Till fast anstälda volontärer

vid Gotlands infanteriregemente ha antagits vid Roma kompani ynglingen Uno Edvard Gustafsson från Ljungby i Kalmar län och vid Klinte kompani Frans August Ernst Albin från Fröderyd i Jönköpings län samt Karl Alfred Salomonsson från Öjaby i Kronobergs län.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 20 November 1893
N:r 181

Om Gotska Sandön

höll dr Eckhoff vid antropologiska sällskapets sammanträde i fredags ett föredrag.
För att undersöka några derstädes funna fornlemningar hade tal. begifvit sig dit i Okt. detta år med lotsverkets ångare Ring. Landstigniagen kan vara mycket svår, då ej en tillstymmelse till hamn finnes, men hade denna gång gått jämförelsevis lätt. Det första, som fäster den besökandes uppmärksamhet, är de oerhörda sandmassorna; så långt ögat når, synes ett strandbälte af fin flygsand, som långsamt öfvergår i en strandvall, hvilken, likaledes af sand, höjer sig till 30, 60, på vissa ställen ända till 120 fots höjd. Man är böjd att tro, att denna höga vall skulle utgöra ett skydd mot stormarna för det innanför belägna landet och den detsamma täckande vegetationen, men så är ingalunda fallet. På grund af savdens lösa beskaffenhet, är vallen stadd i ständig vandring inåt ön, hvars skogsväxt den öfverhöljer och förqväfver; att detta icke sker fullständigt, beror på flere omständigheter, såsom växtlighetens öfverhandtagande samt framför allt på det förhållandet, att i sanden äfven finnas större och mindre stenar, hvilka, då det lösa materialet bortförts af vinden, bilda en mosaikliknande betäckning öfver underliggande lager. Dessa stenar förete ofta de underligaste bildningar, de äro skarpkantade, förselda med svartvade bål o. s. v., bildningar, som geologerna numera anse bero på vindens inverkan; de äro »vindnötta» eller randslipade».
Växtligheten och djurverlden på ön erbjuda föga omväxling. Den består af skog, företrädesvis af tall, men äfven på några ställen löfträd, såsom ek, björk och rönn. På marken finnes ingen gräsmatta; sandgrunden är deremot öfverallt i öns inre täckt af ljung, lingonris och renlaf. Vid kusterna finnas sälar, af större djur hafva förr funnits förvildade får, som sedan ön öfvergått i kronans ägo ej vidare få hållas, samt renar hvilka ditfördes i slutet af förra årbundradet, men redan för länge sedan blifvit utdöda. Harar inplanterades på 1840-talet. Af fåglar finnas måsar och tärnor i otaliga massor och för öfrigt sådana som lefva på trädens stammar, såsom hackspettar och nötväckor:
Öns klimat visar samma egendomligheter som Gotlands, nämligen kalla och torra vårar samt ljumma höstar. Men äfven midt på sommaren råder brist på nederbörd; i Juli månad faller på Sandön mindre regn än nästan på någon annan plats i Sverige.
Dessa nu skildrade naturförbhållanden synas icke locka till bosättning — nu består befolkningen uteslutande af betjeningen vid öns båda fyrar och deras familjer — och då är det af intresse att på den vanlottade ön finna spår af gamla tidiga kulturperioder. Under ledning af fyrmästaren Bourgström hade tal. besökt öns fornminnen. Så väl på östra sidan vid Säludden som på den vestra vid den s. k. Gården fuunos grafhögar, som visade sig innehålla kol och brända ben och alltså härstamma från förhistorisk tid. Då inga fornsaker funnos, kan man blott antaga, att de härstamma från jernåldern, Två ganska betydande stenkummel, likaledes innehållande brända ben, funnos innanför strandvallen på öns södra sida. Dessutom hade man på ön funnit en spjutspets af flinta, en bronsdolk, en armring af brons från jernäldern och spjutspets af jern från 8—900:talet, alltså minnen ån den förhistoriska tidens alla perioder. Från medeltiden hade man funnit myntm. m.
och ett större fynd af plåtmynt från Karl 11:s id hade anträffats vid stranden, antagligen emningar af något strandadt fartyg.
Af öns nyare historia anfördes, att drotting Kristina skall hafva skänkt densamma till Fåröborna, hvilkt först besutto den skattefritt, men år 1658 ålades att betala årligén 10 sälhundar och 21/2 tunna sälspäck, »för det sköna kustfiskets skull», Ett anbud att lösa ön för 2 riksdaler specie skola docg Fåröborna hafva afböjt. Gustaf 3 skänkte ön åt a man, som kallas Benedictus och som der införde de omtalade renarna. För öfrigt säges ön förr hafva varit tillhåll för sjöröfvare och fartygsplundrare, och om de goda tillfällen sådada haft att utöfva sitt nesliga näringsfång, derom vittnar det nästan oafbrutna band af vrakspillror, som omgifver hela ön.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 20 November 1893
N:r 181

Eldsvåda i Gothem.

