En Son.
Siklings i Klinte den 2 Nov. 1893.
Hanna och Lars Pettersson.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 3 November 1893
N:r 171
Auktion i egendomen nr 16 Södra Murgatan.
Torsdagen den 9 November från kl. 10 f. m. låter enkefru C. M. Pettersson genom offentlig auktion i egendomen nr 16 Södra Murgatan försälja diverse möbler, hvaribland: soffor, bord, stolar, kommoder, byråer, skänkar, speglar, 2 picdestaler, 1 väggur; ett större parti bageriinventarisr, kilogram- och andra vågar samt vigte; mansgåvgkläder, hvaribland 4 helkostymer; kopparkärl, diverse laggkärl, 1 spanmåls- och 1 dragkärra, spanmålssäckar; 1 byfvelbävk, diverse snickareve:ktyg; lionevaror såsom: lakan, gervietter och handduka:; 1 strykugn samt 2 utmärkt goda mjölkkor jämte mycket avnat. Kände, vederhättige inropare erhålla 2 månaders anstånd med betalningen. Andra få betala kontant eller ställa nöjaktig säkerhet.
Kl. 12 middagen försäljes för fyrvaktare O. Öbergs konkursmassas räkning 1 lifförsäkringsbref å 2000 kr. samt 1 förbindelse å 117 kr. 50 öre, hvarför betalningen skall erläggas kontant.
Visby i November 1893.
Auktionskammaren.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 3 November 1893
N:r 171
E. Cramér, 13 Donnersplats 13. Visby.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 1 November 1893
N:r 170
En dags vandring på Martebo myr.
2.
Ni har sett att när tuppen i en hönsflock tror sig hitta något korn mullen lockar han sitt sällskap att komma och dela håfvorna. Så med Eder meddelare i dag. Han tror sig fannit något och påkallar derför eder uppmärksamhet.
Nu vid den värmande brasan, då höststormen ute jagar de gulnade löfven, flyger min tanke tillbaka till mina vandring på Martebo myr.
För 10,000 år sedan fans icke denna »myr», men det fans en sjö med klart kalkrikt vatten, hvarar »bleket» då utfäldes. Sjöns stränder voro klädda med lummiga skogar, der urinnevånarne bygde sina jordkulor och stredo sina strider. Dei bleken inbäddade trädstammarne vittna härom.
Småningom invandrade gräsen och togo sjöns stränder i besittning. Långsamt men säkert inkräktades sjöns yta mer och mer och detta pågått ända till våra dagar.
Så har naturen under årtusenden förberedt detta stora område för mensklig odling. Menniskor i tusental kunna nu der finna sin näring, sitt uppehälle. I den mull, som otaliga generationer gräs lemnat efter sig; förbereder nu hacka och plog plats för våra nyttigaste växtslag.
Denna myr har i Gotlands annaler sin särskilta historia. Det var här, på 1850-talet, som det mäktiga Gotländska myrodlingsbolaget drömde sina skönaste drömmar om »guld och gröna skogar» och det var här, som större delen af deras hbundratusenden försvunno. På dess spillror är företaget nu. efter 50-årig hvila af kraftiga män på nytt upptaget. Hurudan utgången blir, derom är ännu för tidigt att döma, men det veta vi att vetenskapen på senare årtiondena satt sådana vapen i händerna på den idoge jordbrukaren, att han kan på vida sämre odlingsfält tilltvinga sig framgång och riklig afkastning.
Jag är visserligen icke jordbrukare och borde kanske icke inlåta mig på att ge råd och vinkar till männen af yrket, men jag är djopt intresserad af det gotländska jordbruket och isynnerhet de gotländska myrodlingarne. Isyanerhet har Martebo myr med sin väl mogna mulljord, sin stora utsträckning om sin historiska nimbus, mycket slagit an på mitt sinne.
Vid min vandring öfver de stora ödemarkerna kom jag att tänka på att med de många hufvudkanalerna var blott början gjord till en fortgående odling. Vida större kapital och arbete måste här nedläggas, innan hvete, korn och sockerbetor kunna odlas och ge nöjaktig afkastning, Här kan genom oförstånd, fördom eller oerfarenhet mycket penningar slösas bort utan gagn och nytta.
