Om pärken vid Idrottstäflingarna 19:de Aug.

Det må först sägas, att vädret icke var rätt gynnsamt för pärkspelet, ty det blåste hårdt. Jämför man pärkspelet vid denna täfling med föregående, så kan man säga, att bakpärken gått framåt, särskildt beträffsnde konsten att mera sllmänt drifva och möta bollen. Riktigt vackra spal företeddes möllan Dalhems och Sanda bollspelare, mellan Östergarns och Eadra samt seaare mellan Dalhems och Visby bollspelare. Hallaborna, som vid omtäfling spelade mot Visby Idrottsförening, visade sig icke så styfva eom vid föregående täfliog. Dalbemborna, som nu eröfrade vandringspokalen, häfdade sitt gamla anseende. Dalhembornas lag består af jämna, påpassliga och uthålliga spslare, hvari just deras styrka ligger. De andra lagen kunna hafva två eller tre mera framstående spelare, men hafva ofta en och annan mindre god, Dalhembornas pärkkarl besitter en visa färdighet med foten, så att hav aldrig i pärken använder hand, utan sparkar ot bollen och detta till och med på 2:dra och 3:dje stöt, ett fel, som tycke passera oanmärkt. Om vid frampärken bakkarlen boginge ett sådant fel, ekulle det gerast anmärkas, Visby bollspelares pärkkarl utmärkte sig särskildt, och han fick allt som oftast höra mängdens högljudda bifall. En glädje var det att skåda Iandabornad pärkkarl, ty ingen aatte ut bollen så högt och vackert; ja, han gjorde det för vackert, så att han derigezom spelade motpartiet segern i händerna. Ha riktigt skarp strid stod mellan Östergarn och Endre. Båda dessa lag hade hvar sin kajtlasse (spelare med venstra handen), hvilka alltid ute sökte draga fördel af vinden, hvarigennom bollen ofta kunde drifvas bort öfver avgränsande spelares område, Östergänningarne bade med Endre sin svåraste täfling för dagen. Ett nytt bakpärklag, som förtjente uppmärksamhet, var laget från Anga.
Sedan i bakpärken mot aftonen täflingen med 8 pärkar upphört, fick mellan Dalhemborna och Östergänningarna slumpen i en pärk bestämma 1:sta och 2:dra pris, och hade, såsom det föreslogs, först vunnet tjugu fått afgöra utgången, hade slumpen gynnat Östergänningarna.
Puttpärken vid denna täfling spelades icke så bra som vid de föregående, eller så som men får se den ute på landsbygden. Orsaken är ieke så lätt att finna, Den plats der puttpärken epelades, var väl mycket utsatt för blåsten, och puttpärkens i allmänhet lättare boliar drogos med vinden, så att c, ex. vid inslag pärkkarlen ofra fick bollen för mycket på sig. Stundtals gick dock spelet äfven här med lust och lif, så att omkringstående gubbar från sudret rättvist jublade och klappade i händsrna; De gamla, kända lagen från Rone, Al.va, Ljugarn—Alskog och Hablinogbo fingo detta år göra en angenäm eller oangenäm bekantskap med 2 nya lag från Garda och Lan, och föga fattades, att de segervana Roneborna hade gått som tappande part från striden med Gardaborna. Ronelage: ser man emellertid alltid med synnerligt nöje, ty hvar man står der på sin rätta plats, och den sköter han. Altvabornas ryktbara puttkarl, som lär varit påtänkt till pris, var tydligen icke fallt disponerad. Ljugarn—Alskog — laget hade till puttkarl den gamle, kände veteranen från Alskog, och liflig och ståtlig som han är, fröjdar han alltid en pärkspelares hjerta.
Observator.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 24 Augusti 1894
N:r 131

