Gotländska sägner.

En julnatt på Östersjöns is.
— Ett Guds under! Ett Guds under! ropade den andre presten. — I hvilket land och stift ligger edert prestagäll, ty på vår ö och i vårt stift fiavas inga socknar med namnen Öja och Hambre.
— Vi äro således på en ö — sade herr Kristen — äfven mitt prestgäll ligger på en ö, den heter Gulland.
— Gulland, det är Gotland — sade pastor loci — då är ju min broder i Kristo en dansk prestman, ty Gotland ligger under Danmark.
— Ja väl gör det så — genmälte gotlandspresten — och af Guds nåd är jag — eburnu ovärdig — dansk prest, men är icke min bror detsamma och äro vi ej i Danmarks rike, i danskt land? inde — Nej, värdaste broder! Jag är icke dansk utan svensk prest och vi stå här på svensk grund och botten, Denna församling heter Böda, är belägen på Öland och hör under Kalmar stift. Häritrån och till Gotland lär, efter hvad jag hört af mina sockneboar, vara 11 sjömil, eller dryga 7 svenska mil, Min berr bror har under natten gjort en både lång och vådlig resa, men Herrans allsmäktiga hand bar underliga hulpit Eder fram och var nu i hans namn välkommen! Både min herr bror sjelf, hans dräng och hästar måste efter en slik farlig långfärd vara i stort behof af hvila och förfriskning och det tilibjuder jag eder i mitt hus. Följ nu mig till prestgården, men först måste jag med några ord underrätta mina sockneboar om den underliga tilldragelse, som fört eder hit och låtit oss uppbyggas af eder vackra, sant kristliga predikan. V:sserligen lät utförandet ovanligt för våra svenska örop, men tack vare edert utmärkt tydliga, klara och rediga uttal, kunde vi förstå hvad I talade. Besynnerligt att språk tillhörande två folk, som äro så bäteka på hvarandra, äro så lika. Måuane det ej bevisar att svenskar och danskar äro i gruaden ett folk och månne ieke den underliga tilldragelsen, som här timat, är en bebådelse om att en gång tider skola komma då danska prester skola preoika i Sverige och svenska i Diuisärk såsom hvarandras högt värderade embetsbröder och det olyckliga hatet mellan folken blott vara ett sorgligt minne? Men kom nu värdaste broder.
Med dessa ord tog den gamle vänlige presten sin långväga gäst under armen och, sedan han för sina församlingsbor berättat huru underligen Guds allmakt ledsagat dit den danske embetsbrodren öfver det isbelagda hafvet, förde han honom till sin prestgård, der herr Kristen satt i god ro vintern ut, lärde sig svenska språket och svenska kyrkobruken samt under vinterns lopp ännu en och annan gång predikade för Böda-boarne, som tyckte rätt väl om honom och nästan började en ny tidräkning från den juldagen den danske presten kom öfver isen från Gotland för att predika i Böda kyrka på julmorgonen.
Stor var oron och bestörtningen i Öja och Hamra, der messfall inträffade på sjelfva juldagen, särdeles vär det förspordes att berr Kristen på julaftonen rest från sitt hemvist för att tara till Hamra, men under det förfärliga urvädret, som rasat julnatten, försvunnit utan att något spår kunde upptäckas vare sig efter honom, drängen eller skjutsen. Gråt och jämmer rådde i Öja prestgård. Fru Judit Johansdotter och barnen begräto maunen och fadren såsom död, fastän hans kropp ej kunnat återfionas. Prestmors första bestyr blef att begära predikobjelp af grannpastoraten Vamlingbo och Grötlingbo för de öfriga 8 predikodagarne under julen (ty då höllos 4 helge- och predikodagar jul och påsk), tills »Generalprosten» Mäster Tor Rasmussen och »General(dom-) kapitlet» hunnit förordna prest till Öja. Juldagarna blefvo alltså det året bedröfliga i Öja prestgård, men kort efter det julens predikodagar voro förbi anlände ett par djerfva öländske fiskare, som mot hederlig vedergällning åtagit sig det besvärliga och vådliga uppdraget att färdas öfver till Gotland med helsningar och bref från herr Kristen till hans familj och med vårvindarna och första öppet vatten återväude han sjelf, till stor glädje för de sina, sina pastoratsbor och många andra vänner.
Oita talade både herr Kristen och hans dräng om deras vådliga isfärd; men om orsaken till att den fick ett lyckligt slut kunde de ej komma öfverens. Herr Kristen sade att Guds allmaktshand skyddat och ledsagat dem och uppsände ofta en varm och innerlig tacksägelse till sin himmelske herre och mästare, i hvars ärende han hade rest, på hvars bjelp han förtröstat och som ej låtit hans förtröstan komma på skam.
Han sade:
— Af egen erfarenhet har jag fått lära sanningen af det språket i Guds ord: »En rättfärdig mans bön förmår mycket, när den allvar är», och ehuru jag visst icke vågar kalla mig en rättfärdig man, så vet jag dock att jag ej älskat och öfvat orättfärdighet och att den bön jag på mina knän bad på hafvets is gick från hjertat. Att Gud i sin himmel hörde min svaga bön, derom är jag öfvertygad, ty bönbörelsen följde strax. Kvoapt hade jag slutat min bön innan Per varsnade det välsignade skenet, som förde oss lyckligen till land, till goda, hederliga menniskor och jag fick lära att äfven bland svenskarne, som varit våra bittraste fiender, finnes redbarhet och kristlig kärlek.
Per sade:
— Nog gjorde kära fars bön mycket, men icke allt, Det var tydligt att den onde Necken, som råder öfver haf och strömmar, dref sitt gyckelspel med oss. Aldrig reser jag mernågon julnatt eller annan högtidsnatt cch allraminst med kära far, så from han ock är, ty just de fromma vilja gastar och troll helet åt. Hade jag ej varit klokare än kära far och enott ut och in på mina kläder och skött tömmarna, så hade vi varit på isen ännu, eller der tått vår graf. Det skall ingen taga mig ur hufvudet.

