Burgsvik. Byggmästare K. Stenström.

Botarve. Burgsvik. Telefon: 217.
Byggmästare Stenström började lära hos sin fader redan som ung och praktiserade sedermera under två år hos byggmästare N. Karlsson i Gerum. Han var därefter en tid anställd i firma Siggelin & Widerkrants i Klintehamn, konditionerade därpå i Stockholm och arbetade sedermera i byggnadsfirma Alfr. Bengtsson, Visby, och i firma Hammarström & Nordberg, Visby. År 1909 startade han i kompanjonskap med fabrikör K. G. Hoffman egen snickerifabrik i Burgsvik. K. Stenströms byggnadsfirma har under årens lopp uppfört omkring 150 statliga, kommunala och enskilda byggnader. Bl. a. har firman uppfört sju mejeribyggnader och dessutom utfört en mängd arbeten för lotsverkets räkning. Femton personer äro vanligen anställda i företaget. Byggmästare Stenström är ordförande i Gotlands södra härads brandstodsförening, kommunalfullmäktige, distriktssjukkassan, valnämnden och Rödakorskretsen samt kassör i Hembygdsföreningen. Han är även medlem av Odd Fellow.

Karl Oskar Aug. Stenström är född den 13 mars 1881, son till byggmästare Lars Stenström o. h. h. Josefina f. Sandström, samt gift sedan 1911 med Alma Johansson. Barn: Elise-Lott, född 1911, Henning, född 1918, och Sonja född 1928.

Sveriges Privata Företagare.
Gotlands Län, år 1942.

Berömvärd rådighet.

Bland alla de fartyg, som under den orkanlika stormen från O.N.O., hvilken natten mellan den 13 och 14 april rasade på Köpenhamns redd, der sökte skydd under Tre Kronors batteri, befanns äfven den lilla slupen \”Två Bröder\” om sex nyläster, hemmahörande i Burgsvik på Gotland och tillhörig Gotlands Slipstensbolag samt förd af skepparen Niklas Petter Berggren. Kort efter det den lilla slupen kommit till ankars inseglade jakten \”Primus\”, från Malmö, tillhörig Skånska Cementbolaget derstädes samt förd af skepparen O. Gustafsson med åtföljande 2 mans besättning. Jakten, som var destinerad till Ystad, hade vid stormens utbrott varit nära att insegla närmare
till Ystads hamn, men måste länsa undan och blef läck samt kom nu drifvande för endast stagfocken och var svår att styra i den höga sjön, hvarföre han ock tog jagarbommen från \”Två Bröder\” då denna passerades, och gick till ankars ett stycke rätt akter om den så ramponerade kamraten. Vid
midnatt hördes från \”Primus\” ljudliga nödrop och det befanns att jakten icke kunde hållas läns. Stormen var dock så stark och sjön så svår att, fastän så väl skonertar som briggar lågo i närheten med å under gafflarne hissade lantärnor, man från ingen af dem vågade sätta ut båt för att komma de sjunkande till hjelp. Skepparen och besättningen på \”Två Bröder\” befunno sig naturligtvis på däck, och de, liksom andra, hörde de genomträngande nödrop äfvensom de om oförmåga att komma till hjelp vittnande svaren, hvilka från håll afgåfvos. När nu skepparen Berggren såg, att från de större fartygen icke utsattes någon båt, gaf han genast befallning att den lilla, slupen tillhöriga jullen skulle sättas i sjön. \”Herre Gud\”, utbrast besättningen, \”inte vill väl kapten gå och dränka sig i denna herrans sjö!\” \”Ingen fara\”, svarade Berggren, \”men det är vår pligt att göra hvad vi kunna. Stick en tross på jullen och som han går i sjön, fira då vackert etter\”. Emellertid hade \”Primus\” under tiden sjunkit så Mycket, att i samma ögonblick Berggren gat sin första order om jollens utsättande, närode fartyg gått till botten på tre famnars vatten. Besättningen utgjordes af 2 man och en gosse. De 2:ne förstnämnda lyckades få tag i vanterna och klängde sig upp ur vatnet, men gossen blef borta och återfanns följande dag på stranden vid \”Lauge-linien\”. När nu Berggrens lilla julle kommit i sjön, firade han varligt på trossen och passade sig så att det lyckades honom, gynnad af vind och sjö, leda jullera i närheten af den öfver vattnet sig resande masten å \”Primus\” vid hvilken de skeppsbrutna hölls sig fast, och på detta sätt kunde dessa nå julfen, med hvilken de varligt halades till slupen, der de hergades och der de undfingo all den vård omständigheterna medgåfvo. Att väder och sjö voro ovanligt våldsamma bevisas deral att under samma natt 2 skonertar och 1 jakt gingo på land, slitna från sina kettingar och ankare. Utan Berggrens rådighet hade således hela den full \”Primus\” hörande besättningen fått sätta lifvet till och skepparen Berggrens rasket förtjenar derföre komma till en större allmänhets kännedom.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 2 Maj 1874
N:r 34

