åtföljd af löjtn. Hj. Sillén m. fl. har afrest till Fårösund och Slite för ett göra upp plan samt förbyra mark till stundande möten i sommar derstädes.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 27 April 1894
N:r 64
Major Meurling,
åtföljd af adjutanten löjtnant E. Hellgren, afreste i går till Fårösund för att uppgöra förslag till anordnande af fästningskompaniets öfningar.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 23 April 1894
N:r 62
Från landsbygden.
Östergarn, 16 April.
Vårsådden är ou påbörjad, dock ännu ej så allmänt. Äfven har en och annan börjat sätta potatis.
En »matfrisk» häst äges af en person härstädes. Förutom den för bästar vanliga födan förtär denna alla afskräden från köket såsom diskvatten, potatis- och fiskrester m. m., ja, t. o. m. färsk strömming, hvilket är ganska sällsynt att någon häst vill förtära.
Stor efterfrågan råder bärute efter råg och råghalm. Rågen gäller denna vår 12 kr. tunnan, och halmen 6—7 kr. häcken, allt efter storleken.
Afskedsfest var i lördags kväll anordnad af härvarande metodister för deras pastor, Mattsson, hvilken sedan jultiden skött ofvannämda befattning härstädes. Som han varit mycket omtyckt af församlingen, ville denne genom festens anordnande gifva honom bevis på sin tacksamhet, Först afsjöegos några sånger ackompavjarade af gitarrer och flol och derefter serverades kaffe. Festen afslöts med ett tal af pastor Mattsson.
Fårösund, 14 April.
I tvistefrågan i Rute, den mycket omordade, klagas och stämmes fortfarande. Ea del pastoratsbor hade öfverklagat föregående stämmobeslut af 12 sistlidne Febr.; likaså hade några andra med anledning af nämda stämmobeslut, hos k. mit öfverklagat länsstyrelsens utslag af 20 Jan, På grund af dessa klagomål hade vederbörande auktoriteter infordrat de icke klagandes, & ömse sidor, förklariog, hvarför ånyo två kyrkostämmor hållits. Att döma af de talrikt besökta stämmorna och de derunder förda diskussionerna, hvilket blefve för vidlyftigt att här meddela, tyckes det allmänna intresset för att fiona sakens rättsliga utgång, snarare ökas än slappas.
Konfirmationsundervisningen pågår nu som bäst, icke i den lokal som af pastoratsborna blifvit förhyrd, utan i psestgården,
Olyckshändelse. En arbetare från Rute, hvilket här om dagen var vid Ar för förmalning af säd, fick dervarande kvarnstall ena lårbenet afslaget af en annan person tillhörig häst.
Strömmingsfisket utanför Ar och Fårösunds norra gatt, har denna vår varit bra gifvande. Efter hvad som uppgitvits, lär stundom hafva erhållits ända till 20 valar på garn. Strömmingen har varit af särdeles god beskaffenhet.
Råg- och hvetebrodden är här i orten till följd at det härliga väder, som varit rådande, ganska vacker och frodig.
Vårbruket har knappast ännu börjat härstädes. Landtmännen draga sig för att verkställa vårsålden för bittida af fruktan för kommande nattfroster; äfvenså förbidar man mera nederbörd.
Flera petitionslistor från svenska freds- och skiljedomsföreningen ha under närmast förflutna tiden cirkulerat omkring härstädes och erhållit talrika namnunderskrifter. Allmänheten inser nogsamt, att nämda förening arbetar för en god och ädel sak, hvilken önskas all möjlig framgång.
Södra Gotlend, 17 April.
Spökeri, som gifver valuta. En undantagsman på söder, enkling för resten, hade i början af denna månad en eftermiddag varit körande i en annan socken ett par mil från hemmet och måste ovilkorligen hem samma natt.
