Dag: 8 oktober 2024

som handlanden Aug. Johansson och pastor Palmqvist anfört med anledniag af stadsfullmäktiges beslut om kälkbacksåkniogen i Bremergränd, hade kowmiterade, hrr Bergman, Jacobson och Val!’ér, inkommit med förslag till förklariog. Sedan hr Jeurling yrkat uppskof med ärendet till Septembersammanträdet, hr Hellgren instämt, br Lindell uttryckt sin förvåning öfver komiterades påstående att handl. Johansson ej lede men af kkningen, br Jacobson påpekat att det var å majoritetens inom fullmäktige vägnar förklaringen afgifvits och att mivoriteten redan reserverat sig, uppsköts ärendet till September.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 Juni 1893
N:r 91

berättelse för 1892 förelåg i går hos stadsfullmägtige och beviljades af dem tillstyrkt ansvarsfrihet för stadens förvaltande myndigheter.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 Juni 1893
N:r 91

hade anhållit att få inköpa tomten nr 10 1/2 på södra sidan af hamnen för att der uppföra en ny kollada i stället för den derå befintliga nu af honom disponerade kolgården.
Hamndirektionen, till hvilken ärendet remitterats, hade för sin del tillstyrkt ansökningen så till vida, att hr Molander skulle få inköpa ungefär hälften af tomten, den främre delen åt hamnen, då den öfriga delen, den åt Korsgatan belägna, vore tillräckligt rymlig för uppförande derstädes af beqvämlighetsbygnader för hamnens behof, till förvaringsplats för kreatur samt upplagsplats för landgångar och dylikt.
Drätselkammaren deremot, som ansett att hela den berörda tomten vore behöflig för sist anförda allmännyttiga ändamål samt att försäljning under hand till enskild person af sådana icke förut på infäste upplåtna tomter ej borde ifrågakomma utan att dessa tomter borde görag till föremål för allmän täflan, hade afstyrkt ansökningen.
Stadsfullmäktige biträdde i går drätselkammarens uppfattning och beslöt sålunda att afslå hr Molanders ansökan.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 Juni 1893
N:r 91

dök i går afton ånyo upp hos stadsfullmäktige och föranledde en treqvartstinmes diskussion. Anledningen var en remiss från magistraten af ett länsstyrelsens utslag, hvarigenom den vägrat fastställelse å det at fullmäktige antagna ordningsstadgandet, att torfströ eller annat reningsmedel skulle dagligen i latrinerna användas i sådan mängd, att all afdunstning skulle förekommas. För skälen till denna länsstyrelsens vägran af fastställelse ha vi på sin tid redogjort.
Disskussionen inleddes af
Hr Jeurling: Då det ej faststälda stadgandet icke är en följd af motion inom fullmäktige, utan har tillkommit på grund af helsovårdsnämdens förslag, torde vara bäst att sända ärendet till nämden till den åtgärd, den kunde anse sig på grund af den vägrade fastställelsen böra vidtaga.
Hr Bergman uttryckte sin ledsnad och förvåning öfver länsstyrelsens resolution. Om denna fråga hade varit så många debatter, hade växlats så många ekritvelser och den hade synts på god väg till sin lösning, då denna af länestyrelsen pu omintetgjorts. Trodde bäst vara med en återremiss till helsovårdspämden. Tal. föredrog några punkter ur en af förste provinsialläkaren till honom aflemnad promemoria, hvari han ock utta’ade sig för en återremiss till helsovårdsnämden, som då kunde blifva i tillfälle att ändra stadgeförslagets form, hvilket han visste en minoritet inom fullmäktige åstunda, Sedan kunde fullmäktige ånyo besluta i sak, Han skulle finna det besyanerligt, om afslag då åter skulle möta från ett håll, som så ifrigt arbetat för användandet af torfströ. I fråga om länsstyrelsens åsigt, att sjelfverkande torfmullsklosetter måste användas, om det skulle blifva någon verklig nytta af torfströs användande, anförde förste provinsialläkaren, att t.ex. i Braunschweig ströddes ut torfströt med skopor, hvilket visat sig mycket ändamålsenligt. Da sjelfetröende klossetterna fordrade klok tillsyn och fint strö. Ansåg förmånligt, om staden kunie tillhandahålla torfströ. Det vore ej lämpligt att stadsfullmäktige rörande detta ärende gåfve efter i sak.
Hr Hellgren: Det vore omöjligt att aflägsna all afdunsning, och det hade varit riktigt af länsetyrelsen att vägra sanktion till det ifrågavarande stadgandet. Hvad som borde beklagas vore ej detta, utan att man ej mera fäste uppmärksamhet vid ordalagen i det beslutna stadgandet. Iogen myndighet kunde ålägga husägaren, fom i öfrigt hade sitt afträds lagligt, att avvända torfströ, och länsstyrelsen hade med allt fog hatt ögat öppet för dem som skulle drabbas hårdt af en sådan bestämmelse, nämligen alla de små fastighetsägarne.
Borgmästaren hade ingenting emot ett så grannlaga behandlingsätt som en återremiss till helsovårdsnämden, hvaraf frågan kunde stå upp i annan form. Önskligt vore dock, att minoriteten ville yttra sig, i hvad riktning stadgandets ändring borde gå. Det vore svårt att ersätta »all afdanstning» med ett annat uttryck. Skadlig afdunstning? Hvilka vittnen skulle kunna intyga, om afdunstningen vora skadlig. Fruktade att med en ändring af sagda uttryck hela stadgandet blefve en chimär, Ett annat klandradt uttryck vore »daglig användning» men ej heller detta kunde borttagas. Att torfströ skulle användas dagligen så att all afdunstning förebygdes vore ett hvarken farligt eller orimligt stadgarde.
Hr Cedergren instämde med hr Hellgren. Det vore orättvist att ålägga husägarne att använda torfströ i för öfrigt lagliga latriner. I stors städer, t. ex. Stockholm, användes ej sådant.
Hr Hellgren: »Afdunstning» kunde möjligen ersättas med »Iukt» eller »elak lukt».
Yrkade åtterremiss till helsovårdenämden.
Hr Höjer ville att remissen skulle ske just i syfte att ordalagen blefvo ändrade. Föreslog »afdunstningens» utbytande mot »stank» eller »besvärande lukt», Äfven kunde »dagligen» utgå såsom då alldeles obehöfligt.
Hr Bergman: Något måste göras vid saken nu, om det ej skulle bli ytter värre än någonsin förut. Intet af vigt vore anfördt mot stadgetörslaget.
Borgmästaren: Då länsstyrelsen i sin afslagsmotivering anför som nödvändigt för torfströts tillgodogörande sjelfverkande klosetter, har den tydligen ansett stadgandet ej vara Dog strängt. 1 detta fall vore väl ej lämpligt att taga bort »dagligen». Förordade uttrycket »besavärande afdunstning».
Hr Hallonberg: Det vore hårdt att tvinga hvarje husägare att använda så mycket torfströ att all afdustning förhindrades, Hellre borde då staden kostnadsfritt tillhandahålla sådant och sedan söka få en entreprenör för spillningens bortforslande.
Hr Bergman kunde ej förstå, hvarför man prompt ville ha in epitetet »illaluktande» till afdunstning. Kunde det lukta annat än illa från afträden? Svårt vore för staden att bekosta torfströ, men saken borde tagas i noggrann ompröfoing liksom och frågan om afhämtningen, som förste provinsialläkaren ansåg vara af största vigt. Möjligen kunde härför ett bolag bildas.
Stadsfullmäktige beslöto att återremit tera ärendet till helsovårdsnämden till förnyad ompröfning rörande ordalagen i stadgandet, hvarpå nämden skulle äga att inkomma till fullmäktige med förnyadt förslag till ordningsstadga i berörda afseende.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 Juni 1893
N:r 91

