å Sandesrum i Grötlingbo, som hittills hållits andra onsdage i Oktober, kommer hädanefter att hållas sista onsdagen i September månad.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 Augusti 1894
N:r 134
Dödsfall Kristian Johan Söderberg
Tillkännagifves att vår käre fader f. d. folkskolläraren, kantorn och klockaren i Grötlingbo Kristian Johan Söderberg stilla och fridfallt afled den 19 dennes i en ålder af 78 år, 11 mån. och 19 dagar; sörjd och saknad af barn, barnbarn, slägt och en talrik vänkrets.
Stenstu i Grötlingbo 19 Aug. 1894.
Barnen.
Saliga äro de som i Herranom dö.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 20 Augusti 1894
N:r 129
Ifrågasatt jämkning i länsmansdistrikten.
Den 14 Dec. 1877 förordnade k. m:t, att antalet länsmansdistrikt inom Gotlands län, då utgörande tio, skulle minskas till sex och att af dem tvänne skulle utgöras af, det ena Fardhems, Garda och Burs ting, jämte Eksta pastorat af Habblinge ting, bestående af socknarna Fardhem, Linde, Lojsta, Levide, Gerum, Burs, Stånga, När, Lau, Etelhem, Garda, Alskog, Lye, Ejsta och Sproge; det andra Hoburgs, Grötlinge, Hemse ting samt Habblingbo pastorat af Habblinge ting, bestående af socknarna Hablingbo, Silte, Hemse, Alfva, Eke, Rone, Grötlingbo, Hafdhem, Näs, Fide, Öja, Hamra, Vamlingbo och Sundre. Länsmännen i dessa bägge distrikt hafva icke boställen sig anvisade och äro f. n. boende, den ena i förstnämda di strikt, bvilket, jämlikt af k. m:t senare meddelad bestämmelse, numera benämnes Gotlands Södra fögderis mellersta länsmansdistrikt, vid Etelhems jernvägsstation, och den i det senare, benämdt Gotlands södra fögderis södra länsmansdistrikt, i Öja socken i närheten af Burgsviks hamn. Längsta väglängden från länsmännens bostäder till distriktsgränsen är för länsmannen i mellersta distriktet till stranden i Sproge socken 4,2 nymil och för länsmannen i södra distriktet omkring 3 nymil. Folkmängden i mellersta distriktet var vid 1891 års utgång 7,386 personer och i det södra 7,623.
Efter det förutnämda distrikts indelning vunnit tillämpning hafva emellertid förhållanden inträffat, som skulle göra en jämkniog i deona indelning önsklig. Så har i Hemse socken uppstått en allt mera vflig rörelse och mera samlad befolkning af den betydelse att k. m:t uti skrifvelse 25 Juoi 1886 förklarat, att för densamma, benämd Hemse handelsplats, ordningsstadgan, bygnadsstadgan och brandstadgan för rikets städer skola i tillämpliga delar gälla, hvarefter särskild municipalstyrelse der ordnats. Då en ganska lifbg rörelse råder å denna plats, bvilken tillika är ändpunkten af Gotlands jernväg, och der anordnade månatliga torgdagar vanligen sammanföra rätt mycket folk, är det af vigt att polistillsya der finnes. Nu bör emellertid denna plats till södra länsmansdistriktet och är belägen på 2 mils afstånd från länsmannens bostad. Då denna länsman jämväl har flera orter med jämförelsevis betydbgare befolkning inom sitt distrikt, såsom Ronehamn på 3 mils afstånd, Bargsviks bamn och ett under senare åreo anlagdt och bedrifvet stenhuggeri vid Hoburgen med en del löse arbetare på omkring två mils afstånd, är det både betuogande och besvärligt för bonom att utöfva den honom åliggande polisuppsigtea ipom distriktet. Länsmannen i mellersta distriktet har åter ingen plats med mera samlad befolkning inom »itt distrikt. Ett otjemnande af denna olikhet till båtnad för en mera verksam polistillsyn