Passagerarelista.

Från Stockholm med »Visby» 27 Juli: justitieombudsman Tollander med fru, arkitekt Lindgren, baron Schultzenheim, fabr. Stenström, operasångare Skotte, hrr Strömbeck, Nyström, Jacobsson; fru:na Jansson, Hellström, fröken Staflen, 18 däckspassagerare. — Från Kalmar med »Tjelvar» 26 Juli: bokhandlare Norrby, rådman Torpadie, hrr Pehrsson, Ljungstedt, Kahn, Nyman med fru; fru Christiansson, frök:na Christiansson, Nyman, Bihr, Sellman, 19 däckspassagerare. — Från Stockholm med »Klintehamn» 27 Juli: prins Bernadotte, arkitekt Sjöberg, hrr Blomstedt, Ebrenheim, Lyth, Gerell, Vallin; fru Nilsson, frök:na Stenström, Boström, 29 däckspassagerars, — Från Norrköping med »Gotland» 27 Juli: doktor Lemke, hrr Andersson, Svartling, Auren med fru, Johansson, Österberg, Virstedt; fru:na Vallenberg, Hermansson, 3 däckspassagerara.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 27 Juli 1894
N:r 115

Handel och Sjöfart.

Inklarerade fartyg: Till Visby 25 Juli: skon. Falck, Högkvist, Kappelshamn, ved; 26 Juli: skon. Primus, Videberg, Stockholm, koks. — Till Ljugarn 16 Juli: gal. Henriette, Pålsson, Köbenhavn, barlast; 18 Juli: skon. Laurentius, Vestberg, Rone, plankor.

Utklarerade fartyg: Från Visby 26 Juli; gal. Torsten Henning, Halmstad, dyngerkalk; brigg Vilhelmine, Martinssén, Uleåborg, barlast. — Från Ljugarn 23 Juli: skon. Laurentius, Vestberg, Vismar, plankor; 25 Juli: gal. Henrietta, Pålsson, Flensburg, trävaror.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 27 Juli 1894
N:r 115

Helsovårdsförhållandena i Visby.

Ur den berättelse, som förste provinsialläkaren dr. Sörensson ingitvit till medicinalstyrelsen rörande den för någon tid sedan här i staden verkstälda sanitära besigtningen, taga vi oss friheten att göra några utdrag.
Vid inspektionen af afledningen för flytande orenlighet anmärktes, att arbetena på den sammas försättande i någorlunda ordentligt skick visserligen småningom fortgå, men att den ännu i mycket är otillfredställande. Rännstenarne äro på de flesta gator af så dålig beskaffenhet, att de ingalunda uppfylla sitt ändamål. Stenläggningen idem är nämligen så gles och atenarne så uppstående, att bakom nästan hvarje sten samlar sig en liten pöl, hvilken ej kan afrinna, utan står och sprider en stinkande lukt, tills den suges ned i marken. Hur marken härigenom skall förorenas ligger i öppen dag. Något bättre gestaltar sig föthållandet vid de cementerade rännstenarne, som i allmänhet visade sig rena och snygga. I vissa delar af staden saknas allde= les rännstenar, t. ex. på norra Klinten, hvarför man der ock kan få se diverse högar och pölar af mer eller mindre stinkande beskaftenhet på det s, k, Kyrkberget endast några få steg från husen — ett bekvämt, men synnerligen dåligt sätt att blifva af med smutsen. Till följd af samma brist på afloppskanaler få östra grafvarne mottaga en hel mängd orenlighet, som genom smyghål under stadsmuren direkt dit utsläppes. Särskildt från fattigvårdsinrättningens arbetarbostäler bärstammar i östra grafvårne en vidrig samling orenlighet. Utanför Kajsarporten finnes ock ett helt litet fält, som tjenar till upplagsplats för allt möjligt afskräde. För öfrigt synes det, som om spolning af rännstenarne med rent vatten allt för mycket försummades, trots god tillgång på vatten i åtskilliga gårdar. Såsom ett önskningsmål frambåller dr. Sörensson, att efter hand få alla rännstenar cementerade och nya sådana anlagda, der sådana saknas, samt skärpt tillsyn öfver deras renhållning.
Hvad de större ledningarna beträffar, synas dessa å området för gamla hamnen — som egentligen utgör en sumpig äng med stora, breda diken, falla af stillastående, orena vattensamlingar — vara i samma skick som vid föregående års inspektion. Hela området torde behöfra torrläggas, hvarvid samtidigt ock en ändamålsenligare afledniog för orenligheten från ofvanför liggande stadsdelar borde kunna vinnas. Nu utflyter denna i en öppen, otät träränna flere hundra fot för att slutligen utmynna i hafvet. Hela detta aflopp behöfde gruadligt upprensas och i öfrigt restaureras. Den från lasarettet anlagda kloakledningen visar sig — åtminstone ännu — uppfylla det med densamma afsedda ändamålet, Åtminstone syntes alla de gator, der denna ledning pasgar, torra och luktfria. Då så visar sig vara förhållandet, vore det naturligtvis önskvärdt, att en allmännare anslutning till densamma kande åstadkommas. Dock eyneg ledningen vara lagd med rör af så pass liten kaliber samt utan möjlighet att kuona upptaga regavatten, att det torde vara betänkligt att till alltför stora områden utsträcka anslutvingen. Tillsvidare har den emellertid erhållit 25 anslutningar, och flere väntas, Till följd af de goda lutningsförhållandena och den jämförelsevis goda vattentillgången från bruunarne bör man väl nu — då ledningen tjenstgjort i vära 3 år — våga antaga, att en dylik ledning utan vattenledning bör kunna göra god nytta, eburu naturligtvis garantierna härför vore vida större, ifall äfven en vattenledning funnes eller kunde åstadkommas.