I första hand gäller det den s. k. mindre afdikningen. Af förevisad skifteskarta har jag inhämtat att delägarne äro många och att deras andelar således ofta äro rätt små; Ingen af dem lär väl tänka annat än att uppodla sin. lott och då gäller det att klokt och billigt verkställa dikningen. En vanlig sak är att grannar ofta i sika fall tvista om gränsdike, Den ena vill gräfva, den andra icke, Jag vill då i förbigående göra vederbörende uppmärksamma på dikeslagens tydliga föreskrift, att den som i slika fall som detta dika vill, äger vitsord och kan således juridiskt tvinga den motsträfvige att bekosta halfva diket. Der således en önskar gräfva gränsdike måste motparten underkasta sig att deltaga.
På de olika områden af myren jag besökt ställer sig afdikningen litet olika. Inom Veskinde och Lummelunda socknar, der myren (d. v. s. mulljorden) är jämförelsevis grund och ofta hvilar på lerbotten, måste dikena läggas tätare tillsamman än på den djupare delen af myren. Djupet kan variera mellan 1 och 2 alnar beroevde på bottens beskaffenhet. I hård, fast moränlera är 1 alns djup redan tillräckligt, då myllan är grund, men då får afståndet icke öfverstiga 12 famnar. Det förekommer äfven stora vidder, der myllan hvilar på fet svämlera. Äfven här får afståndet dikena emellan icke ökas, Täckdikning torde på dessa jordmåner icke vara skäl rekommendera. Denna måste i så fall ske med tegelrör och detta ställer sig i ena afseendet dyrt och i det andra så att vattenledningen blir tvifvelaktig. Den s k. Tubulatorn är här oanvändbar. Det finnes dock äfven inom, dessa socknars områden stora sträckor, som tarfva en djupare afdikning och täckdikningsmetoden är då dén enda rätta.
Myren inom Stenkyrka socken är i allmänbet, grund liksom Veskindemyrarne och påkallar således en grund men tät afdikning.
De områden deremot, som tillhöra Martebo, Tingstäde, Lokrume och Bro socknar samt all myr, som tillhör Akt.-Bol. Martebo myr, äro helt annorlunda. Här hvilar ett mäktigt jordlager (1—2 meter) på blekebädd af stor mäktighet. Här bör dikningen utföras på följande sätt: sedan alla gränsdiken blifvit upptagna till 2 alnars djup och nödiga laggdiken blifvit gräfda, återstår den vidare torrläggnivgen. Skulle ägofiguren icke vara synverligen stor t. ex. öfver 75 á 100 famnar bred; torde vidare sönderdikning vara fullkomligt obehöflig. Är området deremot större, måste dikning företagas.
På 50—100 famnars afstånd grälves ett dike 18 tum bredt med lodräta sidor och så djupt som torfläggningea räcker. I botten på denna ränna gräfves med en lång och smal spade ytterligare en ränna af 6 tums bredd och 1—2 fot djup och med så raka kanter och slät botten som möjligt. I botten på denna ränna nedlägges en ränna af trä tillverkad af 4 smala ribbor eller läkt.
Dessa trärännor tillverkas såluada: Af hvilken sämre skog som helst sågas läkt af dela 2×3/4 och dels 3 1/2×3/4. Dessa ribbor afsågas till precis lika längd och med vinkelräta ändar. 2-st; 2 och 2 sat. 3/12 tums hopspikas, hvarigenom ett rör af 2 tum uppstår. De kunna naturligtvis ha hvilken längd som helst. I händelse dikets botten icke är fullkomligt jämn och för att i så fall förekomma förskjutningar i skarfvarne iakttages vid rännans hopspikande, att öfre och undre läkten skjutes 3 tum öfver de kantstående 2 tums läkten. Härigenom uppstår en sorts gaffel, som absolut hindrar hvarje förskjutning.
Dessa rör, som tillverkas af egen skog, ställa sig betydligt billigare än tegelrör. Tegelrören kunna lätt förskjuta sig i den lösa blekebädden, hvilket träfören icke kunna. Varaktigheten är äfven lika stor som tegelröreng, ty som bekant kan trä i århundraden ligga i vatten utan att ruttna.
Med sådana trärör kan täckdikning äfven verkställas på så djupa mulljordsbäddar att röret måste läggas i desse. Tegelrör kunna i sådan jord icke läggas utan underlag af en träribba och bli sålunda mycket dyra.
Detta dikningssätt är det billigaste af alla.
