Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Gotlänningar med anknytning till Amerika.
Att min älskade son Adolf Fredrik Lindell, född vid Bjers i Roma den 25 Mars 1859 efter en långvarig tärande sjukdom stilla afled i Manyster, Michigan Nordamerika, den 26 Juli 1894; djupt sörjd och begråten af mig och syskon.
Bjers i Roma den 23 Aug. 1894.
Maria Lindell,
född Åström.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 24 Augusti 1894
N:r 131
Mrs. Maria Magdalena Johanson, född Hammarström, afled i Brooklyn i Amerika 2 Juli, 46 3/4 år gammal. Hon var född å Fårön.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 6 Augusti 1894
N:r 121
Att Gud den högste efter sitt allvisa råd behagat till sig hemkalla min älskade make Skräddaren Johan Oscar Herman Enegvist, som afled den 27 Juni 1894 i Santsquin Utah Amerika i en ålder af 66 år, sörjd af mig, barn och barnbarn, har jag den sorgliga plikten slägt och vänner tillkännagifva.
Bossartve i Fröjel 1 Augusti 1894.
Brita Chatarina Eneqvist
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 1 Augusti 1894
N:r 118
Centreville.
Orsaken, hvarför jag icke, enligt löfte, förr tillskrifvit. Eder är. den, att jag de sista tio månaderna varit i saknad af så pass stor förtjenst att jag kunnat undvara något till postporto.
Det är nu två år, sedan jag lemnade Gotland, der min vagga stått, och kom hit öfver för att söka arbete. Jag anlände nämligen till Rockford, Illionis, 30 Maj 1892.I Rockford — svenskarnes fabriksstad, som den kallas — gick jag omkring i tre veckor, gick från man till man, men som jag icke var mäktig språket hade jag svårt att bli förstådd — af landsmän, som tycktes alldeles ha glömt sitt modersmål. Slutligen påträffade jag en svensk byggmästare, hos hvilken jag öfver sommaren lyckades erhålla arbete, och fick jag så stor aflining att jag kunde betsla min biljett och äfven taga min familj hit. Men så kom vintern, utarbetet var slut och intet annat stod till att få.
Hvad var att göra?
Å fabrikerna i staden kunde ingen annan än den, som köpte aktier eller hus och tomt af de s. k. kompanien eller bolagen erhålla arbete.
Jag, såväl som många andra svenskar nappade på kroken, ty det var ju ett godt lockbete: att få arbete året om.
Dertill utmålades allt i så granna färger att en hvar af oss arbatare tänkte att vi gingo en ljus framtid till mötes.
Med fullt förtroende satte vi in våra samsamsparade slantar — och så kom krisen.
Något arbete för oss fans inte, det var ren humbug som också sedan kom i dagen.
Detta hade naturligtvis till följd att vi blefvo renskapade litet hvar; en arbetare förlorade kontant åtta hundra dollars, som han satt in i bolaget, och sjelf blef jag af med två hundra — allt, hvad jag under mödosamt arbete lyckats hopspara.
Ja, ingen kan göra sig en föreställning om den nöd, som nu följde, icke ens tidningarna ha lyckats att framställa saken i dess verkliga dager eller måla nöden i dess rätta gestalt, och arbetarnes harm sedan, som kan lättare tänkas än beskrifvas.
Tio månader gingo så utan att jag lyckades få något arbete; då tog jag Gud i hågen och reste söderut.
Varmt var det, så frysa beböfde man inte. I södern, som varit de svarta slafvarnes land, fick jorden ligga oarbetad, ty de hvita voro för lata att arbeta och piskan får numera icke användas. Hit ha skandinaverna ioke vågat sig af fruktav för klimatet och — negrerna samt odjuren i skogarna, Det har dock visat sig vara en ogrundad fruktan; åtminstone på den plats der den koloni, till hvilken jag sällat mig, slagit sig ned. Nogrer är det visgerligen godt om här, men af dem har man ingenting att frukta.
