Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Fide socken ligger på näset till Gotlands sydligaste del.
Gårdsnamn: Anderse, Annexen, Bredkvie, Fride, Nygranne, Odvalds, Rommunds, Siffride, Västergårde Lilla, Västergårde Store, Österby.
Tillkännagifves att Herren behagat hädankalla f. hemmansägaren Lars Lindström d. 10 i denna månad, i en ålder af 69 år, 4 mån. och några dagar, sörjd af kvarlefvande enka, slägt och vänner.
L:a Vestergårda i Fide 29 Aug. 1894.
Anna Magdalena Lindström.
Frid öfver den aflidne trötte vandringsmännen!
Gotlands Allehanda
Fredagen den 31 Augusti 1894
N:r 135
Den 14 Dec. 1877 förordnade k. m:t, att antalet länsmansdistrikt inom Gotlands län, då utgörande tio, skulle minskas till sex och att af dem tvänne skulle utgöras af, det ena Fardhems, Garda och Burs ting, jämte Eksta pastorat af Habblinge ting, bestående af socknarna Fardhem, Linde, Lojsta, Levide, Gerum, Burs, Stånga, När, Lau, Etelhem, Garda, Alskog, Lye, Ejsta och Sproge; det andra Hoburgs, Grötlinge, Hemse ting samt Habblingbo pastorat af Habblinge ting, bestående af socknarna Hablingbo, Silte, Hemse, Alfva, Eke, Rone, Grötlingbo, Hafdhem, Näs, Fide, Öja, Hamra, Vamlingbo och Sundre. Länsmännen i dessa bägge distrikt hafva icke boställen sig anvisade och äro f. n. boende, den ena i förstnämda di strikt, bvilket, jämlikt af k. m:t senare meddelad bestämmelse, numera benämnes Gotlands Södra fögderis mellersta länsmansdistrikt, vid Etelhems jernvägsstation, och den i det senare, benämdt Gotlands södra fögderis södra länsmansdistrikt, i Öja socken i närheten af Burgsviks hamn. Längsta väglängden från länsmännens bostäder till distriktsgränsen är för länsmannen i mellersta distriktet till stranden i Sproge socken 4,2 nymil och för länsmannen i södra distriktet omkring 3 nymil. Folkmängden i mellersta distriktet var vid 1891 års utgång 7,386 personer och i det södra 7,623.
Efter det förutnämda distrikts indelning vunnit tillämpning hafva emellertid förhållanden inträffat, som skulle göra en jämkniog i deona indelning önsklig. Så har i Hemse socken uppstått en allt mera vflig rörelse och mera samlad befolkning af den betydelse att k. m:t uti skrifvelse 25 Juoi 1886 förklarat, att för densamma, benämd Hemse handelsplats, ordningsstadgan, bygnadsstadgan och brandstadgan för rikets städer skola i tillämpliga delar gälla, hvarefter särskild municipalstyrelse der ordnats. Då en ganska lifbg rörelse råder å denna plats, bvilken tillika är ändpunkten af Gotlands jernväg, och der anordnade månatliga torgdagar vanligen sammanföra rätt mycket folk, är det af vigt att polistillsya der finnes. Nu bör emellertid denna plats till södra länsmansdistriktet och är belägen på 2 mils afstånd från länsmannens bostad. Då denna länsman jämväl har flera orter med jämförelsevis betydbgare befolkning inom sitt distrikt, såsom Ronehamn på 3 mils afstånd, Bargsviks bamn och ett under senare åreo anlagdt och bedrifvet stenhuggeri vid Hoburgen med en del löse arbetare på omkring två mils afstånd, är det både betuogande och besvärligt för bonom att utöfva den honom åliggande polisuppsigtea ipom distriktet. Länsmannen i mellersta distriktet har åter ingen plats med mera samlad befolkning inom »itt distrikt. Ett otjemnande af denna olikhet till båtnad för en mera verksam polistillsyn kan utan svårighet ske på det sätt att en del af södra distriktet öfverflyttas till det mellersta; och dertill bör i första rummet ifrågakomma Alfva och Hemse socknar, utgörande Alfva pastorat. Om sådan öfverflyttning sker och länsmannen får sin bostad i Hemse socken, der brist på dertill lämpliga lägenheter ej lärer förefia nas, vinnes derjämte den fördelen, att han kommer att bo mera centralt i distriktet än nu, med längsta afstånd till distriktsgränsen af å ena hållet 3 mil, å det andra af omkring två mil, till lättnad för tjenstegöromålen och minskning i kostnader för allmänheten, — Visserligen skulle genom en sådan omreglering ionevånareantalet i de båda distrikten blifva icke obetydligt olika, idet att mellersta distriktet fioge 8,547 och det södra 6,462 per soner efter folkmängden år 1891; men denna omständighet torde ej tillmätas någon afgörande vigt i förhållande till de fördelar, som regleringen komme att medföra i ofvan antydda afseenden, och då tillökningen i innevånareantalet i mellersta distriktet icke medför någon afsevärd svårighet i distriktets skötande. Upplysningsvis kan här nämnas att ionevånareantalet i södra fögderiets norra länsmanvsdistrikt år 1891 utgjorde 8,012 personer.