Då det redan var på kvällen, då mannen anträdde hemfärden, ängslades han, som trots sin ålder är känd att vara litet »mörkrädd» af sig, men då han ovilkorligen måste hem, samlade han allt sitt mod, tog Gud i bågen och kuskade i väg. Allt gick utmärkt tills mannen var kommen midt för kyrkan en fjordedels mil från hemmet, då hästarne plötsligt stannade trafven och begynte med hufvudet i vädret speja framför sig. Af hästarnes rörelser uppmärksammad på att något ovanligt var i görningen, riktade mannen sina spanande blickar landsvägen framåt och mötte der en syn, som kom både kalla ränder att löpa längs ryggraden och isade blodet att stelna i ådrorna. Midt på vägen stod nämligen en stor hvit skepnad, från hvilkens bröst ett klart sken utgick. Sedan den af skräck alldeles törlamade mannen så mycket bämtat sig att han återfått talförmågan, framstammade han: »koss i Jessu namn, hjälp mi Herre», samt började uppläsa en mängd böner, psalmer och bibelord i tron att det öfvernaturliga skulle vika för Guds ord, i hvilket han dock bedrog sig. Skepnaden, gjorde ej minsta min af att vika utan stod lungt kvar på sin plats och lyste som förut. Då fick mannen plötsligt en tanke och utropade med sorgsen stämma: »Iot jär de di mor värä», hvartill en graflik stämma svarade: ja. »Hva vill den mor da», 6 hur jär de att deu int har ro i grafvi da», var den nu från sin förskräckelse något hämtade mannens andra fråga. »Ja deu har int gärt, ret mot H:s deu; di jär fattiä d den jär reikar, men leikväl har deu hot daim mä länimannen d tvung daim att nå pa ladingen betalä de di var skuldoä di, sa att di matt säl dragrar ifran si», var mors svar. »Di ska” fa var styfvar igen. Ja skall gi daim de i Guds namn» svarade mannen, »Gär så d vör träffes i gen» var skepoadens sista ord, som nu hastigt försvann åt kyrkogården, då mannen äfven fortsatte den afbrutna hemfärden, som nn ej vidare stördes af några möten. Husfolket, som gått till hvila, men uppväcktes af” mannen vid hemkomsten, märkte att han var ovanligt upprörd, men på deras frågor om orsaken gaf han intet svar. I stället tog han fram sina bibel och läste högt en tre fyra kapitel derur, gjorde knäfallande sftonbön och gick till hvila, Nästa morz;on så snart han blifvit klädd beredde han sig att gå bort. På husfolkets fråga hvarthän, svarade han til H:s. Hvad är ärendet dit frågades vidare, men dertill svarade han blott: »de gär er ingentiäg».
Vid H:s, hade de dock ersak att vara glada öfver mannens tidiga besök ty de penningar de varit honom skyldige och åtta dagar förut måste betala vid hot af utmätning ifall de uraktläte detta, belöpande sig summan till omkring etthundra femtio kronor, blefvo nu till dem återstälda. Mannen bad dem dertill förlåta sig att han varit hård mot dem.
Saken har dock nu fått en helt naturligare förklaring, sedan H:si glädjen ejkunnat hålla tystnad med deras andel deri. Då de hade kännedom om den »mörkrädde» mannens sena hemvändning, hade deras dotter iklädd hvit underkjol med ett likaledes hvitt lakan öfver hufvudet och en tänd handlykta under detta, vid kyrkogården inväntat mannen och der agerat den för några år sedan aflidna »morgan», med ofvannämda resultat. Undantagsmannen, som nu äfven fått reda på rätta förhållandet, vill dock .nu ej kännas vid något. Händelsen, som lär vara fullkomligt sann, visar dock hura vidskepelsen ännu florerar midt uppe i ångans och elektrisitetens tidehvarf.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 18 April 1894
N:r 59
En ny badanstalt på Gotland
öppnas i sommar i Klintehamn, ny i så måtto att der numera äfven komma att serveras varma bad.
Tvifvelsutan är detta ett steg i rätta riktningen för att göra Gotland till ett »badorternas land»; ty många af våra hamnplatser lämpa sig förträffligt till uppehållsorter för dem, som söka hvila, lugn och vederkvickelse. Så har exempelvis vid Ljugarn under loppet af flere år varit ett stambåll för en mängd Stockholmare och andre, som der funnit en behaglig och billig sommarort. Vidare har vid Slite länge fuvnits fullständig badanstalt för kalla och varma bad. Äfvenså vid Fårösund.
Ett af de nödvändigaste vilkoren för sådana anstalters uppkomst och utveckling, lättad samfärdsel, har genom år efter annat upprättade diligenslinier alltmera tillgodosetts.
Men hvad man icke syaes hafva tänkt på, är att på fastlandet göra det kändt att dessa badanstalter fionas till. Sprix des kännedomen derom, är det vår öfvertygelse, att den dag kan komma, när här, såsom vid vestkusten, af äfven en obetydlig början kan växa upp en betydande inrättning.