Det tarfvar intet som helst underhåll. Det gör alla: brobygnader öfverflodiga. Det tar icke bort någon del af jordarealen. Det är verksammare än öppna diken derigenom att röret dels ligger mycket djupt och dels hindras icke dess verksamhet af snö och is under vintern. Det kostar vili sist knappast så mycket pr famn som ett större öppet dike.
Tag nu detta mitt förslag i noggrant öfvervägande, herrar myrodlare, innan I sätten epaden i jorden och gören så. I skolen icke ångra det.
Är dikningen sålunda verkstäld, kan odling efter ett år företagas. Marken är nu så torr och fast, att dragare utan svårighet kan gå fram bvar som helst med redskapen. Jag såg på min vandring stora fält så beväxta med pors, ag eller tufvor att flåhackan måste föregå plogen. Men jag såg ännu större sträckor, som mycket väl kunna direkt med plog upptagas. Man ser blott till att plöjningen sker så djupt som möjligt. Derigenom vinnes lätt så mycken mylla genom ytliga harfoingar att säden kan gro och tilten behöfver då icke röras förr än den är upprutten. Man måste dock påföra tillräckligt med gödningsämnen innan något säde lägges i jorden. Vid bränning är gödning icke absolut nödvändig, ehuru en halfgödning äfven der väl betalar sig.
Gamla myrodlingsmetoden var att bränna och åter bränna i oändlighet. Vår metod måste vara: bränna så litet som möjligt och köp gödning för hvad bränningen skulle kosta.
Gamla metoden var äfven att gräfva många mon små diken, Vår måste blifva: inga diken synliga, men djupa rördiken.
Skola vi ha hopp om framgång, måste vi spara i allt och klokt beräkna allt.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 1 November 1893
N:r 170
Passagerarelista.
Från Stockholm med »Gotland» 31 Okt: hrr Lindström, Johansson; frök:na Jakobsson, Johansson, Molander, Larsson, Gardell, 4 däckspassagerare.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 1 November 1893
N:r 170
Handel och Sjöfart.
Inkomna fartyg: Till Klinte 22 Okt.: skon. Lovisa, Ahlström, Rostock, barlast; 25 Okt.: galeas Max Robert, Bergerow-Kolberg, potatis. — Till Slite 23 Okt.: skonert August, Nilsson, Danmark, barlast; 27 Okt.: jakt Matilda, Lundberg, Vismar, d:o; 31 Okt.: galeas Vilhelm, Bergedahl, Köbenhavn, fotogén.
Utgångna fartyg: Från Visby 31 Okt.: skepp Polsjernan, Veström, Gibralter via Kappelshamn, trä; skepp Urania, Larssen, Hudiksvall, barlast. — Från Slite 27 Okt.: skonert August, Nilsson, Norrköping, spannmål.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 1 November 1893
N:r 170
Rättegångs- och polissaker.
Södra häradsrätten.
(Hösttingets tredje sammanträde å Skogs i Levide 30—31 Okt. 1893).
Oloflig jagt. Barnbard Rettig, Furillen, hade instämt ynglingen Axel Jakobsson, husbondesönerna Karl Andersson, Viktor Cedervall och Oskar Söderluod för att de upprepade gånger jagat hare inom Näs socken på mark, hvarå jagträtten varit arrenderad af käranden. I fråga om Axel Jakobsson återtog käranden stämningen, och tillerkändes J. som ersättning för inställelsen 7 kr. De andra tilltalade nekade, Målen uppskötos för bevisnings anskaffande till andra rättegångsdagen af vårtingets första sammanträde.
Slagsmål. På angifvelse af drängen Gustaf Johansson från Hulte i Hemse åtalade t. f. kronolänsmannen Svante Lindström tjenstedrängarne Albert Karlsson och Johan Johansson samt mjölnaredrängen K. A. Holm, alla från Hemse, med yrkande och ansvar för misshandel, föröfvad å allmän väg. Målsäganden berättade att han 1 Sept. gått att »se brud»; på hemvägen hade han vandrat efter Albert Karlsson, med hvilken han förut varit i ordväxling. Plötsligt hade K. vändt sig om och utan vidare rusat på Johansson och tilldelat honom flere knuytnäfslag i ansigtet. Vid den derpå följande brottningen hade kämparne ramlat omkull, hvarvid K. slagit J. med en sten i nacken, så att blod ymnigt flutit. Sedermera hade de båda andra tilltalade kommit tillstädes. Johansson hade slagit målsäganden två slag med knuten hand i ansigtet; Holm hade ryckt omkull honom på vägen.
