försiggick i går på öfligt högtidligt sätt, sedan examen i de särskilda klasserna ägt rum intill kl. 1 på dagen.
Sedan samtliga lärjungar samt den talrika åhörareskaran tagit plats i samlingssalen, intågade under tonerna af »Presternas marsch ur Profeten», lärarekåren med rektor i spetsen samt examensvittnena.
Rektor meddelade sedvanliga uppgifter om läsåret, som pågått lagstadgade 36 veckor. Betyg komme vid detta tillfälle att utdelas åt 139 lärjungar. Af hela antalet, 152, hade nämligen 3 varit frånvarande hela terminen, 3 slutat och 7 voro abiturienter.
Helsotillståndet hade varit ganska godt under vårterminen. Påpassligheten lemnade visserligen rum för en och annan anmärkning, dock hade den ej varit vare sig särskildt utmärkt god eller dålig. Flit och uppförande hade i det stora hela varit tillfredställande, hvilket vore rektor en glädje att uttala, på samma gång det vore en gärd af rättvisa.
At de 139 lärjungarne hade 63 erhållit med beröm godkänd (ab) i flitbetyg, 79 godkänd (b) och 1 dålig (e) samt i uppförande 83 högsta betyget (a) och 56 b, deraf en med tvekan.
Uppflyttade till högre klasser blefvo följande lärjungar: Till klass 7:2 1: Reinhold Jakobsson, Karl Ljungholm, Johan Löthberg, Henrik Rubarth.
Till klass 7:2 r.: Hakon Cronstedt.
Till klass 7:1 l.: Bengt Claudelin, Gösta Lokrantz, Karl Melin, Tycko Westergren.
Till klass 7:1 r.: Ivar Schyl.
Till klass 6:2 l.: Gunnar Jakobsson, Gustaf Lindvall, David Vesterdahl, Karl Vitterg.
Till klass 6:2 r.: Birger Gustafsson, Adolf Pettersson.
Till klass 6:1 l.: Hilmer Bergström, Olof Olsson, Henrik Pettersson, Sigurd Stengård.
Till klass 6:1 r.: Karl Jönsson, Elof Lindqvister, Ivar Lyberg, Frang Albert Schartau, Karl Schong, Gustaf Stenström, Allan Viman.
Till klass 5 1.: Gabriel Berglund, Arvid Cedergren, Ivar Een, Arvid Kindberg, Karl Klint, Karl Lindström, Gustaf Möllerström, Birger Stenmark, Tomas Sätervall.
Till klass 5 r.: Bernhard Fahlström, Hugo Jakobsson, Artur Närström, Karl Stålhandske.
Till klass 4: Josef Bergström, Torsten Fahnehielm, Gustaf Frendin, Josef Kalström, Vilhelm Klint, Alexis Lindström, Fredrik Nyström, Villiam Sandström, Erik Sundell.
Till klass 3: Juan Böös, Gustaf Collberg, August Hansson, Ture Holmqvist, Daniel Hägg, Josef Hägg, Karl Hage, Reinhold Johansson, Ture Johansson, Axel Klint, Erik Lillja, Karl Lundahl, Herman Löthberg, Gustaf Mårtensson, Edvard Nordahl, Gustaf Ranberg, Martin Sjögren, Otto Stålhandske, Halfdan Ternstedt, Otto Ulfsparre, Harry Vessman, Gustaf Vestring.
Till klass 2: Rikard Jakobsson, Hugo Johansson, Sven Lindström, Rangnar Melin, John Myrsten, Leo Olsson, Josef Söderberg, David Vallin, Otto Vestberg, Alfred Wöhler.
Rektor tillkännagaf härpå fördelningen af stipendier, understöd och premier.
Casströmska stipendiet (100 kr.) tilldelades lärjungen i klass 7:2 1. Karl Nyström, Sundbergska stipendiet (50 kr.) ynglingen i samma klass Albert Gardell, Läroverksföreningens stipendium (50 kr.) lärjungen i klass 6:2 1, Tyko Vestergren och Oskariska stipendiet (100 kr.) lärjungen i 7:2 r. Karl Ahlqvist.