Ty förntsättningarne uti en frisk, ren luft och i regeln torra för badning lämpliga somrar äga vi i rikt mått.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 18 April 1894
N:r 59
Rättegångs- och Polissaker.
Södra häradsrätten.
(Fjerde sammanträdet 9—10 April; ord. e. o. hofrättsnotarien K. P. Lundblad).
Ansvar och ersättning. Handlanden i Hemse Frans Lysholm, hade arrenderat en under 1/128 mtl Likmide i Hemse lydande lägenhet å 5 tunnland, kallad Haltåker. Arrendekontraktet som gälde för 10 år räknadt från 1 Juni 1891, var intecknadti sagde hemmansdel. Lysholm yrkar nu att hemmanpsägaren Olof Isenberg Arges i Hemse måtte dömmas skyldig att genast utbetala 150 kr, samt ådömmes ansvar för egenmäktigt förfarande, för det denne å 3 7/10 tunnland sistlidne höst nerplöjt klöfver, der blott en skörd tagits och som äfven i år kunnat lemna en god skörd.
Isenberg, som genstämt Lysholm, yrkade i stället att denne måtte förklaras skyldig frånträda lägenheten, samt för det gångna året betala arrende. Medgat att så tillgått som kär, påstått, men visade med vederbörliga handlingar dels att han å offentlig auktion utan förbehåll köpt hemmanet, dels att vid hemmansklyfning som tillträdes den 1 sistl. Maj, nämda jordområde 3 7/10 tunnland blifvit honom tillskiftadt. Bestred derföre kärandens ersättnings- och ansvarsyrkande samt yrkade i stället bifall till genståmningen. Utslag vid sjette sammanträdet.
Födorådskrångel. Husbondeenkan Maria Pettersson, Kodings i Hemse, ville att hennes måg Emil Johansson skulle förklaras skyldig utgifva bristande födorådsförmåner med 16 kr. årligt från den 19 Nov. 1885, som enligt födorådsafhandling af sagde dag, vore bestämdt att utgöras i kontanta penningar. Yrkade äfven att svar. måtte åläggas att utlemna sagde afhandling, som enligt kär. påstående skulle befinna sig i svar. ägo; hvilket allt af svar, bestreds, Kär, ombud länsman A. M. Eneman upplyste då att han 1886 vid häradsrättens Marssammanträde för svarandens räkning sökt och erhållit såväl lagfart å 5/32 mtl Kodings, som ock inteckning i samma hemmanedel till säkerhet för födoråd åt kär, och hennes aflidne man. Dessa handlingar hade samtidigt öfverlemnats åt svar, som för sina svärföräldrars räkning betalt lösen för inteckniogen. Företedde afskrifter som styrkte detta.
Svarandeombudet Björkegren kunde icke bestrida detta, men bestred deremot stämningspåståendena till dess att födorådskontraktet i hufvudskrift företeddes. Utelag samtidigt som förra målet.
Herr Fagerberg skall hit och reda upp påstod hemmansägaren Lars Larsson, Enges i Burs, emedan handl. herr J. F. Fagerberg Dala i Burs stämt honom för bodskuld, som när kär. räkning jämfördes med svar. motbok stämde öfverens, såväl hvarje post, som ock i slutsumman. Larsson, som i sin ägo hade några gamla inlösta reverser, ville ovilkorligen hafva »patronen» hit och reda upp affären, ty sjelf kunde han det ej. Häradsrätten meddelar utslag i målet vid sjette sammanträdet.
Smedens goda namn. Det sedan andra sammanträdet uppskjutna målet emellan smeden A. F. Larsson och Brita Nilsson, Maldes i När, förevar ånyo och begärde kär, nu för skadadt namn och yrke 100 kr. Som vittnen hördes Anton Jacobsson hvilken hört svar. säga att »Larsson nu kommer att resa sin väg och aldrig mer komma igen, samt att han derigenom kommer ifrån sina affärer», vidare hade svar. om en förbindelse som vittnet i likvid erhållit af kär. sagt att denna vore värdelös, emedan svar. och hennes man bevittnat utgifvarens namn, men att borgensmannens namnteckning sedan tillkommit. Olivia Hansson hade vid ett tillfälle blifvit af svar. till:irågad om hon skulle låna pengar åt kär., dervid svar. sagt: gör inte det för han reser nu sin väg och kommer icke igen, samt att han sålt sin smedja och sina verktyg.