kan utan svårighet ske på det sätt att en del af södra distriktet öfverflyttas till det mellersta; och dertill bör i första rummet ifrågakomma Alfva och Hemse socknar, utgörande Alfva pastorat. Om sådan öfverflyttning sker och länsmannen får sin bostad i Hemse socken, der brist på dertill lämpliga lägenheter ej lärer förefia nas, vinnes derjämte den fördelen, att han kommer att bo mera centralt i distriktet än nu, med längsta afstånd till distriktsgränsen af å ena hållet 3 mil, å det andra af omkring två mil, till lättnad för tjenstegöromålen och minskning i kostnader för allmänheten, — Visserligen skulle genom en sådan omreglering ionevånareantalet i de båda distrikten blifva icke obetydligt olika, idet att mellersta distriktet fioge 8,547 och det södra 6,462 per soner efter folkmängden år 1891; men denna omständighet torde ej tillmätas någon afgörande vigt i förhållande till de fördelar, som regleringen komme att medföra i ofvan antydda afseenden, och då tillökningen i innevånareantalet i mellersta distriktet icke medför någon afsevärd svårighet i distriktets skötande. Upplysningsvis kan här nämnas att ionevånareantalet i södra fögderiets norra länsmanvsdistrikt år 1891 utgjorde 8,012 personer.
Med afseende å hvad sålunda anförts har länsstyrelsen hemstält, att k. m:t ville förordna om sådan jämkning i länsmansdistrikten inom Gotlands södra fögderi att Alfva pastorat, bestående af Hemse och Alfva socknar, må öfverflyttas från södra till mellersta distriktet, en förävdring, som ej mindre kronofogden i fögderiet och vederbörande länsman, än äfven Hemse och Alfva sockenmän, i kommunalstämman hörda, förordat såsom önsklig och förmånlig, och att denna förändring må få tillämpas med början af &r 1895. K. m:t har häröfver anbefallt kommarkol legium och statskontoret afgifva utlåtande.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Augusti 1894
N:r 126
I den slöjdlärarekurs
som vid slöjdskolan härstädes är anordnad under Juli—Augusti månader för folkskollärare, deltaga N. A. Olsson från Grötlisgbo, T. Svallingson, Vamlingbo, Karl Stenqvist, Hamra, Hugo Dahlqvist, Fide, Joh. Engström, Hejnum, E. Sandell, Visby, E. J. S. Söderdahl, Rute, Josef Linder, Visby, lärarinnan Ida Hallgren och folkskollärareeleven Hugo Stenström från Visby.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 6 Augusti 1894
N:r 121
Till ledamöter i årets pröfningsnämd,
som sammanträder måndagen 17 September, har länsstyrelsen utsett: major F. Cronstedt, fabrikör P. A. Hellgren, hanudl. Hugo Pettersson, Visby, stationsinspektor A. Kullberger, Barlingbo, nämdeman J. Larsson, Endregårda, skollärare Axel Bodin, Lokrume, hemmansägare L. Högberg, Vies i Veskinde, tulluppsyniogsman G. V. Kahl, Kyllej, hemmansägare L. N. Pettersson, Lunderhage i Fleringe, kapten K. T. Broander i Källunge, tämdeman E. N. Eriksson, Alfvena i Vallstena, hemmansägarne K. Hagström, Dalbo i Halla och T. Franzén, Kyrkljufves i Gammalgarn, bankdirektör V Åkerman i Stånga, kyrkoherde A. Sundblad i Garda, handl. V. Hansén i Öja, hemmansägare J. Rosendahl, Kattlunds i Grötlingbo, handl. J. V. Broander i Rone, hemmansägare K. Bolin, Buatvier i Sproge, skollärare J. R. Cederlund i Levide, hemmansägarne K. V. Carlqvist, Binge i Väte, och J. Olsson, Rofvalds i Eskelhem, samt skollärare J. R. Lindahl i Atlingbo.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 23 Juli 1894
N:r 113
Från landsbygden.