Prisbedömningen

i pärk vid söndagens täflingar skedde, såsom redan nämts, i första omgåogen efter poängberäkning.
I bakpärken tjenstgjorde 5 prisdomare, hvilka alla gåfvo de olika lagen hvar sin poäng, så att sammanlagdt erhöllo:
Sanda bollspelare 38 poäng; i medelt. 7 3/5
Dalhem bollspelare 40 poäng; i medelt. 8
Anga bollspelare 27 poäng; i medelt. 5 2/5
Ganthem bollspelare 21 poäng; i medelt. 4 1/5
Ekeby bollspelare 29 poäng; i medelt. 5 4/5
Visby art.-kår bollspelare 20 poäng; i medelt. 4
Fole bollspelare 38 poäng; i medelt. 6 3/5
Östergarn bollspelare 40 poäng; i medelt. 8
Buttle bollspelare 29 poäng; i medelt. 5 4/5
Ejsta bollspelare 29 poäng; i medelt. 5 4/5
Björke bollspelare 22 poäng; i medelt. 4 2/5
Silte bollspelare 28 poäng; i medelt. 5 3/5
Endre bollspelare 37 poäng; i medelt. 7 2/5
Halla bollspelare 34 poäng; i medelt. 6 4/5
Visby Idrottsförsning 40 poäng; i medelt. 8
Gammalg. bollspelare 32 poäng; i medelt. 6 2/5
Visby bollspelare 39 poäng; i medelt. 7 4/5
Väte bollspelare 32 poäng; i medelt. 6 2/5
Omspel skedde sedan mellan de lag, som fått minst 33 poäng.
I frampärken tjenstgjorde 4 prisdomare, hvadan poängsumman här måste bli något lägre:
Hafdhems bollspelare 16 poäng; i medelt. 4
Ljugarn-Alskog bollspelare 27 poäng; i medelt. 6 3/4
Garda bollspelare 23 poäng; i medelt. 5 3/4
Rone bollspelare 29 poäng; i medelt. 7 1/4
Burs bollspelare 10 poäng; i medelt. 2 1/2
Lau bollspelare 26 poäng; i medelt. 6 1/2
Alfva bollspelare 24 poäng; i medelt. 6
Habblingbo bollspelare 20 poäng; i medelt. 5

Gotlands Allehanda
Fredagen den 24 Augusti 1894
N:r 131

Ifrågasatt jämkning i länsmansdistrikten.