Vittnet Jacobsson hade äfven hört kär. vid ett tillfälle säga att han skulle resa. Svar. medgaf att hon sagt att kär. tänkt resa, men det på kär. eget ord vid ett tillfälle, då kär. blifvit åtalad af en piga för barnuppfostring.
Utslag meddelas vid sjette sammanträdet.
Olofligt afvikande ur tjenst. Målet emellan Lars Munthe, Gardungs i Stenkumla, och statkarlen Karl Jacobsson förevar ånyo till behandling. Svar. förelagd inställelse vid 25 kronors vite, skyltade idag med total bortovaro, hvarför han ådömdes utgifva försutna vitet, samt ålades vid 50 kronors ytterligare vite att inställa sig vid sjette sammanträdet.
Födorådstvisten emellan Anna Katarina Alström, Boxarfve i Levide mot sin styfson Olof Båtelsson dersammastädes förekom ånyo. I motsats till hvad afsvarandeombudet förut på det bestämdaste framhållits, att födorådskontraktet icke skulle afse kär., medgafs nu detta. I stället påstods att kär. aldrig varit nekad födorådet, utan ville sv. hafva uppskof för att bevisa det kär, varit erbjuden detsamma. Födorådet funnes till stor del ännu i kär, undantagsbostad vid Boxarfve. Kärandeombudet framhöll att det som der fanns icke af henne kunde tagas utan borde af svar. lempas åt kär. Uppsköts äfven till sjette sammanträdet.
I maltdrycksmälet emellan länsman Eneman samt gästgifvaren L. P. Jacobsson i Etelhem instälde sig parterna personligen. Svar, nekade fortfarande att ha till andra än vägfarande utskänkt maltdrycker. Åtskilliga vittnen hördes såsom maskinisten, mjölnaren och sågaren vid det strax intill gästgifvaregården liggande sågverket, hvilka vid flera tillfällen, klädda såväl i arbetsdrägt som iannan drägt, till förtäriog på stället köpt öl. En piga som tjenat hos svar. vittnade äfven att hon sålt öl vid flera tillfällen till dessa arbetare, hade ej heller af Jacobason blifvit förbjuden att sälja på så sätt, eller af honom fått någon order till hvilka hon fick servera öl, Svar. som ej hade klart för sig hvad som menades med vägfarande ansåg sig ej handlat orätt med sitt tillvägagående. Åkl. utsträckte åtalet äfven efter stämningsdagen, men afstod tillsvidare från målets handläggniog till dess dom fölle på det första åtalet, hala kommer att ske vid sjette sammanträdet.
Allmännigstvisten från När förekom ytterligare till behandling. Kärandena företräddes af fjerdingsman Jonsson. Svar. delvis personligen, delvis genom ombud, Ea ganska stor del foreträddes åf vice häradshöfding Engström. Kär. oberopade sina förut i r ålet gjorda påståenden samt öfverlemnade målet med en kostnadsräkning på öfver 300 kronor. Svar. ombudet häradsh. Engström framlemnade ett ganska digert skriftligt anförande. Ansåg äfven att med sockemän icke kunde menas andra än hemmansägare; i sockenstämma t. ex. har ju ingen annin haft talan än hemmansägare, Redan på 1700-talet tillhörde allmänningen hemmansäg. och ej kronan, emedan vid 1701 års skatteläggning sllmänningen vore afkronan öfverlemnad åt Närs sockenmän. Åberopade äfven en Kongl. dem i en liknande sak. Många af svarandena biföllo för sin del käromålet, samt anhöllo att på den grund blifva skilda från målet, Häradsh. Engström, som fruktade en splittring bland svarandena anhöll att rätten icke måtte bevillja detta, samt i den händelse det skulle beviljats dessa måtte förklarag skyldiga ersätta den förlust som derigenom kunde uppstå. Deri instämde de öfriga. Tullverkets ombud begärde uppskof, för att få del af protokollerna i målet. Bestreds af alla de öfriga. Utslag vid nästa sammanträde.