Med afseende å hvad sålunda anförts har länsstyrelsen hemstält, att k. m:t ville förordna om sådan jämkning i länsmansdistrikten inom Gotlands södra fögderi att Alfva pastorat, bestående af Hemse och Alfva socknar, må öfverflyttas från södra till mellersta distriktet, en förävdring, som ej mindre kronofogden i fögderiet och vederbörande länsman, än äfven Hemse och Alfva sockenmän, i kommunalstämman hörda, förordat såsom önsklig och förmånlig, och att denna förändring må få tillämpas med början af &r 1895. K. m:t har häröfver anbefallt kommarkol legium och statskontoret afgifva utlåtande.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Augusti 1894
N:r 126
som vid slöjdskolan härstädes är anordnad under Juli—Augusti månader för folkskollärare, deltaga N. A. Olsson från Grötlisgbo, T. Svallingson, Vamlingbo, Karl Stenqvist, Hamra, Hugo Dahlqvist, Fide, Joh. Engström, Hejnum, E. Sandell, Visby, E. J. S. Söderdahl, Rute, Josef Linder, Visby, lärarinnan Ida Hallgren och folkskollärareeleven Hugo Stenström från Visby.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 6 Augusti 1894
N:r 121
Vamlingbo, 23 Juli.
Ett häftigt oväderscentrum drog i går kväll och i natt öfver våra byggder. Vid femtiden på eftermiddagen syntes ett moln i sydvest, hvilket snart delade sig åt både söder och norr, under det åskan började mullra på afstånd, men kom allt närmare. Snart öste regnet ned i strömmar, under det himlen i alla väderstreck täcktes af tunga hotaude moln, ur hvilka blixt på blixt lyste i norr och söder. Vid halfniotiden larnade det plötsligt upp, och man trodde ovädret var öfver, men det varade blott en knapp half timme, ty så snart skymningen utbredde sig öste regnet årer ned, under det blixtarne korsade hvarandra i alla riktningar.
Att her olycka skulle framkallas af det häftiga åskvädret väntades och detta visade sig tyvärr snart besannas i det en eldpelare syntes skjuta upp i norr vid tiotiden färgande himmelen och de mörka molnen purpurröda. Vimden, som nu började friska i och snart öfvergick till fall storm dref elden med förfärande kraft. Det var ett hemskt men storslaget skådespel att betrakta: Himlen var då, som nämts, i norr alldeles eldröd, men på båda sidorna både i öster och vester syntes de mörka molnen, Ifrån dessa på båda sidorna sköto otaliga blixtar ut, som möttes åt och försvunno i den eldfärgade delen af himmelen.
I dag har spotts, att det varit vid Österby i Fide som elden rasat, der en ladugårdslänga antändts af blixten och nedbrunnit. Elden spred sig med sådan hastighet att ingenting hunnit räddas; ej ens på gårdsplanen stående redskaper, såsom vagnar och foderhäckar o. dylikt utan allt blef eldens rof.