Den 14 Dec. 1877 förordnade k. m:t, att antalet länsmansdistrikt inom Gotlands län, då utgörande tio, skulle minskas till sex och att af dem tvänne skulle utgöras af, det ena Fardhems, Garda och Burs ting, jämte Eksta pastorat af Habblinge ting, bestående af socknarna Fardhem, Linde, Lojsta, Levide, Gerum, Burs, Stånga, När, Lau, Etelhem, Garda, Alskog, Lye, Ejsta och Sproge; det andra Hoburgs, Grötlinge, Hemse ting samt Habblingbo pastorat af Habblinge ting, bestående af socknarna Hablingbo, Silte, Hemse, Alfva, Eke, Rone, Grötlingbo, Hafdhem, Näs, Fide, Öja, Hamra, Vamlingbo och Sundre. Länsmännen i dessa bägge distrikt hafva icke boställen sig anvisade och äro f. n. boende, den ena i förstnämda di strikt, bvilket, jämlikt af k. m:t senare meddelad bestämmelse, numera benämnes Gotlands Södra fögderis mellersta länsmansdistrikt, vid Etelhems jernvägsstation, och den i det senare, benämdt Gotlands södra fögderis södra länsmansdistrikt, i Öja socken i närheten af Burgsviks hamn. Längsta väglängden från länsmännens bostäder till distriktsgränsen är för länsmannen i mellersta distriktet till stranden i Sproge socken 4,2 nymil och för länsmannen i södra distriktet omkring 3 nymil. Folkmängden i mellersta distriktet var vid 1891 års utgång 7,386 personer och i det södra 7,623.
Efter det förutnämda distrikts indelning vunnit tillämpning hafva emellertid förhållanden inträffat, som skulle göra en jämkniog i deona indelning önsklig. Så har i Hemse socken uppstått en allt mera vflig rörelse och mera samlad befolkning af den betydelse att k. m:t uti skrifvelse 25 Juoi 1886 förklarat, att för densamma, benämd Hemse handelsplats, ordningsstadgan, bygnadsstadgan och brandstadgan för rikets städer skola i tillämpliga delar gälla, hvarefter särskild municipalstyrelse der ordnats. Då en ganska lifbg rörelse råder å denna plats, bvilken tillika är ändpunkten af Gotlands jernväg, och der anordnade månatliga torgdagar vanligen sammanföra rätt mycket folk, är det af vigt att polistillsya der finnes. Nu bör emellertid denna plats till södra länsmansdistriktet och är belägen på 2 mils afstånd från länsmannens bostad. Då denna länsman jämväl har flera orter med jämförelsevis betydbgare befolkning inom sitt distrikt, såsom Ronehamn på 3 mils afstånd, Bargsviks bamn och ett under senare åreo anlagdt och bedrifvet stenhuggeri vid Hoburgen med en del löse arbetare på omkring två mils afstånd, är det både betuogande och besvärligt för bonom att utöfva den honom åliggande polisuppsigtea ipom distriktet. Länsmannen i mellersta distriktet har åter ingen plats med mera samlad befolkning inom »itt distrikt. Ett otjemnande af denna olikhet till båtnad för en mera verksam polistillsyn kan utan svårighet ske på det sätt att en del af södra distriktet öfverflyttas till det mellersta; och dertill bör i första rummet ifrågakomma Alfva och Hemse socknar, utgörande Alfva pastorat. Om sådan öfverflyttning sker och länsmannen får sin bostad i Hemse socken, der brist på dertill lämpliga lägenheter ej lärer förefia nas, vinnes derjämte den fördelen, att han kommer att bo mera centralt i distriktet än nu, med längsta afstånd till distriktsgränsen af å ena hållet 3 mil, å det andra af omkring två mil, till lättnad för tjenstegöromålen och minskning i kostnader för allmänheten, — Visserligen skulle genom en sådan omreglering ionevånareantalet i de båda distrikten blifva icke obetydligt olika, idet att mellersta distriktet fioge 8,547 och det södra 6,462 per soner efter folkmängden år 1891; men denna omständighet torde ej tillmätas någon afgörande vigt i förhållande till de fördelar, som regleringen komme att medföra i ofvan antydda afseenden, och då tillökningen i innevånareantalet i mellersta distriktet icke medför någon afsevärd svårighet i distriktets skötande. Upplysningsvis kan här nämnas att ionevånareantalet i södra fögderiets norra länsmanvsdistrikt år 1891 utgjorde 8,012 personer.
Med afseende å hvad sålunda anförts har länsstyrelsen hemstält, att k. m:t ville förordna om sådan jämkning i länsmansdistrikten inom Gotlands södra fögderi att Alfva pastorat, bestående af Hemse och Alfva socknar, må öfverflyttas från södra till mellersta distriktet, en förävdring, som ej mindre kronofogden i fögderiet och vederbörande länsman, än äfven Hemse och Alfva sockenmän, i kommunalstämman hörda, förordat såsom önsklig och förmånlig, och att denna förändring må få tillämpas med början af &r 1895. K. m:t har häröfver anbefallt kommarkol legium och statskontoret afgifva utlåtande.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Augusti 1894
N:r 126

Från landsbygden.