Ta henne? Nej, då betalar jag hellre. Det sedan andra sammanträdet uppskjutna målet emellan Maria Olsson, Frigges i När samt smeden A. F. Larsson, Maldes i samma socken om underhåll åt två 6 sistl. Febr. af kär, födda pojkar förekom vid detta sammanträde till behandling. Svar. nekade fortfarande till faderskapet. Två vittnen hördes, hvilka vid ett tillfälle under Maria Olssons hafvandeskap hört när hon tilltalat svar. för faderskapet. Vid samtalet hade ett af vittnena sagt att det väl vore Marias mening att svar. skulle gifta sig med henne, eamt att om det komme till lag och rätt han nog finge betala eD 75 kronor årligt i 15 år. Dervid hade svaranden yttrat, »ja då betalar jag hellre än tar na», Med tårar i ögonen erbjöd Big emellertid svar, vilja med ed befria sig, Uppskof för ett annat vittnes hörande till andra dagen af sjette sammanträdet. Svar. får då nöjet att närvara vid 25 kronors vite.
Norra häradsrätten.
(Vårtingets fjerde sammanträde 9 April, Ordf. häradshöfding Dömle). utslag afkunnades:
— I målet mellan kronolänsman G. Boberg som åklagare, och drängen Olof Teodor Johansson, Smedjegårda i Björke (numera Boxarfve i Lefvide) angående ansvar för olofligt beträdande af jernväg dömdes svaranden att böta 150 kronor.
— I målet mellan Reijmersholms nya spritförädlingsaktiebolag, kärande, och landtbrukaren Adolf Malmros, Martebo, angående fordran dömdes den senare att utgifva 41 kr. 27 öre jämte 5 procents ränta från 22 Februari för bekommet bränvin, samt gälda sin vederpart hang kostnader i målet med 28 kronor 75 öre tillika med protokollslösen.
— I målet mellan kronolänsman J. Smedberg, åklagare, och arbetskarlen Viktor Andersson Kvie i Hangvar, svarande, angående ansvar för underlåtenhet att till beskattning anmäla hund dad svaranden att böta 5 kronor samt att utgifva dubbel hundskatt med 10 kronor.
— Uti målet mellan skolläraren Mikael Lindström, Långhammarse, Fårö, kärande, och hemmansägaren Kristoffer Johansson, Lauters, svarande, avgående fordringsanspråk dömdes den senare att till käranden i ersättning för skrifbjelp under åren 1890—1891 emot kvitto utgifva tio kronor jämte 5 procents ränta, samt godtgöra käranden bangs kostnader i målet med 86 kronor, jämte protokollslösen.
Hemmansägaren J. P. Jacobsson, Bjers i Guldrups, hade instämt Karl Lyberg, Gyle i Ala, med yrkande att utfå innestående fordran för försäljning af skog. Svaranden, som sade sig ha uppdragit åt J. att på auktion försälja honom tillhörig skon, bestred käromålet emedan han ej ansåg sig vara J. något skyldig.
Målet förekommoar åter första dagen af femte sammanträdet.
— Ett liknande mål med samme kärande mot hemmansägaren O. Sjögren, Norrbys i Vänge, förekom åter. Svaranden ville icke betala på auktion inropad skog. Något nytt i målet, hvari svaranden förut inlemnat slutpåstående, förekom icke.
Utlåtande första dagen af femte sammanträdet.
Målet mellan K. Jacobsson i Bro och hemmansägaren M. A. Berg, Riddare i Hejnum, förevar ånyo. Som förat nämts gäller det en ogulden revers på 26 kr., som J, tått af B. för förskotterade kommunalutskylder.- Svaranden bestred äfven denna gåovg krafvets giltighet och anhöll om vittnesförhör med jordbrukaren K. Andersson, Tors i Bro. Denne tog nu på sin ed att det af honom skrifna brefvet som B. visade inför rätten vid föregående sammanträde, var fullkomligt riktigt. På tillfrågan af domaren om vittnet sett när och hvar svaranden lemnat pengar till J. kunde Andersson derom ej yttra sig; väl hade han sett B. med pengar i handen, men icke något vidare.
Käranden, som visade att han ännu var i besittning af originalreversen, öfverlemnade målet och begärde 10 kr. i ersättning för inställelse. Detta bestred svaranden liksom krafvet och anhöll om ytterligara uppskof för att höra hustru Maria Lovisa Andersson, Bro. Då det visade sig att hon ej skulle kunna lemna några bevisande uppgifter — hon hade icke sett att B. gifvit pengarne till J. — ogillades detta. Uvtlåtande första dagen af femte sammanträdet.