För verkställande af besigtningar

å ston, som önskas betäckts af Hushållningssällskapets vid Furubjers och Klintebys stationerade norska hingstar, företaga Länsveterinärerne E. Schoug och Fr. Sjöstedt under innevarande månad resor till nedan uppgifna ställen, och ega de, som på de utsatta tiderna med ston flerstädes möta, utan utgift erhålla undersökning och bevis rörande dessas afvelsduglighet, hvilket bevis bör vid anmälan å hingststation företes. För detta ändamål träffas hr E. Schoug i Wisby den 13 och 18 April, vid Paise i Martebo den 14 kl. 10-12 f. m., vid Takstens i Lärbro d. 14 kl 3-5 e. m., vid Gute i Bäl den 15 kl. 10-12 f. m., vid Swiss i Ganthem den 15 kl. 3-5 e. m., vid Björkarfve i Björke d. 17 kl. 10-12 f. m., vid Alands i Sanda d. 17 kl. 3-5 e. m.
Hr Fr. Sjöstedt å Burgsvik, gästgifvaregården d. 15 kl. 10-12 f. m., vid Lingvide i Hafdhem d. 15 kl. 3-5 e. m., vid Burs i Levide d. 16 kl. 10-12 f. m., vid Sichlings i Klinte d. 16 kl. 3-5 e. m., vid gästgifvaregården i Burs d. 17 kl. 10-12 f. m., vid gästgifvaregården i Ahlskog d. 17 kl. 3-5 e. m.
Wisby den 9 April 1874.
På Förvaltningsutskottets vägnar.
RUD. HORN.
Harald Gustafson.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 11 April 1874
N:r 28

Postkungörelse.

Enär vinterpostföringen mellan Westervik och Wisby kommer att upphöra med de resor, som af postångfartyget \’Sofia\’ vetkställes från Westervik den 7 och från Wisby den 9 innevarande månad, kommer postförbindelsen mellan fastlandet och Gotland att, från och med den 9 April och tillsvidare under sommaren, med ångfartygen \”Wishy\” och \”Gotland\” underhållas på det sätt, att ett af förenämnde fartyg afgår:
från Wisby till Stockholm Lördagar, Söndagar och Onsdagar från och med den 11;
från Stockholm till Wisby Måndagar, Onsdagar och Fredagar från och med den 8;
från Wisby till Kalmar Torsdagar från och med den 9, samt
från Kalmar till Wisby Lördagar från och med den 11; allt å tider, som i tidningarne närmare uppgifves.
Försändelser med dessa lägenheter böra, de dagar ångfartygen härifrån afgå, här inlemnas: bref under rekommendation, postanvisningar eller postförskott samt paketer till kl. 4 1/2 e. m., öfriga försändelser till kl. 5 1/2 e. m.
I följd af ofvannämnde förändring i fastlandsposten, förändras äfven postgången inom ön från och med des 11 sålunda, att posterna afgå: från Wisby till samtliga postanstalterna Tisdagar och Lördagar kl. 8 f. m., eller så snart de med ångfartyget ankomne, till landet adresserade försändelser kunnat expedieras, dock i intet fall sednare än kl. 10 f. m., från Wamlingbo — öfver Burgsvik — Hemse och Klintehamn — Tisdagar och Fredagar kl. 6 1/2 e. m., från Slite Onsdagar och Lördagar kl. 7 1/2 f. m., från Fårö öfver Fårösund samma dagar kl. 3 1/2 f. m., från Ljugarn samma dagar kl 5 f. m., från Katthammarsvik Onsdagar kl. 6 f.
och Fredagar kl 5 1/4 e. m., från Ronehamn Tisdagar och Fredagar kl. 8 e. m., från Guldrupe, genom Roma, Onsdagar och Lördagar kl. 5. f. m.
Försändelser, som önskas härifrån med dessa poster befordrade, böra inlemnas Måndagar och Fredagar: rekommenderade bref, postanvisningar, postförskott och paketer till kl. 6 e. m., öfriga försändelser till 7 e. m.
Wishy Postkontor den 4 April 1874.
A. EHRENHOFF.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 8 April 1874
N:r 27

Telegrafen.