Vamlingbo, 23 Juli.
Ett häftigt oväderscentrum drog i går kväll och i natt öfver våra byggder. Vid femtiden på eftermiddagen syntes ett moln i sydvest, hvilket snart delade sig åt både söder och norr, under det åskan började mullra på afstånd, men kom allt närmare. Snart öste regnet ned i strömmar, under det himlen i alla väderstreck täcktes af tunga hotaude moln, ur hvilka blixt på blixt lyste i norr och söder. Vid halfniotiden larnade det plötsligt upp, och man trodde ovädret var öfver, men det varade blott en knapp half timme, ty så snart skymningen utbredde sig öste regnet årer ned, under det blixtarne korsade hvarandra i alla riktningar.
Att her olycka skulle framkallas af det häftiga åskvädret väntades och detta visade sig tyvärr snart besannas i det en eldpelare syntes skjuta upp i norr vid tiotiden färgande himmelen och de mörka molnen purpurröda. Vimden, som nu började friska i och snart öfvergick till fall storm dref elden med förfärande kraft. Det var ett hemskt men storslaget skådespel att betrakta: Himlen var då, som nämts, i norr alldeles eldröd, men på båda sidorna både i öster och vester syntes de mörka molnen, Ifrån dessa på båda sidorna sköto otaliga blixtar ut, som möttes åt och försvunno i den eldfärgade delen af himmelen.
I dag har spotts, att det varit vid Österby i Fide som elden rasat, der en ladugårdslänga antändts af blixten och nedbrunnit. Elden spred sig med sådan hastighet att ingenting hunnit räddas; ej ens på gårdsplanen stående redskaper, såsom vagnar och foderhäckar o. dylikt utan allt blef eldens rof.

Hafvets arbetare. Trots himlens hotande utseende i går kväll begåfvo sig samtliga fiskare på vestra kusten härstädes ut på fångst, men blott fyra båtar från detnordligaste fisklägret Vestlandsbod utsatte sina garn, de öfriga från de andra fisklägena afskräcktes och vände åter mot land. När så stormen utbröt bergades garnen i den häftiga sjögången, som många gånger fyllde båtarne och man begaf sig åt land. I det becksvarta mörkret och ej lysta at någon ledfyr på land tordes de ej för bränningarne söka hamn utan måste roende mot vinden, som var vestlig och sedan öfvergick till nordvsst, söka afhålla sig derifrån, tills de kunde skymta landet. På morgonen kommo de dock lyckligen fast alldeles utmattade i land allesammans, men blott en båt kom till Vestlandsbod der de utgått; de öfriga landade två båtar i Grumpvik och en vid Bje gesbod. Vid midnatt förklarade de hade stormen nått sin största styrka.
När Vamlingbofiskrarne redt ut sina fångstredskap vid Grumpvik, syntes då och då på höjden af sjöarne en båt som sökte land ditåt, hvadan man vid stranden inväntade för att med tecken varsko för bränningarna och visa dem rätta inloppet alldenstund man ansåg dem obekanta på platsen, hvilket också lyckades. Det befanns vara en af fyra mycket utmattade karlar bemannad båt från Hablingbo, hvilken nu efter otaliga ansträngningar nådde land. Om sina vedermödor berättade de:
När de under stora ansträngningar lyckats draga sina garn funno de att fångsten utfallit så rikligen att båten i den höga sjögången ej kunde bära alla garn, utan den måste lättas, alldenstund sjöarne fyllde den så att de stundtals stodo till knäna i vatten, då de för att båten läns måste begagna förutom öskaret, både hattar och mössor. För den skull måste de kasta i sjön åtta af sina rikligast försedda garn jemte »klubbar», kojkläder såsom madrasser, täcken och dyl. samt annat som kunde undvaras. Ett segel som de tillsatte, — flere kunde de ej föra — refs genast af en vindby i trasor, och då det ersattes med det andra sprang spriet på detta och det remnade. Nu ägde de ej mera kvar än ett litet toppsegel på hvilket stången afskars en bit för förkortning och nedpassades i sergelfästet. Med denna lilla lapp, ej stort större än en duk, och sina egna krafter vid ärorna voro de öfverlemnade åt de rasande vågorna; men genom stora ansträngningar och försynens beslut undgingo de att blifva deras offer. Telefonbud sändes genast härifrån till närmaste station Korsby i Hafdhem, derifrån skyn !samt bud afgick till deras anhöriga, som voro försänkta i sorg och befarade det värsta om de bortkomne. I kväll hafva de med skjuts hämtats härifrån.
At de två båtar, som samma gång dessutom utgått från Hablingbo lära den ene landat vid sin utgångsplats och den andra på Näs, dit äfven en båt från Eksta lär nått land.

