Dag: 16 november 2024

förrättas å auktionskammaren onsdagen den 15 November från kl. 10 f.m. hvarvid försäljas: garn: hamp-, lin-, kalkull-, samt ull- (såväl tvinnadt till stickning, som enkelt till väf). Väfnader: bomullstyger: samt verken; ullstrumpor, vantar, lintyg, skjortor, mansoch damkalsonger, nattröjor, underkjolar, förkläden; lakan och örngått, bästtäcken, säckar m. m. Kände vederhäftige inropare erhålla 2 månaders avstånd, med betalningen, andra få be tala kontant eller ställa nöjaktig säkerhet.
Visby i November 1893.
Auktionskammaren.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 November 1893
N:r 175

Torsdagen den 23 innevarande November från kl. 10 f. m. låta sterbhusdelägarne efter framlidna enkeprostionan B. E. Romdahl genom offentlig auktion, som förrättas å stadens auktionskammare, försälja guld: ringar, kedja och fickur, 7,000 gram fint arbetadt silfver: kaffekanna, 2 sockerskålar med lock, 1 gräddskål, förlägg-, mat-, té-, desert-, strö- och såsskedar; knifvar och gafflar, ljusstakar m. m. Möbler: deribland flera antika: 1 finare förmaksmöbel, 1 schiffonier, 1 byrå, flera soffor och sängar; mat-, spel-, divans-, té och nattduksbord. 1 skänk, 1 klädesskåp; gung-, korgemms-, län- och andra stolar, kommo, det; vägg- och andra speglar, 1 nattlåda; taflor; malm-, messing-, koppar,jern- och blecksaker, hvaribland: 1 syltgryta, 1 strykugn, köttqvarn m. m. Porslin- och glasvaror; linnevaror och sängkläder, bord- och handdukar, servietter, lakan, örogått, fjäderdynor, stopptäcken; gardiner, mattor, jämte mycket annat. Sakerna få beses dagen före auktionen emellan 11 f. m.—3 e. m. Kände, vederhäftige inropare erhålla 3 månaders anstånd med betalningen, andra få betala kontant eller ställa nöjaktig säkerhet.
Kl.-12 middagen försäljes jämväl sterbhusets fastighet, hus och tomt nr 11 S:t Hansrotens I qvarter. 1,000 krovor skola botalas vid klubbslaget, öfriga vilkoren tillkännagifvas vid auktionen, hvarförutom spekulanter dessförinnan kunna hänvända sig till herr sekreteraren Harald Gustafson. Pröfningsrätt förbehålles.
Visby i November 1893.
Auktionskammaren.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 November 1893
N:r 175

kallas till sammanträde å rådhuset tisdagen den 14 i denna månad kl. 5 e. m., hvarvid förekomma följande ärenden,
1:o) Justering och offentlig uppläsning af protokollet för stadsfullmäktiges sammanträde den 10 sistlidne Oktober;
2:o) Val af befäl vid brandkåren för nästa år;
3:o) Länets markegångstaxa;
4:o) Revisionsberättelsen öfver Gotlands sjukhems räkenskaper och förvaltning år 1893;
5:o) Auktionsskrifvare C. Fjellströms ansökan om förhöjd aflöning;
6:o) Drätselkammarens utlåtande öfver Visby cementfabriks framställning om uppIåtande af magasinstomter inom sydöstra hamnområdet;
7:o) Redaktör V. Pallins ansökan om afdrag å honom påförda kommunalutskylder för år 1892;
8:o) Drätselkammarens utlåtande öfver herr K. Lindells motion om åtgärder till skyddande af fattigvårdsinrättningens vattenkälla;
9:o) Urmakaren Karl Andersons ansökan om infäste å stadsjordstomten nr 23 i Klinterotans 4:de qv.;
10:o) Kaptenen Lars J. Sellergrens ansökan om infäste å den del af fasighe ten nr 58 uti Norderrotens 1:a qvarter, som utgöres af stadsjord.
Visby den 9 November 1893.
ORDFÖRANDEN.
OBS. Förberedande enskildt sammanträde lklles i Dräselkammarens lokal måndagen den 13 dennes kl. sex (6) e. m.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 November 1893
N:r 175

er ståndar se’n tusende år en strid!
Säg, blef väl öra dig gifvet
att lyåsna dertill ur din sjelfviska frid?
Säg, kanske du döf förnöter din tid,
din kraft i det dagliga kifvet?
Så vet, att den kampen är icke blid;
den rullar sin bölja alltmera vid,
och valplatsen heter lifvet!

Så hotfullt tung står den ena här —
i mörkret sig städse höll den.
Och hvarje dess pil förgiftad är,
som susar i tiden, fjärran och när,
och aldrig till föga föll den. —
Den andra skaran; som kämpar der,
fast ringare, högt sin fana den bär,
och ljus nämnes vapenskölden.

