Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Etikett: Guldrupe
Guldrupe socken ligger i mitten av Gotland.
Gårdsnamn: Annexen, Bjärs, Bondarve, Hagelhem, Hallbjäns, Hästings, Krasse, Västerby.
och afflyttning från stället låter C. Stenberg, Velinge i Buttle, genom offentlig auktion: onsdagen d. 22 dennes från kl. 10 f.m, till den högstbjudande försälja hela lösöreboet bestående af glas och porslin, bleck- och jernsaker, 1 schiftonier, 1 byrå, sävgar, stolar, spel: och matbord, vägg- och toalettspeglar, diverse träkärl, linne och sängkläder, samt något fruntimmerskläder, åker- och körredskap, last- och arbetsvagnar, kälkar, vrång- och foderbäckar, vänd: och spetsplogar, harfvar flere slag, 1 kornvält, mullfösa, selar, kreatur, såsom hästar, 2 kor, ungnöt, 4 st. får med ungar, 1 grig, höns, 1 parti hvetemjöl samt bandredskap m, m, Säkre och godkände in ropare erhålla betalningsanstånd till d. 1 Oktober, andre betale kontant eller vid anfordran. Guldrupe d. 13 Maj 1889. Efter anomodan, J. P. JACOBSSON.
blefvo i lördags färdiga till orgelbyggare A. Cedergren, Bjerges, och handl. K, A. Jakobsson, Guldrupe. Ledningarne utgå från Bjerges centralstation under ur 5 och 6.
Tisdagen den 16 dennes från kl. 10 f.m. kommer medels offentlig auktion vid Aumunds i Roma till den högstbjudande att försåljas ett mindre parti hö, bafre- och korvhalm, samt böstsådesbalm, utsådesbafre, båstar, 2:00 oxar och 1 ko passande till slagt. Godkånde inropare erbålla 3 månaders betalpingsanstånd. Guldrupe den 8 April 1889. Efter anmodan, J. P. JACOBSSON.
inom länet har bushållningssällskapets nyss utkomna årsberättelse, som i öfrigt i väl samarbetad form mestadels innehåller af våra läsare förut kända saker, ett och annat att meddela. Genom den under 1887 antagna planen för slöjdundervisningens främjande, bestämdes att Hushållniogssällskapets slöjdskola i Visby skulle, såsom utgångspunkten för denna undervisnings spridande till länets alla delar, i främsta rummet uppehållas. Då af statsmedlen 500 kr. utöfver det begärda tilldelats sällskapet, beslöts det att bereda åt slöjdskolor på landsbygden första uppsättningar af hylvelbänkar och verktyg af bästa slag samt-modeller, med vilkor att de såsom kommunernas egendom vårdas och underhållas. Utförandet uppdrogs åt styrelsen för slöjdskolan i Visby, hvilken på grund häraf faststälde en normal uppsättning af verktyg, beräknad för slöjdskola med 12 elever, som utgör medeltalet inom länet. En sådan uppsättning åstadkommes för 125 kr., när träarbetet utföres vid sällskapets slöjdskola. På ansökningar har styrelsen utlemnat sådana till 4 kommuner, nämligen Hafdhem, Roma, Öja och Björke, åt den sistnämda dock något mindre fulltalig, emedan dess skola är mindre och en del af anslaget redan tagits i anspråk för modeller åt slöjdskolorna i Fole och Lokrume, hvilkas lärare icke hade tillgång till nääs-modeller af egen tillverkning. Der skolans lärare innebaft verktyg, hvilka han önskat måtte få ingå i uppsättningen, ha de för sådant ändamål inköpts, när de befunnits fullgoda. I vidsträcktare mån har med detta anslag sällskapet icke förmått tillgodose ett af statens undervisare i husslöjd, efter inspektion af länets slöjdskolor, framstäldt förslag, åsyftande att åt kommunerna inlösa de verktyg som folkskolornas lärare på egon bekostnad anskaffat för att kunna bereda slöjdundervisning i sina skolor. Emellertid har sällskapet för egen del beslutit, att, när medel kunna dertill beredas, åt slöjdskolorna på anhållan inlösa behöfliga och fullgoda verktyg som ägas af lärare, för hvarje skola på en gång eller delvis, efter styrelsens för sällskapets slöjdskola bepröfvande; men att i främsta rummet tillgängliga anslag skola användas till beredande åt slöjdskolor på landsbygden af första uppsättningar af hyfvelbänkar och verktyg af bästa slag samt modeller, Mo det för det gångna året varit bestämdt, enär alöjdundervisningens allmänna införande på landsbygden borde anses främjas mera genom sådan bjelp åt skoldistrikt som öppna nya skolor eller åt äldre skolor som af någon anledning äro i saknad af verktyg, än genom att åt redan