Etikett: Guldrupe

Guldrupe socken ligger i mitten av Gotland.
Gårdsnamn: Annexen, Bjärs, Bondarve, Hagelhem, Hallbjäns, Hästings, Krasse, Västerby.

Publicerat

Skytteföreningarnas statsbidrag.

Anslaget nu fördelat.
Vid nu verkställd fördelning av statsanslaget till frivilliga skytteväsendet för innevarande budgetår ha föreningarna inom Gotlands skytteförbund tilldelats sammanlagt 5,177: 50 kr. i understöd, vilket belopp beräknats efter 2,071 anslagsberättigade skyttar över sexton år. Fördelningen på de olika skytteföreningarna blir följande:
Ala 78 kr., Alskogs 133, Anga 70, Ardre 73, Bara 93, Barlingbo 53, Bjärges 70, Burs 145, Buttle 45, Dede 93, Ekeby 80 Eksta 65, Endre 45, Etelhem 65, Fardhem 40, Fide 33, Fleringe 28, Fole 45, Follingbo 43, Fårö 93, Fårösunds 60, Fårö östra 113, Gammelgarns 65, Garda 78, Gothems 135, Grötlingbo 90, Guldrupe 23, Hablingbo 83, Hamra 25, Hangvars 43, Havdhems 93, Hejnums 30, Hemse 68, Hässelby 68, Hoburgs 60, Hogräns 68, Högbro 65, Klinte 125, Lau 70, Levede-Gerums 50, Lina 58, Linde 70, Lokrume 55, Lummelunda 23, Lärbro 23, Närs 198, Rone 83, Sande-Västergarn 88, Slite 93, Stånga 90, Tingstäde 70, Tofta 85, Torsburgs 50, Vamlingbo-Sundre 48, Visborgs 932: 50, Visby 262: 50, Väte 85 och Östergarns skytteförening 75 kronor. (P.)

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 21 september 1938
N:r 218

Publicerat

Vägavlysning.

På grund av omläggning av brotrumma vid Prästbåtels. å vägen Bjärges—Guldrupe avlyses nämnda väg från trafik under måndagen den 15 och tisdagen den 16 augusti 1938.
Vägfarande hänvisas att under tiden begagna allmänna vägarna över Buttle eller Viklau och Väte.
Visby i landskansliet den 10 aug. 1938.
Länsstyrelsen.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 11 augusti 1938
N:r 183

Publicerat

Idrott och sport.

\"\"

Idrottsföreningen Varpa
hade igår anordnat tävlan om ”Hedersprispokalen” jämte andra priser, ute i Åhsbergska hagen. Enligt reglerna för vandringspokalen skola alla lag som deltaga i tävlingen kasta en kula mot varandra, och hemföres pokalen av det lag, som vunnit de flesta segrarna. Vid lika antal segrar bli sticken de avgörande. Lagsammansättningen som sker efter vissa regler på grundval av inom föreningen uppnådda resultat i centimeterskastning medför att de kämpande lagen blir ytterst jämna, vilket ökar spänningen än ytterligare.
Då sammanlagt 14 lag ställde upp, så innebar detta att varje lag skulle kasta 13 kulor, vilket blev ett konditionsprov av stora mått. Från kl. 10 f. m. till över 7 på kvällen pågick tävlingen med växlande lycka oavbrutet och ända intill sista kulan för dagen var slutkastad rådde ovisshet om vilket lag som skulle hemföra de flesta segrarna.
Prislistan fick följande utseende:
1) H. Netzel; Sture Nilsson, R. Nyberg, 11 segrar. Hedersprispokalen jämte pokal till varje man i laget.
2) K. Enström, F. Fredin, Sv. Lundberg, 10 segrar. Stick: 149—114.
3) E. Holmström, G. Dahlström, K. Andersson, 10 segrar. Stick: 143—117.
4) Gust. Karlsson, H. Holmkvist, E. Lönnroth, 7 segrar.
5) J. Palmgren, J. Lindström, H. Lundell, 6 segrar. Stick: 124—118.
6) PE. Sandin, K. Johansson, K. A. Pettersson, 6 segrar. Stick: 135—132.