Rone, 9 Juli.
Folkskolorna afslötos med examen i tisdags. Båda skolorna ha hvar sin flagga med stång. På hamnen har detta åstadkommits genom sammanskott af handlandena på platsen, v. häradsh. Cramér, kassör Bergenstjerna m. fl. och den vid kyrkan är skänkt af landtbr. L. Duse. Högtidligt invigdes de samma dag af skolrådets ordförande v. pastor K. Christiansson
Stark sömn hade en person från Brunns i Grötlingbo, då han skulle köra från Burgs till sitt hem. Hästane gingo nämligen ned till Roes gård vid Davide, der de af på gården varande personer sattes in i stallet. När han sent och ändtligen vaknade, var mössan också bortgkommen och med en lånad sådan måste han sedan resa hem.
Nidingsdåd eller ej? En ko, som vid sista utställningen i sommar erhöll 2:dra priset, miste häromdagen sin svans. Det är nästan troligt att någon niding varit framme ty den är tagen bra nog högt uppe, endast några tum qvar.
Till Sockertöser har folkhumorn här döpt de smålandsjäntor, som arbeta i betfälten.
Burgsvik 10 Juli.
Godt förhållande emel’an arbetsgifvare och arbetstagare kan man med skäl säga att det råder å handlanden Viktor Hanséns egendom Bobbenarfve i js Då ägarens son häromdagen firade sin födelsedag, uppvaktades han af ett tiotal af sina underlydande (han är nämligen inspektor å nämda egendom) som åt honom öfverlemnade genom rättaren Johansson en dyrbar och praktfull silfversnusdosa med inskription: Från tacksamma arbetare.
På aftonen hade herr Hansén inbjudit samtlige presentgifvarne, till ett enkelt samkväm, då han i väl valda ordalag tackade för den för honom så kärkomna gåfrvan, som var ett bevis på kärleksfullt förtroende emellan husbonde och tjenare.
Vattenbrist råder på många håll.
Fisket at strömming börjar att lemna bra resultat. I dag ha här till salu utbjudits hundratals valar, fångade på östra kusten, till ett pris af 40—50 öre per val och af god beskaffenhet.
Kappelshamn 10 Juli.
Ett gröfre våld, vittnande om den mest hänsynslösa råhet, föröfvade i måndags afton å Kappelshamn några arbetare från stenhuggeriet derstädes mot sin kamrat Lindblad.
De hade varit tillsamman inomhus straxt förut, hvarvid det flitigt pokulerades. Så småningom blefvo de litet hvar högröstade och det började urarta till slagsmål. Man drog sig nu utåt landsvägen och här började en vid namn Ek den vildaste af dem, att utan minsta anledning tilldela Lindblad det ena slaget efter det andra. Några andra lika rusiga som Ek, kommo till och sedan man väl fått omkull L. på landsvägen fick han mottaga både sparkar och slag.
En spark erhöll han af en hård sko under hakan, så att blodet frustade ur hans mun, dessutom blef han svårt skadad af en sten på ena benet då han föll omkull.
När han till sist fått så mycket att han icke gaf ett ljud ifrån sig, tillkom händelsevis en person, som tillhörde tullpersonalen, och genom hans försorg fördes den så svårt slagne till sitt hem, der han nu vårdas.
Det är icke förs a gången bråk och uppträden förekomma å Kappelshamn.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 11 Juli 1894
N:r 106
Visby stifts prestsällskap
har sammanträde i dag härstädes. Det öppnades med en kortare predikan af kyrkoherde Kolmodin i Vall, hvilken dervid med ledning af Tim. 1: 7 talade öfver ämnet: Hvilken och hurudan den anda är, som böra leda oss under utöfaingen af vårt embete.
Biskopen intog härefter ordförandeplatsen och helsade med några ord de närvarande presterna välkomna.
Efter protokolljustering utsbgos till sekreterare för dagen pastorerna Kellström och Brounéus.