i verksamhet varande skolor betrygga innehafvandet af de befintliga verktygen — och detta i synnerhet för närvarande, då ett stort antal folkskollärare, som genomgått slöjdlärarekurs, äro färdiga att begynna slöjdundervisning så snart utväg kan beredas dertill; och slutligen att tillfälle skall lemnas skoldistrikt att inom utsatt tid, t. ex. 1 Juli, inkomma med ansökningar till erhållande af första uppsättningar af verktyg. Sällskapets slöjdskola tillhandahåller för öfrigt numera slöjdskolorna på landsbygden mot betalning vissa förnödenheter för undervisningen. Häraf ha flere skolor begagnat sig. Deé slöjdskolor på landsbygden, som under året uppburit understöd af staten med 75 kr. hvar, äro Sanda, Mästerby, Vestergarn, 2 i Othem, Öja, Sproge, Stånga, 2 i Klinte, Garda, Lokrume, Fole, Hejde, Väte, Hafdhem, Guldrupe. Under året ha slöjdskolor öppnats i Hafdhem, Roma, Björke. På sällskapets reqvisition har äfven under år 1888 statens undervisare i husslöjd, ingeniören A. T. Ramström inspekterat slöjdskolorna i länet och han har icke framstält någon anmärkning vid den meddelade undervisningen. Beträffande sättet att bereda skolorna passande verktygsuppsättningar har han ansett det af hushållningssällskapet för året vidtagna vara det rätta, likväl önskande mera omfattande åtgärder för inlösande af lärares verktyg. Han har också vitsordat, att den uppsättning som lemnats till Hafdhem, den enda färdiga, före inspektionen, befunnits särdeles ändamålsenlig. I utlåtande af hr Ramström om Fruntimmerssamfundets slöjdskola vitsordas att skolan är i alla afseenden berömlig samt väl skött och verkar mycket välgörande och nyttigt gagnande, så väl för staden som landsorten.
utgjorde samtidigt 52,065 personer, sedan den under år 1887 ytterligare minskats med 491 personer, d. ä. 0,93 proc. Denna minskning är visserligen relativt lägre än i Kalmar och Elfsborgs län, mea högre än i hvart och ett af de öfriga åtta länen, der folkmängdsminskning förekom under året. Vid jämförelse med förhållandet under de närmast föregående åren visar sig, att minskningen af Gotlands folkmängd var under år 1887 högre än för hvartdera af åren 1883—1886, ehuru lägre än för 1880—-1882. Gotlands invånareantal har nämligen sedan 1879 minskats på följande sätt:
Folkmängden har sålunda under den tidrymd nämda uppgifter omfatta minskats med sammanlagdt 3,216 personer, hvilket haft till följd, att länets folkmängd numera ingår i rikets folkmängdssumma med endast 1,09 proc. i stället för 1,21 proc. vid 1879 års slot. Ofvan anförda folkmängd vid slutet af &r 1887 fördelade sig med 45,315 inv. på landsbygden och 6,750 inv. på Visby stad. Den förras befolkning hade under året minskats med 504, men den senares tillväxt med 13 personer. Hvad de båda häraden beträffar, tedde sig förhållandet så, som nedanstående öfversigt närmare utvisar, hvarvid märkes, att folkmängden i Norra häradet minskades relativt mera än i det Södra.
De landskommuner, i hvilka folkmängden ökades under året, voro följande 28: Visby norra landskommun, Hejdeby, Barlingbo, Roma, Fole, Lokrume, Vallstena, Lummelunda, Hangvar, Bunge, Dalhem, Viklau, Guldrupe, Ardre, Anga, Vall, Atlingbo, Mästerby, Hamra, Sundre, Hafdhem, Fide, Eke, Hemse, Fardhem, Gerum, När och Garda. I Väte var folkmängden lika som vid slutet af det näst föregående året, men i samtliga återstående landskommuner hade invånareantalet mer eller mindre nedgått.
Rone, 5 Mars. Ett oväder, hvars mako man icke i mannaminne härstädes skådat drog i lördags fram öfver våra kuster. På morgonen var vinden O. men öfvergick sedermera till NO och på e. m, till full Nord under orkanlik storm och förfärlig snöyra. I hugs, stall, lador, vind ja isjelfva boningsrummen pressades snön in genom de minsta springor af det starka lufttrycket. Vägarne voro ofarbara och omöjliga att hålla öppna. Postbudet från Hemse måste öfver natten qvarstannna på Ronehamn till påföljande söndag. Åkande måste taga in hvar de kunde och man berättar om personer, som kommit vilse, hvilket dock ej är bekräftadt eller närmare kändt då detta skrifves. Rapphönsen kommo in under boningshusen.
