Handel och Sjöfart.

Utgångna fartyg: Från Visby 5 Juni: galeas Apollo Karlström, Hoburgen, barlast; 6 Juni: slup Matbilda, Nilsson, Vestervik, råg; galeas Skjöld, Ruthström, Gefle, cement; jakt Henrik, Klintberg, Furillen, barlast.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 Juni 1893
N:r 87

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten.
(Vårtingets sjette sammanträde; ordf. e. o. hofrättsnotarien Vedberg).
Med ed betyga skulle i dag Arvid Lindqvist, Roes i Grötlingbo, att han ej tilldelat en person ett knifhugg och på annat sätt våldfört sig mot en annan; likaledes skulle, som -vi förut nämt, K. J. V. Karlsson edfästa sin utsago att han ej vore far till Johanna Lindgrens barn. Båda uteblefvo.

Målet mot kyrkoherden i Alfva Karl Lange ang. olaga vräkning m. m, behandlades åter.
Svaranden företedde bevis att kär, var mantalsskrifven hos sin moder. Kär, stödde gin fordran att få bo qvar på ett tioårigt löfte af ikyrkoherden. Fem vittnen hördes. Kronolänsman J. A. Lindström vittnade, att han i slutet af Mars verkstält k. befhdes utslag, hvarigenom enkan Jakobsson förpliktades att afflytta från ifrågavarande hus. (Käranden, då närvarande, nekade att afflytta. Vittnet gaf då fjerdingsmannen order att underrätta kyrkh. Lange det han icke lagligen kunde vilka äfven dottern. (Kyrkoherden nekade att hafva mottagit någon sådan underrättelse; fjerdingsmannen gicx emellertid ed på att han två särskilda gånger sagt till kyrkoh. Lange om saken), — Vittnena handl. Melin och hemmansäg. Cedergren, Hemse, hade ingentiog att omtala, Isak Svensson och Job. Häglund värderade kärandens saker till, den förre 40, den senare 50 kronor och den skada sagda egendom lidit till resp. 10 kronor och 1 krona. Kär, fäst uppmärksimbeten på, att hevnes ersättningsanspråk ej så mycket gälde skada å möblerna som fastmera det obehag, hon genom trasslet fått utstå. Hon begärde derjämte 50 kr. till arvode åt sitt ombud, fSvaranden å sin sida yrkade ansvar å Johanna Jakobsson för de smädliga yttranden, hon skulle hafva användt i stämningen.
— Konsistorieombudet kontraktsprosten Alfvegren anhöll få klart och tydligt svar om svar, i sin vräkningsansökan pämt blott enkan eller hennes hushåll också, Svaranden genmälte att han blott nämt enkan, men trott det falla af sig sjelft att hennes hushåll då vore inbegripet. Konsistorieombudet frågade då, om svar. vid tillfället verkligen ansett dottern Johanna tillhöra hushållet. Kyrkoherde Lange nekade svara på frågan.
Målet öfverlemnades och kommer utslag att afkunnas vid tingets slut.

I qvarnreparationstvisten mellan Anders Larsson och Johan Hägg å ena samt Kristian Engström å andra sidan, samtlige från Vamlingbo, hördes å svarandesidan 3 vittnen, som intygade, dels att kärnnden Hägg och dennes far genom oförståndig malning i hårdt väder kört sönder qvarnen, dels att vid derpå följande reparation ej så mycket virke gått åt, som i reparationsräkningen var upptaget. Käranden erhöll för anskaffande af motbevisning uppskof till andra rättegångsdagen af höstetingets första sammanträde.

