en enda fabrik, såsom ock herr finansministern framhållit, icke af. någon särdeles stor betydelse för statsverket.
Det har under diskussionens lopp flere gånger framhållits, att det skulle vara synnerligen principvidrigt att etablera en undantagslagstiftning för Gotland — det låter ja säga sig — men jag ber dock få nämna, att hela den lagstiftning, hva om vi under dagens lopp talat, kan sägas vara en undantagslagstiftning så att vi redan äro inne på detta område.
Dessutom torde det icke vara ur vägen att nämna att Gotland har haft en undantagslagstiftning från år 1811 till och med år 1892 i annat hänseende till sin nackdel, i fråga om värnpliktens utgörande. Tilläfventyrs torde det då icke vara alldeles obilligt att begära, att det en gång finge en undantagslagstiftning; göra Feng vara denna provins till någon förmån.
Förste Kammaren har redan antagit det förslag, som innehålles i berr örefve Hamiltons m. fl. reservation, och vid sådant förhållande vågar jag till kammarens bedömande och behjertande hemställe, huruvida icke denna kammare också dertill skulle kunna skänka sitt bifall. Jag anhåller att derom få framställa yrkande på de skäl jag nu anfört och på de skäl, som utförligare och bättre, än jag kunnat göra det, blifvit framstälda af herr grefve Hamilton.
Herrar Jakob Erikson, Larsson i Fole och Norrby förenade sig med herr Bokström.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 Mars 1893
N:r 49