Karlsson och Johansson förnekade allt som lades dem till last, hvaremot Holm medgaf ati han bragt omkull Jakobsson genom att sätta »krokben» för honom.
Målet uppsköts för bevisnings anskaffende till andra rättegångsdagen af vårtingets första sammanträde, då Karlsson och Johansson vid 25 kronors vite skola komma tillstädes.
Oloflig utskänkning. Gästgifvaren K. J. Andersson, Domerarfve i Öja, anklagades af kronolänsman Sv. Lindström att hafva försålt maltdrycker äfven åt icke vägfarande. Den tilltalade nekade. För bevisnings anskaffande FRED målet till vårtingets första sammanträde.
Djurplågeri. På angifvelse af P. Andersson, Simes, tilltalade kronolänsman Svante Lindström husbondesonen Jakob Lursson, Mickels i Hablingbo, med yrkande om ansvar för grym bebandlirg af djur. Angifvelsen uppgaf att Larsson ständigt velat köra sina oxar i traf och för att förmå dem springa slagit dem med både pisksnärt och piskskaft, samt, när icke annat hjelpt, sparkat dem på hälarne.
Svaranden nekade.
Som vittnen hördes Oskar Engström, Johan Söderlund och sergeanten Eilertz, hvilka alla intygade angifvelsens riktighet. Utslag faller, vid nästa sammanträde.
— För samma förseelse instämde samme åklagare på angifvelse af Per Simander hemmansägaren Adolf Johansson, Roes i Rone. Johansson ekulle lördazen 2 Sept. och sedan hvarje dag under derpå följande vecka hafva till svåra körslor användt en häst, som haft öppet sår i lokstaden. — Dessutom hade svaranden vid ett tillfälle i våras obarmhertigt piskat ett par oxar för att få dem att dragu ett tungt lass slipers öfver en sträcka barjord.
Den tilltalade erkände delvis. Uppskol för vidare utredning till vårtingeta första sammanträde.
— Statkarlen Alfred Engström, Uggårds i Rone, var likaledes af länsman Lindström instämd för djurplågeri. Angifvare var nu f. lotsåldermannen Vigsten. Engström lades till last att bafva vid många tillfällen behandlat hästar med stor grymhet. Svaranden nekade genom ombud. Målet uppsköts för vittnens inkallande till vårtingets första sammanträle.
För oloflig jagt var husbondesonen Hjalmar Pettersson, Sigleifs i Näs, åtalad af kronolänsman Svante Lindström. Svaranden medgaf skriftligen att han förliden Februari skjutit en rapphöna. — Utslag faller vid nästa sammanträjle.
Misshandel å allmän väg. På anmälan af tjensteflickan Jenny Norrby åtalades husbondesonen Lars Göransson, Slees i Grötlingbo, för att han å allmän väg skulle på aftonen 29 Juni ha slungat en sten mot ett åkdon, hvilken sten träffat Jenny vid högra ögat så att blodvite uppstått och ögats synförmåga blifvit nedsatt, Vid det polisförhör, som om saken hölls af länsman Sv. Lindström, kunde ingen upplysning vinnas om hvem som kastat stenen, en då sedermera kommit i dagen att Göransson härtill varit oskyldig och att husbondesoven Emil Larsson, Norrqviei Grötlingbo, i stället varit föröfvaren, återtog åklagaren anklagelsen i hvad den gälde Göransson och åtalade i stället Larson.
I följd häraf skildes Göransson från målen och tillerkändes 7:50 i ersättning för sin inställelse. Larsson erkände att han kastat en sten utan afsigt att skada någon menniska, — Målet uppsköts till nästa sammanträdes andra rättegångsdag, för att målsäganden skall få tillfälle inkomma med ett nytt läkarebetyg.
Kaffemål. T. f. kronolänsman Sv. Lindström instämde fyra personer med yrkande om ansvar för att de å sistlidne torgdag i Grötlingbo sålt kokadt kaffe utan vederbörligt tillstånd: enkan Vilhelmina Söderström, Stenstugu i Grötlingbo, medgaf i inlemnad skrift att hon gjort sig skyldig till förseelsen; hon hade dock trott sig äga rättighet dertill, då hon fått lof af kommunalnämden, Då hon icke till rätten sändt befullmäktigadt ombud, uppsköts målet för hennes hörande till nästa sammanträde.