Jordatvist. Hofrättsnotarien B. O. Rudebeck i Stockholm hade instämt landtbrukaren Olof Cedergren, Malms i Hellvi, med yrkande om ansvar för det O. skulle satt sig i besittning af två skattlägenheter vid Kylley, till hvilka käranden påstod sig ha företrädesrättigheten, samt att svaranden måtte åläggas afträda nämda egendom, Svaranden bestred målet under förklaring att han ej satt sig i besittning af mer jord än hvartill han hade rätt. Till följd häraf begärde kärandens ombud uppskof för att vidare styrka i målet som åter kommer före första dagen af sjette sammanträdet.
Ansvar för olofligt tillställande af lotteri yrkades af kronoläneman J, Smedberg på bagare R. A. Alfveby, Fårösund. Söndagen 18 Februari hade nämligen svaranden sålt lotter på ett silfvercylindsrur, som samma dag bortlottades. Efter hvad åklagaren dertill hört uppgifvas bade utlottningen skett medels tärningskast, under sabbat och utan anmälan.
Svaranden erkände; utlåtanda i målet första dagen af sjette sammanträdet.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 11 April 1894
N:r 55
Medelst offentlig auktion,
som hålles i herr K. F. Smitterbergs magasin vid Fårösund onsdagen den 18:de innev. April från kl. 104. m. försäljes för vederbörandes räkning omkring 300 st. tomsäckar, en mängd dels nya, dels begagnade kopparkärl, ett större part mans och fruntimmersgångkläder, täcken, dukar, paraplyer, något snickarei verktyg m. m.
Fyra månaders betalnipgsanstånd för godkände, vederhätftige inropare.
Bunge den 7 April 1894.
GUST. KELLSTRÖM.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 11 April 1894
N:r 55
Från landsbygden.
Barlingbo, 29 Mars.
Om det uppträde, som i onsdagsnumret stod omnämdt från Massarfve, skrifver en med delare ytterligare:
Kl. något öfver 8 på kvällen inträngde några okände arbetare på ett pockande sätt i hommanägarne Herman och Emil Beckströms Massarfve i Barlipgbo bostad och begärde vatten eller dricka, hvilket de erhöllo. Sedermera uppförde de sig på ett högst ohöfligt sätt med de gröfsta svordomar och tillmälen och skällsord, ropade att alla bonddj—r skulle komma ut, så skalle de slå dem i bitar. Sedan aflägsrade de sig från dörren men kommo tillbaka dit igen och frågade om bränvinet icke ännu kommit fram. Sedan började slagsmålet, men hvem som slog kunde i anseende till mörkret icke utrönas.
Fårösund 27 Mars.
Gotlands norra nykterhetsförbund hade i söndags ett talrikt besökt nykterhetsmöte i Bunge skolhus. Det inleddes med afsjungandet af en sång samt psalmen 211 v. 1, 2, hvarefter redaktör Kvist från Visby med text ur Jerem. 29 kap. 7 vers, uppträdde med ett nykterbetsföredrag. Derefter höll skollärare Bolin från Källunge ett dylikt med ledning af dagens epistel. Sedan ytterligare några psalmvers afsjungits, redogjorde hr Kvist något för nykterhetsverksamheten på Gotland, hvarefter mötet afalöts.
Ofog. Här i trakten, hvarest hufvndsakrligen varit mycket lugt ech fredligt, ha dock under senare tiden, på vissa ställen åtskilliga ofog och skälmstycken blifvit begångna. Så blef en natt under förliden vecka hos en hemmansägare, som mer än andra tyckes vara utsatt för dylika obehag, flera fönstrerrutor i en ladugård inslagaa och hjulmuttrarna å en vagn borttagna. Vare sig motiven till dessa dåliga handlingar är okynne eller hämdbegär, hvilket senare tros vara händelsen, så vore önskligt att den eller de, som utöfva desamma, måtte kunna befordras till laga näpst.
Östergarn 27 Mars.
Fest var i går anordnad å härvarande metodistkapell.
Metodisterna hade för detta ändamål inbjudit Ardre musikkår, bestående af omkring ett tjugutal personer.
Förotom instrumentalmusik, förekom äfven körsång, med god sammansjungning.