Strömmingsfisket i förra veckan å östra kusten med fastsättning var det rikaste man på flere år haft. Mellan 50 och 100 valar pr man och derutöfver hvarje morgon var det vanliga. Fn fiskare vid Faludden lär haft 180 valar en morgon. Vid fisklägena ha fisken t. o. m. sålts för 17 öre valen.

Hablingbo, 25 Juli.
Olyckor och tillbud till sådana. Våra raska fiskare här från socknen voro förliden natt svårt ansatta af det oroliga hafvet. Med vackert väder vid utfarten och äfven under garnuppdragningen kastade vinden om åt NNO. Vädret blef mer och mer oroligt. Åskan mullrade, blixtarne korsade himlarymden och täta regnskurar föllo. Svårt lastad som bå en var, vågade de ej mot vinden — båten kunde ej »vaka» — hvadan af de två Alsvik-båtarna den ena dref till Näsviksstranden, den andra ända ut till Wamlingbo. Den senare måste utkasta 8 garn med fisk, 2 på hvarje man. Genom telefon från Wamlingbo till Hafdhem och vidare till Hemmungs gård meddelade de de bedröfvade hemmavarande att de alla med båt och öfriga inventarier lyckligt blifvit bergade. Fisken saltades derute och båten hämtas vid tillfälle. Af nio utgångna Ejstabåtar hade en drifvit ner till »Newyork» fiskläge utanför Halvars i Hablingbo : om de öfriga 8 saknas än underrättelse, men det är att hoppas att de nått Stora Karlsö.
Vid Smissarfve i Silte råkade i går ett pri oxar i sken (»de fingo macken»), rusade ina trösken, drogo med sig ifarten den unge husbonden, som blef inklämd mellan häcken och tröskpelaren, hvarvid höftpannan och låret blefvo önderkrossade. Hans jämmerrop hördes vida omkring. Läkaren hämtades. Om han möjligen repar sig, är dock troligt, att han ej mera blir arbetsför.
I dag hafva vi åter vackert, fagert, soligt väder, som väl behöfves för längre tid för grödåns inbergande. Rågen skäreso ch ett par hveteåkrar stå äfven gullgula väntande den grymma lien, så att i år kommer Sankt Ole med bullen i god tid. Höet är här väl bergadt. I granntrakterna å låga marker ligger dock mycket hö ute ännu, delvis mycket förstördt af den myckna vätan.

Alskog, 24 Juli.
Skolmöte. I måndags samlades till möte i Alskog skolhus Bursireteens lärare och lärarinnor tillika med ett rätt stort antal af socknens medlemmar.
Af de till behandling föreliggande frågorna diskuterades först: »Hvilket betyg, a eller b, bör vara normalbetyg för flit och uppförande i folkskolan?» Af den förda diskussionelftamgick, att, eburu man ansåg, att norma, betyget väl ej borde vara det allra högsta som kunde erhållas (a), utan såsom i ämnena ett medelmåttigt (b), hade dock för att icke bryta med det brukliga hittills i de flesta fall a användts som normalbetyg i kretsens skolor. För vinnande af enhet inom stiftet beslöt emellertid kretsen att hänskjuta frågan till västa års stiftsmöte.
Till diskussion vid detta möte hade vidare af en skolrådsordförande föreslagits frågan om, huru de i lag anbefalda sammanträdena mellan skolråd och lärarepsrsonal böra anordnas för att blifva till bästa gagn för folkskolan. Efter något meningsutbyte om denna tämligen nya lagbestämmelse förenade sig kretsens medlemmar om följande uttalande såsom svar å frågan: Sammanträdena böra väl förberedas, hvartill hör, 1) att vederbörande skolrådsordförande i god tid tillkännagifver tiden för sammanträdes hållande, uppmanar såväl skolrådsledamöter som lärareparsonal att inom viss tid Inlemna öfverläggtingsänmnen och derefter uppsätter ett program, som i god tid tillställes skolråd och lärarepersomal, utser till hvarje öfverläggningsämne inledare och anslår till sammanträdet tillräcklig tid, på det öfverläggnivgsämneva må känna grundligt behandlas; 2) att lärarepersonalen, der så ske kan, på förhand öfverenskommer om de öfvarläggningsämnen, som böra inlemnas till behandling vid sammanträdet, samt sätter sig in uti ärendena.
Öiverläggningarna böra präglas af öppenhet och allvar. Iogens mening bör undertryckas, Bestämda uttalanden böra, så vidt möjligt, göras i fråga om hvarje öfverläggningsämne.
Derefter höll kyrkoherde Ahlander ett med mycket intresse åhördt föredrag med ämne: Hura bör man bemöta socialismen? hvilket föredrag mötet önskade måtte blifva infördt i tidningen.
Sedan slutligen bland annat blifvit beslutadt, att nästa kretsmöte skall hålias i Burs sista fredagen i September, tillbragtes några timmar under strålande sommarsol i det fria, tills ordföranden manade till gemensam afslutning i den stilla kvällen.