Arbetskarlen Karl Pettersson, Rovalds i Grötlingbo, erkände sin förseelse, Utslag faller vid nästa sammanträde.
Hustru Karolina Hammarlund var frånvarande, Uppskof till nästa sammanträde för hennes hörande.
Hustru Kristina Söderström, Norrqvie, erkände. Utslag vid nästa sammanträde.
I barnuppfostringsmålet mellan Maria Viddin, Smida i Väte, och Ludvig Larsson Broa i Halla, förklarade sig rätten obehörig upptaga målet till pröfning, alldenstund brottet blifvit föröfvadt utom domsagan och dessutom svaranden är bosatt utom häradet.
Hundmålet mellan A. M. Elgstrand, Burgsvik, och husbondesonen Karl Jakobsson, Frida i Fide behandlades. Två at svaranden åberopade vittnen berättade att de hört Martell bedja Jakobsson döda hunden, sedan M. först bjudit J. att få köpa hunden eller få den för iogentiog. Vittnen hade icke hört Martell uppgifva att han sålt hunden till Elgstrand. Målet uppsköts på kärandens begäran till andra rättegångsdagen af vårtingets första sammanträde.
Djurplågeri. Som vi förut omnämt hade kronolänsman M. E. Svallingspn åtalat husb. Lars Pettersson Tjengdarfve i Träkumla, för djurplågeri, bestående deruti att han öfveransträngt sina hästar, tvungit en unghäst om 1 1/2 år till hårdt arbete i åkern m. m. Tre vittnen berättade att Pettersson länge varit känd för att arbeta sina djur för hårdt, ehuru de ej kunde påstå att han svältfödde dem. P. hade många gånger tillsagts af grannarne att taga sig i akt. — Utslag afkunnas vid tingets slut.
Pettersson hade uttagit da å ett af vittnena, Th. Eriksson, för ärekränkning och ville på den grund jäfva detta vittne. Rätten förklarade efter öfverläggning att som stämningen uppenbarligen tillkommit för att göra E. jäfvig, så ogillades anmärkningen; hvarpå Pettersson återtog sin stämning.
För misshandel å allmän landsväg tilltalade arbetaren Oskar Dalman från Fride i Fide var denna gång personligen tillstädes.
Avgifvaren stenhuggare Rich. Nyström företedde betyg från lasarettsläkaren. Kunifhugget hade genomträngt venstra pannbenet.
Tvänne vittnen hördes. Det ena hade tillsammans med Nyström 8 Juli kl. Dar e.m, mött Dalman, som genast råkat i ordväxling med Nyström. Vittnet, som gått några steg före Nyström, hade på dennes rop om hjälp kommit tillstädes och funnit Nyström blödande ur ett sår å venstra sidan af pannan. Hade äfven tillsammans med ett annat vittne hört Dalman säga att han gifvit Nyström två hugg, men var ej viss om, att mer än ett träffat. Svaranden nekade. Utslag vid tingets slut.
För likadant brott är Anders Sandsjö från Öja åtalad. Två vittnen hade på qvällen den 23 Juli vid ett bråk å allmänt landsvägen i Öja sett Sandsjö öfverfalla angifvaren Jakobsson och med något föremål (antagligen sten) inknutet i en näsduk, gifva denne tre slag i hufvadet så att han stöp omkull. Ymningt blodflöde uppstode. Utslag vid tingets slut.
Olaga vinhandel erkände nu handl. Fritiof Kahl å Ljugarn. Kahl är för likadan förseelse förut bötfäld. Utslag vid tingets slut.
Olofl. skogsåverkan. I målet emellan Henrik Olsson Isume i Väte och C. J. Edman Gullarfve, förekom ingenting nytt. Målet öfverlemnades, Utslag vid tingets slut.
I krånglet emellan f. nämdemannen Johan Engström och Gabriel Bolin Mafrids, angående de förr omnämda förbindelserna och fiskelotter, hördes två vittnen, som ingenting visste.
Utslag vid tingets slut.