Äfven bjöds på kortare tal af församlingens pastor.
Kapellet var ända till trängsel upptyldt af folk.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 30 Mars 1894
N:r 48
FÖRLOFVADE.
Gustaf Sörman
Olga Giertz.
Fårösund. Stockholm.
Den 24 Mars 1894.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 28 Mars 1894
N:r 47
Från landsbygden.
Fårösund, 6 Mars.
En kreatursförsäkringsförenings bildande är nu beslutad inom Bunge kommun. När denna hunnit träda i verksamhet, må man hoppas att äfven den mindre bemedlade, utan för kännbara omkostnader, kan hålla sina kreatur försäkrade, Väderleken är fullkomligt vårlik och vårens budbärare, staren och lärkan, äro komna.
Öja, 8 Mars.
Öfverlistade fisktjufvar. En person hätifrån socknen hvilken idkar fjällfiske med ryssjor, märkte för kort tid gedan tydliga spår efter tjufvittjare, utan att kunna finna någon bestämd person för sina misstankar. Några små öfverrumplingsförsök lyckades lika litet föra honom närmare målet för sina forsknipgar. Listigt gräfde han dock till sist en grop, i hvilken tjufvarne föllo.
Med en medhafd ficksex märkte han stjertfenorna å de kvarvarande gäddorna (rent hus gjorde tjufvarne ej, utan lemnade alltid någon fisk kvar) samt insläppte dem i ryssjorna igen; men äfven somliga af dessa fiskar blefvo tagna, hvilket styrkte mannen i den förmodan att hans list ej var upptäckt. Ena morgon i slutet af förra veckan, då han nedkom att vittja, hade allaredan de personer, som hade sina fångstredskap utsatta å sämma plats, en hemmansägare och en pojke från Hamra, sina fångster i påsarne cor knogade åt hemmet. Under samtalet, som utspann sig mellan de tre männen, bad den sistkomne helt likgiltigt och utan att hysa några misstankar de två andra att få se deras fångster hvilket ej vägrades. Men döm då om mannens glädje och förvåning, då han bland fångsterna fann gäddor, som buro hans »märke», hvarför han utan tvekan slungades ordet fisktjafvar rakt i ansigtet på dem. Tjufvarne blefvo så: förskräckta af att se sig upptäckta att de ej ens en gång kommo sig för att neka utan bekände hemmansäg. att han inalles stulit elfva och pojken att han tagit tre gäddor. Pojken, som var fattig, fick betala ena tre gåddor med tre kronor, de enda penningar han ägde att tillgå, medan deremot hemmansägaren med sjuttiofem kronor fick tysta ned saken.
Potatis röner för närvarande lifig efterfrågan härstädes och omnejd. Goda och fullt matnyttiga dylika är sällsy ut att få köpa, hvadan priset också uppgått till 5—6 kronor pr tunna.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 9 Mars 1894
N:r 37
Det intryck,
som jernvägsmötet i Tingstäde kvarlemnade, tyder otvifvelaktigt på att intresset för en modernare förbindelse än landsvägarne emellan Visby och norra häradet är lika allmänt som lifligt bland landsbygdens befolkning. Gifvetvis spelar en sådan utvidgning af handelsområdet äfven för Visby samhälle och rörelsen inom detsamma en betydande roll både hvad beträffar införsel och utförsel.
När man au för tiden talar om en jernväg norrut, har läget af en sådan af naturliga skäl fått en något olika riktning mot då för några &r sedan planer förehades i liknande syfte. Då gälde det strategiska synpunkter i främsta rummet och då afsågs att staten skulle bygga banan. Då var riktningen Visby—Tingstäde—Fårösund den enda, hvarom kunde vara fråga. Men dessa planer gingo upp i rök och torde med statsverkets numera i så många afseenden ökade kostnader för försvarsväsendet näppeligen förverkligas, åtminstone icke på mycket lång tid. Dock torde i alla händelser det första stycket af en jernväg, som förbinder de norra orterna med Visby, böra gifvas den riktning, att omedelbar fortsättning till Fårösund är lätt utförbar. Derför har också föreslagits att banan skulle böja sig österut till Lokrume, så framt denna och Tingstäde socknar vilja göra något för företaget.
