skrifves från Gotland till aftonbladet:
Årets tillgång på änder och beckasiner har varit ganska ringa. De få kullar, som varit att tillgå, hafva dock varit någorlunda vuxna. Att en massa änder första dagen fingo släppa till lifvet, är visst, ty hvarenda bonde var väl då på benen, och deras »rackor» korsade myrarna i alla väderstreck, ihjälbitande allt, stort och smått.
Snart stundar dock den tid, då sorgligt nog hvarken and eller beckasin skola vara till finandes på Gotland, dels genom myrarnas utdikning och dels genom oförständig jagt.
Ea annan fågel, som dess bättre är sällsyat, är skatan, ty man kan resa miltals på Gotland utan att påträffa en enda. För ett per tiotal af år sedan voro de dock ganska allmänna. Det är till fromma för rapphörsov, men synd vore, om rasen doge ut.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 19 Juli 1893
N:r 110