Rone, 18 Sept.
I Rone kyrka har nyss afselutats en reparation. Så har nytt cementeradt korgolf lagts, nytt altarskrank efter vederbörlig ritning uppsatts och korskeppet renoverats, hvarvid åtskilliga väggmålningar framträdt. Och ter sig denna del af kyrkan (koret) nymera sär deles vackert och stilfullt.
Att denna reparation kostar församlingen är ju klart; dock lär det ej öfverstiga 2,000 kr. Arbetet som på entreprenad upplåtits åt byggmästaren Johan Petterson härstädes har vitsordats som särdeles välgjordt.
Vid upptagandet af gamla golfvet påträffades tätt med murade grafvar, hvilkas ekkistor ännu voro lika säkra som igår, trots det att liken blifvit jordade på 1600-talet: På båda sidor om altaret var ett störra starkt jernbeslaget skåp, som nu borttagits och i dess ställa ha framträdt två mycket vackra nischer. I den ena af dessa är ett hål, hvari vigvattnet under den katolska tiden utslogs. Äfven två runstenar ha påträffats.
I söndags jordades här stoftet efter en man, som visserligen ej gjort mycket buller af sig i verlden, men som ej var mindre aktad och älskad för det, näml, kustsergeant Anders Jönsson. Kistan bars till grafven af hans förut underlydande personal samt af hans båda äldste söner. Efter jordfästningen höll v. pastor Christiansson ett gripande liktal hvarefter en psalmvers sjöngs. Allmän flaggning å half stång skedde på hamnen. Många kranser och blommor erhölls från vännor och bekanta.
Kustsergeant Jönsson var född den 2 Juni 1833 samt her varit anstäld i tullverkets tjenst i 35 år, Han varjen duglig och nitisk tjensteman.
Svar på tal. Då riksdagsmannavalet hölls härstädes i år tillfrågade en större godsägars en af skollärarns härstädes, hvarför han ej röstade då han ägde rösträt:? »När ej v. pastor är kompetent att vilja, så måtte väl ej en skollärare vara det heller» svarade den tillfrågade.
V. pastorslönen uppgår som man vet endast till 700 kr. oeh det fordras 800 kr. inkomst för att äga rösträtt.
Ett missionsmöte hölls härstädes i söndags, dervid en mängd talare af baptistsamfundet och Valdenströmare växelvis uppträdde. Mötet var besökt af mycket folk.
Sydöstra Gotland 19 Sept.
Den förlorade grisen. För litet sedan var en person från Burgs stadd på hemväg från Eke, der han tillhandlat sig en spädgris, som han praktiserat i en säck. Vare sig nu af glömska eller någon annan orsak, alltnog han brydde sig ej om att binda till säcken, hvilväl ej skulle kunna behöfvas ty den var plaserad mellan fötterna på den åkande, Kommen på en skog vid slutet af Eke saknade resenären grisen, fast säcken låg deå så väl som om ingenting händt, Allt undersöktes, men ingenting upptäcktes af rymmaren. Vid en gård i närheten omtalades förhållandet och med sorgbundet hjerta återvände mannen åt Eke, men ingen gris syntes eller bade varsnats af någon. Älven en biväg åt Alfva undersöktes men med samma resultat. Till slut, då allt sökande visat sig fruktlöst, måste likväl, ehura ogerna som man väl kan veta, resan fortsättas utan grisisäcken. Men nu var lyckan honom bevågen. När han kört omkring 1/10 mil eller så fick han se en gris inne på gården hos ett arbetarefolk och vid närmare undersökning befans det vara just den förlorade. Men att få honom i säck visade sig ej vara så lätt. Nasse tog nämligen vägen utåt hagar och åkrar, men med legd hjelp lät det till sist sig göra på så sätt att han jagades neri ett grustag, der ban blef fångad, och nu glömde man ej att binda igen.
Den förlorade kon. En hemmansägares ko försvann plötsligt en dag i somras ur ängen och man kunde ej finna henne, oaktadt det aldra trägnaste sökande i tre dagar. Och det var till på köpet bästa kon. Till sist kom någon att tänka på en gammal bastu, som stod vid gärdesgården på ena sidan. Derhade man äfven sökt förut, men som haspen var på och dörren stängd, tittade ingen in men då man öppnade stod verkligen det stackars kreaturet der, som dock ej var värre medtaget än att det sjelft gick ut och åt och drack.
Nästa dag låg dock djuret dödt. Som det ej var försäkradt var det ren förlust, men det betyder mindre; men om det kunnat utrönas om det varit en ren händelse eller menniskor haft sin hand med i spelet, det hade här betydt litet mera. Dock skulle man ej gerna vilja tro att så lågsionade menniskor skulle kunna finnas, som så ville plåga djuret för att lumpet få en dålig hämd. Ägaren vet sig dock ej äga någon ovän ty han har nyligen kommit till stället.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 22 September 1893
N:r 147