Kappelshamn, 25 Juli.
Sedan förra brefvet ha några slagsmål mellan stenhuggeriarbetarne icke förekommit, utan allt har varit lugnt. Vid en närmare utredning af det för några dagar sedan skildrade uppträdet har befunnits, att der förelåg ett misstag på namn, då det uppgafs att en arbetare vid namn Ek deltagit i kalabaliken.
Namnet var i stället Frisk, Vidare har ådagalagts, att den öfvertallne icke varit alldeles utan anledning till uppträdet.
För ordningens skull vore det nog gagneligt om länsmannen någon gång anstälde förbör, åtminstone då det gått så pass våldsamt tillväga som vid nyss anförda tillfälle, Emellertid lär länemannen i orten hafva för afsigt att få någon ändring i ölförsäljningerätten på platsen.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 27 Juli 1894
N:r 115

Såld kronodomän.

K.m:t har antagit af landtbrukaren H. Sundell med 27,000 kronor gjordt köpeanbud å f. häradsskiifvarebostället 1/2 mtl Rangsarfve i Alskogs socken med tillträdesrätt för köparen 14 Mars 1895.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 25 Juli 1894
N:r 114

Till kyrkoherde i Veskinde pastorat

valdes i går andra förslagerumsinnehafvaren komministern i Dalhem G. Hedgren med 328 röster af 84 röstande. V. pastor Timander (i tredje rammet) erhöll 325 röster af 3 röstande och kyrkoherde A. Ahlander i Alskog i (första rummet) ingen. röst.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 9 Juli 1894
N:r 105

