Södra Gotland, 16 Okt.
Omkomne hafvets arbetare. I lördagsmorgse begåfvo sig tvänne fiskare från fiskläget Ejmundsbod, snickaren Nils Qvarnberg och husbondesonen Lars Hansson Sindarfve båda från Hamra ut på sjön att draga sina torskanglar och ha sedan dess ej afhörts, hvadan man antager att de funnit sin graf i hafvets djup. Deras anglar ha i söndags hittats af sökande fiskare, Vid tiden för olyckshändelsen var vinden ej starkare än ordentlig segelbris, men troligt är att någon by vältrat båten omkull. Från en båt vid ett annat fiskläge har den förolyckade båten observerats seglande, men helt hastigt försvunnit ur deras åsyn utan att de tänkt på att göra sig närmare underrättade om saken. De omkomne voro helt unga, ogifta män.
Gräfva en grop åt andra men falla sjelf deruti. En laudtbrukare härstädes märkte häromdagen att den till torkning å logegolfvet utslagna potatisen försvann i ej så små qvantum hvarje natt och husfolket förklarade sig vara främmande derför. För att finna gerningsmannen dertill uttänkte landtbrukaren en fiffig plan.
På flere ställen i potatishögen utlade han med hvasea hullingar försedda metkrokar, hvilka voro fastgjorda i snören. Samtidigt borttog han sädesskoporna från logen, så att tjufvarne, när de skulle häfva potatisen i säcken måste begagna händerna, då maningen vore att hullingarne skulle haka sig fast. En natt låg fällan färdig, men något byte kunde man ej upptäcka att den fått — eller haft. I lördageqväll hemkom landtbrukaren från handelsplatsen litet glad och skulle då draga in vagnen på ladan — i brist på Vagnsskjul. Efter välförrättadt arbete skulle han dock känna efter fällan i potatisen, men aj, aj, hvad var detta? Jo, ena kroken hade fastnat i landtbrukarens tumme och vid dennes försök att komma lös inträngde den ännu djupare. Efter mycket besvär lyckades man om qvällen få loss kroken och nödigt förbinda såret. Det första landtbrukaren gjorde om söndagsmorgonen var att juperags sina »fiskredskap» på terra firma under en kraftig försäkran och förmaning att aldrig gräfva en grop åt. andra, ty lätt kan man falla deri sjelf.
Hemse, 17 Okt.
Ett ståtligt bröllop firades i Näs socken sist!, lördag, då hemmansägaresonen Petter Hansson, Olsvenne, sammanvigdes med kyrkovärddottern Anna Mattsson från Sigleifs. Brudskaran företräddes till kyrkan at fyra ridande marekalkar. På den en half fjärdingsväg långa vägen till kyrkan hade af ortens ungdom till brupparets ära rests sju grönklädda äreportar. Sådant har icke förut varit brukligt här på platsen.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 18 Oktober 1893
N:r 162