Sitt ben afbrutet fick häromdagen en arbetarehustru, då hon gick alldeles ensam bärande endast en kanna mjölk. På vägen måste hon ligga, tills hennes man ändtligen fick höra hennes rop och måste köra henne hem. Läkare tillkallades och benet blef gipsbehandladt eftersom håda läggpiporna voro afbrutna.
Hafsisen utanför Ronehamn är icke blott gångbar utan äfven körbar. Dagligen forslas »släke» från holmarne af flere par dragare. Sedan 1881 har isen icke varit sådan.
Rone mejeribolag hade idag ordinarie bolagsstämma som leddes af handlanden L. Cramér med landtbr. Nils Eneqvist till sekreterare. Styrelsen redogjorde för bolagets ställning 29 sistlidne Februari, hvaraf framgick att bolaget tills dato inköpt 9,263:70 k:r mjölk för kr. 1,654:82 samt afsändt tillsammans 2,308 skålp. smör. Vid mejeriet såldt smör, ekum- och kernmjölk belöpte sig till kr. 465:05, hvilket sammaalagdt med hvad man tror sig erhålla för afsändt smör utgör 2,285:33. Derifrån afgår ofvanstående summa för inköpt mjölk ellar 1,654:82, och några div. audra omkostnader 420;82. I så fall skulle dock uppstå en behållning af något öfver 200 kr. Vid mejeriet hade tillverkats 2,366 skålp. smör hvilket visar att omkr. 3,91 kanna mjölk utgått till hvarje skålp. smör. Härefter föredrogs revisiousberättelsen, som tillstyrkts ansvarsfrihet, hvilket af stämman tacksamt beviljades. Nuvarande styrelse omval des för nästa verksamhetsår 1889. — 100 kr. stälde bolaget till denna styrelses förfogande som ersättning åt verkställande direktören för korrespondens och besvär. Af suppleaaterna omvaldes de förre med undantag af handl. Fagerberg, i hvars ställe utsågs landtbr. Karl Norrby, Bölske, Eke. Revisorer blefvo hrr Nils Eneqvist och nämdeman O. N. Bolin. Styrelsen uppmanade alla aktieägare, som icke fullgjort sina amorteringar för halfva December, Januari och Februari månader att desamma ofördröjligen fullgöra med kr. 1,58 för aktie. Frågan om att bygga svinhus, hvartill ritning genom styrelsens försorg inkommit jämte kostnadsförslag slutande på 400 kr., uppsköts till framtiden. Men deremot lemnade stämman styrelsen i uppdrag att genast så fort ske kan låta uppföra en vedbod och skjul för skjutsar. Sedan åtskilliga mindre vigtiga frågor dryftats afslöts stämman sedan fabrikör A. V. Krokstedt och N. O. Nilsson utsetts justera dagens protokoll. Länsmejeristen G. af Wetterstedt har undersökt mjölken, Se här buru ett af hans undersökningsprof taget 23 Januari tar sig ut.
Som synes äro profven nr 16, 72, 101, 129 de styfvaste.
År 1830 var det påstå de gamle sådan vinter som i år. Mars var ovanlig kall och snörik och April hade starka yrväder så man i Rone kastade snö 16 dagar i denna månad och sista gången 19 April.
Tidig lamning. Den 16 Januari erhöll en hemmansägare ett unglam, som nu är krytt och raskt.
Wamlingbo, 5 Mars. En åtgärd, som af de kyrkobesökande emot tagits med särskild tillfredsställelsa, har kyrkoherden i denna socken vidtagit, nämligen
passionspredikningarnes hållande i skolsalen, Under den nu rådande ganska skarpa kölden, torde detta tillvägagående mana till efterföljd flerstädes.
Snöyran 3 Mars. All samfärdsel, likaså alla utomhus förefallande göromål måste formligen inställas. Stormen, som vid middagstiden uppnådde en orkanlik styrka, sopade snön i drifvor af flare famnars höjd å flere ställen, och de landtmän, hvilka det ålåg att hålla landsvägen öppen för dem som af nödvändighet måste färdas, hade en ej afaudsvärd sysselsättning, då de, bokstafligen förvandlades tilllefvande isstoder, måste i det förfärliga ovädret traska öfver åker och äng, för att utstaka 8. k. bivägar, der snön & landsvägen ej till följd af sin myckenhet kunde undanskottas. Fram emot qvällen bedarrade dock vädret något, under det termometern sjönk allt mer och mer, tills den på natten visade 11—12 gr. Cels. under fryspunkten. — Å vestra kusten, från Hoburg och norrut, har ganska mycket is lagt sig å sjön, ända ut till omkring 16—20 famnars djup, öfver 1/2 mil från land. För den väldiga snömassan och den stränga kölden infann sig i söndags blott en åhörare i Sundre kyrka, och derför vardt ingen gudstjenst förrättad, utan presten måste resa hem med oförrättadt ärende. I Vamlingbo kyrka infunno sig blott tre qvinnor och några män.