Till ledamöter i presterskapeta förtroendenämd för åren 1895—97 invaldes: för norra tredingen kontraktsprosten Rouser i Stenkyrka och kyrkoherde Sik i Lärbro med kyrkoherdarne Klint i Follingbo och Gradelius i Othem till ersättare; för medeltredingen: kyrkoherde Enequist i Roma och prosten Öfverberg i Stenkumla, med kyrkoherdarne Berglund i Östergarn och Ehrénström i Kräklingbo till ersättare; för södra kontraktet kyrkyherdarne Löthberg i Hablingbo och Sundblad i Garda med kyrkoherdarne Ahlander i Alskog och Jacobsson i Grötlingbo till ersättare.
Derefter sjöngs ps. 150, första och sista verserna.
Första frågan: Hvari består sakramentens egendomliga betydelse såsom n&demedel till skilnad från Guds ords? inleddes af biskopen, hvilken efter en längre utredning af den historiska utvecklingen af sakramentfrågan och betonande af sak: ramentens vigt såsom förmedlare af Guds oåd till menniskorna, framhöll att ordet visserligen vore det första och väsentligaste af nådemedlen, men sakramenten hade en omätlig betydelse såsom en be: kräftelse på hvad genom ordet gifvits.
För ett direkt besvarande af den uppstälda frågan fordrades en ej ringa beläsenhet; man måste gå till fäderna, till kyrkans stormän, de djupa andarne, hvilka ivåra dagar fört oss fram till en ganska klar utredning, som tagit sig uttryck hos Martin Chemnitz. Hvad likheten vidkommer mellan sakramenten och ordet, låg den deri att hela våden på båda ställena är förbanden; båda meddela ock den korsfäste frälsaren sjelf. Skillnaden vore trefaldig: först bestod den deri, att hvad som genom ordet uttalas för ögat eller örat på ett mera ensidigt sätt, tala sakramenten fulltonigt och till hela menniskan: vidare i den individualiseripg, som våra fäder sökte i absolutionen och slutligen deri, att härigenom sker en beredelse för det eviga lifvet.
Lektor Lemke yttrade instämmande och framhöll att det lyckats vår lutherska kyrka att klargöra olikheten mellan ordet och sakramenten. Ordet, talet, kan stanna utom oss, men sakramenten verka utom vår vilja antingen till välsignelse eller dom. Ordet och sakramenten tilltyllestgöra hvarandra. Ordet blir menniskans egendom endast genom tron; annorlunda är det med sakramenten. Otron utestänger visserligen från sakramentsgåfvan, men ej sakramentet sjeif.
Kyrkoherde Gadd: Sakramenten äro bärare af Guds nåd till oss, vittnesbörd om Guds allmakt.
Kyrkoherde Gutenberg: Sakramenten referera sig till menniskans sinliga sida, försåvidt sinliga element ingå i både dop och nattvard. De tillgodose mer än ordet vår svaghetssida. Gud såg att vi voro fästade vid det timlga, derför ville han genom timliga medel föra oss till andlig frigörelse. Deremot förstod han ej att sakramenten hade en oemotståndlig verkan.
Biskopen påpekade att den, enligt Guds ord, förefans och gaf några antydningar om Barn man borde förstå denna oemotståndlig het.
Kontraktsprosten Uddir: Ordet bör i predikan framhållas såsom hufvudnädemedlet; sakramentet är en hjelp, ett stöd för den svaga tron såsom ett synligt jordiskt medel; ordet kan förfalskas af den som frambär det, ej så sakramenten.
Lektor Lemke replikerade kyrkoherde Gutenberg. En vigtig fråga vore: är ordet enbart bestämmande i fråga om ledamotskap i Kristi församling? Visserligen kan genom tron väckas pånyttfödelse, men denna tro kan aldrig blifva så igenkänlig, ej heller fullständig så länge den ej genom sakramenten bekräftas.
