Dag: 13 november 2024

Det är i Juli.
Solen skiner varm och luften är stilla.
En hund, ett gevär, en bit mat i fickan och en lummedyst vid sidan — så rustad börjades dagen på den del af Martebomyr, som kallas Tingstädemyrarne. Änder snattrade med sina ungar i träsken. En och annan beckasin höjde sig på snabba vingar och räddade sig sålunda för mina mordiska skott. Jag är i parentes sagdt en säker skytt blott villebrådet är någorlunda stort och sitter stilla och på nära håll. Spofvar, måsar och tärnor sträfvade med långa vingslag öfver de vida fälten. Luften skakades af glada skratt från en skara slåtterfolk. — Öfverallt lif och rörelse.
Här ligga mer än 2,000 tunnland jord, som höst och vår är öfversvämmad af vatten, men nu var torr och beväxt med större och mindre gräs och starr. Blott en ringa del deraf kan tillvaratagas.
Ett dåligt foder förrestev. Större delen af dessa vida fält äro sålunda för närvarande nästan fullkomligt värdelösa. Så skall det dock icke bli. Jag hör på afstånd en mängd folk, som med spade och hacka banar väg för vattnets aflopp och sedan — ja följ mig till slut, få vi se hvad spaden och plogen lemna i sina spår.
Jag har emellertid nått Mos träsk.
Se här en halfö så fager att du får leta vida omkring för att finna maken, Bakom mig har jag denna lilla kulle, som fullt försvarar sig i jämförelse med den skönaste park och framför mig, så långt ögat når, de fullkomligt plana grässlätterna.
Jag vandrar vidare och kommer till Binge träsk. Äfven här en kulle fast mark med rik vegetation och derutanför de stora grässlätterna och träsken.
Ännu en holme lika förtjusande som de föregående och så bär det af mot den vestra delen af myren, den egentliga Martebomyr.
Om myrfälten på Tingstädesidan voro stora, så äro de dock små mot dem som här ligga framför oss. 5,000 tunnland är en areal, som icke är så lätt att öfvervandra.
Eno kort rast och sedan i väg. Färden går öfver nu torra träskbottnar, ge nom täta skogssnår, genom manshöga vassfält, öfver stora öppna gräsfält, der lian aldrig skrapat tufvorna, der sällan en menniskofot trampat. I den med breda kanaler genomgräfda träsken äro vattnets innebyggare försvunna. Mås och tärna fionas icke mera. Mången enstaka kråka letar i träskbottnens gytja efter ruttnande qvarlefvor.
Piogens föregåvgare spaden och yxan ha bär lemnat djupa spår efter sig. Öfverallt korsas vår väg at väldiga kanaler, dels redan färdiga och dels under arbete. Här ser man jordens beskaffenhet. Under ett svart jordlager, som synes variera mellan 1 och 2 meter i mäktighet, ligger den gråhvita blekebädden.
Det är iogen lätt sak att gräfva en kanal genom denna lösa, såpliknande massa.
Här står ett arbetslag till knäna nedsjunkna i den gråhvita mörjan och med långa smala träspadar — så k. slungor — slungas sörja och klumpar upp på si dorna. Laget består af 8 man, unga kraftiga gestalter. Klena krafter duga icke här.
Men Iåtom oss gå vidare.
Etter en tröttsam vandring nåddes myrens vestra kant vid Veskinde. Här har både spade och plog fyllt sitt värf. Det vilda moraset har lemnat plats för raps, hvete, korn, hafre och allehanda nyttiga rotfrukter. Allt syotes frodigt, saftigt och grönt trots att regn icke fallit sedan tidigt på våren. Kornet stod mig här under armarne, då det på goda gamla kåkrar icke nådde mig till knät. En och annan af ägarne jag träffade pekade med en belåten min på de för en svag vind vaggande sädesfälten liksom ville han säga: se der Gotlands hopp.
Veskindeboarne ha med berömvärd ihärdighet bär gjort ett godt inlägg i den Gotländska myrodlingshistorien. Det uppgafs att bortåt 800 tld redan voro under plog och nya odlingar pågå allt jämt.
Under min vandring öfver de östra och mellersta delarne af myren kunde jag icke frigöra mig från den tyngande tanken: låt vara att dessa milslånga kana ler gräfvas upp. Låt vara att fästena befrias från vatten och öfversvämningar, det återstår dock oändligt mycket arbete för att få sådana vidder lämpliga för odling af ädlare växter.
Vid mitt inträde på de odlade fälten i Vestkinde, blåste denna dystra tanke dock genast bort.
Der hade, som berättades mig, för 3 år sedan icke sett bättre ut än på den öfriga delen af myren, men med ihärdigt arbete, hade hastiga resultat vunnits.
Vi styra nu våra steg i N. V. d. v s. mot Lummelunda.
Åter möta oss ödemarker, delvis beväxta med täta snår af tall, björk och enebuskar, gräset står mig ofta öfver hufvodet och i de här torrlagda träsken är agen nästan ogenomtränglig.
Jordmånen synes vara öfver hela myren densamma: 1 till 2 meter på blekebotten.
I denna trakt sammantränger sig myrens många kanaler till en enda väldig ravin, som med oerhördt arbete är sprängd genom kalkberget. Här skall vattnet från 20,000 tunnland fram. Här äro de mycket omtalta slukhålen och här till sist Gotlands vackrast belägna egendom, Lummelunds bruk.
Dagens program var genomgånget.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 25 Oktober 1893
N:r 166