Flere ångare, ha under den sist förflutna veckan synts trafikera Östersjön, de fleste å östra kusten af ön. I onsdags åtta dagar sen, inkom i Stockviken för att kola och proviautera en göteborgsångare, hvilken var lastad med sill och destinerad till Libau. På lördagsmorgonen afgick den åter med lots från Faludden ombord, och då hvarje försök att landsätta lotsen, till följd af påträngande drifis, syntes fruktiöst, måste deune, som var åtföljd af en kamrat, medföljde på färder. Fartygat angjorde sedermera för storm Visby, derifrån de bägge gotlandsmännen fortsatte resan åt hemmet.
Illa skadad i ena foten blef en arbetare från en närgränsande socken för en liten tid sedan, då yxan slant med den olyckliga påföljd att foten nära nog klöfs midt itu från tårna och till yristen. Genom en skyndsam och omsorgsfull behandling har det gapande såret, som måste sys tillsamman, så småningom läkts, så att mammen numera är utan all fara.
Östergarn, 6 Mars. Att gifta sig midt i smällkalla vintern och uti ett så stormande yrväder, som knappast någon »ungdom» bevittnat, syntes häromdagen vara ganska riskabelt. Det fingo tvänne unga tu erfara under sista högtiden. I Alskog, brudgummens hem, skulle brölioppet stånda redan i lördags; men vigselförrättningen skulle försiggå uti härvarande kyrka, ity att bruden var född härstädes. Men »bradgummen dröjde» till följd af det då rådande yrvädret, och anlände först i söndagsaftop, På måndags f.m. vid tiotiden först kunde den högtidliga akten försiggå ehuru icke under gynsamma omständigheter, ty yrvädret tog åter till med sådan styrka, att återfärden till »brudhuset stälde sig enligt mångas omdömen ganska tvifvelaktig. Emellertid så bar det i väg, och hur det gick med »kronan» och hvad »kokarmor» sade, det vet ingen här ännu.
Buttle, 7 Mars. Messfall inträffade i söndags i Buttle och Guldrupe på grund af mycket svåra snöhinder. Till Vänge kyrka, der gudstjensten var utlyst till 12 midd. kommo endast ett par personer, hvarför gudstjensten, sedan pastor delgifvit de närvarande dagens text, blef instäld. Man kan icke minnas att messfall här förut inträffat 1:a böndagen.
Burs, 5 Mars. Snöstormen. Vid 1-tiden på e. m. hade stormen nått sin höjdpunkt. Saön yrde, så att man ej såg föremål två alnar framför sig. Några olyckor med anledning af stormen ba, då detta skrifves, ej athörts; dock såg det betänkligt ut med tegeltaken. På ett ställe måste man med stänger och rep binda fast taket, som flere gånger var i lyftning. På ett avnat ställe hade taket öfver pumphuset till gårdens bruan af stormen kastats ett långt stycke bort. Posten, som i vanliga fall brukar anlända kl. 1, kom ej förrän kl. 1/26, men gående, ty häst och släde måste lemnas vid stationen. De gamle säga, att de ej minnas ett så fruktansvärdt yrväder sedan 1849, Äfven kölden har varit ovanligt stark. Så har det natten mellan lördagen och söndagen frusit i de källare och ladugårdar, hvilka förut i vinter rätt bra motstått kölden. Man hade af barometern förusett att något stort oväder skulle komma, ty den visade nära orkan; men äfven en annan ovädersspåman hade på förhand tillkännagifvit ovädret, nämligen
En tupp, ifråga om hvilken man flere gånger förut iakttagit, att han genom sitt galande tillkännagifvit att oväder vore i annalkande. Nämde tupp gal då om qvällarne vid 9-tilen, hvilken tid i vanliga fall ej hör till hanegället.
på följande ställen nedannämda dagar: den 8 och 9 en bro å vägen emellan Träskvälder i Tingstäde och Rings i Hejnum socken, under hvilka dagar i stället kan begagnas vägen från Kyrkeby i Hejnum genom Fole och Lokrume socknar till landsvägen vid Hammars och derifrån till Tingstäde; onsdagen 9 en bro å vägon emellan Högby och Gammalgarn sockens kyrka, då i stället kan begagnas landsvägen genom Östergarn och Gammalgarn socknar; samma dag en bro å vägen mellan Vänge och Guldrupe kyrkor, då i stället vägen kan tagas genom Buttle socken; tor:dagen 10 en bro å vägen mellan Halor gårl i Rone socken och a. k. Dalsvide bro, då vägen till och från Ronehamn blir ofarbar. Tisdagen 8 en bro å vägen invid Bäckstäde gård i Sanda Socken, hvarigenom samfärdseln å allmänna vägen mellan Ejmunds i Mästerby och Sanda kyrka blir afbruten.
