Etikett: Amerika

omtalas af signaturen A. H. i Norrlandspoeten. I början af 1840-talet utrustades ett svenskt skepp under befäl af en nyligen afliden man K. J. Rosenlind för att i Ostindien bereda marknad för svenska varor. Då detta skepp låg i Calcutta, visade sig för första gången i dervarande hamn en propellerångare. Vid middagen på hotellet utgjorde den nya uppfinningen allmänna samtalsämnet, och det tvistades om hvad slags man uppfinnaren var, kapten John Ericsson i Newyork, som han kallats af kaptenen på den nymodiga propellerångaren. Rosenlind förklarade då, att uppfinnaren var bördig från Sverige. Under den hetsiga stämning, som uppstått, mottogs detta på stående icke alldeles artigt, utan möttes med tämligen hånfulla leenden och motsägningar. Då Rosenlind emellertid på det kraftigaste vidhöll sitt påstående, var en af engelsmännen genast färdig med att söka tysta svenskens mun med föregåendet af ett vad.
— Gerna — förklarade vår landsman.
— Hvad håller ni? — frågade engelsmannen.
— Jag håller mitt fartyg, såfant det ligger i hamnen — blef svaret.
Detta var ett högt spel äfven för en engelsman. Med något nedsatt ton och under de närvarandes spända tystnad frågade han en smula villrådigt:
— Hvad vill ni då, att jag skall hålla?
— En god cigarr — blef Rosenlinds lugna svar, som mottogs med både skratt och applåder.
Den något förlägne engelsmannen måsta ingå på vadet. Middagen slutades, och neder den lifligaste stämning bugat sig hela sällskapet i vagnar upp till den plats, der fartyget låg. Kaptenen blef anmodad att slita tvisten, och i allas närvaro förklarade han, att uppfinnaren var en i Newyork bosatt svensk vid namn John Ericsson, hvilket han styrkte med företedda skeppsritningar och andra papper Engelsmannen fick efter återkomsten till hotellet bjuda på både cigarrer och annat.
— Från John Ericssons ungdom omtalas ett karaktäristiskt drag. Vid denna tid skulle företagas ny uppmätning och kartläggning af våra nordliga provinser, och löjtnant Ericsson, bland andra officerare, blef kommenderad att deltaga i detta arbete, såsom afvittrisgslandtmätare. Dessa aflönades den tiden för den yta de mätte, enligt en taxa beräknad för vanlig arbetsförmåga, men icke får John Ericssons. Han verkstälde mätningar till den vidd och på så kort tid, att det arbete han utförde och den aflöning han förtjenade måste, för att undvika uppseende, skrifvas på två personer. Ett talande vitsord, att han arbetade för två!

Gotlands Allehanda
Tisdagen 26 Mars 1889
N:r 36

I Riehmond, Massachusetts, har man i dagarna förrätrat bouppteckning efter en gammal fröken Catherine Peirsson, som under sin lefnad ansågs som ett stort original.
Hon var ett af de mest kända fruntimren i trakten. Hon var närvarande vid alla djurexpositioner och på alla marknader i grannkapet och visade sig alltid i mycket etravaganta toaletter eller sådant som ansågos vara det, emedan allnänheten ej visste att de varit moderna för 50 år sedan. Också väckte fröken P. öfver allt det största uppseende.
Hennes qvarlåtenskap innehöll bland annat en samling af mer än 50 hattar af alla de olika moder som efterträdt hvarandra under de senaste 50 åren, 70 schalar af de mest olika slag och många af dem mycket dyrbara samt en ofantlig mängd fullständiga toaletter af siden, sammet m. m. De flesta tillhöra moder som äro glömda sedan många år tillbaka. Man säger att hennes garderob skulle kunna gifva en fullständig öfversigt öfver alla de toaletter som varit på modet i Förenta staterna under de senaste 50 åren.
Fröken P. hade dessutom samlat alla de parfym och medecinflaskor som hon köpt under sitt lif. Denna samling uppgår till 300 nummer, och alla flaskorna äro försedda med sina etiketter samt inlindade i silkespapper.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 20 Mars 1889
N:r 34

Efter 34-årig frånvaro har mr Sanda i dagarna gästat Eskilstuna för att än en gång se hemmet, der hans vagga stod, och söka upp så många af slägt och vänner, som möjligen vore qvar i lifvet. Mr Sande är bondson och född 1826 i Ahlbro, Gillberga socken, Södermanland. Redan 1854 utvandrade han till Nordamerika, hvarest han alltsedan oafbrutet vistats, till dess han nu, gripen af en okuflig hemlängtan, företog den långa färden öfver Atlanten, Genom lyckade trävaruaffärer i Michigan lär mr Sands hafva förvärfvat, en förmögenhet, som af en amerikansk tidning uppskattas till 2 mill. dollars.
Vi togo oss friheten, säger Eskilstuna tidning, att göra mr Sands ett besök och mottogos på det mest artiga och förekommande sätt. Så upplyste mr Sands oss på vår förfrågan, huru han lyckats i efterforskningarna rörande sina slägtingar, att han vid Tunafors träffat en sin äldre syster, enka, hvilkene dotter var gift med en vid Tunafors, qvarn anstäld ung mjölnardräng vid namn Carlsson. Dessa egde i sitt äktenskap tvenne barn, och måhända komma de att något längre fram resa öfver till sin ansedde slägting. Vidare omtalade mr Sands, att han i Torpa socken påträffat ett fattigt gift folk med nio barn; mr Sands var ingenting mer och ingenting mindre än den fattiga moderna morbror. Att det kära och oväntade besöket spred sol och ljus i det torftiga hemmet, tro vi oss veta, och mer än ett: Gud välsigne morbror! följde den ädle välgöraren i afskedets stund på färden.