K. m:t har beslutit, att under instundande sommar en enkel linje skall anläggas från Ronehamn till Burgsvik samt att en 3:dje klassens telegrafstation skall inrättas å senare stället.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 21 Mars 1874
N:r 23

Dödsfall. Demoiselle Georgine Hejdenberg

Tillkännagifves att Demoiselle Georgine Hejdenberg stilla afled å Burgsvik onsdagen d. 25 Februari 1874 kl. 7 f. m. i en ålder af 29 år 3 månader och 20 dagar. Djupt sörjd och saknad af Trolofvad, Moder, Syskon, Slägt, och Vänner.
Sv. Ps.-b. n:r 483.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 7 Mars 1874
N:r 19

De långa näsorna,

en sannsaga från stranden.
(uti ram af silfver och guld.)

Förr i verlden var all ting mycket rigtigare än som nu, och det både under himmelens fäste och på jorden samt äfven i hafvets djup: naturkrafterna, väderleken och allt verkade i sin jämna följd. Den tiden höllo sig också de nattliga himlaljusen, eller månen och stjernorna, på sin plats och nedläto sig minsann ej att från de nymodiga inrättningarna, som kallas fyrar, tjenstgöra såsom lyktor, utan det var mörkt när det skulle vara mörkt; gamle hals-guden Ägir, then ther ock Neptunus kallas eller på grekiska Poseidon, gjorde då ingenting på hafs, och lade ej bin näsa i blöt med annat än det som verkligen angick honom, d. v. s. han regerade med sin treudd bara under böljorna och visade sig sällan på deras yta och det blott i vackert väder, då han af sitt spann utaf delfiner och tumlare lät sig sakta föras öfver hafvets spegel, hvarunder han i sitt gudslugn allra minst tänkte på att låta sig brukas såsom bundsförvandt åt de heders-värde assurancebolagen; och den tiden såg man ej heller På tull-väggen någon peksticka för vår Herre om stormförebud eller annat, som varskodde seglaren, utan byen kom med pukor och trumpeter öfver honom helt naturligt, d. V. s. alldeles tvärt på, så att han omöjligen kunde hinna med att berga en enda segellapp; och i alla fall blåste det förr i verlden vida ordentligare än som nu! Ack, när vi gamle äkta och veritabla strandboar, som helst gjorde bön efter N:o 394 versen 6:te, tänka på den flydda tiden, då ännu allt var i sitt rätta esse med sina sköna kolsvarta långa nätter allt från Oktober till fram i Mars och de långbrakande molnalitande grundatormarna af gamla stammen på höstedag och då ingen annan hjelp-ånga fans än den som dammade högt öfver de fräsande bränningarna kring Kopparstenarna, Salvo-raju och Röde-hunden, då kan det ännu vattnas oss om tänderna. Ty förr i verlden kunde en rask karl med en våt tröja \”förtjena\” något och stundom i en handvändning få sig blanka knappar i västen! Det var intet sådant knussel den tiden, fast det stundom lyste kring samvetet rödt som eld.
Från dessa oförgätliga och \”förtjenstfulla\” tider, som ligga långt långt bort utom alla råmärken för de moderna konstigheterna och pjunket, har minnet bevarat många dråpliga folksiigner, eller desse strandens gyllene sagor, som tala om huru det då vid stranden efter en reel stormnatt plumsade helt fullt at ej blott bundtar af Riga-hampa och lin, ofantliga fastacher ryss-talg samt andra de dyrbaraste diverse-varor m. m., utan otaliga 90-kannors åmar. pipor och fat af Bachi ädlaste safter, \”kognaksvin\” och annat, hvilka de hvälfvande vågorna alltför oaktsamt tumlade om med bland bulletstenarna och dem det ju var rent af en samvetssak att \”rädda\”, på det att ej dess spirituella innehåll skulle onödigtvis spillas i vattnet och berusa sjögudens nyktra