Skogsåvärkan. Lars Munthe, Gardrunga i Stenkumla, instämde Vilh. Johansson, Homa i samma socken, med yrkande om ansvar å J. för att han under de senaste åren skulle olofligt huggit skog från en utmark under 8/16 mantal Gardrungs. Han fordrade ersättning för den afverkade skogen med 100 kronor samt att svaranden skulle ådömas ansvar enligt 20 kap. 2 å strafff. eller, om detta lagrum ej är tillämpligt, enl, 24 kap. samma lag. Svaranden genmälde att marken vore bangs, och att han derför finge hugga efter behag; till stöd härför framhade han ett köpokontrakt, hvarigenom »Mallrörs åker jämte tillhörande utmark» öfverläts åt svarande till år 1908. Käranden påstod, att den i kontraktet nämda utmarken vore en annan än den, å hvilken sv. huggit, och ville stödja detta med framhafda skifteskartor. — Beslut afkunnas å slutsammanträdet.

Lorentina Vestberg, Lye, emot hustrun Tilda Sjösten, Dals i samma socken, Svaranden hade 11 April afgifvit ett vittnesmål, i hvilket intygades, att Tina Vestberg fält vissa yttranden ang. förlusten af ett kardor. Nu sade käranden sig hört, att hustru Sjösten både här och der sagt, att hon aldrig skulle aflagt ett dylikt vittnesmål, om ej Vestberg och hon varit ovänner. Derför skulle bon nu straffar, Parterna förliktes emellertid inför rätten, sedan käranden bedt hustru Sjösten om ursäkt för sitt tilltag att stämma.

Stölden i Ejsta. Till rätten hemtad var i dag Anna Hjertstedt, åtalad såsom medveten om f. båtsmannen Lindvalls stöld af matvaror vid Grymlings i Ejsta i vintras. För ransakningen med Lindvall ha vi förut redogjort. — Hjertstedt sade sig hafva afrådt Lindvall fråna att stjäla köttet, men hade, då han likväl tagit det, hjelpt honom att dölja det stulna och kokat ett stycke åt honom, Hon hade på L:s begäran gifvit hustru Lindvall en bit kött och dervid omtalat på hvad sätt det åtkommits. Hustru L. hade behållit köttbiten och gömt den vid visitationen, Hjertstedt nekade till att hafva användt någon del af det stulna, Hon är född 8 Febr. 1859 i Tofta och har ej förut varit tilltalad för brott, — Åklagaren anhöll om uppskot för anställande af förhör med L:a hustru. Utlåtande afgifves vid slutsammanträdet.

Tvistigt köp. Lars Malmström, Kruse, yrkade att af Robert Lindberg, Gudings i Alfva, återfå en revers å 225 kronor, Käranden berättade, att han den 17 Februari 1884 till utfodring mottagit ett par oxar af svaranden, med vilkor att få köpa dem sedan, om hans vilkor tilläto honom. I säkerhet för oxarna lemnade Malmström en revera å 800 kronor, hvaremot han fick ett intyg af Lindberg att han mottagit oxarne blott till utfodring mot villkor att få under tiden begagna dem. Påföljande år 1885 dogo emellertid oxarne i mjältbrand, Barmhertiga menniskor hopsköto då 105 kr., af hvilka kär. öfverlemnade 70 kr. såsom ersättning för den tid han haft oxarne. År 1891 hade kär, blifvit fordrad å resten af reversen, hvarvid han låtit förmå sig att utbyta den gamla reversen å 800 kronor mot en ny å 225 kr. Denna sista revers yrkade nu käranden återfå, då han aldrig fått valuta för densamma, — Svaranden berättade deremot: Han hade sålt oxarne för 800 kr., som betalades med en förbindelse, hvilken skrefs af länsman A. M. Eneman å dennes kontor. Sedan köpet var afslutadt frågade E. om M. kunde ställa någon säkerhet för beloppet. På nekande svar föreslog då kommissarien E., för att skydda oxarne från utmätning för annans fordran, att säljaren skulle gifva köparen ett intyg, att han blott fått oxarne på utfodring.
Sedermera skulle skulden amorteras med 100 krovor årligen. När oxarne dött, fick säljaren 70 kronor och sedermera genom arbete ytterligare 5. År 1891 verketäldes vidräkning, då M. fick tillbaka den £amla reversen och utstälde den nya å 225 kronor, Men svaranden glömde dervid att fordra åter det intyg han utgifvit rörande oxarnes utfodring. Som vittnen hördes f. kronolänsman A. M. Eneman, landtbrukare Valter Eneman och klockare Laugren, Deras vittnesmål stödde svarandens berättelse.
Utslag faller vid slutsammanträdet.