Hafvets arbetare. Trots himlens hotande utseende i går kväll begåfvo sig samtliga fiskare på vestra kusten härstädes ut på fångst, men blott fyra båtar från detnordligaste fisklägret Vestlandsbod utsatte sina garn, de öfriga från de andra fisklägena afskräcktes och vände åter mot land. När så stormen utbröt bergades garnen i den häftiga sjögången, som många gånger fyllde båtarne och man begaf sig åt land. I det becksvarta mörkret och ej lysta at någon ledfyr på land tordes de ej för bränningarne söka hamn utan måste roende mot vinden, som var vestlig och sedan öfvergick till nordvsst, söka afhålla sig derifrån, tills de kunde skymta landet. På morgonen kommo de dock lyckligen fast alldeles utmattade i land allesammans, men blott en båt kom till Vestlandsbod der de utgått; de öfriga landade två båtar i Grumpvik och en vid Bje gesbod. Vid midnatt förklarade de hade stormen nått sin största styrka.
När Vamlingbofiskrarne redt ut sina fångstredskap vid Grumpvik, syntes då och då på höjden af sjöarne en båt som sökte land ditåt, hvadan man vid stranden inväntade för att med tecken varsko för bränningarna och visa dem rätta inloppet alldenstund man ansåg dem obekanta på platsen, hvilket också lyckades. Det befanns vara en af fyra mycket utmattade karlar bemannad båt från Hablingbo, hvilken nu efter otaliga ansträngningar nådde land. Om sina vedermödor berättade de:
När de under stora ansträngningar lyckats draga sina garn funno de att fångsten utfallit så rikligen att båten i den höga sjögången ej kunde bära alla garn, utan den måste lättas, alldenstund sjöarne fyllde den så att de stundtals stodo till knäna i vatten, då de för att båten läns måste begagna förutom öskaret, både hattar och mössor. För den skull måste de kasta i sjön åtta af sina rikligast försedda garn jemte »klubbar», kojkläder såsom madrasser, täcken och dyl. samt annat som kunde undvaras. Ett segel som de tillsatte, — flere kunde de ej föra — refs genast af en vindby i trasor, och då det ersattes med det andra sprang spriet på detta och det remnade. Nu ägde de ej mera kvar än ett litet toppsegel på hvilket stången afskars en bit för förkortning och nedpassades i sergelfästet. Med denna lilla lapp, ej stort större än en duk, och sina egna krafter vid ärorna voro de öfverlemnade åt de rasande vågorna; men genom stora ansträngningar och försynens beslut undgingo de att blifva deras offer. Telefonbud sändes genast härifrån till närmaste station Korsby i Hafdhem, derifrån skyn !samt bud afgick till deras anhöriga, som voro försänkta i sorg och befarade det värsta om de bortkomne. I kväll hafva de med skjuts hämtats härifrån.
At de två båtar, som samma gång dessutom utgått från Hablingbo lära den ene landat vid sin utgångsplats och den andra på Näs, dit äfven en båt från Eksta lär nått land.
Strömmingsfisket i förra veckan å östra kusten med fastsättning var det rikaste man på flere år haft. Mellan 50 och 100 valar pr man och derutöfver hvarje morgon var det vanliga. Fn fiskare vid Faludden lär haft 180 valar en morgon. Vid fisklägena ha fisken t. o. m. sålts för 17 öre valen.
Hablingbo, 25 Juli.
Olyckor och tillbud till sådana. Våra raska fiskare här från socknen voro förliden natt svårt ansatta af det oroliga hafvet. Med vackert väder vid utfarten och äfven under garnuppdragningen kastade vinden om åt NNO. Vädret blef mer och mer oroligt. Åskan mullrade, blixtarne korsade himlarymden och täta regnskurar föllo. Svårt lastad som bå en var, vågade de ej mot vinden — båten kunde ej »vaka» — hvadan af de två Alsvik-båtarna den ena dref till Näsviksstranden, den andra ända ut till Wamlingbo. Den senare måste utkasta 8 garn med fisk, 2 på hvarje man. Genom telefon från Wamlingbo till Hafdhem och vidare till Hemmungs gård meddelade de de bedröfvade hemmavarande att de alla med båt och öfriga inventarier lyckligt blifvit bergade. Fisken saltades derute och båten hämtas vid tillfälle. Af nio utgångna Ejstabåtar hade en drifvit ner till »Newyork» fiskläge utanför Halvars i Hablingbo : om de öfriga 8 saknas än underrättelse, men det är att hoppas att de nått Stora Karlsö.