Visby stifts prestsällskap

har sammanträde i dag härstädes. Det öppnades med en kortare predikan af kyrkoherde Kolmodin i Vall, hvilken dervid med ledning af Tim. 1: 7 talade öfver ämnet: Hvilken och hurudan den anda är, som böra leda oss under utöfaingen af vårt embete.
Biskopen intog härefter ordförandeplatsen och helsade med några ord de närvarande presterna välkomna.
Efter protokolljustering utsbgos till sekreterare för dagen pastorerna Kellström och Brounéus.
Till ledamöter i presterskapeta förtroendenämd för åren 1895—97 invaldes: för norra tredingen kontraktsprosten Rouser i Stenkyrka och kyrkoherde Sik i Lärbro med kyrkoherdarne Klint i Follingbo och Gradelius i Othem till ersättare; för medeltredingen: kyrkoherde Enequist i Roma och prosten Öfverberg i Stenkumla, med kyrkoherdarne Berglund i Östergarn och Ehrénström i Kräklingbo till ersättare; för södra kontraktet kyrkyherdarne Löthberg i Hablingbo och Sundblad i Garda med kyrkoherdarne Ahlander i Alskog och Jacobsson i Grötlingbo till ersättare.
Derefter sjöngs ps. 150, första och sista verserna.
Första frågan: Hvari består sakramentens egendomliga betydelse såsom n&demedel till skilnad från Guds ords? inleddes af biskopen, hvilken efter en längre utredning af den historiska utvecklingen af sakramentfrågan och betonande af sak: ramentens vigt såsom förmedlare af Guds oåd till menniskorna, framhöll att ordet visserligen vore det första och väsentligaste af nådemedlen, men sakramenten hade en omätlig betydelse såsom en be: kräftelse på hvad genom ordet gifvits.
För ett direkt besvarande af den uppstälda frågan fordrades en ej ringa beläsenhet; man måste gå till fäderna, till kyrkans stormän, de djupa andarne, hvilka ivåra dagar fört oss fram till en ganska klar utredning, som tagit sig uttryck hos Martin Chemnitz. Hvad likheten vidkommer mellan sakramenten och ordet, låg den deri att hela våden på båda ställena är förbanden; båda meddela ock den korsfäste frälsaren sjelf. Skillnaden vore trefaldig: först bestod den deri, att hvad som genom ordet uttalas för ögat eller örat på ett mera ensidigt sätt, tala sakramenten fulltonigt och till hela menniskan: vidare i den individualiseripg, som våra fäder sökte i absolutionen och slutligen deri, att härigenom sker en beredelse för det eviga lifvet.
Lektor Lemke yttrade instämmande och framhöll att det lyckats vår lutherska kyrka att klargöra olikheten mellan ordet och sakramenten. Ordet, talet, kan stanna utom oss, men sakramenten verka utom vår vilja antingen till välsignelse eller dom. Ordet och sakramenten tilltyllestgöra hvarandra. Ordet blir menniskans egendom endast genom tron; annorlunda är det med sakramenten. Otron utestänger visserligen från sakramentsgåfvan, men ej sakramentet sjeif.
Kyrkoherde Gadd: Sakramenten äro bärare af Guds nåd till oss, vittnesbörd om Guds allmakt.
Kyrkoherde Gutenberg: Sakramenten referera sig till menniskans sinliga sida, försåvidt sinliga element ingå i både dop och nattvard. De tillgodose mer än ordet vår svaghetssida. Gud såg att vi voro fästade vid det timlga, derför ville han genom timliga medel föra oss till andlig frigörelse. Deremot förstod han ej att sakramenten hade en oemotståndlig verkan.
Biskopen påpekade att den, enligt Guds ord, förefans och gaf några antydningar om Barn man borde förstå denna oemotståndlig het.
Kontraktsprosten Uddir: Ordet bör i predikan framhållas såsom hufvudnädemedlet; sakramentet är en hjelp, ett stöd för den svaga tron såsom ett synligt jordiskt medel; ordet kan förfalskas af den som frambär det, ej så sakramenten.
Lektor Lemke replikerade kyrkoherde Gutenberg. En vigtig fråga vore: är ordet enbart bestämmande i fråga om ledamotskap i Kristi församling? Visserligen kan genom tron väckas pånyttfödelse, men denna tro kan aldrig blifva så igenkänlig, ej heller fullständig så länge den ej genom sakramenten bekräftas.
Kyrkoherde Gutenberg: De lär allt vara svårt att ur skriften bevisa, att sakramenten verka på oemotståndligt sätt, ex opere operato.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Juli 1894
N:r 102

På Gotland

finnes det — skrifves till V. L. — godt om gamla kyrkklockor. Kyrkklockan i Rone daterar sig från år 1345; Klockorna i Lokrume, Vall, När, Hablingbo förskrifva sig från 14-hundra talet, såsom å dem befintliga inskriptioner gifva vid hander. I Hejde, Barlingbo, Othem, Vänge och Alskog finnas klockor, som visserligen sakna årtal, men som äro försedda med inskriptioner, hvilka antyda, att de hafva tillkommit under katolska tiden. Hejdes klocka tyder på en mycket hög ålder.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 25 Juni 1894
N:r 97

Från landsbygden.