Norra häradsrätten.
Den 5 och 6 juni.
— Till ett föregående sammanträde hade t. f. kronolänsman Ä. Jacobson instämt hustru Avna Högberg, Vies i Veskinde, och yrkat ansvar för oloflig utminutering af bränvin. Svar. bestred då genom ombud åtalet, men, då målet nu till förnyad behandling åter påropades, medgaf svar. förseelsen. Försäljningen skulle hafva ägt rum såväl helgdagar som hvardagar. Målet öfverlemnades.
Utslag å sluttinget.

— Uti målet emellan Visby stads fattigvårdsstyrelse, kär., och Othem sockens fattigvårdsstyrelse, ang. ersättning för vård och underhåll åt f. fältmusikanten, målaren K. G. Lundgren hördes såsom vittne inspektoren J. F. Krysell från Vesterhaninge, Stockholms län, hvilken berättade, att L. under den tid vittnet bott vid Närs hemman i Othem, under några månader bott i den förut omnämnda, s. k. kasernen, hvarifrån L. dock inom kort blifvit uppsagd, enär han ej varit skrifven inom socknen. L. hade sedan gått omkring i de närliggande socknarne på tillfälligt arbete, men icke, så vidt vittnet visste, någonstädes haft stadigt hemvist.

— Uti målet emellan t. f. kronolänsman A. Jacobson, åklag. och Karolina Eriksson i Endre, svar., ang. ansvar för olofligt tillgrepp, fingo målsegande Englund och Karlsson nu med ed uppgifva värdena på de ifrån dem olofligen tillgripna effekterna.
Utslag å sluttinget.

— Målet emellan Klas Andersson i Lummelunda och Oskar Nyström, Hellvigs i Fole, ang. åverkan, förevar nu åter. Hemmanseg. Lars Nordström, Råby i Hejdeby, vittnade att under den tid svar. varit ägare af nämnda hemman, mycken skog huggits i den hage, hvartill kär. haft afverkningsrätten, men att det ej varit kär. som verkstält hygget. Handl.
J. T. Lundin från Visby, hvilken äfven hördes som vittne hade, då svar. af E. H. Fagerlund ämnade köpa ofvannämnda hemman, haft besök af svar., Fagerlund samt kär. Något köp hade då emellertid ej afslutats men bland vilkoren för detsamma hade af parterna öfverenskommits, att då svar. öfvertoge gården skulle kär:s rätt till omnämnda hage upphöra. Målet öfverlemnades.

Utslag å sluttinget.

— Till detta sammanträde hade Olof Johansson i Norrlanda uttagit stämning å skolläraren Erik Östman i samma socken och yrkat ansvar för ärekränkning, enär svar. i en skrift beskyllt kär. för att å sistlidne Julafton hafva uppfört sig oskickligt i svar:s bostad och emot svar:s hustru utfarit med allehanda skymfliga tillmälen.
Svar, erkände, men anhöll att få målet hvilande för att för kär:s uppgifna beteende åtal emot kär. anställa.
Målet förklarades hvilande och dess åter upptagande beroende på anmälan.

— Målet emellan f£. löjtnanten E. Björkman och inspektoren H. Nyberg å Viflings i Hellvisocken, ang. redovisning och ansvar, handlades nu åter. Vidräkning mellan parterna hade af dertill utsedde personer nu ägt rum och målet öfverlemnades.
Utslag å slutsammanträdet.

