Från landsbygden.

Södra Gotland, 23 Ang.
Ovanliga fosterföräldrar. En person härstädes, ägare af ett dufslag, fick isomras det infallet att till ett dufpar, som förvarades i särskild bur, inlägga ett vanligt hönsägg ir att se, huru detta förfarande skulle upptagas af de nämda fåglarne. Men dessa i stället för att, såsom man vore restad tro, förnämt draga sig tillbaka från det efter deras förhållanden otympliga tuppämnet, satte sig deremot genast in i sina husliga plikter och rufvade ägget turvis under trenne veckors tid, intill dess en vacker dag nu för kort tid sedan, en liten pipande kyckling, förvånad och nyfiken, tittade fram genom det sprängda skalet. Men dermed tyckte sig ock dutvoparet hafva uppfylt allan rättfärdighet, antagligen inseende att det blifvit grymt luradt, ty nu få kycklingens ägare sjeltva sörja för hans kosthåll och vård, till dess han känner sig stark nog att försörja sig sjelf, oberoende af både menniskor och dufvor.

Många död af en smäll. Då en person i tisdags var ute på harjagt i närheten af sjöstranden, gjorde den medföljande hunden plötsligt stånd vid en enbuske i en hage och kunde ej vare sig med lock eller pock förmås att lemna sin intagna ställning. Förvånad öfver detta hundens beteende, då den ej vore fallen för eller dresserad för rapphöns, gick jägaren fram till honom och fann då på marken tvärt öfver en liten sten ormar sammanflätade i sådan mängd att de motsvarade en arms tjocklek, hvilka så hade tjusat hunden, att den ej rörde sig ur fläcken förrän ägaren tog honom i nacken och drog bort honom en bit, då förtrollningen bröts. Derefter riktade han på några stegs afstånd ett skott i ormklungan, hvilken derefter slets i trasor sönder. Sedan räknade man ej mindre än nio hufvuden.

Regn, föregånget af några hårda åskknallar, föll härstädes i så riklig mängd, att jorden fick en ordentlig »myr».

Rå sådden, som egentligen skulle börjat, enligt gammal praxis, som i lördags, har ej kunnat verkställas i brist på fuktighet i jorden. Visserligen finnes en och annan bonde, om sått ut någon tunna, men något mere hafva de ej vågat sig till. Det lilla regn som föll i början af förra veckan var, då såningsdagen kom, allaredan uttorkadt ur jorden.

I dag syns så många, som jord och dragare hafva, beså sina åkrar med en ifver, som tydligen visar att man är ense med sig sjelf att man, fast mot sin vilja, försi kat sig några dagar.

När, 23 Aug.
Säkerheten här på vår gamia goda ö börjar bliva dålig numera och skulden härtill är den mängd tillfälliga arbetare, som så mångenstädes här hafva fått arbete, en sak hvarför de borde vara tacksamme i stället för att såsom nu väcka ondt blod bland den gotländska befolkningen.
Dessa arbetare aufalla t, o. m. utan föregående ordväxling och tilltyga de öfvertallne dervid ganska illa.
Ett bevis härpå lemnar oss följande händelse från När socken:
För ett par dagar sedan var pastor Kalströms dräng sysselsatt med något arbete i trädgården, då dit inkommo ett par riktigt äkta »Sm aulandsrallabusar» och började samspråka med drängen ifråga, dervid en af dem låtsade sig träffa on gammal bekant. Dräingen, som ej kände till heller visste sig förut hafva sammavträffat med dem, svarade helt lugnt att de voro honom fullständigt obekanta.
Detta tyckt: emellertid »busarne» icke om, hvarför en at dem gaf drängen ett så häftigt slag i ansigtet att denne föll om kull och näsan sprang i blod.
Vid ett försök att åter resa sig, flck han slag af käppar, som bofvarne medförde.
Arbetarne lära dagen efter hafva blifvit tilltalde för sitt djerfva tilltag men endast svarat med hånekratt.
Det tycks västan som det ej skulle finnas lag öfver dessa arbetare, ty från alla socknar, der de flanas, hör man nästan liknands berättelser. — Ej nuderligt då om de hos befolkningen injaga skräck och afsky.