undersåter, hvarutom det verkligen har händt att man flera år efter en sådan natt alltför angenämt öfverraskats af att hitta champagnebuteljer, citronlådor, m. m., som vågorna reservationsvis inbäddat under hafstången och sanden; ja, det påstås att det ibland lyste helt gult och blankt i vattnet för det våta strandfolkets ögon, ej blott af yppersta hvete, hvilket länge lockade fisk till kusten, utan af vackra \”guldpengar\”, som skönt glittrade der, såsom i mycket aflägsna tider efter den beryktade mynt-strandningen på Rämbsholm eller då de försigtige strandbussarne af vår äkta vikingastam norrut engång tystade munnen på några oläglige \”besökare\”, hvilka under ett bergningstilltälle lågo en natt i en gammal strandbod och spejade, men som öfverraskades deraf att silfverdalrar östes ned genom skorstenen: det förstås, att vederbörande då togo reson och drogs hem till sitt land igen, helst de genom bodens gistna väggar i månskenet mycket väl sågo själbössorna blixtra utanför i vreda händer. — Nå, allt detta kan man kalla strandens storm fulla skaldskap, ehuru det allra mesta deraf är klara sanningen; men, låtom oss då betrakta det, som, enligt vissa hedersmäns offirgripliga mening, städse var det mest prosaiska och tråkiga af allt, eller tullen, samt ett ögonblick lyssna till dess officiella omutliga uppgifter.
Man finner af \”1818 års Inkommande Copie-Journal å vår Tullkammare under den 3 sept., att skepparen Hoffmeister, hemma i Lübeck och destinerad till S:t Petersburg, sedan fartyget (slupen Patrioten, om 20 läster, af 6 1/2 fots djup och med fem man om bord) genom strömsättning stött på grund (som man sagt på Näs-refvet) och fått Lacage, inseglat i Burgsviks hamn, samt (att slupen) var, enligt bilagda märkrulla, lastad med styckegods. Som (tilllägges det) icke det ringaste af lasten härstädes qvarstannat, kan skeppsumgälder ej beräknas. Båk- och Lotsinrättningens utgift från sjön till Burgsvik för 64 fot 4 Rdr 28 skill.\” Detta är nu hela den korta uppgiften; men det märkligaste dervid är den bilagda och likaledes officiella märk-rullan, som visar hvad last den lilla skutan bar i sitt sköte, och hvilkens värde (enligt vanlig tara) noggrant kan beräknas, sedan man afdragit den obetydliga vigten af emballaget, som stundom är antecknad med Br. eller Brutto. — Sålanda ser man då att Patrioten innehöll följande gods, allt med sina påtecknade varu-märken:
\”1 låda sidenband, 2 låd. sidenband, 2 fastager guld 754 skålp., 1 fastage silfver. (Hr.) 204 skålp., 1 fast. duetter 3,000 st., 1 fast. guld 90 skålp., 2 låd. sidentyg, 3 lådor karde-blad, 1 låda atlas 20 st., 1 låda sidenbaud, 4 colly apothekare-materialier, 1 låd. apothekssaker, 2 coli. böcker, 1 bal böcker, 2 låd. en svarfstol, 2 låd. fruntimmershandskar, 1 låda sammetsband, 1 låda väggur at trä, 2 låd. pique och bomullsstrumpor, 2 parkor batist, 1 låda 2 värjor och en sabel, 1 låda 12 st. kläden, 8 lådor ost, 1 fast. 4,000 dukater, 1 låda sidentyg, 3 fat gummi-Senegal, 1 låda böcker, 1 packa yllegolfmattor,
3 lådor sammet och sidentyg, 3 lådor hvita bomullssängtäcken, 2 colly oinbundna böcker, 2 bal. kläde, 2 bal. kläden, 1 låda sidenband, 1 låda sidenband, 1 fast. 148 skålp. silfver, 1 fast. 2,670 st. dukater (Hr.) 22 skålp., 2 fast. silfver (Br.) 505 skålp., 5 fast. silfver (Br.) 1,172 skålp. 9, colly vin, 8 lådor the-koppar af porcelaine, 3 låd. sammet, 2 låd. yllestrumpor (och) 2 lådor sidensarge. Bursvikshamn d. 28 Augusti 1818. Hans Fr. Hoffmeister.\”
