Etikett: Fleringe

Norra häradsrätten.
För misshandel hade pigan Emma Nordström, Sofieberg i Rute, förut instämt f. båtsmannen Oskar Engström. Något nytt häri förekom icke.
Svaranden nekade fortfarande och anhöll om slut på målet.
Detta bestreds af käranden, som ånyo begärde uppskof, som beviljades, hvadan målet åter förekommer första dagen af sjette samsamträdet.

För ärekränkning var drängen Vilhelm Carlsson, Hulte i Endre, instämd. Käranden, pigan Karolina Eriksson derstädes, yrkade ansvar å C. för det han beskylt henne för tjufnadsbrott samt öfverlemnade målet och begärde för inställese 30 kr. jämte ersättning med 8 kr. för rättegångskostnader.
Detta bestreds af svaranden, som framhöll att det var kärandens fel att åtal blifvit väckt och anhöll att bli fri från målet.
Utslag afkunnas första dagen af sjette samma trädet.
— I ett liknande mål med samma kärande yrkades ansvar å husbonden Adolt Englund i Endre, hos hvilken käranden tjenat.
Under denna sin tjenstetid hade käranden blitvit af svaranden anklagad för tjufnadsbrott, men blef frikänd i hofrätten, der han anfört besvär öfv r häradsrättens utslag.
Härefter har hon nu uttagit stämning å Englund för ärekränkning.
Svaranden kunde icke erkänna hvad som lades honom till last, föröfrigt ansåg han det nu omöjligt kunna bevisa hur käranden stulit emedan ban fått veta det först efteråt sedan han flyttat.
Och hvad betyget, som hon fått, angår, hade han funnit att enligt tjenstehjonsstadgan är husbonde skyldig utsätta i betyget om den tjenande varit oärlig. Bägge parterna öfverlemnade målet och utslag deri afkunnas första dagen af sjette sammanträdet.

För bristande redovisning af arfemedel hade f. d. skepparen L. A. Hammarström i Lärbro, god man för V:s omyndiga barn, instämt kapten J. R. Vickerman.
Svarandens ombud genpmälte att V. är engelek undersåte och endast periodvis vistas bär någon kort tid, samt att medan V:s hustra ännu lefde blef ett inbördes testamente upprättadt, som varit före vid engelsk domstol och vidtages nu åtgärder att få det gälJande enligt engelsk lag.
På grund häraf ansåg svarandeombudet att häradsrätten icke vore behörig upptaga målet, utan skall det vid engelsk domstol afgöres huruvida testamentet är giltigt. Käranden bestred att V. är engelsk undersåte, emedan han här ägde fastighet hvarpå erhållits lagfart.
Som svarandens ombud icke varit beredd på att V.:s pationalitet skulle bestridas, begärde han uppskof; målet förekommer åter andra dagen af sjette sammanträdet.

Ersättningsanspråk. Hemmansägaren Oskar Olofsson, Känungs i Hellvi, hade instämt handl. Adolf Falk, Hellvi, med yrkande om ersättning för det svaranden skulle ha låtit köra bort en häck korn från kär. åker, samt att han icke, oaktadt öfverenskommelse, fått- hälften af den potatisskörd, som svaranden inhöstat på sin åker.
Enligt uppgörelse sins emellan hade bägge parterna gjort utbyte af jord och öfverenskommit att så på hvarandras jordbit och skörda gemensamt.
För att styrka sin rätt i målet hade käranden som vittnen inkallat Maria Molin, Emma Vesterlund och Josefina Özren, af hvilka Ö, och V. en dag förl. höst bjelpt Fredrikssons dräng plocka potatis, då denne, när det var slut, yttrat: »Ja, nu ba vi plockat slut på Olssons potstie»; det blef omkring 4 tunnor, som sedan kördes hem till Falk.
Svaranden genmälde att kär, enligt uppgötelse endast skulle ha kornet och icke potatisen; dessutom hade kär. satt 1 1/2—92 tunnor i stället för en och dertill envändt större jordareal än svar. upplåtit.
Detta bestreds af käranden, som dessutom anförde att kornet hade han icke fått; svar. och hans dräng hade skurit det och sedan kört hem det till Falk.
Då denne på det bestämdaste protesterade häremot, yttrade O., på domarens fråga hur härmell förhöll sig, tvekande: Ja, de har… kanske de står kvar ännu… annars är de’ förskingradt . . .
— Af väder och vind kanske? inföll domaren.
Svar. begärde uppskof för att styrka i målet, som förekommer första dagen af sjette sammanträdet.