För olaga upplag af eldfarliga oljor, var firman A. Pettersson & i Oskarshamn instämd, men uteblef äfven nu. Uppskof till sista sammanträdet.
Norra häradsrätten.
Tredje sammanträdet 30 Oktober.
Utslag afkunnades: emellan grosshandlaren H. H. Kristensson i Göteborg och handelsidkerskan Johanna Höök i Kapelshamn. Käromålet ogillades;
— emellan drängen Karl Johan Hammarström vid Stora Hammars i Kräklingbo och kronolänsmannen Gustaf Boberg ang. ansvar för misshandel. Svar. dömdes att böta 30 kr.
samt att ersätta målsäganden med 43 kr. 49 öre tilliga med vittneslöner och protokollslösen;
— emellan hemmansägaren Olof Johansson, Batrefs i Norrlanda, och Johan Larsson, Burs i samma socken, ang. ansvar för ärekränkning.
Åtalet ogillades, likaså svar:s yrkande om ansvar å kär. för obefogad rättegång. Kostnaderna qvitterades;
— emellan pigan Selma Johansson, Smiss i Sjonhem, och maskinisten Magnus Johansson, Thule i Ganthem, ang. utbekommande af barnuppfostringsbidrag. – Svar. dömdes till edgång, som skall fallgöras å nästkommande vårtings 1:sta sammanträde;
— emellan t. f. kronolänsman Arvid Jacobson, åklagare, och drängen Otto Gahnström, Säggeby i Källunge, ang. ansvar för misshandel. Svar. dömdes till 40 kronors böter;
— emellan t. f. kronolänsman Arvid Jacobson, åklagare, och drängen Ernst Stenberg, Duse i Bro, ang. ansvar för misshandel och oljud. Svar. dömdes att böta, för misshandeln 20 kr. och för oljudet 10 kr.;
— emellan f. löjnanten E. Björkman från Malms i Hellvi, och inspektoren H. Nyberg vid Vifiings i samma socken, ang. skadestånd m. m, Svar. dömdes att dels betala sammanlagdt 88 kr. 61 öre med ränta, dels utbetala bidrag till aflöning åt en i kär:s tjenst städslad piga, som svar. användt i sitt arbete, dels utgifva ersättning med belopp af högst 650 kronor för utfordring af 2 svar. tillhöriga hästar under en tid af 17 månader och dels att inom 2 månader vid 50 kronors vite afgifva redovisning för 1889 och 1890 års skörd vid Malms egendom, Svar., som frikändes från af kär. yrkadt ansvar, ålades härjämte att gälda kär:s rätregångskostnader med 246 kr.
öre tillika med vittneslöner och protokollslösen.
Djurplågeri. Uti målet emellan kronolänsman J. Smedberg, åklag., och handlanden Mikael J. Ekström, Stora Gåsemora å Fårö, svar. förekom intet af vigt. För vittnens hörande uppsköts målet, till tingets nästa sammanträde.
— Kronolänsman J. Smedbergs mål emot drängen Alfred Bolin &å Fårö, ang. ansvar för djurplågeri, öfvelemnades, — Utslag å sluttinget.
Tvist om utmätt gods. Målet emellan Anders Herlitz, Bengts i Östergarn, kär. samt dennes son Johan Herlitz och lotsförmannen Olsson, båda vid Östergarn, svar. öfverlemnades, Utslag å sluttinget.
Barnuppfostringsbidrag. Målet emellan Enma Lundberg i Stockholm och f, löjtnant E. Björkman, förut boende å Malms i Hellvi, ang. utbekommande at barnuppfostringsbidrag på grund af skriftlig förbindelse, förevar åtal.
Uti en ingifven skrift erkände svar. sin namnteckning å förbindelsen men bested krafvet af anförda skäl. Målet öfverlemnades,; Utslag å sluttinget.
Skadeersättning och ansvar. Målet emellan Mikael J. Ekström å Fårö kär., samt P. Karlström och Mårten Nordström derstädes, svar. ang. olofligt bortflyttande af en kär. tillhörig såg uppsköts för svar:s hörande till 4:de semmanträdet.
— Uti målet emellan hemmansägaren Johan Bergström, Nickarfve i Vänge, kär. samt hemmansägaren Johan Smedberg vid Möllbos i Hala och J. Pettersson vid Broa i samma socken ang. ersättning för 9 st. får, som ibjälbitits af svar. hundar, hördes vittnen af båda parterna, Undantagades omvittnade värdet å fåren förekom intet af synnerlig vigt, Svar:na erhöllo uppskof för vidare bevisning till vårtingets första sammanträde.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 1 November 1893
N:r 170
Från landsbygden.