På senare tid ha emellertid två faktorer tillkommit, som bestämmande inverka icke blott på en sådan jernvägs, som denifrågasatta, riktning utan äfven på möj ligheten att åstadkomma densamma med egna krafter, understödda af statslån, åtminstone om man gifver utsträckningen den begränsning, som lemnar utsigt till att banan skall få största möjliga trafik. Vi mena med dessa faktorer dels att Gotland håller på att öfvergå till ett betproducerande land, dels att genom afdikningen af de norra myrarne vunnits ett nytt Gotland inom Gotland i så måtto, att produktionen ensamt från dessa trakter bör komma att inom sin tid nå samma omfattning, som produktionen hittills inom hela den öfriga ön.
Det var derför icke att undra på, att genom Tingstädemötet gick en underström af stärkt förtroende till den egna kraften, af vaknad företagsamhetsanda och tro på viljans betydelse i stort som i smått.
Men hvad kan en sådan jernväg, den må nu bli kort eller lång, kosta för milen, hörde vi häromdagen någon spörja, med tillägg, att det vore det allra första han ville veta, äfven innan han ville anslå medel till en undersökning.
Frågan är ja en smula kuriös och vänder upp och ner på saken. Det gäller för ögonblicket endast, huruvida de socknar, som äro intresserade af en jernvägsförbindelse, skulle vilja gemensamt betala hvad det kostar att få veta, hvad det kostar att bygga jernväg norrut, eller med andra ord sammanskjuta till undersökningskostnaden.
Det är för närvarande icke ens fråga om, huru medel för en sådan jernvägs anläggande skola sammanbriagas eller till hvilket belopp. Derom kan ju icke ens bli tal förr, än man får utredt hvad anläggningen kräfver för kapital.
Derför bör den fråga, gom nu vid marsstämmorna kommer att ställas till en del socknar, lyda: kan sockmen påräknas bafva något gagn af en jernvägsförbindelse med Visby? Besvaras denna fråga jakande, blir den andra frågan: är detta gagp så stort, att något bidrag från socknens sida bör lemnas till bestridande af arvodet till sakkunnig person, som uppgör kostnadsförslag och ritningar?
Alldeles gifvet för en hvar bör det vara att, om någon socken af dem, som af Tingstädemötet ansågos såsom närmast intresserade af företaget, nekar att lemna äfven det obetydliga bidrag, hvarom nu är fråga, denna socken får finna sig uti att undersökningen går hans näsa förbi och banan tager en annan riktning. Lika klart bör det också vara att, om icke Martebo socken, som ligger sydligare, anvisar medel för undersökningen, denna icke heller kommer att beröra Stenkyrka, såsom liggande nordligare. Och skulle Tingstäde och Lokrume socknar draga sig tillbaka, så bli äfven dessa socknar liggande utanför det område, som en sådan undersökning kommer att omfatta.
Derför är det af vigt att socknarne inse det gemensamma intresse, som i föreliggande fall binder dem samman.
Hvad särskildt angår Tingstäde, så skulle denna socken, om banan får den föreslagna krökningen österut till någon puckt i Lokrume, t. ex. Nyplings eller Hamars, der fiona en den naturligaste utgångspunkt för en bana rakt på Tingstäde kyrka till Fårösund. Drages åter, genom bristande deltagande från Tingstäde och Lokrume socknar, banan mera vestligt, få dessa socknar intet gagn af densamma.
Huru obetydligt än i och för sig det anslag är, hbvarom nu är fråga, lider intet tvifvel att dess beviljande är en oundgängligen nödvändig förutsättning för det hela. Ty att ingen jernväg kommer till stånd utan föregående undersökning och kostvadsförslag, det bör vara lika sjelfklart, som att ett sådaut icke kan fås utan ersättning, lika litet som ritningen till ett hus eller dylikt.
M& derför de utsedda sockenkomiterade hvar på sin plats, söka klargöra hvad frågan nu i främsta rummet gäller samt, der så befinnes behöfligt, rätt tydligt framhålla såväl gagoet och betydelsen för de norra socknarne af den föreslagna banan, som ock obetydligheten af det kraf, som nu ställes på dem för uppnpåendet af alla de fördelar med stigande egendomsvärden, ökad produktionsförmåga hos jorden, lättad möjlighet till afsättniog af och högre betalning för jordens produkter m. m. — hvilket allt och allestädes har varit en gifven följd af jernvägars anläggande.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 26 Februari 1894
N:r 31