Levide, 21 Aug.
Ett häftigt åskväder drog fram här öfver en i dag vid-elfvatiden. Vid förste urladdningen slog blixten ned i ett ladugårdshus hos arbetaren J, Norrby, och dödäde en gris utan att anställa vidare skada.
En annan del af samma stråle följde en telefonledning, som framgår öfver nämnda hus, till telefonstationerna i Levide och Hemse, der apparaterna delvis skadades och tre trådar på förra samt fyra på det senare afsletos. Åskvädret åtföljdes i socknenens norra del af en skur hagel, stora gom bönor, som smart betäckte marken till ett kvarters höjd. På somliga ställen hopades haglen i drifvor, som ännu kvarlågo vid sex tiden på kvällen.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 24 Augusti 1894
N:r 131

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
I detförutomtalade målet mot artilleristen Herman Eklund, tilltalad för våld å arbet. Nygren sistlidne midsommarafton, hördes i dag ett par inkallade vittnen, hvilka begge iakttagit E., då han springande aflägsnat sig från platsen för våldet.
Det ena vittnet hade dessutom sett kär. ligga omkull och att han hade fått ett slag i hufvudet.
För vidare bevisning uppsköts målet till 3 Sept.

För öfverdådig framfart utanför Österport en afton i sistl. Juli månad stod August Andersson tilltalad.
Tre vittnen, som hördes, intygade samstämmigt att svar. vid nämda tillfälle kommit körande i vild fart, och att af vittnena hade äfven iakttagit att svar. kört två gånger tram och tillbaka å vägen, då han funnit porten till sin gård stängd, dervid piskande vildt på hästen.
Svaranden fick böta 10 kr. för fylleri och 25 kr. för öfverdådig framfart.

För olaga utskänkning stod ogifta Johanna Vesterlund tilltalad. Söndagen 1 sistl. Juli hade svar. utanför Söderport försålt öl från ett stånd utan att dertill ha fått tillstånd.
Nekade, hvadan målet uppsköts.

Med yrkande om barnuppfostringsbidrag för ett af kär. framfödt barn och hvartil svar. skulle vara fader, hade Josefina Ekström instämt jernarbetaren Oskar Pettersson.
Denna nekade, hvarför målet uppsköts till 3 Sept., då svar. vid 10 kr. vite skall vara tillstädes.

Jag bestrider stämningen i sin helhet, för det är löjligt, förklarade handl. Jönsson i ett mot honom förut anhängiggjordt mål angående våld å kärandens, tunnbindare Nyqvists, hustru.
Våldet föröfvades 9 sistl. Juli på gården, der makarne N. bo.
Några idag hörda vittnen hade sett att J. burit hand på hustru N., han hade bland annat tagit henne om halsen och lagt omkull henne på gården m. m.
Efter våldet hade hustru N. röda strimmor å halsen.
Svar. nekade fortfarande och fordrade 25 kr. för obefogad rättegång, men fick i stället böta 10 kr. för våld.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 20 Augusti 1894
N:r 129

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För brott mot helsovårdsstadgan stod bryggare J. Sjöberg tilltalad. Han nade under sistl. Juli månad släpt ut orenligt vatten i rännstenen utanför sin bostad.
Nekade, hvadan målet uppsköts.

För stöld af två spann tjära stod f. artilleristen numera fattighushjonet J.P. Ahlgren inför rättvisans skrank tillika med tunnbindare Jakobsson såsom delaktig i nämda förseelse.
En dag på försommaren 1893 hade A. varit sysselsatt med att tjärsmörja ett fattigvården tillhörigt hus. Dervid blef han bjuden på kaffe af hustru Amanda Johansson, för hvilken han då omtalnde att Jakobssons hustru bedt honom om tjära.
Hustru Johansson hade då varnat A.; senare hade hon likväl sett A. gå in med två spann tjära i Jakobssons vedbod, hvilka spann, när han kom ut, voro tomma.
Då hade hustru Johansson sagt:
— Det var illa gjordt.
Ahlgren, som är född 1856 i Follingbo ock förut varit straffad för fyra resor stöld, bestred vittnesmålet.
Bägge de tilltalade blefvo emellertid på grund af bristande bevisning frikände.

Frikänd blef äfvenledes i dag enkan Hallgren i det mot henne för oloflig försäljning af maltdrycker anhängiggjorda målet.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 13 Augusti 1894
N:r 125

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Vid slutransakning idag med för flere stölder inom staden misstänkte arbet. Fr. R. E. Öhman blef han åter på grund af bristande bevisning frikänd.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 Augusti 1894
N:r 123

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För fylleri och förargelseväckande beteende stod husägare K. M. Engqvist tilltalad.
Engqvist som en söndagseftermiddag hade skjutsat en person till Ösaterport, hade sedan lemnat häst och åkdon utan tillsyn och dertill uppträdt öfverlastad ochobråkig.
Hästen blef så af någon anledning skrämd och skulle till att sätta af i sken, men hejdades af en tillstädesvarande person; kärran stjelpte emellertid öfverända.
Nekade, hvadan målet uppsköts till 27 Aug.