Kyrkoherde Gutenberg: De lär allt vara svårt att ur skriften bevisa, att sakramenten verka på oemotståndligt sätt, ex opere operato.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Juli 1894
N:r 102
Från landsbygden.
Stenkyrka, 28 Maj.
Följande exemplen från andra socknar har denna kommun från magasinsfonden anvisat trettiofem kronor till en ny flagga för folkskolan härstädes. Invigningen af den nya prydnaden kommer att ske 6 nästa Juni, då sångföreningen kommer att medverka.
Laga skifte i Stenkyrka sockens första skifteslag, omtattande tre och en återdedels mantal, har nu af hemmansägaren Otto Stengård, Grausne, begärts hos länsstyrelsen.
Han har avhållit att erhålla jägmästare J. O. Sylvan till förrättningsman.
Så rikt strömmingsfiske som denna vår kan man ej minnas någonsin härstädes.
Ovanligt god väderlek ha vi på sista tiden haft.
Allt lofvar godt år. Foderskörden tycks särskildt bli öfverstyf.
Försäkra kreaturen! Genom inflammation i hjertsäcken dog häromdagen en hemmansägare tillhörig ung, god ko, oaktadt läkarehjelp söktes. Väl var, att kon till 3/4 af sitt värde var försäkrad i socknens kreatursförsäkringsförening, hvarigenom ägaren ändå slapp med lindrig förlust.
Fide, 28 Maj.
Sorgligt. Husbondesonen Karl Hallgren från Norrkvie i Grötlingbo, hvilken ett par år vistats i Amerika, hemkom en dag i förra veckan, troligen hemsänd af myndigterna derstädes, på grund af en iråkad sinnessjukdom.
De hemmanarandes glädje var ganska stor, öfver sonens och broderns hemkomst och skjuts afgick oförtöfvadt till jernvägsstationan, för att hämta honom; men döm om faderns sorg och förtviflan, när han fann sin son omtöcknad af vansinnet. Han hade varit försedd med en duktig reskassa, hvaraf han, under sitt vistande i Visby, hade bjudit pengar åt hvem som ville taga emot. Om man får sätta någon tro till hans eget yttrande, så skulle han ha kastat en guldklocka med kedja i oceanen på hemresan.
Sjukdomsorsaken påstås vara religionsgrubbel, att döma at de predikningar, som han oftast emellanåt håller tör de tillsiädesvarande. Ryktet vill äfven veta, att en miss i fjärran vestern, skall hafva sin del i hans olyckliga tillstånd. Han upptör sig understundom rätt våldsamt, så att han måste vaktas för att ej göra sig eller andra något illa.
Vidskepelse. En gumma här i sockner, som är ägarinna till ett par kor, märkta atv det ej stod »rätt till» med den ena af dem, När kon sedan kalfvade och ej, efter gurimas tycke, lemnade tillräckligt med mjölk, misstänktes att något otyg var orsaken här till.
Bud sändes efter en i en grannsocken boflntlig käring, hvilken har rykte om sig att förstå sig på litet af hvarje. Hon förslarade genast att kon var »skämd» och att »bjäro» sprang sin väg med mjölken. Hon var äfven i stånd att upptäcka märken efter ofvan nämda tingests klor på kons jufver, orsakade af bjära, när hon hakade sig fast vid kon och sög till sig mjölk, Hon tillade ätven att om detta fått fortfara någon tid, så hade det ej biifvit mera igen af kon än sjelfva hornen.
Eder brefskrifvare var sjelf en gång vitine till en om okunninghet och vidskepelse vittnande handling. Ett husbondtolk hado en fyra till fem år gammal flicka, som öfver hela kroppen blef betäckt med röda fläckar. Detta härledde sig gifvetvis från »gasten», eller något annat otyg. Detta skulle kureras, hvarför morsgumman tog fliekan och en grannkvinna som medhjelperska med sig till en närbelägen smedja. Der afkläddes flickan och placerades i ässjan, hvarefter medbjelperskan började af alla krafter med bälgen blåsa på det gallskrikende benet. Etter exekutionens slut ritades åtskilliga hemlighetstulla krumlelurer kring delirkventen, hvarefter denna (barnet) påkläddes och de goda gummorna stultade förnöjda hbomåt. Detta skulle enligt deras mening vara ett radikalt medel i dylika fall.