Vid Smissarfve i Silte råkade i går ett pri oxar i sken (»de fingo macken»), rusade ina trösken, drogo med sig ifarten den unge husbonden, som blef inklämd mellan häcken och tröskpelaren, hvarvid höftpannan och låret blefvo önderkrossade. Hans jämmerrop hördes vida omkring. Läkaren hämtades. Om han möjligen repar sig, är dock troligt, att han ej mera blir arbetsför.
I dag hafva vi åter vackert, fagert, soligt väder, som väl behöfves för längre tid för grödåns inbergande. Rågen skäreso ch ett par hveteåkrar stå äfven gullgula väntande den grymma lien, så att i år kommer Sankt Ole med bullen i god tid. Höet är här väl bergadt. I granntrakterna å låga marker ligger dock mycket hö ute ännu, delvis mycket förstördt af den myckna vätan.
Alskog, 24 Juli.
Skolmöte. I måndags samlades till möte i Alskog skolhus Bursireteens lärare och lärarinnor tillika med ett rätt stort antal af socknens medlemmar.
Af de till behandling föreliggande frågorna diskuterades först: »Hvilket betyg, a eller b, bör vara normalbetyg för flit och uppförande i folkskolan?» Af den förda diskussionelftamgick, att, eburu man ansåg, att norma, betyget väl ej borde vara det allra högsta som kunde erhållas (a), utan såsom i ämnena ett medelmåttigt (b), hade dock för att icke bryta med det brukliga hittills i de flesta fall a användts som normalbetyg i kretsens skolor. För vinnande af enhet inom stiftet beslöt emellertid kretsen att hänskjuta frågan till västa års stiftsmöte.
Till diskussion vid detta möte hade vidare af en skolrådsordförande föreslagits frågan om, huru de i lag anbefalda sammanträdena mellan skolråd och lärarepsrsonal böra anordnas för att blifva till bästa gagn för folkskolan. Efter något meningsutbyte om denna tämligen nya lagbestämmelse förenade sig kretsens medlemmar om följande uttalande såsom svar å frågan: Sammanträdena böra väl förberedas, hvartill hör, 1) att vederbörande skolrådsordförande i god tid tillkännagifver tiden för sammanträdes hållande, uppmanar såväl skolrådsledamöter som lärareparsonal att inom viss tid Inlemna öfverläggtingsänmnen och derefter uppsätter ett program, som i god tid tillställes skolråd och lärarepersomal, utser till hvarje öfverläggningsämne inledare och anslår till sammanträdet tillräcklig tid, på det öfverläggnivgsämneva må känna grundligt behandlas; 2) att lärarepersonalen, der så ske kan, på förhand öfverenskommer om de öfvarläggningsämnen, som böra inlemnas till behandling vid sammanträdet, samt sätter sig in uti ärendena.
Öiverläggningarna böra präglas af öppenhet och allvar. Iogens mening bör undertryckas, Bestämda uttalanden böra, så vidt möjligt, göras i fråga om hvarje öfverläggningsämne.
Derefter höll kyrkoherde Ahlander ett med mycket intresse åhördt föredrag med ämne: Hura bör man bemöta socialismen? hvilket föredrag mötet önskade måtte blifva infördt i tidningen.
Sedan slutligen bland annat blifvit beslutadt, att nästa kretsmöte skall hålias i Burs sista fredagen i September, tillbragtes några timmar under strålande sommarsol i det fria, tills ordföranden manade till gemensam afslutning i den stilla kvällen.
Kappelshamn, 25 Juli.
Sedan förra brefvet ha några slagsmål mellan stenhuggeriarbetarne icke förekommit, utan allt har varit lugnt. Vid en närmare utredning af det för några dagar sedan skildrade uppträdet har befunnits, att der förelåg ett misstag på namn, då det uppgafs att en arbetare vid namn Ek deltagit i kalabaliken.