Dricksvattnet
syntes från nästan de flesta brunnar vara tämligen godt, rent och klart. Dock voro infattningen och öfverbygnaden vid åtskilliga i behof af förbättring. Bristerna vid Klosterbrunnen befunnos vara afhulpna, så att intet med fog kunde anmärkas mot densamma.

Garfverierna
hade undergått förbättringar sedan sista inspektionen och gåfvo ej anledning till svårare anmärkningar. God vilja syntes finnas hos vederbörande att småningom få dem i någorlunda hyggligt skick.
Vid ett och annat

slagteri
anmärktes, att väggarne ej voro oljemålade utan bestodo af visserligen hyflade bräder, men med diverse springor, hvilka försvåra rengöringen. Man lofvade dock att afhjelpa bristerna, och öfver hufvud taget tycktes slagterierna: ha undergått diverse förbättringar; dock äro några fortfarande dåliga.

Bagerierna
gåfvo ej anledning till anmärkningar.

Mejeriet
deremot visade sig, hvad beträffar desa stall afdelning, ej vidare snygt; ej heller var dess gårdsplan i så renligt skick, som man måste ha rätt att fordra vid dylika etablissement.

Ett hemmabryggeri (Sjöbergs)
midt i staden visade en ovanlist hög grad af snuskighet och anbefaldas på det allvarligaste i helsovårdsnämdens åtanke, synnerligast som dess skötsel är mycket besvärande för nedanför liggande gator och som dess brister med en smula god vilja och ej allt förstora kostnader borde kunna afhjelpas.

Afträdesrenhållningen
synes något förbättrad, men på många ställen äro förbättringarna slarfviga och en och annan olaglig inrättning finnes fortfarande. I allmänhet finnas dock flyttbara kärl på högre underlag. Kärlen voro likväl ofta oåtkomliga och tömning syates ej ske tillräckligt ofta. Till undantagen hörde att påträffa luktfria latriner, hvadan påbudet om torfströs användande efterlefdes för slapt. Här behöfves skärpt kontroll. Afhämtniagsfrågan måste snarast möjligt ordnas. Staden bör sjelf eller genom kontrollerad entreprenör öfvertaga latrinbortforsliogen, och anser dr. Sörensson detta ärende f. n. vara det vigtigaste på helsovärdnämdens dagordning samt att det ej tål vid långt uppskof.

Afskräden och sopor
hopsamlades flerstädes i kistor i jorden, omöjliga att kontrollera till tätheten.