Målet mellan handl. J. Jönsson och tunnbindare Nyqvist och dennes hustru angående ötvervåld å käranden förevar åter.
Något nytt häri förekom just icke; af ett par inkallade vittnen hade emellertid en sett J. och N. ligga omkull på gården, den förre blodig i ansigtet.
Sedermera hade J. och den senares hustru varit ihop.
På kärandens yrkanda uppsköts målet för flere vistnens hörande.

Några ärekränknings- och fyllerimål uppskötos för inkallande af vittnen.

För första resan stöld dömdes i dag ogifta Augusta Valgren till 2 mån. straffarbete och ett års förlust af medborgerligt förtroende.

För bristande renhållning dömdes Karl Landtbom att böta 5 kr.

Vid tjugo kronors vite ålades kanalarbet. Joh. Johansson att vara tillstädes i ett mot honom anhängiggjordt mål; om fylleri m. m. och hvilket åter kommer före 20 Aug.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 6 Augusti 1894
N:r 121

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Ransakning har i dag åter hållits å länsfängelset med arbetaren Fr. E. Öhman, ännu icke öfverbevisad om en mängd småstölder här i staden.
För inbrott hos handelsidkerskan Pettersson vid S:t Hansgasan nekade han fortfarande, likaså för öfriga stölder.
Emellertid hade, hvad angick inbrottet i konsul Ekmans källare 23 sistl. Mars, då viner m. m. tillgrepos, en person här i staden, tandl. Nordeman, sett Ö. samma natt stölden begicks komma från Hästgatan vid 1/2 12 tiden. Likaså vittnade konstapeln Nilsson, som varit hemma dagen derpå på morgonen hos arb. Jakob-Petter Sigren, att han funnit en tömd wiskybutelj; derjämte hade det luktat sprit ur ett af hustru S. tömdt nattkärl på gården.
Kort förot hade S. varit tillsammans med Ö., men påstod att han skilts från honom på aftonen kl. 9 strax efter det inbrottet skedde. Gallret för källaren har Ö. tillverkat.
Flere andra omständigheter förekommo dessutom.
Ö. såväl som hustru S. bestredo vittnesmålet.
För ytterligare bevis uppsköts målet till 10 Aug., då hustru S. vid laga påföljd skall komma tillstädes.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 3 Augusti 1894
N:r 119

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Edgång ålades i dag hustru Katarina Jakobsson i ett mot henne af hustru Anna Sjöberg anhängiggjordt hit återförvisadt mål, deri hon af kär. beskyldes för att ha haft brottsligt umgänge med kär:s man.
(Edgångsdagen är utsatt till I Okt.)

Gotlands Allehanda
Måndagen den 30 Juli 1894
N:r 117

Rättegångs- och Polissaker.

Norra häradsrätten.
Första resan. För stöld af ett cylinderfickur från bagaregesällen Ture Johansson, anstäld hos bagare Stenström i Slite, stod drängen Karl J. Rudolf Stenbom tilltalad.
Född 10 Okt. 1874 i Lummelunda i Kinnarfve, lemnade S. vid 12 års ålder sitt hem och fick plats i Lummelunda der han var i 2 år. Har sedan dess innehaft olika platser, sist hos hemmansägare Oskar Nyström i Helvigs i Fole, ur hvilkens tjenst han afgick midsommarafton, på grund af att han ansåg sig ha blifvit illa behandlad.
Så kom han till Slite, det var måndagen 2 Juli. Här träffade han tillsamman med bagaregesällen Ture Johansson och fick inne på bageriet af honom låna en halfbutelj, hvarefter han gick och köpte bränvin.
Sedan Stenbom bjudit J. på åtskilliga supar aflägsnade han sig, tagande vägen förbi J:s rum, hvars dörr stod olåst. S. klef in och fick syn på en klocka som han genast tillegnade sig.
Johanssons husbonde hade emellertid sett när S. gick in och underrättade J. derom, hvilken hann upp Stenbom på landsvägen.
— Hvad gjorde du derinne? frågade J., med en rörelse åt bygningen hvari han bodde.
S. svarade med att plocka upp åtskilligt ur sina fickor och förklarade dessutom att han ingenting tagit.
Då J. likväl senare kom in i sitt rum, var klockan borta, och S. redan på väg till Visby.
Uret sålde S. till en kanalarbetare, af hvilken han fick kontant 2 kr. och 30 öre.
I staden tillbragte L. 8 dagar, försörjande sig med hamnarbete och annat, till dess han häktades 13 dennes.
Han erkände och dömdes till 2 månaders fängelse för snatteri.

