Södra Gotland, 17 Aug.
Sprängningsarbetet i Valkmyrs kanal har nu i cirka sex veckor pågått med ifver af ett arbetslag från Öja. I ersättning för detta arbete skola intressenterna punga ut med ett belopp af 1,325 kronor och ändå återstår mycket förrän kanalen blir fullt färdig; men fördelen af utdikningen vinnes nog i framtiden i rikt mått, alldenstund god odlingsbar jord finnes i nämde myr.
Från torsdagens våldsamma storm kan ett och annat förtjena att antecknas. Flera fartyg syntes under förmiddagens lopp länsa undan vinden för »tackel och tåg» som det heter. Fiskarebåtar slungades långt från sina platser vid fisklägena, Gärdesgårdar kullvräktes i massa, Lefvande fisk kastades af de väldiga vågorna från sjön långt upp på landbacken. Flera sälar hittades sagde dag vid ejöstranden ilandslagna. Allt detta exempel på stormens oerhörda våldsamhet och styrka.
Kärlek, svartsjuka och spökeri. I ett byalag i »sudret» tjenar hos olika husbönder drängarne Jaken och Anders samt pigan »Fia. Fia är en skönhet af första rangen med lingult hår och bruna ögon samt en barm så fyllig som en hnumlesäck, Lägger man dertill att till hennes tjensteåligganden förutom det ordinarie i köksdepartementet, äfven hör en ladugårdspigas, en stalldrängs och en lifknekts göromål inses nog lätt att hon af det unga slägtet i byn anses som dess förnämsta personlighet och hennes egande som äkta vif eftersträfvats af mången burtig ungersven. Bland de mera bemärkta sådana äro ofvanskrifne Jaken och Anders, hvilka ordentligt förälskat sig i flickan, Fia tycktes dock gifva den käcke Anders företrädet beroende detta på de yfviga mustascher han bär, som gifva bonom en sådant karlavulet utseende. Jaken, som hade en skägglös bild, försökte på allt möjligt sätt skaffa sig skäggväxt liksom den hatade rivalen, Rakning på fastande mage hvarje morgon i två månaders tid och verldsberömda skäggbalsam eller tinkturer mäktade i framkalla ett fjun på öfverläppen. När då på skämt men med allvarlig min förebrående sade: »Jaken, hvarför lättar däu int’ dein munstasar växt», blef hån som stungen af en orm. Vid sin faders skägg, svor han att hämnas såväl å rivalen, som den känslolösa flickan. En mörk söndagsnatt nu på eftersommaren togo desig en promenad, satte de sig att hvila vid en gärdesgård i närheten af kyrkan der de utbytte tankar om framtiden illustrerade med kyssar och smekningar. Allt omkring dem låg i stilla sömn, men Nemesis vakar. Jaken, som med döden i hjertat och hämd i sinnet följt de båda älskande och blifvit vittne till deras tete å tete, fick en idé, hur han skulle hämnas på stället.
Tyst och obemärkt, dervid gynnad af mörkret och den hvinande stormen, smög han sig bakom gärdesgården intill de bägge kurtiserande, samt lyckades af ett händelsevis medfördt snöre lägga en snara kring Fias »rockskört», samt fastgjorde andra ändan om gärdesgården. Lika tyst som han ankommit aflägsnade han sig samt ingick på kyrkogården, der han afklädda sig sina kläder blott bibehållande skjorta och kalsonger, samt tände en medhatd cigarrstump. Sålunda kostymerad, begaf han sig ut genom kyrkogårdsgrinden, i hvilken han ruskade dugtigt samt rätt åt de bägge kurtiserande fästfolken. Hans uppträdande der hade åsyftad verkan, ty knappt hade de varsnat kyrkogårdsuppenbarelsen, som sprutade eld, förrän ett gemensamt utrop: »koss i Jii-su nam, spökt» gick öfver deras läppar, då de störtade upp. Men, o fesal Fia störtade med detsamma på näsan, gaf några svaga ohoj! ifrån sig och — dånade under det Anders barkade i väg för brinnande lifvet utan att bry sig om sin hjertans kär.
När Jakens ändamål att jaga Anders på flykten lyckats, var han ej sen att frigöra Fia från snaran, då han väckte den alltjämt af dånade Fia. En nödlögn uppdukade han då bur han funnit henne, hvilken hon tog för god, men då hon i detsamma mindes Anders trolösa och fega beteende att lemna henne intogs hon af harm och beslöt sig för att bryta med honom, utan att hon dock nämde något om spökeriet. Jaken, som nogsamt gissat hennes tankegång, passade på tillfället, att för hundrade gången fria till henne och detta med den bästa framgång, i det ban fick ja, trots han inga mustascher ännu hade. »Hvilken lycklig idé jag kunde få att agera spöke. Anders är som bortblåst från Fias tankar och jag är nu hennes bäste vän och tänker snart lätt presten gär nä ti mein» uttryckte sig häromdagen den nu öfverlycklige Jaken, från hvilkens mun berättelsen är hämtad.
Jagttiden å hare, söm i onsdags ingick, har föga byte att bjuda jägarne, ty detta villebråd är ganska sparsamt representeradt härstädes. I fjor höll stammen på att dö ut, derom vittnade de många skelett, som lågo på marken, samt det ringa antal hvari de förekomma.
Första såningsdagen för råg havi om måndag, eller rättare om söndag och tack vare veckans nederbörd brister ej »myr».
Gotlands Allehanda
Måndagen den 21 Augusti 1893
N:r 129