Svinhållningen
tåldes i alltför stor utsträckning. F. n. finnas omkr, 80 svinhållare, ofta inom stadens område i trånga gårdar. Dertill bedrifves svinskötseln osnygt. Att å stadshotellets gård hölls ett 10 tal svin anser dr. Sörensson alldeles orimligt. Önskligt vore att all svinhållning i staden anskaffades.

Fähus och stall
äro med högst få undantag alla i strid mot helsovårdsstadgan; icke ens artillerigårdens nyanlagda stallar kunna anses vara lagenliga.

Epidemisjukhuset
lemnade ej rum för väsentligare anmärkningar. Dock saknades afloppsledning i duschrummet och en brist vore och att ej isoleringslekal fans för Hel smittad familj.

Fattighuset
saknade badrum, hvilket dock lätt kunde inredas.

Slutomdöme:
Den sanitära inspektionen har sålunda ej gifvit något gynnsamt resultat, Dock måste erkännas, att det ser ut, som om man vore stadd i en period af framåtskridande i dessa hänseenden: Att framåtskridandet går långsamt synes emellertid vara påtagligt och torde i viss mån kuona förklaras af den hänsyv, som ständigt måste tagas till stadens dryga skattebörda, som väl förbjuder hvarje kostbarare företag på detta område. För alla bristerna utgör detta dock ej tillräcklig ursäkt, ty en del af dem äro af den be; skaffonhet, att de utan större uppoffringar vare sig från samhällets eller den enskilde: sida borde kunna afhbjelpas. Och, som ofvan nämts, lider iatrinafbemtnoingssystemet af så stora brister, att deras afhjelpande, trots kostnaderna, dock snarast möjligt måste tagas i öfvervägande.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 27 Juli 1894
N:r 115

Från landsbygden.

Vamlingbo, 23 Juli.
Ett häftigt oväderscentrum drog i går kväll och i natt öfver våra byggder. Vid femtiden på eftermiddagen syntes ett moln i sydvest, hvilket snart delade sig åt både söder och norr, under det åskan började mullra på afstånd, men kom allt närmare. Snart öste regnet ned i strömmar, under det himlen i alla väderstreck täcktes af tunga hotaude moln, ur hvilka blixt på blixt lyste i norr och söder. Vid halfniotiden larnade det plötsligt upp, och man trodde ovädret var öfver, men det varade blott en knapp half timme, ty så snart skymningen utbredde sig öste regnet årer ned, under det blixtarne korsade hvarandra i alla riktningar.
Att her olycka skulle framkallas af det häftiga åskvädret väntades och detta visade sig tyvärr snart besannas i det en eldpelare syntes skjuta upp i norr vid tiotiden färgande himmelen och de mörka molnen purpurröda. Vimden, som nu började friska i och snart öfvergick till fall storm dref elden med förfärande kraft. Det var ett hemskt men storslaget skådespel att betrakta: Himlen var då, som nämts, i norr alldeles eldröd, men på båda sidorna både i öster och vester syntes de mörka molnen, Ifrån dessa på båda sidorna sköto otaliga blixtar ut, som möttes åt och försvunno i den eldfärgade delen af himmelen.
I dag har spotts, att det varit vid Österby i Fide som elden rasat, der en ladugårdslänga antändts af blixten och nedbrunnit. Elden spred sig med sådan hastighet att ingenting hunnit räddas; ej ens på gårdsplanen stående redskaper, såsom vagnar och foderhäckar o. dylikt utan allt blef eldens rof.