Namnet var i stället Frisk, Vidare har ådagalagts, att den öfvertallne icke varit alldeles utan anledning till uppträdet.
För ordningens skull vore det nog gagneligt om länsmannen någon gång anstälde förbör, åtminstone då det gått så pass våldsamt tillväga som vid nyss anförda tillfälle, Emellertid lär länemannen i orten hafva för afsigt att få någon ändring i ölförsäljningerätten på platsen.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 27 Juli 1894
N:r 115
klockan 10 under då rådande svåra oväder ned i en ladugårdsbygnad vid Österbyi Fide, tillhörig en husbonde vid namn Jespersson.
I bygningen förvaradt foder antändes ögonblickligen och inom kort var hela ladan med redskap nedbrunnen.
Som väl var, funnos vid tillfället inga kreatur inne i densamma.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 25 Juli 1894
N:r 114
Stenkyrka, 28 Maj.
Följande exemplen från andra socknar har denna kommun från magasinsfonden anvisat trettiofem kronor till en ny flagga för folkskolan härstädes. Invigningen af den nya prydnaden kommer att ske 6 nästa Juni, då sångföreningen kommer att medverka.
Laga skifte i Stenkyrka sockens första skifteslag, omtattande tre och en återdedels mantal, har nu af hemmansägaren Otto Stengård, Grausne, begärts hos länsstyrelsen.
Han har avhållit att erhålla jägmästare J. O. Sylvan till förrättningsman.
Så rikt strömmingsfiske som denna vår kan man ej minnas någonsin härstädes.
Ovanligt god väderlek ha vi på sista tiden haft.
Allt lofvar godt år. Foderskörden tycks särskildt bli öfverstyf.
Försäkra kreaturen! Genom inflammation i hjertsäcken dog häromdagen en hemmansägare tillhörig ung, god ko, oaktadt läkarehjelp söktes. Väl var, att kon till 3/4 af sitt värde var försäkrad i socknens kreatursförsäkringsförening, hvarigenom ägaren ändå slapp med lindrig förlust.
Fide, 28 Maj.
Sorgligt. Husbondesonen Karl Hallgren från Norrkvie i Grötlingbo, hvilken ett par år vistats i Amerika, hemkom en dag i förra veckan, troligen hemsänd af myndigterna derstädes, på grund af en iråkad sinnessjukdom.
De hemmanarandes glädje var ganska stor, öfver sonens och broderns hemkomst och skjuts afgick oförtöfvadt till jernvägsstationan, för att hämta honom; men döm om faderns sorg och förtviflan, när han fann sin son omtöcknad af vansinnet. Han hade varit försedd med en duktig reskassa, hvaraf han, under sitt vistande i Visby, hade bjudit pengar åt hvem som ville taga emot. Om man får sätta någon tro till hans eget yttrande, så skulle han ha kastat en guldklocka med kedja i oceanen på hemresan.
Sjukdomsorsaken påstås vara religionsgrubbel, att döma at de predikningar, som han oftast emellanåt håller tör de tillsiädesvarande. Ryktet vill äfven veta, att en miss i fjärran vestern, skall hafva sin del i hans olyckliga tillstånd. Han upptör sig understundom rätt våldsamt, så att han måste vaktas för att ej göra sig eller andra något illa.
Vidskepelse. En gumma här i sockner, som är ägarinna till ett par kor, märkta atv det ej stod »rätt till» med den ena af dem, När kon sedan kalfvade och ej, efter gurimas tycke, lemnade tillräckligt med mjölk, misstänktes att något otyg var orsaken här till.
Bud sändes efter en i en grannsocken boflntlig käring, hvilken har rykte om sig att förstå sig på litet af hvarje. Hon förslarade genast att kon var »skämd» och att »bjäro» sprang sin väg med mjölken. Hon var äfven i stånd att upptäcka märken efter ofvan nämda tingests klor på kons jufver, orsakade af bjära, när hon hakade sig fast vid kon och sög till sig mjölk, Hon tillade ätven att om detta fått fortfara någon tid, så hade det ej biifvit mera igen af kon än sjelfva hornen.