— Till sammanträdet hade drängen J. Hammarström i Kräklingbo instämt kr. länsmannen G. Boberg och yrkat ansvar för misshandel. Svar. erkände, att han under slagsmål med kär. tilldelat denne flere slag men uppgaf om sjelfva förloppet, att svar. på aftonen sistlidue annandag påsk funnit kär. jämte åtskilliga andra sitta inne i svar.:s drängstuga och spela kort; att, då svar. vid flera tillfällen förut förbjudit sådant, svar. då kört ut dem och, då kär dervid varit något långsam knuffat honom något. Då svar.:s tillsägelser, att de skulle aflägsna sig från gården, ej efterkommits, hade svar. ånyo upprepat sin tillsägelse, hvarvid parterna kommit i slagsmål utanför gårdsgrinden.
Kär, uppgaf, att slagsmålet ägt rum ute på vägen, hvilket svar. bestred.
Målet uppsköts för bevisning.

— F. Landtbrukaren Tn. Heitman i Lummelunda, som till tinget instämts för olaga försäljning af maltdrycker, erkände genom ombud förseelsen.
Utslag å sluttinget.

Till länsfängelset införpassades i går af kronolänsman Lindström ogifta Anna Maria Helena Ahlqvist från Enge i Bunge socken för barnamord. Hon är född i Bunge och 20 år gammal.

När förståndet är omtöcknadt. Med ångaren Hörningsholm forslades i lördags afton till Sundsvall en gotländsk matros, Karl Gilbert Johansson, född i Visby 1868, från norska barken Souvenir. Mannen hade under eftermiddagen inne i staden starkt berusat sig och sedan ombord kommit i delo med kaptenen, hvarvid han gripit till knif. Kaptenen sökte skydd genom att äntra upp i riggen. Knifhugget träftade kapten i ryggen och utmed ena benet, men sönderskar lyckligtvis blott kläderna ända ned till fötterna. Den vildsinte vände sig nu med sina hugg mot kajuttaket, men knifven slant och genomskar hans högra hand. Kaptenen begaf sig då ögonblickligt ned och kastade mordvapnet öfver bord samt lyckades med hjelp af några andra öfvermanna matrosen, den man måste binda till händer och fötter innan den sårade handen kunde få förbindas. I detta ömkliga tillstånd upptogs mannen af den nämde ångaren och återfördes till Sundsvallshamnen och vidare till polisvaktkontoret, der han att börja med lemnades i ro att vakna till redigare tankar.
Johansson dömdes i måndags af Sundsvalls rådhusrätt till en månads 6 dygns straffarbete för uppstudsighet mot befäl.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 Juni 1893
N:r 87

Från sjön.

Norska ångfartyget Ceringa, hemma i Tönsberg och fördt af kapten H. A. Falkenberg, anlände till Gefle 30 Maj. Fartyget, senast kommande från Kronstadt, hade på resa till nämda stad från Glasgow med kollast på böjden af Hogland 18 sistlidne maj blifvit skadadt af is å babords bog, der ett större hål fans, som nu repareras i Gefle. Detta hål är så stort, att man leligt krypa in derigenom. Det är nu högt ofvan vattnet, sedan lasten utlossats. Vid kollisionen blef endast förpiken full af vatten.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 Juni 1893
N:r 87

Visby telegrafstation

har under maj månad afsändt 902 telegram, deraf 90 utländska, samt mottagit 993, deraf 104 utländska. Repetitionstelegrammen ha utgjort 168, tjenstetelegrammen 6 och meteorologiska telegrammen 31. Telefonerats ha 103 afgående och 115 ankomna telegram.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 Juni 1893
N:r 87

Torgdagen

i Hemse i dag har varit talrikt besökt och tillförseln af kreatur stor. Kor stodo i pris från 65 till 85 kronor, oxar 240—350 kr. paret och hästar 150—400 kr. stycket.
Tillförseln at husslöjdalster var deremot jämförelsevis ringa.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 Juni 1893
N:r 87

Till deltagande i Skåneresan

hade till igår anmält sig 25 landtmän från 18 af Gotlands socknar, hvarvid dock är att märka, det bland dessa 18 socknar 15 tillhöra norra häradet och endast 3 det södra.
Hvarpå tänka de goda sudergutarne? Det är väl de, som i främsta rummet skulle få skörda gagnef af den ifrågasatta sockerbetodlingen.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 Juni 1893
N:r 87

Dödsfall.