Allmän och gotländsk idrott i Väte.
Väte Gymnastik- och Idrottsförening
höll söndagen den 7 aug. en lyckad idrottsfest i gynnsamt väder och med livligt deltagande av idrottsmän; mest varpkastare med 20 lag anmälda.

Prislistan:
Löpning 100 m.: 1) Rune Mattsson, Slite, 11,9, 2) K. G. Björnlund, Väte, 12,0, 3) K. E. Fredriksson, Väte, 12,0.
Löpning 400 m.: 1) Rune Mattsson, Slite, 53,2, 2) K. E. Fredriksson, Väte, 53,2, 3) Birger Pettersson, Väte, 54,0.
Löpning 1,500 m.: 1) Manne Boberg, Slite, 4,22,71, 2) Sven Boberg, Slite, 4,22,7, 3) B. Lindström, Tingstäde, 4,27,2.
Höjdhopp: 1) Sigvard Mattsson, Väte, 1,56, 2) Georg Nilsson, Träkumla, 1,56, 3) Rune Mattsson, Slite, 1,52.
Längdhopp: 1) G. Nilsson, Träkumla, 5,70, 2) B. Pettersson, Väte, 5,52, 3) Arne Larsson, Väte, 5,27.
Kulstötning: 1) T. Pettersson, Burs, 11,35, 2) H. Hansson, Roma, 11,27, 3) G. Nilsson, Träkumla, 10,39.
Stångstörtning: 1) Erik Lundgren, Väte, 7,83, 2) Ivar Lind, Roma, 7,58, 3) S. Svensson, Guldrupe, 7,51.

Varpa:
Final: 1) Henning Perssons lag, Dalhem, 2) Randolf Nygrens lag, Visby, 3) Ivar Ahlqvists lag, Roma, 4) Ragnar Petterssons lag, Stånga.
Tröst: 1) K. Bjersanders lag, Barlingbo, 2) Hj: Niklassons lag, Buttle, 3) Nils Liljegrens lag, Barlingbo.
Sekr.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 9 Augusti 1938
N:r 181

Publicerat

Svenskbyborna på Gotland sköta sig fint.

\”Vår far” — alias agronom Kyhlberg — ger några intryck från en rundtur på ön.
Vid de gotländska svenskbybornas i gårdagens tidning refererade ”nationalfest” i Roma stötte vi plötsligen på agronom Karl Kyhlberg från kungliga huvudstaden. Det var visserligen en god stund före den traditionella gudstjänstens början, men ändock hunno vi inte växla så värst många ord med varandra därute på den solflimrande kyrkvägen. Nämnde Kyhlberg hade nämligen fullt sjå att skaka hand med anländande bybor, samtliga synnerligen angelägna om att få krama den kyhlbergska näven. Ytterst är det ju också den som figurligt talat visat vägen, lagt till rätta och även, såvitt vi kunna se, med framgång allt som oftast fått höja ett i viss mening pedagogiskt pekfinger, när det för snart ett decennium sedan men även senare gällde att hjälpa vilsekomna, av ett mer än vanligt oblitt öde drabbade svenskättade medmanniskor till rätta i ett för dem nytt land med helt nya och följaktligen ovana förhållanden.

\"\"
Agronom Kyhlberg i samtal med pastor Hoas.