Gotlands Allehanda. Fredagen 4 November 1887. N:r 88.
på grund af åtskilliga broars omläggning inträffa på nedanståerde ställenföljande dagar: måndagen 31 Oktober å vägen mellan Hejde och Guldrupe socknar, då i stället kan begagnas vägen genom Väte socken; fredagen 4 November å vägen emellan Harqvie gård i Björke och Atlingbo socken, då vägen i stället kan tagas genom Roma, Halla, Viklau och Väte socknar fill Atlingbo; måndagen 7 November å vägen mellan Glästäde och Banna gårdar i Lärbro socken, då i stället kan begagnas vägen genom Helvi socken; tisdagen 8 November å vägen emellan Barshage i Othem och Kumla i Lärbro socken, i stället för hvilken väg kan tagas vägen till Glästäde och derifrån till Kumla; och torsdagen 10 November å vägen från Långome i Othem socken till Slitehamn, då i stället kan begagnas vägen genom Boge socken.
Gotlands Allehanda. Fredagen 28 Oktober 1887. N:r 86.
Södra Gotland, 8 Okt. Fårsamlingen eller den s. k. Samlen har nu i dagarne försiggått. Vid dessa tillfällen utöfvas ej så litet djurplågeri. Man trodde, att folket numera skulle taga sig till vara för sådana grymheters utöfvande, då så mycket på senaste tiden både talats och skrifvits härom. Men ännu i år kunde man få se mer än ett exempel på, huru fårappköpare från aflägsna trakter hårdt bundo då arma djuren med de fina ste snören, hvilka djupt inträngde i köttet. Då detta gjorts, lades offren tätt sammanpackade huller om buller om och på hvarandra för att sedan flare mils väg på en dålig vagn riktigt grundstötas, — En medlidsam person, som åsåg ett dylikt lass, der kreaturen på en för deras antal alltför trång vagn bokstafligen lågo på hvaraudra, fick ändå så pass mycket öfvertala fåruppköparen, att de otroligt fina snören, hvarmed djuren bundits, utbyttes mot bredare och tjockare bindslen. Hvilka lidanden få ej de tåliga lammen utstå under en sådan lång forslivg! Då de illa handterade djuren ändtligen ankomma till bestämmelseorten, kunna de hvarken stå eller gå, och ej sällav visa sig både bulnader och skafsår å flare ställen. Borde icke dylika förfaringssätt lagligen beifras? Djurskyddsföreningens styrelse har ju offentligen utlofvat 15 kronor åt hvar och en, som till åtal anmäler djurplågeri med deu påföljd, att den åtalade blifver till ansvar fäld. — Och vid dylika tillfällen som det nu omskrifna, kunde många åtal ske, hvilka med den största säkerhet medförde en välförtjent näpst åt de grymma plågoandarne och en varning till deras vederlikar, som ännu utgöra ett allt för stort antal midt i den kristligt, bildade, upplysta menskligheten.
Sparbanksräntorna, hvilka i dessa tider borde sänkas minst en procent å de ställen, der ännu utlåningsräntan är 6 och insättarnes 5 proc., äro ej så lätta att få nedsatta, som mången möjligen tror. Vid ett par sparbanker å Södra Gotland hade styrelserna beslutit nedsätta räntefoten, å ena stället en, och å andra stället med endast en half procant å både utlånings- och insättningssummorna, men det mötte så mycket motstånd från insättarnes sida, att vederbörande funno sig föranlåtna låta den en gång bestämda räntefoten stå orubbad. Om så ej skett, hade troligen största delen af insättningsbeloppet uppsagts och sparbankens låntagare tvungits inbetala sina lån. De funno sig då hellre uti att betala sex procent, än att i dessa tider få sina lån uppsagda.
Sockenbiblioteken anlitas på många ställen ej så flitigt af befolkningen som önskligt vore. I många kommuner är också anslaget till denna nyttiga inrättning så sparsamt tillmätt, att knappast mer än ett par böcker tillkomma på året. (Ja insändaren känner en socken, der numera intet bidrag tillflutit biblioteket på flere år). I de kommuner, der bränvinsmedeln äro anslagna till biblioteket, kunna ändå några exemplar årligen tillkomma; men i andra, der blott bundskatten eller stämmoböterna äro de enda bidrag, som tillfalla boksamiingen, är det alltför knapt tilltaget. Önskligt vore, att en utdebitering med ett eller 2 öre på fyrk årligen anslogs åt biblioteken. Läslusten ökades då äfven genom nya böckers auskaffande. Vid ioköp borde mera afseende fästas vid att avskaffa böcker med sådant innehåll, som af en hvar kunde läsas, hurudan uppfattning hon än må hafva i religiöst eller politiskt hänseende. Derför borde ej religiöst sekteriska eller politiskt partigyntande böcker hafva plats i en allmän bokeamling. I dessa ämnen turde vara bäst att en hvar sjelf förskaffade sig böcker efter tycke och smak.