Gotlands Allehanda
Fredagen 13 December 1889
N:r 145

Dödsfall Johan Niklas Levander

Att Gud efter sitt allvisa råd behagat hädankalla Johan Niklas Levander, som stilla afled i Tacoma Wass, Nordamerika den 20 Oktober 1889 i en ålder at 34 år, 5 mån., 28 dagar; innerligt sörjd och saknad af syskon, öfriga slägtingar och många vänner varder härmed tillkännagifvet.
Kattlunds i Grötlingbo den 14 Nov. 1889.
Den aflidnes syskon.
Sv. Ps. 490.

Gotlands Allehanda
Fredagen 15 November 1889
N:r 132

Dödsfall Kathrina Cecilia Larsson

Tillkännagifves att Gud i sitt allvisa råd behagat hädankalla vår innerligt kära moder Kyrkvärdsenkan Kathrina Cecilia Larsson, född Nilsson, vid Roes i Grötlingbo, lördagen d. 2 Nov. kl. 5 e.m. i en ålder af 53 år, 9 m. och 1 dag; djupt sörjd och begråten af oss, hafva vi den smärtsamma pligten deltagande slägt och vänner meddela.
Den aflidnas barn.
Sv. Ps.-b. nr 491 v. 2.

Gotlands Allehanda
Måndagen 4 November 1889
N:r 127

Gute träningskvaddade Grötlingbo 8-1 ger besked om strålande form.

De gotländska fotbollsmästarna Gute visade på söndagen i Grötlingbo att laget denna vår är bättre än någon gång tidigare. Lagledaren »Simpen» Pettersson har gott om spelare och därtill syns konditionen vara tillfredställande i ett så här tidigt stadie. Om någon skall framhållas är det juniorprodukten Lasseman Larsson som under kommande år tycks slå igenom på allvar. Han har under det senaste året framförallt blivit snabbare och hårdare i kroppen.
Gute vann sin första träningsmatch med hela 8—1 halvtid 2—0 över ett Grötlingbo som i början av matchen spelade jämnt men orsaken till sammanklappningen är nog inte så svår att förklara. Det är inte i konditionsväg det brister hos Grötlingha i jämförelse med Gute, utan först och främst på det tekniska kunnandet. Fotbollsteknik är ju till största delen en mängd olika stötar på bollen. Till detta fordras inövande av flera rörelseserier som måste tränas in i det undermedvetna så att det går helt automatiskt. Under en match finns nämligen så mycket att hålla tankarna koncentrerade på (med- och motspelarnas placering, taktiska dispositioner m. m. m. m.) att en spelare inte bör ha så dålig tekniskt skolning (lika med svagt innötta rörelseserier) att hans tankeverksamhet blir .splittrad genom att han tvingas ägna alltför stor uppmärksamhet åt bollbehandlingen. Gute har här kommit långt. När snön nu försvinner och kvällarna blir ljusare utjämnas detta för-hållande så småningom. Det är på denna punkt som södra Gotlands fotbollsspelare framförallt bör sätta sin tillit till Hemsehallen när den till nästa vinterupphåll står färdig.