Treteisex medlemmar räknar vår lilla svenska koloni och stället här har vi gifvit namnet Haga, ett namn som bör påminna hvarje svensk man och kvinna om vårt kära fädernesland. Här tillbringa vi nu, Sveriges söner och döttrar, som lemnat slägt och vänner för att söka vårt bröd i främmande land, våra dagar.
En fest firades här för en tid sedan, hvarvid de äldste af de svenske nybyggarne här lifvade upp gamla minnen; huru de steg för steg kämpat sig fram i ödemarken;
Vidare erinrade de sig huru våra förfäder; de som varit före oss, i början låt utstå svåra strider med infödiogarne och huru de vid hemkomsten till sina hem funnit sina hustrur och barn mördade.
Många tal höllos vid samma tillfälle, hvarefter vi blottade våra hufvuden och med hatten i hand utbragte ett lefve, åtföljdt af hurrarop, för kolonien Haga. Och var vår önskan att Gud måtte gifva oss alla styrka att kunna verka för vår kolonis framåtskridande…
Men jag faner nu att jag gått alldeles för långt från ämnet, ty min mening med detta bref är egentligen att tala om den stora nöd, som för närvarande råder här, och om de faror som möta arbetarne här i det g. k. frihetens land, hvilket hägrar så grant för den som är obekant med förhållandena.
En halt million menniskor, män, kvinnor och barn gå utan bröd, ha knappast något att stilla sin hunger med.
Och det blott för en grufstrejk, som utbröt för en tid sedan. Alla arbetslösa tåga till Waehington, mord och sjelfmord höra till ordningen för dagen, mången har till och med satt till lifvet för endast en klockkedja.
Detta Amerika är humbugens land och den som tänkt eller tänker att resa hit vill jag allvarligt råda att afstå derifrån. Det är nu inte den tiden då man skär guld med täljkvifvar. Jag har, beklagligt att säga, sett personer bär som med möda kunnat skaffa det nödvändigaste och likväl skrifvit hem att här är så bra och på dem går det ingen nöd.
Ja så bra, att »hvarför skulle ej Petter, som går der hemma och släpar hos bönderna kunna komma hit öfver».
Talar du t. ex. vid en agent om att emigrera, så säger han att arbete får du nog, antingen här eller der, och med betalningen af biljetten blir det nog bra, den behöfs ej betalas kontant. Ja, du kommer hit full at mod och tillförsigt, dagarna gå, men något arbete får du inte.
På det sättet blir du allt mer och mer besviken och får dertill på köpet påstötningar om att du måste tänka på biljetten. Och tänk dig då, om du har din familj med i ett land, hvars språk du icke förstår, och vid hvars sedvänjor du är ovan.
Nej, jag säger än en gång: res icke, utan har du din utkomst i ditt eget land, så var nöjd med din lott, hur enkel den än är, Det är af erfarenhet jag säger dig detta.
Och ännu en sak, är du något till åren kommen, så lär du dig aldrig detta lands språk, En annen sak blir det dock om du har pengar att köpa dig ett stycke jord för, då tror jag att du bättre kan få din utkomst, ty jorden här är ovanligt bördig och ej så dyr heller som hemma i Sverige.
Till följd häraf är det nu vår tanke att vända skandinavernas blickar mot södern, till vår koloni, ty här är det åtminstone någon utsigt till att med tiden kunna vinna ett hem.
F. Y.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 13 Juli 1894
N:r 107
Att vår ömt älskade broder Carl August Klintbom efter långvarigt lidande aflidit den 3 Juni i Redondo Los Angeles Couatyi Californien i en ålder af 83 år, 4 mån. och 26 dagar, sörjd och saknad af tre bröder, två svägerskor, syskonbarn och talrika vänner, tillkännagifves endast på detta sätt.
Kylley den 28 Juni 1894.
J. P. Klintbom.
Ps. 476, v. 2, 3.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 29 Juni 1894
N:r 99
Södra häradsrätten.
Femte vårsammanträdet 7—8 Maj. (Ordf. häradsh. Lindroth) Olofligt afvikande från tjensten. Drängen Anders Karlsson, som från och ed den 1 sistl. Nov. tagit årstjenst hos J. D. Olsson, Pilungs i Mästerby, hade redan 12 Februari öfvergifvit sin tjenst. Olsson yrkade nu att drängen måtte ådömas ansvar enligt lag samt återbära uppburna 10 kr. i städjepenningar samt 3:45, som uppburits aflönen.