Ersättningsanspråk. Detta af J. Uno Pettersson, Mölnare i Fleringe, mot sjökapten. Oskar Fredriksson och hans hustru väckta mål för skada å kär. ägor af svar, husdjur förevar ånyo till behandling.
Kär:s vittnen, pigan Johanna Vessbom, Laura Lundgren och drängarne Oskar Norrman och Edv. Martin berättade att de vid olika tillfällen sett svar:s får gå in på kär:s mark, dervid skada vågra gånger åstadkommits å kär. rågåker.
Svar. genmälte att kär. ej hållit sin mark tillräckligt omhägnad, dessutom kunde P. sjelf tillse att grinden till. hans-ägor var stängd, samt att ett får, om det blir skrämdt, lätt kan hoppa öfver.
Kär. yrkade äfven ansvar å F:s hustru för det kon en gång i vittnes närvaro skulle ha sagt att P. å deras mark nedhuggit en liten tall. Båda parterna öfverlemnade målet med yrkande om ersättning för rättegångskostnader.
Utslag afkunnas på sluttinget.

För förskingring af utmätt gods var Lars Johansson, Butrefs i Norrlanda instämd.
Kronolänsman Boberg hade för en tid sedan för en skuld gjort utmätning af två hästar hos svar. värderade till 225 kr. och som derefter kvarlemnats i gäldenärens vård.
Sedermera hade emellertid svar. sålt den ena hästen värd 150 kr.
Svar. ombud bestred stämningen på den grund att svar. sålt hästen derför att hans barn genom lösöreköp blifvit ägare af densamma, ooh kunde det följaktligen icke vara förskingring svar. gjort sig skyldig till.
Målet uppsköts till sjette sammanträdets första dag, då svar. personligen skulle komma tillstädes.

Rapphöns under förbjuden tid. Detta mål, hvari hustru A. Björkander, L:a Bjers i Stenkyrka, är anklagad för att ha dels sålt, dels köpt rapphöns på förbjuden tid förekom ånyo.
Som vittnen hade allmänna åklagaren inkallat Hilda Pettersson, Arvid och Emil Vessman; den förstnämde, som tjenat hos svar. hade en dag på våren 1892 blifvit befald gå ned i källaren efter 2 rapphöns, dem svar. sedan inlindat i papper och tagit med sig till Visby. I Febr. nämda år såg samma vittne ett bref, som svar. fått från staden, hvari det taltes om pengar för höns, vidare hade en dag mellan nu nämda tider vittnet sett en rapphöna hänga på vagnen, då svar. en gång skulle resa.
Arvid V. hade under förbjuden tid sett en rapphöna i kär:s källare.
Svar. erkände genem ombud att hon en gång i jan. 1892 haft befattning med några rapphöns skjutna under förbjuden tid, icke sedan.
Målet förekominer åter andra dagen af första sammanträdet.

Det för oloflig försäljning af spritdrycker väckta åtalet mot husbonden Edv. Jacobsson, Hammars å Fårö, som uppsköts vid tredje sammanträdet på grund af att svar. uteblef, förevar ånyo.
Allmänna åklagaren, kronolänsman J. Smedberg framlemnade en skrift, i hvilken det upplystes att svar. till drängarne Bolin och K. Nyström försålt spritvaror. Betalningen togs i afdrag på deras lön, ty B. och N. innehade då tjent hos svar.
Denne bestred detta, bedjande få anföra att. Bolin visserligen fått en liter punsch, men derför hade han icke erhållit någon betalning, dessutom var vid detta tillfälle B. sjuk.
— Inte kunde väl då punschen tjena som läkemedel? frågade domaren.
Det riktiga häri medgafs af svar. som derefter vidare invände att Nyström deremot icke fått några dricksvaror.
Målet uppsköts för vidare bevisning till första sammanträdet af nästk. hösteting.

Ärekränkningsmål. Hemmansägaren K. P. Björkqvist, Ekebols i Lummelunda, hade instämt hemmansägarne Anders Magnusson och Klaes Andersson med yrkande om ansvar för ärekränkning.
Enligt stämningen skulle A. och M.12 sistl. Juni 1893, då B. tillika med ett par personer voro samlade för att afgöra en tvistefråga, kommit ut till dem; Klas A:s fader, Magnusson, gick mot B. med knuten band och öfveröste kär. med en massa glåpord såsom skojare, lushund, dj-l m. fl. andra vackra tillmälen, hvarjämte M. skulle ha sagt att B. bedragit honom på 500 kr.
Genom ombud erkände M. och förklarade sig villig återtaga de ord han yttrat i häftigheten samt att i alla afseenden anse kär. för en präktig karl.
Käranden yrkade ansvar och ersättning för kostnader i målet.
Hans yrkande om att i tidningarne utslaget skulla införas bestreds af svaranden.
Äfven Klaes Andersson erkände; målet uppsköts till 6 sammanträdets första dag.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 11 Maj 1894
N:r 72