Hafvets arbetare. Trots himlens hotande utseende i går kväll begåfvo sig samtliga fiskare på vestra kusten härstädes ut på fångst, men blott fyra båtar från detnordligaste fisklägret Vestlandsbod utsatte sina garn, de öfriga från de andra fisklägena afskräcktes och vände åter mot land. När så stormen utbröt bergades garnen i den häftiga sjögången, som många gånger fyllde båtarne och man begaf sig åt land. I det becksvarta mörkret och ej lysta at någon ledfyr på land tordes de ej för bränningarne söka hamn utan måste roende mot vinden, som var vestlig och sedan öfvergick till nordvsst, söka afhålla sig derifrån, tills de kunde skymta landet. På morgonen kommo de dock lyckligen fast alldeles utmattade i land allesammans, men blott en båt kom till Vestlandsbod der de utgått; de öfriga landade två båtar i Grumpvik och en vid Bje gesbod. Vid midnatt förklarade de hade stormen nått sin största styrka.
När Vamlingbofiskrarne redt ut sina fångstredskap vid Grumpvik, syntes då och då på höjden af sjöarne en båt som sökte land ditåt, hvadan man vid stranden inväntade för att med tecken varsko för bränningarna och visa dem rätta inloppet alldenstund man ansåg dem obekanta på platsen, hvilket också lyckades. Det befanns vara en af fyra mycket utmattade karlar bemannad båt från Hablingbo, hvilken nu efter otaliga ansträngningar nådde land. Om sina vedermödor berättade de:
När de under stora ansträngningar lyckats draga sina garn funno de att fångsten utfallit så rikligen att båten i den höga sjögången ej kunde bära alla garn, utan den måste lättas, alldenstund sjöarne fyllde den så att de stundtals stodo till knäna i vatten, då de för att båten läns måste begagna förutom öskaret, både hattar och mössor. För den skull måste de kasta i sjön åtta af sina rikligast försedda garn jemte »klubbar», kojkläder såsom madrasser, täcken och dyl. samt annat som kunde undvaras. Ett segel som de tillsatte, — flere kunde de ej föra — refs genast af en vindby i trasor, och då det ersattes med det andra sprang spriet på detta och det remnade. Nu ägde de ej mera kvar än ett litet toppsegel på hvilket stången afskars en bit för förkortning och nedpassades i sergelfästet. Med denna lilla lapp, ej stort större än en duk, och sina egna krafter vid ärorna voro de öfverlemnade åt de rasande vågorna; men genom stora ansträngningar och försynens beslut undgingo de att blifva deras offer. Telefonbud sändes genast härifrån till närmaste station Korsby i Hafdhem, derifrån skyn !samt bud afgick till deras anhöriga, som voro försänkta i sorg och befarade det värsta om de bortkomne. I kväll hafva de med skjuts hämtats härifrån.
At de två båtar, som samma gång dessutom utgått från Hablingbo lära den ene landat vid sin utgångsplats och den andra på Näs, dit äfven en båt från Eksta lär nått land.

Strömmingsfisket i förra veckan å östra kusten med fastsättning var det rikaste man på flere år haft. Mellan 50 och 100 valar pr man och derutöfver hvarje morgon var det vanliga. Fn fiskare vid Faludden lär haft 180 valar en morgon. Vid fisklägena ha fisken t. o. m. sålts för 17 öre valen.

Hablingbo, 25 Juli.
Olyckor och tillbud till sådana. Våra raska fiskare här från socknen voro förliden natt svårt ansatta af det oroliga hafvet. Med vackert väder vid utfarten och äfven under garnuppdragningen kastade vinden om åt NNO. Vädret blef mer och mer oroligt. Åskan mullrade, blixtarne korsade himlarymden och täta regnskurar föllo. Svårt lastad som bå en var, vågade de ej mot vinden — båten kunde ej »vaka» — hvadan af de två Alsvik-båtarna den ena dref till Näsviksstranden, den andra ända ut till Wamlingbo. Den senare måste utkasta 8 garn med fisk, 2 på hvarje man. Genom telefon från Wamlingbo till Hafdhem och vidare till Hemmungs gård meddelade de de bedröfvade hemmavarande att de alla med båt och öfriga inventarier lyckligt blifvit bergade. Fisken saltades derute och båten hämtas vid tillfälle. Af nio utgångna Ejstabåtar hade en drifvit ner till »Newyork» fiskläge utanför Halvars i Hablingbo : om de öfriga 8 saknas än underrättelse, men det är att hoppas att de nått Stora Karlsö.
Vid Smissarfve i Silte råkade i går ett pri oxar i sken (»de fingo macken»), rusade ina trösken, drogo med sig ifarten den unge husbonden, som blef inklämd mellan häcken och tröskpelaren, hvarvid höftpannan och låret blefvo önderkrossade. Hans jämmerrop hördes vida omkring. Läkaren hämtades. Om han möjligen repar sig, är dock troligt, att han ej mera blir arbetsför.
I dag hafva vi åter vackert, fagert, soligt väder, som väl behöfves för längre tid för grödåns inbergande. Rågen skäreso ch ett par hveteåkrar stå äfven gullgula väntande den grymma lien, så att i år kommer Sankt Ole med bullen i god tid. Höet är här väl bergadt. I granntrakterna å låga marker ligger dock mycket hö ute ännu, delvis mycket förstördt af den myckna vätan.