Eder brefskrifvare var sjelf en gång vitine till en om okunninghet och vidskepelse vittnande handling. Ett husbondtolk hado en fyra till fem år gammal flicka, som öfver hela kroppen blef betäckt med röda fläckar. Detta härledde sig gifvetvis från »gasten», eller något annat otyg. Detta skulle kureras, hvarför morsgumman tog fliekan och en grannkvinna som medhjelperska med sig till en närbelägen smedja. Der afkläddes flickan och placerades i ässjan, hvarefter medbjelperskan började af alla krafter med bälgen blåsa på det gallskrikende benet. Etter exekutionens slut ritades åtskilliga hemlighetstulla krumlelurer kring delirkventen, hvarefter denna (barnet) påkläddes och de goda gummorna stultade förnöjda hbomåt. Detta skulle enligt deras mening vara ett radikalt medel i dylika fall.
Vamlingbo 29 Maj.
Ett efterlängtadt och välgörande regn, har nu fallit öfver våra bygder i tre dygn i nästan oafbruten följd. Det började näml. i lördags eftermiddag och har sedan dess med några små pauser fortfarit och det tycks på himmelens utseende ännu vilja blitva mera af det goda. På söndags förmiddag var det ganska kyligt, så att regnet syntes snöblandadt, Något störtregn har det ej varit men nog har jorden fått ordentlig »myr» ändå. Få vi nu blott värma med, så kan nog ännu många af de skador frostnätterna tillfogat hvetevårsädet och klöfvervallarne repas.
Dödsfall bland djur, både genom olyckshändelser och sjukdomar, ha under våren timat härstädes i ovanlig myckenhet, I angränsande socknar lär förhållandet äfven varit detsamma.
Då i fredags middagstid en bonde härstädes skulle vattna sina hästar som betade i en åker invid gården fann han den ena, ett sto, liggande Ifliös på marken. Ett par timmar förut besöktes djuren af ägaren och var det då friskt — Det var ej försäkradt.
Fisket har nu under den ihållande stormen som rasat nu i många dagar måst öfvercifvag — Det lär ej helle r varit någon lämplig »fiskvind» denna var för våra stränder försäkra fiskrarne, så att de vänta sig ej stor fångst efter den.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 30 Maj 1894
N:r 82
Södra Gotland, 26 Maj.
Ur djurens lif. Då eder meddelare i fredags eftermiddag vistades å sjöstranden å östra kusten, mellan Öja och Fide, observerades en hafsörn som i täta kretsar svingade sig öfver de upprörda böljorna, strax inne mot landbacken, på en alns djupt vatten. Plötsligt slog fågeln ned med fart så att vattnet yrde om honom. Men der måste den träffat på något föremål, som var honom öfvermäktigt, ty i stället för att höja sig ur det våta elementet måste den följa med utåt, dragen af någen osynlig makt under vattnet, hvarför han förtviflat piskade böljorna med sina vingar och lät höra sina vilda skrän. En kvarts timme fortgick »simningen», derunder gjordes flere lofvar och girades hit och dit, men till sist förevann den med ett sista klagande läte under vattnet och syntes ej mer till.
Troligen skulle örnen försöka sin lycka på fiskafänge, men dervid påträffat för stor fångat som då han slagit sina klor i så djupt att ban ej mäktade frigöra sig med den starkes rätt bäddat en graf åt honom på hafvets botten, dervid kanske såväl fisk som fångaren fingo förlikas i döden.
Slutet godt, allting godt. I en vacker löfdunge i södret lefver ett äkta par. Stina var ett fagert vif. Lorens älskade sin Stina, skötte förresten både hacka, korp och spade och dagarne runno bort i en stilla huslig lycka som ej stördes af någon obehaglig vindfläkt. Men så kom ormen in i paradiset, kom i skepnaden af en ung och ståtlig »ralle» från Gestapuliens land, hvilken blef inlogerad på stället och hvilkens väl våråade och pilformade ekorrsvansar isynnerhet, satte Stinas hjerta i brand.