Understöd med 10 kronor åt hvar och en tilldelades lärjungarne Erik Edman (kl. 5 r.), Emil Karlströn och Gustaf Möllerström (kl. 4 1.) samt Gustaf Mårtensson (kl. 2).
För flit och framsteg utdelades följande premier.
Kl, 7:1: Reinhold Jakobsson, (Svedelius, minnestal och Sv. Turistföreningens årsskrift 1892), Karl Ljungholm (Stinde, från naturens dolda verkstad och Turistf:s årsskr.) Kl. 6:2: Gösta Lokrantz (Homeri Odyasés och Turistf:s årsskr.), Karl Melin (Cobrs Atlag öfver Sverige och Taristf:s årsskr.), Tyko Vestergren (samma böcker).
Kl. 6:1: Gunnar Jakobsson (Törnebladh, Aeneiden), Gustaf Lindvall (Geete, Ordklyfverier och Turistf:s årsekr.).
Kl. 5: Olof Olsson (Cecar, Da bello gallico), Karl Jönsson (Nachtigall-Hjelmerus, Sahara och Sudan), Ivar Lyberg (Chors atlas och Turistf:s årsskr.), Allan Wiman (Orthografisches Wörterbuch).
Kl. 4: Arvid Cedergren (Schneider, Typenatlas och Taristf:s årsskr.), Ivar Een (Fysikalischer Atlas), Karl Lindström (Scbram & Svederus, Geogrsfisk Läsning och Turisttf:s årsskr.), Gustaf Möllerström (Cornelius-Nepos), Hugo Jakobsson (Bergman, Skildringar).
Kl. 3: Torsten Fahnehielm (Cohrs Åtlas), Gustaf Frendin (Patzger, Hist. Schulatlas), Villiam Sandström (Ekmark, Läseb. i allm. hiat.).
Kl. 2: Axel Klint (De geogr. upptäckterna), Martin Sjögren (Krook & Almkvist, Svensk Flora), Otto Stålhandske (Hammargren, Om de svenska sångfåglarne).
Kl. 1: Sven Lindström (Sundström, Atlas till Naturriket), Ragnar Melin (Tom Browns skollif), Leo Olsson (Sundström, Atlas).
För välskrifning erhöllo:
Henrik Dablbäck (skrifetäll), Karl Jönsson (pennetui), Josef Kafström och Gustaf Mårtensson (knif).
För teckning :
Ivar Schyl (»Amatören»), Henrik Dahlbäck (skissbok), Emil Karlström (vinkellineal).
För musik:
Josef Söderström (Lund, organistens preludiebok), Hj. Eneman (Henning, Violinskola och Potpurri ut »Den Bergtagna» af Hallström).
För gymnastik:
Reinhold Jakobsson (Tidning för Idrott 1892), Henrik Rubarth (Fäktmask), Gustaf Lindvall (Balck, Idrottstäfl. och lekar).
Till stipendiaterna och premietagarne stälde rektor Jacobsson följande ord:Det är för mig kärt att sjelf få personligen uttrycka en lyckönskan till eder alla, Genom fleres välvilja ha ej så få stipeudier kunnat utdelas. Dessa, väl använda, kunna vara till ej oväsentlig bjelp, men deras största betydelse torde ligga deri att de utgöra en sporre att för framtiden än vidare göra sig förtjent af erkännande för flit och ordentlighet. Ungefär detsamma gäller om premierna. Endast deras materiella betydelse är mindre; i allt annat äro de fullkomligt lik& med stipendierna. Det är mig en tillfredsställelse att år ifrån år kunna få uppropa samma namn, men det är också en stor glädje att få till dem lägga nya; äfven detta bar i dag baskärts mig.
Till alla tre kategorierna ställer jag nu den uppmanviogen: må ni alltjämt beflita er om framsteg i edra studier, båds i läs- och öfningsämnena. Jag vill icke uppdraga någon skillnad mellan dem, Anlagen äro ju så olika.