Hemse 31 Okt.
Från kyrko- och kommunalstämmorna må meddelas:
I kyrkostämman autogos utgifterna till kyrkliga ändamål, i följd af kyrko- och prestgårdsreparationer, uppgå till omkr. 500 kr, af hvilken summa omkr. 400 kr. skola åförsamlingens bygnadsfond fördelas. Utgifterna för skolväsendet — folkskola med slöjd och småskola — upptogos till något öfver 2,000 kr., hvilkas återstod, sedan statens bidrag beräknats skulle genom utaxering — 50 öre pr man, 25 öre pr qvinna— och resten å fyrktalet gäldas.
Vid kyrkliga statens antagande förekom litet tvistigheter angående storleken af klockarelönen i följd af den gamle klockarens afgång och tjenstens öfvertagande af ordinarie skolläraren, emedan ingen kände huru hans lönevilkor honom vid tillträdet för 10 år sedan blifvit tillförsäkrade.. Derom skulle naturligtvis upplysning vinnas i valprotokollet och annonsen för platsens berättande samt öfriga handlingar som pläga finnas uti pastorsarkiven, en efter ytterligare letande i de för dagens stämma tillgängliga protokollsböckerna m fl. handlingar fanns intet mera än ett skolrådsprotokoll affattadt ej mindre än 2 år efter skollärarenalets hållande (!), deri visserligen införts några bestämmelser, men som omöjligen konde vara för i fråga varande tjensteman bindande. Under sådana förhållanden uppdrog stämman euhälligt åt n. v. ordf. i kyrkooch skolrådet att anställa efterförskningar med afseende på (bortkomna? eller) felande handlingarna samt om inga sådana stode att erhålla ofördröjligen utlysa extra kyrkostämma på det att församlingen måtte vidtaga alla nödiga åtgärder för att trygga orninarie skollärarens ställning bland annat till pensionsinrättningen.
I kommunalstämman uppdrogs åt nämden att vidtaga åtgärder för anskaffande af tidsenligt sjukhus och ansågs dervid skäligt att framställning göres hos nästgränsande kommuner att om företaget sig förena om de så önskade.
Utgifisstaten för kommande året antogs till ett sammanlagdt belopp af närmare 2,500 kr. af hvilken summa 1,000 kr. voro afsedda för fattigvården. Den erforderliga uttaxeringen å fyrk uppgår till något öfver 2,300 kr.
Skolrådet hade gjort framställning om anslag till ordnande af sockenbibliotek inom kommunen, men då framställningen blifvit till stämmans ordförande öfverlemnad endast några dagar före stämman, kunde frågan härom ej till någon åtgärd föranleda. Skolrådets protokoll delgafs kommunalstämman, men ärendet syntes märkvärdigt nog ej vinna de närvarande allmogemännens intresse och skulle på vidare anmälan bero.
Till brandstodsvärderingsmän för nästa år valdes O. Jakobsson Tjengdarfve, J. Jakobsson, O. Duse och F. Jakobsson Kodings och qvarstår skollärare E. Helling såsom uppbördsman af brandstodsmedel inom kommunen.
Stämmorna voro mot vanligheten rätt talriket besökta.
Rone, 31 Okt.
Nykterhetstalaren hr Wigoff höll i härvarande missionshus i går qväll föredrag för talrik publik. Föredraget var särdeles anslående och 4 personer aflade nykterhetslöftet. Predikant Ros talade äfven några ord för det goda nykterheten har verkat. Herr Ros har under den förflutna veckan hållit flere andliga föredrag för talrikt församladr.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 1 November 1893
N:r 170
Vid haveriauktion
å Ronehamn har vraket etter vid Närsholmen strandade norska skeppet Buffalo inköpts af hr G. Cramér för 175 kr. Inventarierna såldes till flora personer för sammanlagdt 3,600 kr.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 1 November 1893
N:r 170
I D. B. V:s sparbank
ha under Oktober månad insatts kr. 21,705: 84 i 501 poster och ultagils kr. 27,516: 53 i 331 poster.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 1 November 1893
N:r 170