Klintekretsen höll sitt höstmöte 7 denues i Vestergarns skoltus, der läraren höll lektion öfver de hos oss vigtigaste gräsväxterna och lärarinnan om »Noaks sändebud.» Dessa lektioner framkallade ett en timmes långt, lifligt samtal. Laktionen i botaniken väckte mötets synnerliga intresse för sin gedigeuhet, klarhet i detaljerna, liflighet och goda anda, hvarigenom naturens underbarhet ej skymde bort utan i stället upphöjde dess upphofsman och lärde barnen blicka upp till honom med tillförsigt och kärlek. Samtalet fördes in på frågan om, hvilket system man borde följa: sexual- eller något naturligt system, och tycktesman enas, om att Fries naturliga system, sådant det är förenkladt i t. ex. Vahlstedts lärobok, vore det bästa. System måste man hafva, för att undervisningen i botanik måtte varda förståndsbildande. Man borde förlägga undervisningen deri till våren, då lefvande växter i olika amiljer kunde efterhand få tjenstgöra som åskådningsmateriel. Lektionshållaren påpekade vigten af att särskildt framhålla de växter, hvilka såsom läkedomsväxter äro nyttiga, på det att barnen i en framtid måtte kunna få en hjelp till lekamlig bergning genom insamling at sådana eller åtminstone i många fall slippa att köpa de dyra läkemedlen på apoteken. Andra menade, att man i borde föra barnen in i ett sådant yrke, emedan man genom detta sannerligen blefve fattigare än man vore, enär det betalades alldeles för litet för dessa växter på apoteken. Att det vore nyttigt att för eget behof insamla vissa läkedomsörter, t. ex. »Millefolium», voro alla öfverens om. Sedan ett par sånger sjungits i den lila kyrkan och middag intagits, fortsatte mötet med diskussion öfver från Sv. allm. lär.-förening framstälda frågor: 1. Om insamlande af material till en svensk folkundervisningshistoria; 2. Om läsebok för folkskolan. Den första frågan behjertades, men man fruktade att lemna centralstyrelsen i uppdrag att begagna sig af ett sådant materiel, emedan den anda, som tycktes herskainom denna centralstyrelse och som särskildt fann sitt uttryck i Sv. Ltg, hvilka ju påstods vara »organ för Sv. folkskolläraretörening», och som mera tycktes gilla en rationalistisk än en kristlig undervisning, icke lemnade garanti för, att begagnandet skedde med den pietet mot särskildt kristendomsundervisningen, som vore kretsens mening skulle ske. Dock beslöt man lemna centralstyrelsen i uppdrag att ordna för ett sådant insamlande. — Angående andra frågan voro allas tankar ense om den nuvarande läsebokens bristfällighet icke blott i klarhet, enkelhet och åskådlighet i framställningssättet och satsbygnaden på många ställen, inkonseqvens i stafningsättet och felaktigheter interpunktionen utan ock att den med afseende på innehållet ej ägde den beskaffenhet, som en god läsebok bör hafva: att tjena undervisningen i modersmålet genom en fortgång i språkligt hänseende från det lättare till det svårare och på samma gång vara en grundval för en stor del af åen muntliga undervisningen samt bibringa insigter i lagkunskap, helsolära o. s. v. samt förökade sådana i historia, geografi och naturkunnighet. Staten borde utse någon eller några lämpliga personer att göra en omarbetning af läseboken i detta syfte. Nästa möte kommer att hållas andra fredagen i Mars 1888 i Eskelhems skolhus, der läraren skall behandla en fabel och lärarinnan genomgå något sammansatt ljud med första årsklassen. Ej mindre än 6 öfverläggningsämnen stå på programmet. Till ordf. valdes L. V. Andersson i Tofta, till v. ordf. Alfr. Rosvall i Eskelhem och till sekreterare S. Dahlström i Hejde. Den fridsamhet, broderlighet och inbördes kärlek, som pläga besjäla kretsens möten, förnekade sig icke heller denna gång, hvarför dess medlemmar, som nästan mangrant voro samlade, åtskildes med ett ljufligt minne, men med ett ännu ljufligare hopp.