De vanliga don-juanistiska konsterna började öfvas och snart var Stina på villovägar. En vacker kväll nu på våren, då jorden grönskar och fruktträden blomma, öfverraskade mannen de bägge, då de kuttrade kärlek, i lunden bakom trädgårdstäppan. Han var af en sansad natur och tillstälde ej nu några uppträden utan låtsade om ingenting, låtande de älskande ostörda njuta de ljufliga ögonblicken. Men han tänkte derför ej låta sin falska hyresgäst, som stulit hans lycka, ostraffad framfara, utan tvärtom mognade tanken på hämd allt mera hos honom. Dagar gingo och de älskandes kurtis bevakades omsorgsfullt af den till utseendet lugne maken, hos hvilken dock svartsjukans eld rasade med förfärande låga. En natt vid fyratiden på morgonen hemkom rallen från ett supgille öfverlastad och raglande, men hjelptes af den tjenstvillige värden, som allaredan var på benen, till sängs, der han genast föll i sömn. Piötsligt hör Stina, som sysslade i köket, hjerteskärande rop från kammaren der hennes älskade hvilade och skyndade med hjertat i halegropen dit för att efterse hvad som var på färde, men då hon kommit till kammardörren, stöttes denna häftigt upp och ut störtar älskaren alldeles blå och blodig i ansigtet, i farten stötande till sin hjertanskär så att hon gick öfver ända och i fallet stötte hufvudet mot väggen, under det hennes man med en grof rotting i handen var den flysnde i hack och häl och utdelade slag så fort han kunde på dennes blottade lekamen. Hämdens dag var nu kommen för den förorättade mannen. Hyresgästens kläder samt annat pick och pack utkastades i skogen der han fick tillvarataga dem. Inom dörren fick han ej komma mera, ej heller brydde sig mannen Lorens om att fordra betalning för vivre blott har blefve honom kvitt.
Lorens hade när rallen somnat hemtat in en mugg full med myror från en myrstack i närheten och tömt i sängen vid den sofvande samt sedan i kammaren inväntat dennes uppvaknande. När så den gofvande uppväckts af de små plågoandarne hade Lorens med med några ord gjort saken klar för honom, då genast afstraffningen börjat.
Stina togs derefter i skola och förhölls allvarligt, men då hon bekände sina fel och ångerfullt bad om förlåtelse öfvervann mannens kärlek alla betänkigheter samt gaf han henne full absolution och då slutet blef godt är ju allting godt.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 28 Maj 1894
N:r 81
för sistlidet är har domkapitlet tilldelat Fide församling.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 21 April 1894
N:r 61
Fide, 10 April.
En häst, tillhörig Olof Olsson, Roes i Gröttlingbo, måste i går, på grund af hastigt påkommande sjukdom, nedslagtas. På måndagen var hästen frisk och sund och hade äfven varit i arbete. Sjukdomen skulle ha varit hvad allmogen i dagligt tal kallar »skott».
Hästen var försäkrad i pastoratets kreaturförsäkringsbolag.
Vid auktion i dag på säd i sockenmagasiget betingade rågen ett pris af 8 och kornet 9 kronor hektolitern.
En yngling här ifrån socknen, i tjenst i Vamlingbo, råkade häromdagen att afrifva en finne i nacken och ansigtet har svulnat upp.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 13 April 1894
N:r 56
Fide, 10 April.
Nästan sommarvärme, omväxlande med regn har man i bland under de senaste dagarne haft att glädja sig åt- Landtmannen står undrande och spörjande, om han skall låta locka sig till att allaredan taga i tu med plöjning och såning. Jorden börjar blifva tjenlig, men da stränga nattfrosterna komma nog ännu någon tid bortåt att fortfara, hvarför det allt kan vara riskabelt nog att förhasta sig.
