Redan under förra världskriget voro indianerna till ovärderlig nytta i all synnerhet inom signaltjänsten, Hade man indianer till hands, behövde man vid t. ex. radiotelefonering ej använda sig av code, ty de talade sina obegripliga dialekter, som inte kunde ”dechiffreras” av någon.
I det pågående kriget är redan nu indianerna betydligt mera engagerade än förra gången, och antalet frivilliga indiankrigare blir med varje dag allt större.
Då den första kungörelsen om mönstring ägde rum, sadlade större delen av Najadoindianerna i nordöstra Arizona och New Mexico sina hästar och redo i sina pittoreska dräkter ned till Gallun i Nya Mexico, där de läto enrollera sig, Redan före Pearl Harbour tjänstgjorde över 4,000 indianer i Förenta staternas armé, och de flesta av dem voro frivilliga. Sedan japanerna öppnat fientligheterna, steg antalet snabbt till tolvtusen och har sedan dess med varje månad väsentligt ökats.
Indianerna äro födda till krigare, och att de nu liksom i flydda tider lämpa sig för detta hantverk har de till alla delar bevisat. Liksom de i forna dagar voro mästare i att handha lasso, pil och båge, lära de sig nu snabbt att i stället sköta alla moderna vapen. Betecknande är, att största delen av de indianer, som anmält sig till krigstjänst, ha enrollerats som marinsoldater. Medlemmarna av denna kår måste vara mångfrestare inom krigskonsten, de kunna slåss lika bra till sjöss som till lands och i luften. Ett marindetachement kan t. o. m. skryta med att äga två hela plutoner indianer.
Indianerna hysa stort intresse för flygning och otaliga unga rödskinn söka sig till marinens flygskolor. Men många sälla sig också till sin ”hövding”, kommendör J. Mee, en fullblodsindian, vilken under en följd av år varit vid marinen och nu har befälet över en tung kryssare i Stilla havet.
Vad den tekniska utbildningen beträffar så är indianen av idag jämställd med sin vite broder, detta tack vare de utomordentliga skolorna i indianterritorierna. Bästa beviset härför är det stora antal indianynglingar, som tjänstgöra vid motoriserade förband. Indianerna tas emellertid inte endast i anspråk för fronttjänst. 400 Navajo-kavalleristers bevaka sålunda de hydroelektriska linjerna i Arizona och över 2,500 indianer äro sysselsatta inom krigsproduktionen, 1,500 sysselsättas med olika konstruktionsarbeten. I officerskretsar är man förvånad över de rödas snabbhet och tjänstduglighet, och den entusiasm som utmärker dem, då de fullgöra ett uppdrag. Det är ett överraskande faktum, att många indianer visa prov på en mångsidig begåvning fullt jämvärdig den vite mannen.
Antalet :indiansoldater av ren ras (de ovannämnda siffrorna hänföra sig till endast renrasiga rödskinn) torde emellertid, även om allmän mobilisering bland indianerna införes, ej kunna gå upp till ett sexsiffrigt tal, enär i USA, Alaska ’och Kanada inte längre existera sammanlagt mer än knappt c:a en halv miljon röda.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 februari 1943
N:r 29