Vamlingbo 29 Maj.
Ett efterlängtadt och välgörande regn, har nu fallit öfver våra bygder i tre dygn i nästan oafbruten följd. Det började näml. i lördags eftermiddag och har sedan dess med några små pauser fortfarit och det tycks på himmelens utseende ännu vilja blitva mera af det goda. På söndags förmiddag var det ganska kyligt, så att regnet syntes snöblandadt, Något störtregn har det ej varit men nog har jorden fått ordentlig »myr» ändå. Få vi nu blott värma med, så kan nog ännu många af de skador frostnätterna tillfogat hvetevårsädet och klöfvervallarne repas.
Dödsfall bland djur, både genom olyckshändelser och sjukdomar, ha under våren timat härstädes i ovanlig myckenhet, I angränsande socknar lär förhållandet äfven varit detsamma.
Då i fredags middagstid en bonde härstädes skulle vattna sina hästar som betade i en åker invid gården fann han den ena, ett sto, liggande Ifliös på marken. Ett par timmar förut besöktes djuren af ägaren och var det då friskt — Det var ej försäkradt.
Fisket har nu under den ihållande stormen som rasat nu i många dagar måst öfvercifvag — Det lär ej helle r varit någon lämplig »fiskvind» denna var för våra stränder försäkra fiskrarne, så att de vänta sig ej stor fångst efter den.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 30 Maj 1894
N:r 82
Från landsbygden.
Norra Gotland, 5 Maj.
Jägare emellan. Han har varit trapper in the far west och hemkom för litet sedan med dollars och pounds in the pocket och med liflig håg för jagt och slikt bussines. Tidigt och sent har han varit ute i skog och mark, strand och sjö, djerf och säker som det hötves en, sem gått i jägareskola derborta i vestern.
Så häromdagen var han ute längs Sand kanten för att passa på, om någon kur händelsevis förirrat sig in på terra firma, då han på långt afstånd fick se ett par större fåglar sittande i sjötången. Pang! Och den ena segnade med hufvudet ned mot den mjuka bädden. Besynnerligt nog, stannade den andra kvar och brydde sig ej om flygt. Här var dock ej tid till långa reflektioner öfver detta under! Ännu en kula ur studsaren och äfven nr två gick till de sälla jagtmarkerna.
Framkommen för att lägga vantarne på bytet märkte vår jägare till sin förskräckelse, att han afrättat två tama gäss, som naturligtvis skulle ha ägare i närheten. Han begaf sig derför genast ut på rekognoscering för att få tag i husbonden för likstols erläggande,
Ingen ville dock kännas vid kadavren. Till slut fick han reda på, att en herr X. just nyss hade köpt sig ett par slika fåglar, som tör öfrigt blott sparsamt förekommo i socknen.
Hr X. bodde på en liten ö, hvadan vår hjelte ror dit. Träftar så på gården en kvinlig tiensteande som frågas, om der funnos gäss. — Jo, frun hade köpt 2 stycken för ett par dagar sedan, men dessa voro nu ej hemma, utan hade matmodren rott öfver till »fastlandet» och tagit gässen med sig »för att lära(!) dem simmal»
Att öfningen ej blef vidare långvarig visste vår sorgsne trapper, som nu insåg rätta förhällandet.
Han frågade efter herrna och blef förd till denne, som också var en entusiastisk jägare.
I få ord omtalades olyckan.
— Får jag se gässen, sade hr X.
— Yes.
De förevisades och skotten hade båda träffat hufvudet, — Det var rasande fina skott, tyckte belåten mister X., och på vår olycksskytts fråga, hvad ban var skyldig för skadegörelsen svarades, att det var så bra träffadt, så det kostade ingenting. Liken lemnades då, ech vår olyckstågel reste hem.