Svarandeombudet hr C. E. Björkegren, bestred ntt hans hufvudman varit laga stadd hos kär., men medgaf att han vid pingstiden 1893 bekommit 10 kr. af kör. dock ej såsom städja utan såsom förskott på arbete. Kär. åter företedde orlofssedel, som erhållits af svar. samt upplyste att de äfven varit öfverens om en årlig lön af 170 kr, För att få svar. personligen hörd uppsköta målet till andra dagen af nästa sammanträde med föreläggande för svar. att vara tillstädes, vid vite af 25 kronor.
Om skadeersättning hade O. V. Alfvin, Nygårds i Etelhem instämt J. N. Rundlund, Bara i samma socken. Enligt kär. påstående hade denne den 17 Nov. 1890 af svar. för 10,000 kr. köpt ett hemman 19/48 mtl Nygårds. Vid köpets uppgörande hade båda parterna gått ikring och besett hemmanet, som nyligen undergått laga skifte. Dervid hade från åtskilliga andra hemman blifvit detta hemman tillskiftadt mindre jordlotter å hvilka befunnits mycket vacker skog, men som vid skiftet varit undantagen.
Detta undantag hade af säljaren icke uppgifvits, hvarför när after köpets uppgörande denna skog blifvit borthuggen, hemmanet sjunkit i värde med 1,500 kr. hvilket belopp ru fordrades såsom ersättning. Vid skiftesförrättningen hade omnämde ståndskog värderad till 839 kr. till hvilket belopp äfven kär. nedsatte sina anspråk.
Svar bestred alla kär. påståenden, sade sig vid köpets uppgörande lemnat alla de upplysningar han kunnat, samt för öfrigt hänvisat honom till skiftets förrättningsman, samt höll sig föröfrigt till köpebrefvet, som visade att hemmanet sålts såsom det befunnits. Utslag vid tingets slut.
Om bättre rätt till släketägt ville J. A. Lindström m. fl. från Öja och Vamlingbo, gräla med Gabriel Jacobsson, Bilds i Vamlingbo, men som kär. ej haft klart för sig hur Jacobsson borde stämmas, fingo de åtnöja sig med att betala honom 10 kr. för sin inställelse, samt börja på nytt om de så önska.
Ansvarsyrkande hade Lars Persson, Enges i Burs, å Laura Nilsson sammastädes.
Som svar. icke blifvit ordentligt delgifven stämningen uppeköts målet till andra dagen af nästa sammanträde, med föreläggande för kär. att ordentligen underrätta sin vederpart.
Tjuf och rackare hade Lars Nilsson Enges i Burs, kallat sin granne, förenämde Lars Persson, samt nedbrutit ett stycke stängsel, för hvilket fordrades 20 kr. Svar. bestred alltsammans. Med två vittnen styrktes att svar. till sin vederpart förutan förenämda skymfliga tillmälen äfven sagt denne vore en galning. Kär. fordrade 40 kr. för ärekränkning. Utslag vid tingets slut.
Olaga fotogénsupplag. Det långvariga målet emellan länsman Eneman å tjenstene vägnar å ena samt firman A. Pettersson och k:i i Oskarshamn förevar ånyo, Svar. bestredo fortfarande att han vore ägare till fotogénen. Under målets handläggning förekom ingenting nytt, utan öfverlemnades målet å ömse sidor. Utslag vid tingets slut.
Norra häradsrätten.
Följande utslag afkunnades:
För mi shandel och bruk af lifsfarligt vapen mot drängen Adolf Pettersson sistl. trettondag jul dömdes drängen Osk. Vilh. Holmqvist till 2 månaders straffarbete samt att ersätta käranden hans kostnader å länslasarettet jämte 50 kr. för sveda och värk.