Alskog, 24 Juli.
Skolmöte. I måndags samlades till möte i Alskog skolhus Bursireteens lärare och lärarinnor tillika med ett rätt stort antal af socknens medlemmar.
Af de till behandling föreliggande frågorna diskuterades först: »Hvilket betyg, a eller b, bör vara normalbetyg för flit och uppförande i folkskolan?» Af den förda diskussionelftamgick, att, eburu man ansåg, att norma, betyget väl ej borde vara det allra högsta som kunde erhållas (a), utan såsom i ämnena ett medelmåttigt (b), hade dock för att icke bryta med det brukliga hittills i de flesta fall a användts som normalbetyg i kretsens skolor. För vinnande af enhet inom stiftet beslöt emellertid kretsen att hänskjuta frågan till västa års stiftsmöte.
Till diskussion vid detta möte hade vidare af en skolrådsordförande föreslagits frågan om, huru de i lag anbefalda sammanträdena mellan skolråd och lärarepsrsonal böra anordnas för att blifva till bästa gagn för folkskolan. Efter något meningsutbyte om denna tämligen nya lagbestämmelse förenade sig kretsens medlemmar om följande uttalande såsom svar å frågan: Sammanträdena böra väl förberedas, hvartill hör, 1) att vederbörande skolrådsordförande i god tid tillkännagifver tiden för sammanträdes hållande, uppmanar såväl skolrådsledamöter som lärareparsonal att inom viss tid Inlemna öfverläggtingsänmnen och derefter uppsätter ett program, som i god tid tillställes skolråd och lärarepersomal, utser till hvarje öfverläggningsämne inledare och anslår till sammanträdet tillräcklig tid, på det öfverläggnivgsämneva må känna grundligt behandlas; 2) att lärarepersonalen, der så ske kan, på förhand öfverenskommer om de öfvarläggningsämnen, som böra inlemnas till behandling vid sammanträdet, samt sätter sig in uti ärendena.
Öiverläggningarna böra präglas af öppenhet och allvar. Iogens mening bör undertryckas, Bestämda uttalanden böra, så vidt möjligt, göras i fråga om hvarje öfverläggningsämne.
Derefter höll kyrkoherde Ahlander ett med mycket intresse åhördt föredrag med ämne: Hura bör man bemöta socialismen? hvilket föredrag mötet önskade måtte blifva infördt i tidningen.
Sedan slutligen bland annat blifvit beslutadt, att nästa kretsmöte skall hålias i Burs sista fredagen i September, tillbragtes några timmar under strålande sommarsol i det fria, tills ordföranden manade till gemensam afslutning i den stilla kvällen.

Kappelshamn, 25 Juli.
Sedan förra brefvet ha några slagsmål mellan stenhuggeriarbetarne icke förekommit, utan allt har varit lugnt. Vid en närmare utredning af det för några dagar sedan skildrade uppträdet har befunnits, att der förelåg ett misstag på namn, då det uppgafs att en arbetare vid namn Ek deltagit i kalabaliken.
Namnet var i stället Frisk, Vidare har ådagalagts, att den öfvertallne icke varit alldeles utan anledning till uppträdet.
För ordningens skull vore det nog gagneligt om länsmannen någon gång anstälde förbör, åtminstone då det gått så pass våldsamt tillväga som vid nyss anförda tillfälle, Emellertid lär länemannen i orten hafva för afsigt att få någon ändring i ölförsäljningerätten på platsen.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 27 Juli 1894
N:r 115

Från sjön.

— Skonaren Drott, kapten Löffler, afseglade i går från Dunkerque till Rostock med last af oljekakor och mjöl.
— Skonerten Johanna, på väg från Brahestad till Hull med last af trä, har strandat på Gotska Sandön.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 27 Juli 1894
N:r 115