Rörande den förut omhandlade, till bortflyttning från Visby stationsområde dömda Vallérska ladan hade jernvägsstyrelsen hemstält, att kostnaden för ladans bortskaffande, 404 kr., skulle bekostas till hälften af jernvägen, till hälften af staden samt att samma beräkningsgrucd måtte användas om och när flyttaiog kunde ifrågakomma af de två återstående, H. Calissendorffs och J. Hedströms sterbhus tillhöriga, på stationsområdet befiotliga, ladorma. Drätselkammaren ansåg nog icke, att staden vore absolut skyldig att deltaga i flyttningskostnaden för ladorna, men ansåg att i detta fall ett tillmötesgående mot jernvägen vore bättre än en process, som kunde kosta staden åtskilligt mer än berörda halfverade summa.
Då ärendet i går föredrogs hos stadsfullmäkige, ansåg hr Höjer att man borde besluta endast om kostnaden för Vallérska ladan. Häri instämde hr Bergman, som fann att en nitisk jernvägsstyrelse lätt kunde genom ett sådant generelt tillmötesgående som det drätselkammaren föreslagit få smak för att alltjämt utvidga sitt jordområde vid Visby station, till ständig kostnad för staden. — Hr Jeurling påpekade att något sådant utvidgande i oändlighet icke kunde komma ifråga, då stationsområdet en gång för alla vore be stämdt, samt att det just varit i stadens intresse jernvägsstyrelsen framkommit med sitt förslag till kompromiss, då härigenom för framtiden förebygdes alla processer.
— Hr Hellgren ansåg det vara skäl fastställa på en gång beräkningsgranden för bortflyttningen af alla ladorna på stationsområdet.
Sedan hr Ihre yrkat bifall till drätsel kammarens förslag i dess helhet, blef detta ock af stadsfullmäktige godkändt.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 Juni 1893
N:r 91

utsågo stadsfullmäktige vid gårdagens sammanträde ånyo öfverstelöjtnant O. Carlstedt och bankdirektör H. Pettersson med kvardera 21 röster, lektor Bergman med 20 och fabrikör P. A. Hellgren med 19 röster, samt efter aflidne bankdirektör Kolmodia ingeniör O. Warfvinge med 15 röster. Till suppleant återvaldes lektor Höjer med 20 röster.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 Juni 1893
N:r 91

Tisdagen den 20 Juni från kl. 10 f. m. låter handl. Goldenssohn, i anseende till upphörandet med affären, genom offentlig auktion i huset nr 25 Adelsgatan försälja hela sitt manufaktur- och kortvarulager, bestående af: färdiggjorda kläder, domestiker, kapp-, koft-, tvinn- och bomallstyger, kordrojer, kläden, gardiner, mollskion, paraply, vantar, strumpor, trikålif, silkes- och bomullsdukar, skjortor, kragar, kappsäckar, kofferter, jämte mycket annat. Kände vederhäftige inropare erhålla 2 månaders betalningsanstånd andre få betala kontant eller ställa nöjaktig säkerhet.
Vid samma tillfälle kl. 12 middagen försäljes jämväl fastigheten or 45 Klinterotans 2 qv., innehållande 2 butiker med kontor, 10 boningsram och 3 kök jämte nödiga tillydenheter. 1/5 at köpeskillingen skall erläggas kontant, Prötningsrätt förbehålles. Närmare meddelag vid auktionen eller dessförinnan af herr Goldenssohn.
Visby i Juni 1893.
Auktionskammaren.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 Juni 1893
N:r 91