— I målet mellan ogifta Maria Olivia Widdin å Smide grund i Wäte socken, kärande och drängen Ludvig Larsson, svar. angående utbek mmande af barnuppfostringshjelp, dömdes den senare att med ed i målet sig värja och i sådant afseende betyga att han ej är fader till det af kär. 5 Mars 1893 födda gossebarnet.
— I fordringsmålet mellan hemmansägaren Karl Jakobsson, Suderbys i Bro, kärande, och Mauritz Adrian Berg, Riddare i Hejnum, svarande, förpliktades den senare att emot utbekommande af skuldsedel till käranden utgifva 26 kronor samt ersätta käranden hans kostnader i målet med 32 kr.
— I målet mellan grossh. H. H. Kristensson i Göteborg kär. och sjökapten O. Högqvist, Kappelshamn, svarande, angående fordringsanspråk dömdes den senare till käran den utgifva 290 kr. samt ersätta käranden hans rättegångskostnader med 52 kr. 50 öre.
— I skiljsmessomålet mellan skräddare Adolf Nordström i Amerika och hans hustru Lovisa Kristina Jacobina Nordström född Klintberg, dömdes, enär det visat sig att hustrn N. efter mannens afresa 27 Mars 1890 15 Febr. påföljande år framfödt en okäta son, till skinad i äktenskapet makarne emellan och förklarades hustru N. hälften af sin giftorätt i makarnes bo förlustig.
— I målet mellan hemmansägaren J, P. Jacobsson, Bjers i Guldrupe, kärande, och Karl Lyberg, Gyle i Ala, svar. angående fordringsanspåk, förklarades den senare berättigad att å omtvistade beloppet 1,286 kr. njuta skäligt afdrag för hvars bestämmande saken hänskjöts till tre gode män; ägande den af parterna som blir missnöjd med gode männens belut. vid förlust af talan inom 3 månader efter dess meddelaude genom stämning till vederbörlig domstol klandra detsam ma, hvarjämte svar. förpliktades att å hvad svar. skall af omstämda beloppet gälda, erlägga 6 procent ränta från förfallodagen.
Rättegångskostnader kvitterades.
— I målet mellan hemmansägaren August Hederstedt, Austers i Tingstäde, och hälftenbrukaren Reinhold Jacobsson, Råby i Hejdeby, svar. angående fordringsanspråk, dömdes den senare till kär. utgifva 2,708 kr. 6 öre:
— I målet mellan sergeant Elof Johansson, Hellinge i Sjonhem, kärande, och hemmansägarne Oskar Björkqvist och August Pettersson, båda vid Bjerby i nämda socken svarande, angående utbekommande af lösegendom m. m., skildes svar. Pettersson från målet; i öfrigt ogillades käromålet samt förpliktades käranden, hvilken sjelf får vidkännäs rättegångskostnaderna, att ersätta Björkqvist dennes rättegångskostnader med 23 kr. samt svar. Pettersson för dennes inställelse med 20 kr., hvaremot B:s i öfrigt framstälda yrkanden om ersättning ogillades.
— I målet mellan landtbrukaren Willy von Corswant å Stafva i Barlingbo, hvilken yrkat ansvar å sin f. statsdräng Adolf F. Cesar för förskingring, ålades svar. edgång, som är utsatt att äga rum å första dagen af nästk. lagtima höstetings första sammanträde.
— I målet mellan Joh, Pettersson vid Broungs, Olof Stengård och Karl O. Högberg vid Tystebols, G. O. Thorell vid Kvie och Adolf Malmros, Medebys, alla i Stenkyrka, kärande, och nämdeman O. Löfvenberg och löjtn. Löwenberg, Lauhage i samma socken angående fordringsanspråk, förpliktades svar. Oskar Löfvenberg att till kärandena utgifva 1,477 kr. och 46 öre med afdrag af derå sedan stämningens delgifning guldna 495 kr.
De af parterna å ömse sidor framstälda yrkanden om ersät ning för rättegångskostnaderna kunde icke i någon afsevärdare mån bifallas, men Osk. L. ålades ersätta kärandena för deras kostnader med 51 kr. 50 öre.