Detta kan man kalla goda saker, som den gången snuddade vid vår kust, eller såsom bottenlast 187 1/2 marker guld, 7,000 dukater och 2,079 marker silfver, utom många andra delikata rariteter, hvilket allt otåligt väntades måhända af någon ung omåttligt rik knés Krjaschtztlobitlowoff, eller något ditåt af renaste adelsvatten, ett godt stycke bort om Moskwa, hvilken potentat antagligen just då på hösten skulle sätta sitt luxuriösa bo samt på sitt förtrollande slott förena sina ljufva öden med någon förskräckligt förnäm och oändligt söt varelse, furstinnan Krilolinsky, hvad vet jag, sad\’ O. O. — Men, men — — — hela denna herrlighet snuddade bara vid vår eljest så väl belägliga kust, och, såsom den beskedlige tullkammaren behagat uttrycka sig, \”icke det ringaste af lasten qvarstannade härstädes\”; ack, ack, ack! Men, denna märkliga händelse eller påstötning, som säges ha inträflat på Näs-refvet, har, ehuru man aldrig i verlden hört omtalas att de redlige Näs-boarne eller andra uppmärksamma kustboar blifvit stötta öfeer sådana tilldragelser, minsann medfört vissa framstående förändringar i slägtet Homos (eller åtminstone bestämdt och säkert uti vissa driftiga spekulanters) utseende, en förändring, käre Läsare! som skulle förbryllat sjelfvaste Darwin, nemligen att efter denna dag en del helt vanliga lokal-näsor blifvit af de nautiska verldshändelsernas oemotståndliga kraft förvandlade eller utdragna till ofantligt långa näsor.
Nå, detta är väl då en oskyldig strand-saga, med en kärna af sanning i alla fall, som ej bör kunna stöta dessa utskickade \”framstående\” stormän, som tro sig — betyliga misstag! — kunna medelst hotet att bli \”illa sedd\” skrämma till tystnad det offentliga ordet eller skämtet öfver fordna tiders enfald eller våldsamheter, helst vi mången gång tillförne med utförlighet och allvar yttrat oss om gamla tiders bergningsväsende samt medgifvit både sakens nödvändighet, det goda hon ofta uträttat och de bragder af hjeltemodig uppoffring som i mensklighetens tjenst derigenom ej sällan utförts, under det att vi städse förbehållit oss, att, då hvitt är hvitt, skall också svart få vara svart, och hvarfisr alla dessa händelseroch fakta nu tillhöra samfundshistorien. Det vore bättre om dessa \”patrioter,\” som nu säga sig vara så ömma om landets heder, besinnade, att, när vår tids folk öppet skrattar åt de förra uselheterna, det visserligen hittat ett at de verksammaste medlen att bland oss och utom oss höja förtroendet till våra dagars allt allvarligare redlighet i alla afseenden, då tvärtom skylandet af sådant samhällselände verkar motsatsen eller misstanke om lust af fortsätta gamla vanor; och om dessa \”framstående\” hellre behagade vara mycket mer uppriktige angående vissa gamla äfventyr, som länge komma att spöka i folksägnernas ovissa ljus, så skulle den förvånade allmänheten säkert få erfara de märkvärdigaste sann-sagor, hvilka, vida vackrare än den här framstälda , visserligen skulle dofta ej blott af Indiens kryddor, utan befinnas innehålla strandens djerfvaste poesi samt vara värdiga att för alla tider skådas i ramar al silfver och guld. — Särskildt är denna händelse märkvärdig för samhälls historien, emedan man deraf ser både hvilka ofantliga varuvärden någon gång kunde af den orogerliga strömsättningen eller stormarna slungas på vår kust, och att man för ej längre tid tillbaka stundom at omständigheterna fann sig nödsakad att på ettersommaren anförtro sådana skatter åt en liten 20 lästers skuta.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 28 Februari 1874
N:r 17