Nästa söndagsmorgon fick han bud, att han skulle infiona sig hbos hr X. och det var ej med gladt hjerta han reste dit, ty han trodde nu, att fran kommit herrn att ändra tänkesätt, så att han dyrt skulle få umgälda sin Jagtifver. — Han mottogs dock mycket vänligt af herrskapet och bad hr X. — »att få bjuda på en enkel gåsstek för de vackra skottens skull». Så kan det gå jägare emellan.
»Kärrposten» mellan Tingstäde—Stenkyrka lär ett par gånger af samma person på kort tid körts i diket. Saken lär skola af vederbörande beifras för domstol, och det är att hoppas, det ej den öfverdådiga körsvennen skall komma så lätt ifrån affären som för hans del ingalunda är ny, fastän objektet är olika.
Göken hördes första gången i år 26 April. Han gol dock på grön kvist, ty krusbärsbusken och björk bära redan fullt utslagna blad.
All sådd är follbordad härstädes och kreaturen ha ångenetädes släppts på bete.
Strömmingsfisket har på sista tiden varit ovanligt gifvande.
Om laga skifte lär redan en hemmansägare i Stenkyrka inlagt till k. m:ts befallningshafvande. Saken har varit länge på tal. Blir det af, kommer väl detta att räcka minst 8 till 10 år, så vidlyftiga och skilda ligga ägorna.
Ronehamn, 5 Maj.
Nog är det skojeri. Ett par båtlag från Gröttlingbo voro häromdagen här med hvar sin last slipsten, som de sålde som vanligt. Derefter intogo de väl något af den svenska aektarn och förhöllo sig muntra och dröjde med att resa hem till sent på kvällen. På bron stälde de till ett litet dansnöje efter piglock. Men plötsligt upphör dansen och stenarna börja friskt rulla ned i båtarna från slipstenshögarne. Två handlande, som sutto i kajntan på en skuta märkte ofoget, skyndade ut och frågade >hvad ta ni Er till, Eo börjar då springa, men den andre svarar ändtligen: »Jo, det är kasserade stenar», »Hvem har kasserat dem då?» »Vi sjelfva», Handlanden frågar då en annan som satt i båten: »Har någon kasserat sten för Er?» »Nej det ha de inte gärt». Emellertid upptecknades deras namn och saken får nog ett efterspel vid bäradsrättep. Antagligt är att stenarne skulle säljas om igen dagen derpå.
Det berättas att skonaren Laurentius hade 1 tums snö på däck då han inlöpte i kväll i hamn på resa från Tyskland.
Vid auktion på korn för litet sedan betingade det 17 kr. tunnan. En last potatis som då såldes kostade 6 kr. tunnan, Nu har samma fartyg återkommit med potatis och säljer den för 4,50 tunnan extra kontant.
En dräng från Hafdhem var nere och utbjöd till salu vildfågel såsom and eller ljugås, s. k. skräckor och storspofvar. Vore det ej skäl att något gjordes för att sådana ståtliga fåglar finge vara i fred ander deras nästan ömtåligaste tid?
Gotlands Allehanda
Måndagen den 7 Maj 1894
N:r 70
Från landsbygden.
Fide, 10 April.
En häst, tillhörig Olof Olsson, Roes i Gröttlingbo, måste i går, på grund af hastigt påkommande sjukdom, nedslagtas. På måndagen var hästen frisk och sund och hade äfven varit i arbete. Sjukdomen skulle ha varit hvad allmogen i dagligt tal kallar »skott».
Hästen var försäkrad i pastoratets kreaturförsäkringsbolag.
Vid auktion i dag på säd i sockenmagasiget betingade rågen ett pris af 8 och kornet 9 kronor hektolitern.
En yngling här ifrån socknen, i tjenst i Vamlingbo, råkade häromdagen att afrifva en finne i nacken och ansigtet har svulnat upp.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 13 April 1894
N:r 56