Jag lyckönskar er till de vunna belöningarna och slutar med en önskan, att ni icke för deras skull endast må arbeta, utan för det rätta, som ligger till grund för dem och genom dem fått ett synligt tecken.
Sedan premietagarne ånyo intagit sina platser, yttrade rektor vidare:
Innan vi skiljas åligger mig ännu en sak. Såsom vi alla veta har i år firats minnet af Upsala möte 1593. Dettas genomgripande betydelse för vårt land gör att det äfven bör hugfästas vid ett läroverk. Det hade varit eforus’ mening att göra denna skolas afslutningsdag till en minnesdag häraf. Men vigtigare värf hafva kallat honom bort öfver oceanen för att å svenska kyrkans vägnar deltaga i våra svensk-amerikanska bröders högtidlighållande af det stora minnet, Vi må sålunda ur den synpuokten ej klaga öfver att vi i dag ej bär få höra hans vältaliga,. hjertevinnande stämma. För det högre får det lägre vika.
Jag skulle emellertid ej anse att vi handlade rätt, om vi ej på något sätt firade minnet af det betydelsefulla mötet. Derför må en svagare stämma nu söka att i korta drag tolka dess yttre konturer och dess betydelse.
Rektor Jacobson började med en hi storisk skildring af reformationens öden i Sverige före Upsala möte och särskildt den s. k. liturgiska striden under Johan 3, hvarefter han öfvergick till sjelfva mötet, för hvars förhandlingar han I kor: ta drag redogjorde.
Om betydelsen af detta möte yttrade talaren till slut:
Betydelsen af Upsala möte 1593 är synnerligen stor. Det utgjorde en protest mot regeringens obehöriga ingrepp i religionsangelägenheter och gjorde slut på den religiösa söndringen och det obestämda tillstånd, hvari kyrkan befunnit sig. Nu enades man om en fast bekännelse. Utan detta möte skulle man svårligen kunna ha bestått mot Sigismunds katolicism, hertig Karls kalvinism och senare ti ders synkretistiska och neologiska rörelser. Det räddade sålunda vårt folk i religiöst afseende, men hade också sin stora betydelse för den inre politiska utvecklingen, i detatt detsamma bragte de olika folklagren i närmare sammanslutning.
En synpunkt bör här särskildt beröras: mötets betydelse för undervisning och andlig odliog. Den är mycket viktig. En följd af detsamma blef yrkandet på annan uppställning och inspektion af skolorna, medel åt fattiga studerande vid universitetet, de protestantiska presternas medverkan till den and: liga odlingens spridande till alla klasser. Upsala möte har också en verldshistorisk betydelse. En kyrkohistorisk förf. säger, att Upsala möte bestämde ej blott Sveriges utan hela Europas framtid i så måtto att det var Sverige under Gustaf 2 Adolf som stälde sig i spetsen i kampen för luthersk tro. Den germaniska stammens första inlägg i den verldshistoriska utvecklingen är reformationen. Den var tyskarnes verk, men då de voro för svaga, uppträdde den skandinaviska folkgrenen. Ställa vi ou till oss den frågan: äro vi värdiga att fira detta minne? Kunna vi säga: nu är Sverige en man och alla hafva vi eu Gud? fruktar jag, att svaret blifver nekande. Å ena sidan uppträder otron mer öppet än någonsin, å andra sidan partiväsen och splittring inom kyrkan, hvarför Upsala möte varnade. Katolska kyrkan lefver än och begagnar sig af alla tillfällen att göra propaganda. Hvilken är vår plikt, hvilka mottagit arfvet? Att tacka Gud för att vi födts i ett lutherskt land, der vi dagligen få samlas kring Guds ord. Må vi låta detta tränga till våra hjertan. Må vi bevara arfvet och lemna det oförminskadt åt dem, som efter oss skola bygga och bo i Sverige. Detta är rätta sättet att fira Upsala möte, detta är den bästa uppmaning jag kan gifva, då jag nu hemförlofvar ungdomen.
Till sist nedkallade rektor välsignelsen öfver läroverket och en psalmvers afsjönga.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 Juni 1893
N:r 87