Sydöstra Gotland, 2 Oktober.
En storartad högtidlighet ägde under gårdagen rum i Lau, då församlingens verkligen sköna och imponerande kyrka, efter att under en längre tid ha genomgått en grundligare reparation och dertill erhållit ett äldre orgelverk, åter öppnade sina porlar för den gudstjenstfirande menigheten. Då vid 2-tiden på e.m. en åhöreskara till inemot 1,000 personer, hvaraf en stor del voro »utsocknes», hunnit samlas och helt och hållet fylla kyrkan — sittlatserna rymma vid pass 500 personer — begsale högtidligheten med afsjungande af ps. 324: 1, 2, hvarunder församlingens kyrkoherde trädde för altaret och höll ett kraftigt och för tillfället lämpadt tal med text ur Dav.-ps. 132: v. 13—16. Derefter bjöd han orgelns toner framströmma för att stämma våra bjertaa till andakt, våra tuvgor till lof och så fick man åter en gång höra den gamla Visby domkyrko-orgeln ganska skönt och melodiöst spela den högstämda koralen 3: 1, Nu följde en förtjenstfullt utförd Davids ps. med orgelackompanjemang af skollärar Fredin, som afprofvat orgeln och denna dag skötte orgeltjensten, samt derefter fullständig högmessogudstjenst, hvarvid altartjensten förrättades af kontraktsprosten Alfvegren och kyrkoherde Kalström båda klädda i messkrud. Texterna vid altaret utgjordas af Davids ps. 84 och 46:1—6, Predikan hölls af prosten Alfvegren öfver 1 Mos. 28:17. Ämnet var: Hvad helgedomen skall lära oss att tacka Gud för och bedja Gud om. På ett mycket lärorikt sätt utvecklades i ett längre föredrag, huru allt i den sköna helgedomen, såsom Kristusbilden, predikstolen, altaret, de 8 pelarne som uppbära 15 högresta hvalf med 11 bågar, de 3 sköna fönstren i koret m. m, manade oss till tack och hönp, hvar gång vi samlades här, Så sjöngs ps. 272: 1, 2 och derunder bestegs predikstolen af kyrkoherde Gadd i Öja, som i en kort betraktelse med ledning af Dav. 20 ps. 6 v. uppmanade alla de närvarande att i vår Guds nämn uppresa baneret, hvilket var Kristus såsom församlings-, kärleks-, strids-, skepps- och lifsbaneret. Tilltalande och tröstrikt, blef äfven detta ord ett verkligt minnesord för församlingen. Sedan derpå ps. 326: 3, 4 v. affjungits och samma pastorer som nyss nämts åter trädt för altaret, uppstämdes till sist kraftigt och lifligt af orgel och mevighet koralen 3: 7. Det var i sanning upplyftande att ha fått vara med om dessa nu slutade högtidsstunder i depna ovanligt rymliga helgedom — helt visst ett af de härligaste tempel Gotland äger.
Garda, 30 Sept.
Burskretsens skollärare och lärarinnor hade i fredags i Garda präktiga skolhus sitt böstmöte, som leddes af skoll. Qviberg. Proflektion i åskådningsundervisning hölls af lärarinnan Hanna Nilsson från Lau. Sedan man derafter samtalat om den hållna lektionen, vidtog diskussion öfver frågan: »Hvilken metod är lämpligast att följa vid välskrifningsundervisningen i folkskolan?» Efter ett lifligt meningsntbyte, bvaraf framgick, att i kretsen försökts olika metoder såsom Holmqvists, Heikes och Rosvalls, uttalade mötet slutligen »önskvärdheten af att vid undervisningen i välskrifning en bestämd, enkel metod följes och att den Rosvallska metoden, som anses leda fortast till målet att vinna en på samma gång praktisk och prydliy stil, måtte följas i kretsens skolor».
Vidare diskuterades frågan: »Hvilken metoå bör man följa vid undervisning i frihandsteckning?» Rörande den mest kända metoden, den Stuhlmanneka, ansåg flertalet densamma som grundläggande vara god, men som den förde barnen väl sakta framåt, blefve resultatet skäligen litet. Åtskilliga talare önskade derför en metod, som något fortare kunde leda till målet. Diskussionen fick utgöra svar på frågan.
Efter middagsrasten, under hvilken man utförde koralsång i församlingens kyrka och besåg den äfven i höstens drägt vackra omgifningen, samlades man åter för att öfverlägga om skolans angelägenheter. Da frågor, som behandlades, voro: »Huru vidtomfattande är kursen i satslära i folkskolan? Huru många timmar i veckan böra dertill användas? Hvilka stycken äro för satsanalys lämpligast? — prosa eller vere?» Inledaren sade sig ha uppställt frågorna dels på grund at normalplanens tänjbara bestämmelser härom, dels på grand af de fordringar, som understundom ställas på folkskolan. De flesta talare ansågo, att tiden för ämnet vore så knappt tilltagen, att man väl ej gerna kunde hinna mera än lära barnen att i vanliga, enkla meningar »skilja satserna från hvarandra, lära dem känna satseng hufvuddelar och vigtigaste bidelar, hvarjämte man för öfrigt isynnerbet borde fästa barnens uppmärksamhet vid sådana ord och satsdelar, på hvilka de i allmänhet taga miste vid rättskrifningen».
Nästa kretsmöte kommer att hållas i Alskog.
Efter förhandlingarnas slut voro en del tillstädeskomna sockenbor och kretsens medlemmar i angenämt samqväm, tills uppbrottets timms nalkades.
Södra Gotland, 3 Okt.
Lamsamlingen i Sudret, försiggick i går; och kan derifrån antecknas att köparne ej voro så talrikt representerade som förra året, dock gick kommersen ganska lifligt på vissa platser. Prisen voro i allmenhet, för medelstora ungbockar 6—7 kronor för stycket, för moderlam 8—10 krondt. Köttet efter slagtade får betalades här med 8: 50—938: 75 kronor för gammalt lispund och ullen 50—55 öre skålpund, Så att uppköparne torde ej göra några briljanta affärer detta år. — En gammal barbarisk sed är att binda fötterna tillsammans för fåren och under forsling, stundom långa vägar, hårdt packa dem tillhopa i åkdonet. Ett dylikt förfaringssätt har på senare tiden blifvit allt mera sällsynt, dock såg Eder meddelare era skjutsar förliden gårdag, der det grymma behandlingssättet tillämpats. Skulle ej i barmhertighetens och djurskyddets intresse något kunna göras för att totalt erhålla förbud på att handska; med de stackars stumma varelserna på sålant sätt? Jag tror att ordniogsmakten här hade ett ganska vidstäckt fält att arbeta på!
Ganska svår storm från syd rasade här i går e. m. på södra Gotland. Hafsvattenståndet var under denna tid ovanligt högt öfver den vanliga nivån, jag tror stundom ända till 4—5 fot. Vid åtskilliga fisklägen kommo de på land uppdragna båtarne i kollision och ramponerades betydligt.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Oktober 1893
N:r 154