Jernvägsfrågan.

Vi nämnde i föregående nummer, att kungl. maj:ts betallningshafvande anmodat ordföranderne för stadsfullmäktige i Visby och kommunalstämmorna att höra fullmäktige och stämmorna rörande detta ärende samt derefter inom juni månads utgång detta år inkomma med protokoll öfver det beslut, som i anledning deraf fatsts. Denna uppmaning åtföljes af en skrifvelse från Interimstyrelsen för anläggande af jernvägar på Gotland, hvilken skrifvelse vi anse vara af den vigt, och dess innehåll så beaktansvärdt att vi ej tveka att här intaga den. Den har följande lydelse:
\”Sedan Interimstyrelsen för anläggande af jernvägar på Gotland anmodat Löjtnanten vid Väg- och Vattenbyggnads Corpsen Herr J. E. Hagdahl att efter verkstälda undersökningar uppgöra kostnadsförslag å jernvägar uti förut antydda sträckningar; samt löjtnanten Hagdahl efter fullgjordt åtagande numera till styrelsen aflemnat berörda förslag, upptagande:
dels en jernväg med utgångspunkt från Visby öfver Dede mot Burgsvik med stationerna Visby, Dede, Roma, Väte, Hejde, Etelhem, Stånga, Hemse, Hafdhem, Fide och Burgsvik:
dels bibana från Hemse till Ronehanm, med station å sistberörde ställe;
dels bibana från Simunde till Klintehamn med stationer vid Klintehamn och Klintebys;
dels jernväg från Dede mot Fårösund med stationerna Röstäde, Krampebro, Grausne, Furubjers, Austris, Lärbro, Rute och Fårösund,
dels ock bibana från Austris till Slite med stationer vid Othemars och Slite;
hvilka, företagna jernrägssträckningar tillsammans utgöra en längd af 16 mil 2,200 fot och skulle betinga en kostnad i ett för allt, rörligt materiel inberäknadt, af 2,925,000 kronor;
så får Interims Styrelsen, som nu i första hand har att utröna, i hvad mån bidrag medelst aktieteckning till dessa jenbanors anläggande kunna påräknas från Länets kommuner och enskilda personer innan bidrag kan påräknas af staden och af länets Landsting, härmed anmoda Kommunal-Ordförandena att till teckning hvar inom sin kommun af såsom kommunen som enskilda framlägga de teekningslistor, som komma att ordföranderne tillhandahållas samt, efter det teckningen blifvit verkstäld, insända till konungens befallningshafvande i länet såväl utdrag at kommunalstämmans i frågan förda protokoll jemte teckningslistorna innan utgången af nästa Juni månad.
Styrelsen har ansett hvarje aktie böra ställas på 100 kronor, hvaraf en fjerdedel hvarje gång med en mellantid mellan hvarje uppbörd af minst 1 månad borde uppbäras, derest anslag af staten jemte aktieteckning af landsting, kommuner och enskilde kunde åstadkommas till belopp af sammanlagdt minst halfva anläggningskapitalet eller 1,412,500 kronor. Hvad i öfrigt erfordras för jernvägsbyggnaden skulle obligationer upplånas mot pant af jernbanan och materiel. Skulle anslag och teckning för nämnda belopp icke kunna åstadkommas, kommer ä sammanträde, som genom Interims-Styrelsen varder kungjordt i ortens alla tidningar och länets allmänna kungörelser, att af tecknade aktieegare, afgöras om vidare åtgärd med jernvägsanläggningen under sådana förhållanden hör i större eller mindre mån vidtagas.
Länets Landsting kommer, sedan teckningen fullbordats och erforderliga anslag beviljats, att slutligen närmare
bestämma sträckningen af jernbanan samt läget för stationerna, dock endast i så måtto att planen för jernvägsbyggnaden icke ma i hufvudsakliga delar rubbas och att derigenom jernvägsanläggningen icke fördyras.
Som erfarenheten städse visat, att ett lands välstånd och framåtskridande nästan uteslutande beror af lätta kommunikationer, torde icke behöfva närmare redogöras för fördelarne af en jernväg å Gotland; och förväntar Interimstyrelsen att Gotlands komnunor och enskilda innebyggare, som hafva fördel af dessa kommunikationsanstalter, skola uppbinda all sin förmåga till vinnande af ett ändamål, som antagligen skall mångdubbelt ersätta deras uppoffringar.
Hvad beträffar kommunernas deltagande i föreslagna aktieteckningen, så för att denna teckning icke skall blifva allt för kännbar för kommunens nuvarande medlemmar, föreslås att medel dertill anskaffas medelst amorteringslån, hvilka styrelsen vill, om sådant erfordras, söka anskaffa mot kommunens förbindelse på 20 till 40 år och mot en räntefot af 5 eller 5 1/2 procent samt kapitalatbetalning i mån af lånetiden.
Framdeles och sedan sig visat i hvad mån aktieteckningen framskridit, vill Styrelsen sammankalla aktieegarne dels för att öfverlägga om ärenden, som kunna stå i sammahang med jernvägsföretaget dels ock för att om teckningen visar anledning till antagande att jernväg kan åstadkommas, utse ledamöter uti den styrelse, som då kan få hemyndigande af aktieegarne att ärendet vidare handlägga, Visby den 9 Januari 1875.
RUD. HORN.
Rudolf Cramér. L. N. Enequist. A. J. Lyth. Suno Engström. L. Arveson.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 April 1875
N:r 29.

Född.

En SONS födelse i dag tillkännagifves Burgsvik den 31 Mars 1875.
Fanny Hansén, f. Bæckström.
Victor Hansén.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 3 April 1875
N:r 26.

This website is using cookies to improve the user-friendliness. You agree by using the website further.

Privacy policy