Guldrupe, 8 Okt. Torsburgskretsens skollärareförening hade sitt möte fredagen 7 innevarande månad i Guldrupe. De flesta af kretsens medlemmar samt dessutom folkskoleinspektören kyrkoh. J. Odin och några skollärare från annan krets voro vid mötet närvarande. Sedan mötet af ordföranden blifvit öppnadt, hölls bön och bibelläsning af läraren på stället hr Vahlgren. Derefter höllos lektioner af skoll. Olofsson från Viklau i »Biblisk historia» samt af skoll. Herlitz från Halla om »reduktion emellan metersystemet och det nu gällande», Sedan man samtalat om de hållna lektioneprofven, företogs tlll behandlind för mötet uppstälda frågor. »Bör lagkunskap meddelas i folkskolan, och i så fall till hvad omfång?» Denva frågas första del besvarades af mötet med »nej», hvadan den andra delen förföll. Detta svar motiverades sålunda: Folkskolan vore för närvarande belamrad med allt för många ämnen; det skulle derför vara en dårskap att vilja införa ännu ett nytt, isynnerhet som detta ämne, såsom varande torrt och svårfattligt, ej vore passande såsom wundervisningsämne för barn, det vore ej egnadt att gifva barnen någon formel bildning, hvilkeno vore den vigtigaste folkskolan hade att gifva; derjämte ansågs särskild undervisning i lagkunskap öfverflödig, då man vid undervisningen i andra ämnen och isynnerhet ireligionsundervisningen söker meddela[barnen en lefvande känsla af hvad som rätt och orättsamt att på hvarje ond gerning, liten eller stor, följer straff ofta menskligt, men alltid gudomligt. Deremot borde folkskolans läsebok innehålla något stycke, afhandlande lagkunskap; men detta blott såsom prof på lagstil för att med barnen språkligt behandlas i ändamål att gifva dem en allmän färdighet att lisa och förstå sådan, på det desedan på egen hand måtte kuona tillegna sig den kännedom om lagen, som är nödvändig för det borgerliga lifvet. Önskligt vore, att sockenbiblioteken äfven innehölle något angående lagkunskap.
»Hvilket bör målet för Svensk historieundervisningen vara, och hur bör detta mål uppnås?» Af diskussionen, som skulle utgöra svar på frågan, framgick: att målet för Svensk historieundervisningen vore utbildande af en god karaktär hos barnen; att detta mål vunnes genom en lefvande framställning af de historiska personligheter och de historiska händelser, som ansåges vara af uppfostrande betydelse för barnen och då, hvad personligheterna baträffade, ej blott de stora och ädla, utan äfven de dåliga: de förra såsom förebilder, desenaresåasom skräckbilder för barnen. En bättre lärobok i historia, än dem vi äga, ansågs vara önskvärd; desutom borde läsebokens krigshistorier, såsom varande alldeles förkastliga, samt andra för barnen savårfattliga historiska stycken utbytas mot mera för barnen lämpliga sådana.
Gotlands Allehanda. Måndagen 10 Oktober 1887. N:r 81.
(Intryck vid deras första åskådande.) »Ni bör ovilkorligen gå dit ut till södra byrummet och se på pärkspelet i dag», sade man till mig. »Det är något för Gotland så egendomligt, att Ni aldrig kan göra Eren föreställning derom, förrän Ni sett det med egna ögon. Det är den årligen förekommande täflingen mellan »våg» från olika socknar, och tillställningen får på samma gång något af en folkfests karaktär.» Nåväl, jag begaf mig tidigt på eftermiddagen ut till valplatsen för den intressanta idrotten. Jag behöfde ej gå vilse: svenska flaggor, svajande från högalstänger, visade mig snart stället. Fästande Visby bollklubbs märke med det blå bandet i knapphålet, steg jag innanför inhägnaden. Den vidsträckta platsen vimlade af folk, än i grupper än spridda om hvarandra. En herre i blågul jokeymössa kommer artigt emot mig och erbjuder sig att visa mig omkring. Här och der varseblir jag en hop unge män, alla i skjortärmarne, somliga istrumpfötterna och som i en viss regelbunden »spridd ordning» synas röra sig fram och tillbaka. Och emellan dem flyger då och då i högre eller lägre lyror en brunaktig boll. Man spelar pärk. För att få någon riktig uppfattning af spelet föreslår min ledsagare att jag skall följa två täflande partier till slutet. »Här ha Vi t. ex. »Idrottsklubben och Mästerbyborna»; de anses för de styfvaste. Se blott på deras pärkkarlar, d. v. s. anförare», förklarar han. Jag stannar och söker följa de olika skiftningarna i spelet. Beskrifva det behöfver jag ej, ty mina läsare känna det väl. Men min beundran kan jag ej underlåta att uttrycka öfver den vighet, smidighet och styrka, som utvecklades på