Alskog 19 April.
Kvinnor som hedra sig. De flesta utaf de kvinliga medlemmarne inom Alskog hafva på offervillighetens väg, medelst kringgång med lista lemnat rätt vackra penningebidrag, för inköp af den svenska unionsflaggan till församlingens folkskola, som kommer att hissas första gången den 6 nästkommande Juni.
Till följd af den gynsamma väderleken står grödan ovanligt vacker å landsbygden, till stor fröjd för våra jordbrukare. För tretton år sedan, eller 1881, var det helt annan väderlek denna tid på året, än hvad nu är fallet. Jorden hade då ännu ej afklädt sig sitt hvita täcke, och de mindre vattendragen voro isbelagda. Vårbruket efslutades först veckan närmast midsommar.

Södra Gotland, 20 Maj.
För en ganska egendomlig olyckshändelse var en tjensteflicka i Hamra en af dagarne i slutet at förra veckan utsatt. Flickan skulle med ett par oxar harfva en jordbit och för att då riktigt göra sig lätt i den tryckande värmen, hade hon attagit såväl skodon som strumpor och gick barfota. Som jorden var ganska obrukad och öfverhopad med stora torf, vältrade harfven och steg på hörnen så att den skulle gå öfverända. För att undvika detta, fattade hon en gång tag i harfven, då denne reste sig, hvilket dock aflöpte så olyckligt, att då oxarne på samma gång ryckte till, harfven med fart nedföll i sin vanliga ställning och en tand dervid genomborrade foten på flickan och bokstafligen fastnaglade henne vid marken. Åt smärta nästan förlamad upphäfde hon dock nödrop, så högt hennes krafter medgåfvo, men ingen fans i närheten, som hörde hennes klagan. Då måste hon sjelf, försöka befria sin fjättrade fot, hvilket lyckades sedan hon med den friska foten trampat på den skadade och sedan ryckte i harfven af alla krafter. Trots plågorna och den ansenliga blodförlusten, släpade hon sig så långt att hennes nödrop hördes af några grannar, hvilka då ombesörjde hennes hemforsling.

Efter regn längta landtmännen såväl för sina besådda jordar som för de, som skola plogas, hvilka senare af lerjord äro nästan omöjliga.

Hall, 18 Maj.
Var försigtig med huggredskapen. En fiskare vid härvarande fiskläge var häromdagen sysselsatt med att rödja tynnebuskar, då yxan slant och träffade benet med den påföljd, att ena foten nästan afhöggs.
Den skadade vårdas i sitt hem.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 21 Maj 1894
N:r 77

Alskog sockens sparbank.

Enligt inkommen anmälan hafva till hufvudmän i Alskog sockens sparbank blifvit utsedda:
Hemmansägarne Joban C. Ahlberg Snosarfve, Olof Olofsson Guftride, Lars Jacobsson Snovalds, Jacob A. Jacobsson Rommunds, Johan Engström Hallgårds, Lars N. Levander Rommunds, Fredrik Johansson Tjengvide, Carl Pettersson Liffride, Oskar Olsson Orlefg, Skräddaren Johan L. Ahblgren Guftride, hemmansägarne Jacob Larsson Sixarfve, Oskar Ahlstedt Stenstugu, J. A. Jacobs son Larsarfve, Johan Johansson Utalskog, Hans Olsson Orlefs, Lars O. Larsson Stenstuge, Jacob Jacobsson Bofride, Nils Larsson Smiss, Skolläraren Oskar Lindgren, hemmansägarne Lars Larsson Guffride, Jacob Larsson Snovalds, Johan Hansson Aningåkra, Jacob Hallström Sixarfve, J. Johansson Mallgårds och Olof Larsson Larssor.
Sparbankens styrelse utgöres af: Hemmansägarne Joh, N, Larsson Smiss, Lars Siggelin Sixarfve, Joban Nilsson Bote, Nils Bodin Bofride och Carl Niklas Olsson Orlefs.
E. POIGNANT.
Johan Hambræus.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 13 April 1894
N:r 56

This website is using cookies to improve the user-friendliness. You agree by using the website further.

Privacy policy