För bedrägeri i konkurs står kapten K. J. N. Broman vid Gotlands infanteri stämd af K. J. Karstorp & k:i i Stockholm.
Broman hade, innan han för en tid sedan gjorde konkurs, genom lösöreköp för 14,020 kr. försålt sin lösa egendom, så att endast några aktier ingått i konkursboet.
Målet handlades i fredags för första gången vid Östersunds rådhusrätt.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 25 Juli 1894
N:r 114

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För stöld förut anklagade Fr. E. Öhman stod i dag åter inför rättvisans skrank. Härvarande rådhusrätts utslag i våras har nämligen öfverklagats af stadsfiskalen hos Svea hofrätt, hvilken nu hit återförvisat målet.
Som vittnen voro inkallade ynglingarne Gustaf och Karl Sjöberg, hvilka samstämmigt intygade att de den 31 Dec. 1893 sett Ö. komma ut från den korridor, hvarifrån leder en dörr till handelsidkerskan Karolina Petterssons bod vid S:t Hansplan. Ett stycke längre ned på gatan hade Ö:s stjufdotter stått och väntat.
Ö. nekade som förut energiskt under förklaring att han först den 1 Januari 1894 på förmiddagen gått ut från sin bostad.
Målet uppsköts till nästa måndag. Ö. skall under tiden hållas i häkte.

För öfvervåld å arbetaren J. Nygren sistlidne midsommarafton utanför Österport stod artill risten H. Eklund tilltalad. Nekade på den grund att han vid nämda tillfälle varit i kasernen och fått permission först kl. 8 på aftonen.
Våldet hade dessutom föröfvats bakifrån mellan 7—8 af en civil person, och E. hade varit i uniform hela dagen. Uppsköts för bevisning till 6 Aug., då svar. vid 10 kr. vite skall vara tillstädes.

I liknande mål hade handl. J. Jönsson instämt tunnbindare V. Nyqvist och dennes hustru.
Svarandena hade vid ett tillfälle öfverfallit J., hvarvid hustru N. hållit i J., medan mannen klått på honom. Han hade fått minst 30 slag.
Både N. och hans hustru nekade, hvadan målet uppsköts.

På sluttande plan. För stöld af en portmonnä med inneliggande 15 kr, och tillhörig arbet. O. Larsson, stod Augusta Wahlgren tilltalad. W. och L. hade 14 sistl. Juli varit tillsammans, hvarvid L., då de kommit in i Borgströms bod vid Katarinagatan kastat upp sin portmonnä på disken. L., som var betydligt öfverlastad, blef strax derpå tagen af polisen, och efter att i finkan ha aofvit ruset af sig hade han omtalat att han var bastulen på sin portmonnä. W. hade emellertid då L. affördes tagit densamma under förklaring i boden att hon skulle taga den iförvar; sedermera hade hon likväl förskingrat alla pengarne.
Larsson, som sedan han blef nykter, gått till hennes fader, hade af denne fått igen 8 kr. och yrkade derför intet ansvar.
W. är född 31 Aug. 1872 å Stora Hästnäs, der hennes far varit statkarl, blef vid 16 år konfirmerad i Stenkumla och har sedan sitt tjugonde år hvarje sommar innehaft olika platser. Sista tiden har hon vistats hemma utan sysselsättning. Hon erkände.
För erhållande af hennes prestbetyg uppsköts målet till 30 Juli.
För försummad renhållning af gata stod Karl Landtbom tilltalad.
Uppsköts för utredning.
Det var bara ett halft slag, förklarade fiskaren P. Olsson-Södergren, som af fiskare Nygren instämis för öfvervåld sistlidne tisdags morgon vid s. k. Prinsbryggan i yttre hamnen.
S. hade fordrat ON. för bekommen strömming, hvarvid de råkade i gräl. Gammalt agg var det föröfrigt förut emellan dem. Af slaget hade blodvite uppkommit.
Södergren dömdes att böta 5 kr. för våld. För första resan snatteri dömdes arbetaren Nils Martin Johansson att böta 100 kr.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 23 Juli 1894
N:r 113

Rättegångs- och Polissaker.

