Vädret i onsdags eftermiddag var mulet och en smula kyligt. Någraregndroppar föllo. Hertiginnan Stefanie företog dock kl. 4 sin förut beslutade utfärd till Fridhem i sällskap med sin uppvaktning. Hon genomströfvade de vackra yttre anläggningarna, samt besåg ställets inre, der allt ännu står i det närmaste i samma skick, som då prinsessan Eugenie bodde der.
Äfven basöktes Högklint och Getsvältan. Furstinnan företog en vandring neå till stranden, der hon en lång stund ströfvade omkring, samlande petrifikater. Hon var riktigt hänförd af färden och tog flere vyer af de pittoreska strandpartierna, Någon utfärd till Jakobsbergs utsigtstorn medgaf ej tiden.
Kl. strax efter 7 på aftonen anlände enkekronprinsessan åkande till paviljongen, på bv.rs norra veranda hon tog plats, under det hon väntade på sin supé sm var bestäld till kl. 8. Under tiden skref hon flitigt i sin dagbok och gjorde skisser af de vackra utsigtepartier, som erbjuda sig från paviljongen.
Supen intog hon i sällskap med grefvinnan Pálffy, baron Hauer och generalkonsul Philip.
Efter dess slut åkte hon till roinfesten i St. Lars.
Dar var då fullt med folk — öfver 300 personer.
Vid priasessans inträde i roinen spelades af Gotlands infaateriregementes musikkår under anförande af direktör Ringvall j:or österrikiska folksången, hvilken af prinsessan och hennes uppvaktning afhördes stående.
Omedelbart efter musikens slut stämde sångarne upp Lindblads härliga »Stridsbön».
Numren ee sedan slag i slag. Folkvisornas perla »Neckens polska» tonade melodiskt och stämningefullt, hvarpå följde den nätta lilla tyska sången af Witt »Nur im Herzen», så lystes ruinen effektfullt upp af bengaliska eldar — magnesiumljuset visade sig nämligen alldeles odugligt.
I från en öppning uppe i vestra muren sjöngs sedan aee vita» och gaf en högtidlig stämning åt det hela, som än ytterligare förökades, då kören uppstämde Josephsons »Requiem», hvarunder hvitklädda nunnor med knäppta händer tågade genom de hvälfda murgångarne.
Furstinnan var idel öga och öra under hela tiden.
Denna del af festen afelöts med Abts innerliga »Ave Maria» Prinsessan åkte sedan omedelbart till St. Karin, der hon mottogs af kuungssången, spelad af infanteriregementes musikkår.
Så trädde sångarne fram och Bjöngo: Josephsons »Vårt land», prins Gustafs »Glad såsom fågeln», Södermans »Nog mins jag bur det var», Kjerrulfs »Nesken», Lange-Millers »Sarenad» och »Brudefa-den i Hardanger».
Under tiden glänste ruinen i den mest trollska belysning, framkallande en stämning sådan som man endast här i denna stad och dess ruiner kan frambringa, högtidlig, innerlig, berusande.
Den höga gästen var formligen hänryskt och hon yttrade att hela denna romantiska Visbyfärd och särskildt festerna i ruinerna skulle »utan smicker» utgöra ett bland de bästa minnen af denna hennes nordlandsfärd.
Såsom ett mera yttre sådant fick hon mottaga ett af artisten Karl Romin konstnärligt utfördt program med vyer från S:t Karin och Lars.
Kl. strax efter 11 på aftonen var festen afslutad och då prinsessan åkte derifrån, strålade Karins smäckra hvaltbågar i rosenfärgadt skimmer.
Hon begaf sig omedelbart ombord på Polhem.
Sångarne voro samlade vid afresan, och när båten vid midnatt kastade loss, uppstämdes »Sätt maskinen i gårg» och Petschkes »Vårsång». Kapten Smitterberg kastade mot den dunkla natthimlen några fräsande raketer, från brohufvudet och pieren tändes bengaliska eldar. Så gled ångarn ut ur hamnen.
Furstinnebesöket var till ända.
Efter allt hvad vierfarit af erkehertiginnans följeslagare har Visbybesöket gjort ett outplånligt intryck på henne. Hon hade allsicke väntat att få se så mycket romantik, upplefva sådana stämningsfulla stunder, som härbeskärdes henne.
Hon uppdrog vid sin afresa åt landshöfding Poignant att till alla dem, som här visat henne en vänlighet, som rört henne, frambära en hjertlig tacksägelse.
Staden i sin belhet torde kunna taga denna åt sig.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 23 Juni 1893
N:r 96