Gotlänningen
Måndagen den 28 mars 1960
Nr: 73

Gotländsk fotbollsframgång på årsmötet.

Gute gratisuppflyttas till div. III 1961.
På Svenska Fotbollsförbundets årsmöte, som hölls i Stockholm på lördagen, bestämdes att om Gute kommer bland de åtta bästa i årets div. IV Stockholm södra, får laget spela i div. HI nästa år. Förslaget framfördes av Gotlands förbundssekreterare »Nicke» Nilsson och bifölls utan debatt.
Svenska Fotbollsförbundets VU oci styrelsé har tidigare avslagit Gotlandsförbundets framställning, att Gute skulle gratisuppflyttas till div. III i samband med omorganisationen av serierna nästa år. Men på Gotlands Fotbollsförbunds årsmöte beslöt man, att en ny framställning om gratisuppflyttning skulle göras. Seriekommitténs – ordf. Tore Brodd lovade på distriktsmötet i Visby, att SK inte skulle göra några invändningar mot en gratisuppflyttning.
»Nicke» Nilsson, som även pratade lite om stads- och landstingsanslag till Gute, lyckades övertyga mötesombuden, som biföll framställningen utan debatt. I övrigt fastställdes den nya serieorganisationen efter det förslag, som en speciell utredning lagt fram och som styrelsen tillstyrkt.
Målgörare Gute: Leif Larsson 3, Lasse Lundqvist 2, »Kajan» Almlöf och- Sune Nilsson 1 samt ett självmål.
Grötlingbos mål gjordes av Bertil Gardell.
Kabom.

VIF—Stenkyrka 6—0 (3—0).
En sur och lerig plan omöjliggjorde ailt vackert spel i träningsmötet mellan VIF och Stenkyrka och det märktes också att det var första gången som spelarna matchade. VIF var klart överlägsna både i teknik och kondition och segrade med: 6—0 efter 3—0 i halvtid. Det syns på VIFarna att Folke Magnussons konditionsträning gjort susen.
Bäst på plan var Jerker Jerneheim på högerhalven och att han blir ett gott tillskott för de gulsvarta står fullt klart.
Målgörare: Sten-Åke Pettersson 3. »Lill-Galla» Larsson 2 samt Jean Jung 1.
Två av målen kan dock betecknas som självmål.

Gotlänningen
Måndagen den 28 mars 1960
Nr: 73

Från landsbygden.