Så drabba de samman, och stridens gny
går ut öfver vida verlden.
Och lyckan skiftar som nedan och ny:
än segra de mörka, än måste de fly,
när ljushären svingar svärden.
Skall segerdag efter natten gry,
det gäller, att intet offer sky —
ja, blefve ditt lif ock gärden!

Vak upp då, du dådlöse döfve, och gå
till striden, der doft den hörs rungal
Och ställ dig i ledet och sök att nå
en rese blott, bland de tusen som stå
i hären, den mörka och tunga.
Var modig, du stridsman! En kämpe som få
visst Goliath var, men han fäldes ändå
till jord gehom Davids slunga!
*
Mörka härens namn du vet
säkert nu: okunnighet
så den nämnes, Genom tiden
oaflåtligt för den striden.

Än i dag från trakt till trakt
gå dess jättar dolskt på väkt;
än i deras bojor fången
sofver dödssömn mången, mången!

Allt det bästa lifvet gaf
vet den bundne slaf ej af.
Ögat ser ej, och hans öra
mäktar icke till att höra.

Broder! Du, hvars öppna blick
solens klarhet skåda fick,
ömkar icke dig den arma,
vill du icke dig förbarma ?

Du hvars själ fick näring nog,
du som bojan sönderslög,
ej du sjelfviskt dig berömme
och din nästas nöd förglömmel

Fylka dig till ljusets tropp!
Gå till kamp med mod och hopp!
Ej för dig blott, men för andra
har du lifvets väg att vandra!

Boder! Slå med kraft ditt slag
dag och natt ock natt och dag!
Hårdt är fiendernas pansar —
fjärran vinka segerns kransar.

Endast långsamt, tum för tum
vika från de öde rum
mörkrets makter. Tålamodet
vinner slaget förr än blodet.

Ser du, tusen samla sig
färdiga till strid kring dig!
Ännu dock är hären ringa,
rostig än är mången klinga!

Men — det ljusnar mer och mer,
dyster natten sjunker ner,
och med den de kämpar tunga!
Mod, du ljusets skara unga!
*
De unga! Säg, värms ej ditt sinne,
du gamle vid tanken på dem!

Ack, säkert du än har i minne
din barndom, din moder, ditt hem!
Hur lycklig om dager du lekte
och sorgen försvann som en vind,
när älskande händer smekte
din fylliga, solbrynta kind.

Du växte i ömmaste vårdnad,
i kärlekens fostrände tukt;
din själ blef icke förhårdnad,
den närdés af kunskapens frukt.
När liten blef stor omsider
och mål stod för spanande blick,
för lifvets kommande: strider
omgjordad från hemmet du gick.

Då stälde du dig bland den skara,
som strider för sanning och ljus?
Då skydde du icke en fara
i kampens dönande brus?
Du dyrbara skatter tömde
en gång ur vetandets schakt —
Välan, du icke Väl glömde,
att kunskap är styrkä och makt?

Du lycklige, jag har dig frågat —
du dröjer då svaret .en stund?
Säg, skulle förmäten du vågat
att grafva i jorden ditt pund?
Du glömske! Ditt hjerta må bäfval
Blir vägen i lifvet lång,
skall Herren dock veta att kräfva
sitt gods ur din hand en gång!

Dock än är ej tiden förrunnen —
Så gack då till verket, min vän!
Fast dagen för alltid är svunnen,
så fins det en morgon igen.
Gå, samla kring fanan de unga —
till dem står vår framtids hopp! —
och red dem till strid mot den tunga
den mörka fiendetropp!
*
Såg du den glada, den muntra flock?
Fast foten är träskodd och lappad rock
mer vanlig är än den fira,
fast kosten är endast en beta bröd,
är kinden, ej fyllig, men frisk och röd
och barnablickarha skina.

Hvad lif och lust! Men nu klockan klang
och träskopilten ur leken sprang
till arbetstimmen derinne.
I salen snart sitter rad vid rad
och präntår från nötta bokens blad
så mycket in i sitt sinne.

Och allt går ordnadt och går så väl,
och ljus sprids sakta i barnets själ
och värme till hjerteroten.
Der böjes viljan, den Hårda, till slut
der stakas med kärlek och tuktan ut
den rätta vägen för foten.

Så fostras tåligt dag från dag
den fattige lilles eget jag,
så stärkes kroppen och anden.
Omsider, när år ha lagts till år,
den unge sin stig ut i lifvet går,
men då med vapen i handen.

Och skaror komma och skaror gå
och aldrig tomma salarna stå,
der plats ibland måste sökas.
Men hvad der i tålamod blef sådt,
förloradt på hälleberget ej gått,
ty ljushärens tusenden ökas!
*
Ja, de växa! Oafbrutet
framåt draga de”till strid.
Mörkrets välde skall bli brutet,
och der randas ljusets tid.
Som ett bålverk mot den snöda
fienden, du stolta hus,
må du stå, och städs må flöda
ifrån dig det klara ljus!

Algot Sandberg.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 November 1893
N:r 175