— I målet mellan hemmansägaren J. P. Jacoksson, Bjers i Guldrupe. kär. och O.
Sjögren, Norrbys i Vänge svar. angående fördringsanspråk, förklarades svar. berätti ad att å omstämda beloppet 1,734 kr, och 50 öre njuta skäligt afdrag, för hvars bestämmande saken hänskjutes till afgörande af tre gode män.
Rättegångskostnaderna kvitterades.
— I målet mellan ångbåtskommissionären Axel Pettersson i Visby kärande och Joh.
P. Ekdahl och Frans J. Ekdahls hustru, Stora Hästnäs, svarande angående fordringsanspråk, ogillades käromålet; käranden dömdes deremot enligt 16 kap. 4, 7, 8 paragraf strafflagen för emot svarandena väckt åtal, hvilket kan ha skett af obetänksamhet, att böta 13 kronor samt utgifva rättegångskostnader.
Det af t. f. länsman A. Jacobson såsom åklagare anhängiggjorda åtalet mot hemmansägaren Oskar Kahlström, Kyrkebys i Hejnum, för olofligt tillgrepp af en bagge från P. A. Svensson, Oppuse i Bäl, förevar åter.
Nämnda bagge, som varit hvit till färgen, baft venstra hornet afslaget och venstra örat afklippt samt varit värd 12 kr., hvilket allt af kär. betygades med edgång, hade enligt vittnesberättelse af hemmansägaren Mårten Olsson, m. fl. af svarandens hustru Brita Kat. Kahlström afhemtats från den gårdsplan, dit den tillika med andra får indrifvite, och sedermera blifvit nedslagtad.
Svaranden erkände nu, men bad få anföra att det skedda uppkommit genom något misstag.
På grund häraf, och då det visat sig att nämda bagge blifvit Svensson frånhänd då den gick på bete ute å mark, yrkade åklagaren ansvar å K:s hustru för stöld af kreatur samt på K. för delaktighet deri och anhöll att de måtte förklaras skyldiga genast träda i häkte.
Svar,, som sade sig ha erkänt att baggen varit S:s, bestred alla ansvarsyrkandena under förklaring att här endast kunde ifrågakomma ersättning samt yrkade i sin tur ansvar å kär. för obefogad angifvelse för stöld, 20 kr, för hvarje inställelse och 150 kr. för skada å sitt avseende.
Efter enskild öfverläggning fann rätten icke något skäl till att förklara svar. skyldig träda i häkte.
Utslag vid sluttinget.
I konkurs försattes hemmansägaren P. Heliberg, Anvgelbos i Lärbro.
I målet mot drängen Oskar Hultqvist, i Stenstu i Stenkyrka, om ansvar för misshandel å Augusta Björkander, Medebys i Ekeby, vittnade nu samstämmigt drängen Arvid Vessman, Emil Vessman och enkan Katarina Vessman att svar. en dag i början på året gifvit kär. en örfil jämte sparkar på benen.
Trots detta nekade svar. fortfarande, ehuru, som han sade, han ingenting hade emot vittnesmålet.
På domarens tillrådan erkände han slutligen både örfilen och sparken men han hade gjort det derför att hustru B. grälat på honom.
Kär. yrkade bifall till stämningen och ersättning för kostnader; utslag faller vid sluttinget.
För djurplågeri var hemmansägaren Karl Lindvall, Fole, instämd.
Sommaren 1893 skulle svar. en längre tid ha användt en selbruten häst; erkändes; utslag på sluttinget — För samma förseelse var hemmansägaren K. Fr. Lindvall, äfven vid Fole, instämd.
Erkände likaledes och utslag faller vid sluttinget.
De sökte bara efter räfangar. För öppnande och förstörande af forntida grafvar stod bandl. A. D. Ahlberg fr. Visby tilltalad. Den 26 sistl. Mars skulle nämligen svar. varit synlig på ett graffält vid Björkome iVeskinde, der han tagit sig för att öppna och gräfva i en af grafvarne.
Domaren: Nå, hvad svarar Ni?
— Nej, jag försäkrar, der ute har jag icke varit.
— Har ni icke varit der?