Hoburgskretsen hade i Grötlingbo skolhus sitt höstmöte hvilket bevistades af kretsens alla zedlemmar. Mötet började med bön och predikan i kyrkan, der kyrkoherde O. Jakobason talade öfver Luk. 16: 10—12 v., särskildt framhållande i allvarliga och kraftiga ord »troheten i det lilla».
Derefter fortsattes det egentliga mötet i skolhuset, der tvänne lektioner höllos: af lärararipnan Lina Pettersson, Vamlingbo i hufvudräkning med småskolans andra årsklass, och behandlades talet 20 med multiplikation och division, såväl af benämda som obenämda tal, på ett allsidigt och lifligt sätt; af folkskollärarinnan. Berta Berglund, Sundre, med folkskolans högsta afdelning i svensk historia om »Visby forntida storhet och fall».
Den sistnämda lektionen inleddes med afsjungandet af sången: »Du gamla, du friska du fjällhöga nord», hvarefter berättades för barnen, när Visby storhetstid inträffade, orsakerna till Visby storhet, huru Visby storhet visade sig, orsaken hvarför Waldemar avföll Visby, Waldemars list, huru Waldemar pluu-\’ drade staden, Waldemars återresa, och minnesmärken efter Visby storhet. Sedan utfrågades hvarje .atdelning och förevisades för barnen planscher öfver ruinerna och korset i skolbetningen med åtföljande förklaringar. Lektionen sfslöts med uppläsandet af Malmströms dikt: »Gotland».
Efter lektionerna följde ett kort samtal, derunder framhöllos af några, med afseende på den senare lektionen, att denna hellre bort ansluta sig till läseboksstycket Gotland, än att kallas en svensk historielektion. De fleste ansågo ämnet berättigadt att vara en svensk historielektion och påpekade behöfligheten af en utförligare behandling afsärskildt Gotlands historia i våra skolor.
Lektionen, genomandad af poesi och känsla, utfördes med lif och intresse och gjorde ett godt intryck på barn och äldre.
Efter middagsrasten, under hvilken flere sångstycken afsjöngos, fortsattes förhandlingarne med diskussion öfver frågan: »Är det lämpligt att i början af höstterminen i folkskolan anordra hvarannandagsläsning för att befrämja jämnare skolgång».
Frågan föranledde ett lifligare meningsutbyte och enade man sig till sist derom att der förhållandena så påfordra är hvarannandagsläsning i folkskolan en 3 till 4 veckor i början af höstterminen att förorda hufvudsakligen af följande skäl: 1) det är en fördel för läraren att alltid hafva ett gifvet antal lärjungar närvarande; 2) läraren kan mera helt få egna sig åt den från småskolan uppflyttade afdelningen; 3) barnen vänjas vid bestämd ordning, allt förutsatt att skolrådet håller på att barnen i hvarje atdelning infinna sig i skolan på de för dem bestämda dagarne och att intet särskildt lof, utom de lediga dagarne, beviljas.
Derefter upptogs till behandling frågan: »I huru många lexlag bör man hafva skolan fördelad i kristendom?» I denna fråga enades kretsen om följande i så få lexlag som möjligt, helst ett, enär ämnet kräiver stilla andakt.
Till sist behandlades frågan: »Hvad bör slöjdundervisningen för flickor omfatta och hvilken tid bör dertill anslås?»
Efter en stunds liflig diskussion antogs följande inga lyxartiklar böra förekomma, förrän barnuen vunnit färdignet i nyttigare och nödvändigare ting såsom stickning och linnesöm; tiden för slöjden bögst en eftermiddag i veckan.
En lärarinna upplyste att hon i sin skola följde fröken pr pd slöjdmetod och funnit den vara mycket lämplig och rekommenderade den för andra skolor.
Till kretsens ordförande för nästa år valdes skolläraren P. Hartman, Hamra och till sekreterare skollärare H. Dahlqvist, Fide.
Nästa möte hålles i Sundre skolhus i Juni månad, då lektioner hållas af skolläraren N. A. Ohlsson, Grötlingbo, i modersmålet och af lärarionan Maria Ronstedt, När, i åskådning.
Mötet afslöts på öfligt sätt med bön och psalmsång.

Gotlands Allehanda
Måndagen 7 Oktober 1889
N:r 115

Kyrkoherdeinstallation

ägde i går rum i Grötlingbo kyrka då utnämde kyrkoherden O. Jacobsson i Grötlingbo och Fide församlingar installerades i sitt embete af biskopen, som dervid assisterades af kontraktsprosten Alfvegren samt kyrkoherdarne R. Uddin i Sanda, O. Söderström i Rone och J. Svensson i Garda.

Gotlands Allehanda
Måndagen 19 Augusti 1889
N:r 94

Biskopsvisitationer

äga rum i Hangvar och Hall 10 och 11 Angusti samt i Grötlingbo och Fide 17 och 18 dennes.

Gotlands Allehanda
Fredagen 2 Augusti 1889
N:r 87

Länets pröfningsnämd

som sammanträder 18 September, består af: häradshöfdingen Alfr. Waldenström, lektor K. J. Bergman, bäradsskrifvaren K. Nordahl, hemmansägaren H. P. Hellgren Hanes i Endre, kyrkoherden O. Klintberg i Vestkinde, kronolänsmannen J. Håkansson i Bro kyrkoherden K. Sik i Lärbro, hemmansägaren Ferd. Pottersson Othemars i Othem, kyrkoherden F. Friberg i Källunge, vämdemannen N. E. Eriksson Alfvena i Vallstena, hemmansägaren Aug. Larsson Altheime i Buttle, skolläraren L. P. Qviberg i Gammalgarn, hemmansägaren John Eneqvist Kube i Stenkumla, skolläraren A. T. Saöbom i Levide, handlanden Karl Smitterberg i Klinte, hemmansägaren Jakob Rosendahl Kattlunds i Grötlingbo, handlanden Viktor Hansén i Öja, handlanden Lars Cramer d. y. i Rone, folkhögskoleföreståndaren T. Sätervall i Hemse, handlanden J. F. Fagerberg i Burs, hemmansägaren Ol. Pettersson Hallute i När.

Gotlands Allehanda
Fredagen 12 Juli 1889
N:r 78