Enligt från Venersborg ingåoget telegram har kaptenen vid Vestgöta-Dals regemente, riddaren af svärdaorden Karl Petter Ferdinand Pettersson aflidit i går kl. 9,40 f. m. å Grunnebohed efter en kort sjukdom (lunginflammation).
Sedan 1880 har kapten Pettersson varit ombudsman för Elfsborgs m. fl. läns hästförsäkringsbolag. Kapten P. var en skicklig och framstående officer och åtnjöt såsom sådan stort anseende.
I allt hvad han hade om händer nedlade has kraft och energi. Venersborgs samhälle, hvilket den sflidne tillhörde en Iång följd af år, förlorade i honom en af sina mest dugande och betrodde män.
Den aflidne var broder till handl. Hugo Pettersson härstädes.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 Juni 1893
N:r 87

Prestvigd

i Göteborg blef i söndags s. m. kandidat K. Renström, som i onsdags aflade prestexamen inför domkapitlet härstädes.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 Juni 1893
N:r 87

Biskop von Schéeles tal

vid den första stora »mottagningen» efter hans ankomst till Newyork omnämnes något utförligare i svensk amerikanska tidningen »Nordstjernan», der det heter:Efter att hafva uttalat det intresse, hvarmed konung Oskar omfattade hans resa och ändamålet med densamma, samt huru han sändt sin helsning och välönskningar till sina forne undersåtar, och biskopen derjämte uttalat sin egen glädje öfver, att han blifvit i tillfälle att sätta i verket en länge närd önskan att få se detta land och sammanträffa med sina landsmän, öfvergick han till det egentliga ändamålet med resan, att med svenskarne här få fira minnet af lutherska lärans stadfästande i Sverige genom Upsala mötes beslut. Vårt svenska folk, säde han, lärde sig aldrig, att rätt förstå den katolska lära, som före reformationen förkunnades i Sverige.
Den var för folket något främmande, något som icke öfsereosstämde med dess karaktär och skaplynne. Det lyssnade derför med begärlighet till Luthers nya lära. Sedan konung Johans son Sigismund tillträdt regeringen, blef det på allvar fråga om, att åter införa katolicismen. Gustaf Vasas tredje son, hertig Karl, lutade mer åt den reformerta läran, men af den katolska läran var han ingen vän. Derföre lät han, innan konung Sigismund anländt till Sverige — från Polen — sammankalla rikets biskopar, presterskap och äfven menige man, för att öfverlägga om hvilken som skulle blifva den svenska kyrkans religion. Luthers lära var redan då så befästad att det icke tog lång tid, innan alla de i Upsala församlade prelater, prester och lekmän med en mun förklarade, att Luthers lära skulle blifva beståndande och att alla voro redobogue att, om så gälde, oftra sina lif för sin tro. Detta är Upsala mötes beslut, och 2 blef den mur, på hvilken Sigismund, under sitt korta vistande i Sverige, och hans katolske prelater icke förmådde att skjuta bresch. Hertig Karl faun sig uti det nödvändiga och försökte icke att påtruga sitt folk, sedan han blef konung, sina egna religiösa åsigter. Hans son och efterträdare, tros hjelten Gustaf 2 Adolf, offrade sitt lif för denna lära, hvilken sedan varit Sveriges och svenska folkets religion.
Efter denna öfversigt, den vi endast i korthet refererat, uttalade biskopen sin glädje öfver, att här finna denna lära befästad bland landsmännen, och han hoppedes, att det band, som förenade dem här med moderkyrkan i Sverige, aldrig skulle lossna, utan om möjligt blifva ännu fastare, och nedkallade Guds välsignelse öfver vårt svenska folk här i detta land, med hopp om, att det aldrig skulle glömma det kära modersmålet. Biskopens tal var alltigenom populärt och fullt af värme, och månget öga fuktades under åhörandet af de uppbyggande och vänliga ord, han uttalade.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 Juni 1893
N:r 87