med föräldrar och målsmän för att tillsammass med läroverkets rektor öfverlägga om föreslagen framflyttning i lästidens början på morgnarne vid högre allmänna läroverket ägde rum igår e. m. å läroverkssalen. Ett femtietal personer, damer och herrar, hade hörsammat kallelsen.
Rektor Jacobson meddelade, att till honom ingått en at flere familjefäder i staden undertecknad skrifvelse hvari hemstäldes att lektionerna i skolan icke måtte börja så tidigt som nu, eller kl. 7 med bön 1/4 timme förut, under-tiden Nov.—Febr. Med anledning häraf hade rektor ansett sig böra äfven personligen och mera allmänt höra målsmännens åsigt som saken.
Häradshöfding Lindroth sade sig önska lästidens framflyttning något af hufvudsakligen tre skäl: under de tidiga vintermorgnarne, då gatorna ännu vore svåra att trafikera för fullvuxna, vore de nästan omöjliga att taga sig fram på för de mindre barnen; vidare förorsakade den tidiga timmen åtskillig oro i familjerna, der man här på orten vintertiden ej plägade stiga upp så tidigt, och slutligen skulle med lästidens framflyttaing tiden för läsniog vid ljus konna något inskränkas. — Landskamrer Melin instämde. Då möjligen någon större framflyttniog kunde vålla rubbning i den antagna läsordningen ville han för sin del förorda, att lektionerna började 1/2 8, då de äfven komme att sluta 1/2 3 eller samma tid som flickskolans. — Borgmästare Een var af samma åsigt. Dea tidiga timmen vållade en brådska, som icke kunde inverka annat än skadligt på de unga. Under oro för att komma för sent måste de intaga sin föda innan de i mörker och köld begåfvo sig ut. Detta vore ingalunda helsosamt, och talaren undrade om ej hygieniskt sedt, en något senare timme vore att föredraga. Utan skäl hade man väl ej vid de flesta andra läroverk framflyttat lästiden. Häradshöfding Lindroth ansåg det vara skäl i att infordra skolläkarens utlåtande. Den åsigt, som de nämde herrarne uttalat, fick en mangd instämmanden, äfven af en bland damerna.
Men en motsatt åsigt fans ock, Den uppträdde till en början tämligen enfaldigt, d. v. s. att den. frambars af regementspastor Söderberg ensam. Han an såg icke skäl i att ändra tiden. Iogen hade haft men af den samma. För sin egen del fann talaren det särdeles skönt att stiga upp tidigt om morgnarne. Kanske skulle hans åvigt anses gammalmodig, men han hade ej tvekat uttala den. Mot pastor S:s förklaring, att det var skönt att vara tidigt uppe gepmälde med fog någon, att här ej var fråga om hvad han tyckte, utan hvad barnen tyckte. Pastor S. utvecklade då vidare sanningen af ordspråket »Morgonstund har guld i mun». Så fick han hjelp af tullförvaltare Lyth, som var emot en framflyttning af den grund, att isammanhang härmed måste eftermiddagslektionerna draga längre ut på qvällarne, hvilket skulle ha till följd, att barnen, efter lexläsningen, komme för sent i säng, och det vore yttervärre än att stiga tidigt upp. Man borde Inte vara för klemig. Han hade som skolpojke fått stiga upp i otta och hade ej tagit skada deraf. Att »slänga i sig» mat på morgnarne vore skadligt. Men hvarför behöfde barnen mat innan de gingo på morgonen? Han hade aldrig fått det och lefde än I dag. Äfven denna sida fick hjelp af en bland damerna, som sakta anförtrodde pastor S. att hon delade hans åsigter. Äfven kapten Holst ville motsätta sig en framflyttning, om dermed måste följa en motsvarande utsträckning af eftermiddagslektionerna.
Man tycktes nu ha uttömt ämnet. Rektor meddelade af statens 36 läroverk började läsningen kl. 8 vid 17 stycken, vid 9 kl. 1/2 8, vid 6 kl. 7 och vid 4 kl. 7 eller 1/2 8, beroende på årstiden.
Som sin uppfattning af den förda diskussionen angaf han, att de närvarande målsmännen tycktes vara för en framflyttning af lästiden till kl. 1/2 8 under tiden November—Mars.
Mötet åtskildes härpå efter nära en timmes meningsutbyte.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 4 November 1893
N:r 172