Men det fins ju dem som har sett er.
A.: Jo, jag ska säga att de var så att jag gick ut åt landet.
Dom.: Nå, och så kom ni till Björkome?
— Björkome? Nej det vet jag inte hvar de är. Se, jag gick utåt skogen, ska jag säga.
Domaren: Ja, de’ veta vi ju; gick ni förbi Bingers kvarn?
— Nej, då, inte alls, jag gick in i skogen, (skratt).
Domaren otåligt: Ja, men ve ni inte kvar Ni gick och hur långt? Om Ni gick åt norr eller söder.
Ahlberg: Jag gick inte alls långt, bara in i skogen (skratt.)
Domaren: Nej stå nu inte här och sväng Er, utan säg ut genast: var Ni derute?
Ahlberg; Ja, jag ska säga att de’ var så att jag gick i Visby och nere vid hamnen träffade jag en husägare, som heter Tunberg, och han träffade en annan herre…
Domaren: När träffade han den herrn, voro Ni icke tillsammans?
— Jo, men jag kände inte den herrn.
— Sedan?
— Den herrn frågade om vi ville gå med och söka efter räfungar. (Skratt.)
— Efter räfungar?
— Jo, så var de’ och jag gick med.
— Men ni kände ju inte den der herrn?
— Ja, det vill säga, jag har nog sett honom några gånger, men si jag kommer inte ihåg hvad han heter.
— Alltså gick Ni då utåt landet?
— Ja, men hur långt det var, mins jag icke.
— Inte heller om det var åt söder eller norr?
— Neej, vi gick in i skogen (skratt) och…
— Så kom Ni till Björkome?
— Nej, det vet jag inte alls, vi träffade bara på ett räfbo under en sten, och då sa’ den jag hade med mig: Se der, ta ungarne.
Domaren: Hvem af er fick syn på dem?
— De’ fick vi begge två.
— Och då gräfde Ni upp den gamla grafven?
— Nej, det var bara ett räfbo, jag stack in handen, men fick inte tag i ungarna.
— Nå erkänner Ni?
— Nej, jag bestrider.
Målet uppskjöts för vidare bevisning till sjette sammanträdets första dag, då svar. vid vite af 25 kr. skall komma tillstädes.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 Maj 1894
N:r 71
I senast hitkomna nummer af Dualuthposten läses: Entomologen Hugo Kahl, hvilken blifvit erbjuden tvänne förmånliga anställningar, har nu antagit befattningen som biträdande professor i entomologi vid statsuniversitetet
Lawrence, Kansas. Hr Kahl är f. n. sysselsatt med utarbetandet af en afhandling om flugorna inom Förenta staterna?.
Professor Kahl är son till aflidne kyrkoherden Kahl i Hörsne.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 Maj 1894
N:r 71
Tillkännagifves att vår broder Kakelugnsmakaren Carl P. O. Berg efter ett svårt bröstlidande stilla afled den 13 April 1894 i Brooklyn, N. Y., i en ålder af 37 år, 4 månader, djupt sörjd och saknad af oss, slägtingar och många vänner.
Syskonen.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 4 Maj 1894
N:r 68
Att min kära syster Vilhelmina Lovisa Larsson, född den 9 April 1868 vid Nederbjers, Bara, Gotland, efter endast 8 månaders sjukdom (lungsot) stilla och fridfullt afsomnade härstädes den 19 Mars 1894 kl. 12 f.m.; djupt sörjd och saknad af mig, fader, syskon, slägtingar och många vänner.
New Haven Conn, Nortb-Amsrika.
Hilma Larsson.
Hon är icke död, hon lefver.
Lefver evigt inför Gud,
Lefver för att evigt älska
Och att älska såsom brud.
Klädd i sida hvita drägten,
Bland de frälsta utan tal
Strålar hon vid Jesu sida,
I hans ljusa bröllopssal.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 6 April 1894
N:r 52
Den 23 Januari afled i Perth Ambroy N. J. Fredrika Vilhelmina Lundgren, född i Lummelunda, 24 år gammal.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 16 Mars 1894
N:r 41