båda sidor. Och hvad som föreföll egendomligt var att se äldre, nästan gråskäggiga män deltaga i den uppfriskande leken. Spelet var ändligen slut. Båda partien hade fått »vunnet». Mästerbyborna hade afgått med seger i första instansen. Men nu beror det på »frispelet», upplyser min meddelare. »Det segrande partiet har rätt att välja en lek, som måste upptagas af de besegrade». Mästerbyborna gingo afsides och öfverlade. Om en stund skickade de fram sin pärkkarl, som tillkännagaf att de valt »fingerkrok». Nu går segern »Idrottsföreningen» ur händerna sade jag — det var ej meningen att witza —, men mot landtbornas härdade och seniga fingrar, ansåg jag studenternas och läskarlarnes ej kunna mäta sig. »Fram med er nu då!» ropade emellertid en starkt bygd student. Mästerbybornas pärkkarl kom fram, satte sig på marken och sträckte fram högra armen, »Ska\’ vi sitta? Nej, vi ska\’ naturligtvis dra öfver axeln.» »Vi bruka så hemma hos oss.» »Hvem tusan kan hålla stången mot Ilva era knep derute på landet.» Allmänt skratt af de kringstående åskådarne. Men Mästerbybon har rätt att välja och han sitter qvar. Motståndaren måste foga sig. Man tar spjärn mot hvarandras fötter, spottar på fingrarne, fattar tag och i ett nu ligger Mästerbybon rak lång på marken. Han hade blifvit besegrad. Ännu tre andra besegras af Idrottsföreningen — och partien stå jämt. Idrottsföreningen väljer nu till frispel kappspringning, och äfven der afgår den segrande. Dagens täflingar äro slutade för dessa och rockarne tagas på. Men ännu är man i fullt arbete på andra håll; pärkbollarne flyga högt iluften, varpstenarne singla fram mot målet, här drar man hank, här hoppar man kråka. Allt är lif och rörelse, alla äro glada och muntra som det anstår friska och sunda menniskor. Jag vandrar på måfå rundt kring täflingsplatsen för att se på folklifvet. Det är sig så der tämligen lika öfver allt. Plötsligt uppfånogar mitt öra några ord: …. »till det rum, der masken icke dör och elden icke utsläckes». Mina ögon vändas åt det håll, hvarifrån orden kommit, och jag ser ou uppe i ett stenrös en skara samlad, som lysnar till en predikant, hvilken i salvelsefulla fraser ordar om menniskornas ondska, om den rätta till flykten, om hvad som väntar syndens trälar-och Guds barn. Det gör ett egendomligt intryck detta. Midt ibland allt det friska, midt ibland friska hafsvindar, friska viljor och friska sinnen, allt detta osunda, som gör själen sjuk. Men så är det ofta här ilifvet. Längre bort — hvad nu? Befinner vi oss på den glada Djurgårdsslätten? Man skulle nästan tro det, om ej omgifningarna sade annat. Men här är samma lif, öl och bakelseförsäljande gummor, snattrande qvinnor och skroderande karlar Militärerna med sina »flammor» fattas ej heller, och nu uppfångar också mitt öra de välkända tonerna af »Säg, vill du väl blifva min maka!» sjungen af en skrikande röst, ackompanjerad af det ädla instrumentet. Det var en »blind Kalle», som till allmän förnöjelse sjöng sina smäktande visor. gDet blir afton allt mer och mer, skuggorna sänka sig kyliga. Uppe vid prisdomarbordet ha prisen redan utdelats, punschbålarne tömts. Dagen är slutad, och så småningom blir valplatsen öde och tom. Prisen 10 kr. voro äfven för i år skänkta af sällskapet D. B. V. och utdelades vid 1/2 7 tiden af hr Schenholm, enligt följande prislista, i hvilken de vinnande vågen sättas först och med lutande stil:
Utom dessa pris utdelades följande extra pris å 5 kr. åt notarien R. Wahlstedt, Aug. Pettersson i Mästerby, Olsson i Alfva och N. Hägg, Hakuse i Björke. I ett kort tal tackade prisutdelaren alla dem, som deltagit i den tilländagångna täflingen, och hoppades att om denna också vore den sista som Visby bollklubb kunde anordna, kärleken till de gamla gotländske lekarne dock icke skulle slappas. Vidare höjdes ett lefve och tvåfaldigt hurra för sällskapet D. B. V. och jägmästare Herlitz föreslog en skål för Visby bollklubb. Under hela tiden man var samlade kring bålarne, utfördes fosterländska sånger af några valda röster. Täflingarne, som gynnades af det härligaste väder, hade ej lockat så mycket folk, som föregående år. Med extratåg hade anländt endast 600 personer, mot omkr. 1000 ifjor: Dock torde minst 1,500 personer varit tillstädes på stridsplatsen. Anordningarne voro goda och ändamålsenliga. Såsom marskalkar tjenstgjorde hrr L. P. Eriksson, John Andersson, J. Eklund och Ödin.
Gotlands Allehanda. Måndagen 12 September 1887. N:r 73.