Norra häradsrätten.
Det blef tur och retur. Med för stöld häktade mureriarbetaren Gustaf Alfred Abrahamsson-Bohman hölls igår ransakning å härvarande länsfängelse.
B, som är född 24 Maj 1860 i Elghult i Kronobergs län och senast varit skrifven i Kungsholms församling i Stockhom, lemnade vid 12 års ålder sitt hem och har sedan flackat omkring litet hvarstädes.
Hit anlände han förlidet år i Nov., då han fick anställning vid fabriken i Roma som mureriarbetare. Vid jultiden lemnade han emellertid denna plats på erund af uppsägning för supigt och oordentligt lefverne och fick anställning hos en sågverksägare i Sjonhem, der han stannade till Kristi himmelfärdsdag.
Sedan har han växlande varit i Visby och på landsbyggden och sist vid camentfabriken.
Så kom midsommarafton, B. gick och strök omkring i staden, hvarvid ban vid jenvägsstationen påträffade en gammal bekant från den tid han arbetade i Sjonhem.
Det var sågverksarbetare Karl Karlseon, hvilken skulle med tåget resa till sitt hem.
— Nu ska du följa med, sade K.
— Nej, svarade B., jag har inte sä stäldt att jag kan resa.
— A kom du bara! Jag ska bjuda på en bägare.
— Nej.
Men K. var envis. Han drog upp B. i vagnen och så satte tåget i gång. Under färden anlitades glaset flitigt. Och till och med så tappert att ingen hade lagt märke hvart K:s kappsäck, den B. satt bakom sig, tagit vägen, ty först vid framkomsten till Sylfaste saknades den.
Här gingo de emellertid af tåget, bägge i den föresatsen att söka reda på kappsäcken. K. bad härför banvakten att få låna en dressin för att åka tillbaka utefter linien, ty han var säker på att kappsäcken fallit af eller kastats ned från den öppna vagnen.
Som man emellertid väntade ett mötande tåg kunde detta ej gå för sig med detsamma, hvarför K., som kände sig trött, gick in i banvaktens kur och somnade in.
Nu kände B. medlidande med sin trötte reskamrat och beslöt att vaka öfver bans sömn och slog sig fördenskull ned bredvid honom.
Hur han emellertid vakade, ja, så började en lustresa till Stockholm hägra för hans syn.
Ack, det var ju bara midsommar en gång om året!
Men hur skulle det gå med vännen?
Vår man såg på den sofvande och hur han såg, så fick han klart för sig att det inte var bra att denne låg här ensam utan skydd med en klocka, hvars kedja blänkte för B:s ögon.
Sagdt och gjordt.
Han beslöt taga klockan i förvar och naturligtvis fick äfven portmonnän, som låg i den sofvandes byxficka, göra sällskap.
Strax derpå lät tåget, eom skulle afgå till Visby, höra ett frustande ljud.
Detta var för mycket för Bohman.
Han såg den tysta, fridsamma landsbygden, hvaröfver solen lyste i all sin prakt, tänkte på en färd öfver hafvet i den stilla, ljua sommarnatten, tänkte på den sköna mälardrottningen med sina lockelser. . . och satt i nästa ögonblick på tåget.
Två banvaktare hade dock observerat B. och hvad han tagit sig till. För dem sade han emellertid att han endast tagits akerna »i förvar.» När tåget gått väckte banvaktarne den gofvande och omtalade hvad som händt och att hans kamrat nu var på väg till Visby.
Utap kappsäck, utan klocka och kontant 16 kr. och så åtskilligt af sina våtvaror!
Nej, det var för mycket! Han telefonerade till Visby, men kom inte fram.
Under tiden hade emellertid vännen anländt till stan och skyndade sig ned till Pol hem och köpte »tur och retur.» I Stockholm festades om, och det slutade med att Bohman togs för fylleri och dömdes till 10 kr. böter.
Telegram ankom så från härvarande polisstation med begäran om B:s häktande, hvilkor hade till följd att han kom åter hit 27 Juni.
B. erkände sig så tillvida skyldig till stölden, att den skett under rusets inflytande, men hans mening hade endast varit att taga sakerna i förvar.
För detta sätt att taga i förvar dömdes B. till 6 månaders straffarbete och ett års förlust af medborgerligt förtroende.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 16 Juli 1894
N:r 109

This website is using cookies to improve the user-friendliness. You agree by using the website further.

Privacy policy