Gotlands Allehanda
Måndagen 18 Mars 1889
N:r 33

En meddelare till G. T. H. skrifver:
Det en svensk kommer till Nordamerikas förenta stater, förvånas han först och främst öfver att se hur mycket man gör der. Den amerikanske arbetaren får högre arbetslön än den svenske, men också hinner han med mycket mera arbete under de 59 timmar i veckan, som han från måndags morgon till lördags eftermiddag arbetar lika punktligt och säkert som en klocka, för att förbättra sin ställning, kunna gifta sig tidigt, få sitt eget hem, sitt eget hus och den lika kära trädgårdstäppan omkring det.
Handtverkerierna och fabrikerna skötas på olika sätt i den gamla verlden och den nya. I Europa utvidga fabrikanterna sin fabrik, då affärerna ökas, men när de äro flau, så knappar han in den. Då konkurrensen tvingar honom dertill, förbättrar han sina maskiner och verktyg. Är arbetslönen för hög, flyttar han sin fabrik ut till landet eller en småstad, der det icke finnes någon fabrik i hans branch.
Amerikanen följer ett annat system. Han försöker att så mycket som möjligt öka tillverkningen genom att använda agenter, resande och annonser, och premier ut ur sina maskiner och arbetare allt hvad de mäkta åstadkomma. Han väntar icke, i till dens han blir tvingad till det, att förbättra sina maskiner och verktyg, och förbättringarna spara tid, krafter och pengar. Är arbetelönen för hög, utjämnar han den genom att på praktiskt sätt förbättra sitt arrangemang för det hela.
Ett utmärkande drag för det amerikanska fabriksväsendet är den elasticitet med hvilken det lämpar sig efter marknadens fluktuationer. De amerikanska maskinerierna och verktygen göra deras ägare icke så, beroende af arbetarna, som fallet är med de flesta handtvarkare i Europa, der en mästare ofta icke kan leverera bestäldt arbete på utsatt öfverenskommen tid derfär, att en eller flere af hans arbetare skolkat och lefvat »fri måndag» några dagar å rad. Med de amerikanska maskinerna och verktygen behöfe det i de flesta tall ganska kort läringatid för en arbatare, som aldrig förr gjort ett visst arbete, att öfvertaga det. Han fyller den vakanta platsen och arbetegifvaren är räddad från obehaget att mankera kunden. Följden af detta är att i Amerika kunna äfven handtverkare, som arbeta i liten skala, väga sig på att åtaga sig vissa andelar af utbjudna laveranser att effektuera på viss tid. Och de göra det. I Vestern ha många svenskar kommit sig upp på det, och när svenskarna i Amerika lärt sig punktlighet och fått klart för sig, att de mista sin plats om de skolka, så anses de vara de yppersta att ha att göra med.
I Amerika skulle en handtverkare ofelbart förlora sina kunder, dk de märkte, att de icke kunde lita på hans ord och löften, han må för öfrigt utföra sitt arbete hur mästerligt som hälat. Det är alltså af den allra största vigt för arbetegifvaren, att han kan lita på sina arbetares pankt lighet af sk mycket mera skäl, som arbete-delningen ingenstädes nått eu sådan fulländning som i Amerika. Tag ett par skodon, till exempel, eftersom de äro en af den moderna industriens mest typiska alster. Mer ån hundra olika maskiner ha uppfunnits för denna industri, af hvilka en har helt och hållet omändrat den och varit en orsak till skapandet af stora städer, De fyrtiofyra olika delarna af ett par skodon, göras numera i de stora fabrikerna i Amerika at femtio män, quinnor och barn. Arbetsfördelningen är drifven till det yt meta och derför kan koneumenten nu få köpa ett par skodon för hälften af hvad de kostade för ett tiotal år sedan. De amerikanske skoatbetarne betalas per dag — medelarbetelönen för 59 timmars arbete i veckan är 11 dollars 63 cent. — men ett konto lägges upp för hear och en, i hvilket han dibeteras för en qvantitet läder, som lamm honom. Om han icke hinner med ett viset qvantum arbete eller om han ödslar bort för mycket läder, så afekedas han. För att lästa ett par skodon, fordras mycket skickliga arbetare, som betalas ännu högre, ty denna operation har hitintills icke kunnat utföras af någon maskin.
Då de svenske arbetarne i Amerika satt sig in uti den amerikanska arbetsmetoden, anses de vara utmärkta arbetare och svinga sig snart upp till de bäst betalda göromålen. Om de, som äro i Sverige, ville tillegna sig denna amerikanska arbetsmetod, skulle deras vilkor betydligt förbättras, det blef nytt lif i våra svenska handtver karlar, och det skulle Sverige ha gagn af.

Gotlands Allehanda
Måndagen 4 Mars 1889
N:r 27