I går söndag vid pass kl. 5 e. m., skrifves till G. A., underrättade Gothems kyrkklocka med sin mäktiga stämma församlingaborna: elden är lös!
Skyndande man ur huse, märkte man snart, att enkan Alma Larsson och hennes minderåriga dotter tillhöriga Busarfve gård stod i ljusan låga. Elden utbröt i en inom ladugårdens östra del befintlig låst snickarebod. Då ladugården i sin helhet var af trä och inrymde en mängd bränbara ämnen, såsom hö, halm, en massa torrt ämnesvirke, jordbruksredskaper och dylikt, blef straxt tydligt, att någon räddning af densamma eller dess innehåll var omöjlig. Tack vare den unge gårdsdrängens, enkans systerssons, sionnesnärvaro, som jämte den lilla flickan var ensam hemma, då enkan sjelf under eftermiddagen var på besök i sitt föräldrahem Svalings, räddades dock gårdens kreatur utom några fjäderfän. Det blef derför blott fråga om att söka begränsa elden till ladugården. Innan kyrkans brandspruta hunnit lända till platsen, hade skräddare J. P. Björklunds strax intill belägna ladugårdslänga, likaledes af trä, fattat eld; genom ihärdiga bemödanden lyckades man dock rädda denna från att dela grannladagårdens öde att i grund nedbrinna. Vinden, som var ostlig och stilla vid brandens början, öfvergick efter några timmar till storm, dock först sedan man blifvit herre öfver elden, men ock sedan vattnet i alla närliggande brunnar var uttömdt.
Hur elden uppkommit, är hittills alldeles okändt, då ingen af gårdens husfolk under hela dagens lopp lär varit inne i snickarboden eller varit med ljus i ladugården, ej heller märkt någon annan som varit der. Inga yttre lösören, hvilka alla innebrändes, utom en vagn, voro försäkrade, och ovisst är ännu, om ersättning för ladugården, som var gammal och förfallen, erhålles.
Den unga enkan har på kort tid blifvit hårdt pröfvad: gift för 3 år sedan, bortrycktes hennes man genom döden efter blott två års äktenskap, och innevarande år ha äfven hennes ej synnerligen åldriga svärföräldrar aflidit.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 20 November 1893
N:r 181

På fondbörsauktion

i Stockholm ha försklts 5 aktier i Visby cementfabrik, nominelt å 200 kr. till kr 85:och 3 aktier i Neptunbolaget å 1,000 kr för 900: 10—905: 50 kr.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 20 November 1893
N:r 181

Till underlöjtnanter

ha utnämts vid Gotlands artillerikår U. S. Lundgren och vid Gotlands infanteriregemente K. J. L. Nielsen, K. G. Stålhandske och J. H. Anér.
Underlöjtnant Nielsen har placerats på Tingstäde kompani, Stålhandske på Klinte och Anér på Hemse kompani.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 20 November 1893
N:r 181

Visby och dess minnesmärken

af Hans Hildebrand, med etsningar och teckningar af Robert Haglund, häftet 5, har nu utkommit på Walhström & Widstrands förlag, innehållande beskrifningar öfver Sankt Gertrads kapell och Drottens eller Heliga Trefaldighets sockenkyrka. I texten äro fuförda ett antal fina illustrationer och med häftet följer dessutom en kopparetsning, framställande det inre af Sankt Lars kyrka. Som nyligen omtalats, äro anstalter vid tagna för det vackra arbetets fullbordande före instundande jul.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 20 November 1893
N:r 181

Tjenstledighet

har beviljats häradshöfding Dömle från fjerde allmänna sammanträdet af höstetinget med norra häradet äfvensom från slutsammanträdet. Notarien V. S. Engström har förordnats att i stället hålla dessa sammanträden och handlägga förekommande konkursmål.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 18 November 1893
N:r 180

Domkapitlets yttrande

har infordrats öfver det från kyrkomötet bekanta förslaget att skollärarinna som ingår äktenskap, icke längre skulle få verka såsom sådan. Kapitlet har i sin ordning beslutit höra folkskolinspektörerna.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 18 November 1893
N:r 180