Slipstensarbetarne deremot äro inte villrådiga om hvad som är att göra, hvilket bäst bevisas deraf att arbetet i stenbrotten, åtminstone i sådana som inte äro vattenfyllda, återupptagits på fullt allvar. På många ställen, tack vare den blida väderleken, har arbetet fortgått hela vintern, till stor fromma för arbetarne, hvilka hafva en god utkomst genom slipstenshuggning, och för köpmännens »slipstenskassor» hvilka antagit häpnadsväckande dimensioner. Ett missförhållande äger dock mångenstädes rum, i det att hemmansägarne sjelfva taga klubban och mejseln i stället för att arbeta med jorden. Denna senare skall då skötas så att säga på lediga stunder, hvaraf följden blir liten eller ingen afkastning. Det enda, som då återstår, är att knoga i »kulan» både bittida och sent för att förskaffa sig uppehälle och få något öfver till skatter och utgifter; med jorden får det vara som det kan.
Apropå utgifter, så har Fide kommun under de fyra eller fem senaste åren riktigt fått punga ut med mynt i och för nybyggnader och reparationer för socknens räkning. Första början gjordes med en modern ladugård, för pastoratets räkning vid pastorsbostället i Grötlingbo. Sedan kom nybygnad af skolhuset inom socknen. Nu på nyåret blef kyrkan invigd efter att bafva undergåtten grundlig och välbehöflig restanrering. Vidare skall ny bostad för barnmorskan uppföras i förening med Grötlingbo socken. Till råga på allt komma utgifterna för skiftet, så inte äro då Fideboarne de lyckligaste ostarne på jorden.
Burgsvik, 10 April.
I lördanrs påträffades liket afarbetaren Nils Kvarnberg i Hamra på vid pass 2 alnars djupt vatten i närheten af Stockviken af bröderna Holmberg från Faludden, som voro sysselsatta med fiske. Genom de på liket varande kläderna, som blott delvis voro skadade, och på sjöstöflarne, som voro alldeles oskadde, igenkändes den hittade, som i dag nedmyllas i grafvens tysta sköte till frid och ro. Tilläggas kan att allt kött och senor från ansigte och hufvud voro bortskafda, ty det är omkring 6 månader sedan förenämde Kvarnberg tillika med en sjöman Lars Hansson, Stora Sindarfve, var ute på fiske och derunder förolyckades. Hansson har som bekant är förut påträffats i närheten.
Ett hastigt och sorglist dödsfall inträffade här i förra veckan då statkarlen K. Jonssons hustru afled i barnsäng genom förblödning, innan man hunnit hemkomma med barnmorskan. Kort förut afled äfven den lille nyfödde (hon blef nämligen lyckligt förlöst af en tillstädesvarande kvinna) lemnande den djupt sörjande fadren ensam med sex minderåriga barn.
Fardhem, 10 April.
Försäkra djuren. Ett stokreatur, tillhörigt hemmansägaren Petter Petterson, Myre, fanns gistlidne gårdag i stallet med ena benet afslaget, hvadan nedslagtning ofördröjlingen måste företagas, Lyckligtvis var stoet försäkradt. Samme man har redan förut i år förlorat ett kokreatur.
Eskelhem, 11 April.
En dräng, Johan Emrik Gustafsson, från Småland, har i natt rymt från hemmansägaren Olof Bolin, Båticke, Då man i morgss kom in i drängkammaren var både drängen ock hans koffert borta. Man har ej någon spaning på rymmaren.
Södra Gotland, 9 April.
Vårsådden, har redan under loppet af förra veckan börjat vidtaga, och kommer troligtvis att i denna vecka blifva allmän, om väderleken ej lägger hinder i vägen.
Torskfisket, som idkats usder gångna veckan på både östra och vestra kusterna medels långref (anglar), har lemnat rätt vackra resultat, och dito vara. Priset som till att börja med gällde 75 öre pr. 81/2 kilogr.= 1Lp. har nu nedgått till 50 öre för samma kvantitet. Deremot bar fisket af strömming, trots flera fångstförsök, utfallit klent, ibland knappast till bate för anglar. Till ej så ringa del torde sälen kunna tillskrifvas skulden för det felslagna strömmingsfisket, ty innan fiskarena hunnit dra sina garn, har kuten redan spisat frukost på fångsten. Trots en och anilans af fiskerigefolkningens åtgärder att utrota sälen tyckes den allt mer och mer förkofra sig och anställa skada och förödelse på både redskap och fiske.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 11 April 1894
N:r 55