Men detta är saker som förut äro kända. Och erkända. Agronom Kyhlberg är ju den som redan från första stund fick och åtog sig det ansvarsfulla värvet att under Svenskbystiftelsens egid ordna för dessa våra anförvanter, för vilka han alltfort, utan sentimentalitet dess bättre, ömmar, trots att såväl stiftelsen. som han själv numera praktiskt taget är skild från sitt uppdrag. Efter fullgjort värv upphörde ju stiftelsen för något år sedan, även om en särskild fond till bybornas fromma alltjämt existerar. Nog om detta. Som sagt hunno vi i Roma inte med att underkasta vederbörande något ”korsförhör”. Men då hr K., som vistats mer än en vecka på Gotland och därvid besökt så gott som samtliga svenskbybor — dom äro ju som bekant utplanterade litet varstans på ön — antyder något om att han kanske kunde vara anträffbar någon gång ”i morgon kväll” utbedja vi oss genast en liten intervju, \”vilken också älskvärt beviljas. Hr K. kan sina bybor både utan och innan på sina fem fingrar. Mer än de flesta har han följt dem från början och bör sålunda vara rätte mannen att bedöma det aktuella läget på den gotländska ”svenskbyfronten”, jämfört med hur det var i ”begynnelsen”. Intervjuaren går därför till atttack med frejdigt mod:
— Vad gäller besöket? Har inte svenskbystiftelsen upphört att finns till?
— Jo, det är nog riktigt, redak??rn. Men vad som än en gång fört ??ig till Gotland är dels mitt personliga intresse för byborna — det är ju alltid roligt att se hur det går för ens skyddslingar — dels hade landshövding Rodhe bett mig, som ju i alla fall bäst känner dem, företa någon undersökning i samband med framställningar om bidrag från fonden. För att ingen orättvisa skulle uppstå ansåg jag det emellertid bäst att, när jag ändå är härnere, besöka samtliga . svenskbybor, och det har jag nu gjort med undantag för några få, som jag ämnar göra visit hos i morgon.
— Visserligen var det officiellt avskedstagande för cirka ett år sedan, då ju även generaldirektör Malm var med, tillägger han, men jag är ändå glad över att än en gång ha fått besöka dem.
— Och byborna själva? Glada också ?
— Man kan nog säga att glädjen var ömsesidig. För min del gladdes jag över att det gått framåt för byborna och beräkningarna sålunda hållit streck, säger agronom Kyhlberg och fortsätter:
— Under alla dessa år jag besökt dem, har jag faktiskt aldrig som nu fått röna sådana uppriktiga bevis på tacksamhet från deras sida. Många av dem erkänna oförbehållsamt, att de nu insett vilket arbete som legat bakom deras inplantering på Gotland. Detta ha de ju inte förstått förrän nu på senaste tiden.
Jag har till och med fått hederstiteln ”vår far”, och många ha förresten undrat över vem de skulle rådfråga och få hjälp av om inte just av denne pappa.
Detta i förbigående. Det som dock mest har glatt mig är deras stora framsteg ifråga om jordbrukets skötsel, deras blick för vikten av byggnadernas underhåll och att de utan att ta sig vatten över huvudet planerat allt på ett klokt sätt, med god beräkning. De ha rättat munnen efter matsäcken. Vad de vid ett visst tillfälle ansett sig kunna göra t. ex. ifråga om tillbyggnader och reparationer på sina hus, det ha de också utfört då, men väntat med annat som de ansågo sig just vid det tillfället inte kunna gå i land med. Och det är ju så det måste gå till.
— Flera av dem som i början voro allt annat än nöjda med de gårdar de tilldelats, säga nu att de inte skulle vilja göra sig av med dem ens mot dubbla priset. Men, understryker hr K., gårdarna hade inte heller det värde då som nu. De ha upparbetats kolossalt och genom ypperlig skötsel, dikningar och allt vad som till ett välskött jordbruk hör stigit avsevärt i värde. Ja, det finns numera svenskbygårdar som äro verkliga mönsteregnahem på Gotland.
Bland dessa ha vi sådana i Stenkyrka, Ala, Guldrupe, Buttle och f. ö. även på flera, andra ställen, där man nått utomordentliga resultat.
Också det fåtal större gårdar som finns ha skötts på ett förvånansvärt bra sätt, konstaterar hr Kyhlberg.
— Och den yngre generationen, den som nyligen har inträtt eller snart skall inträda i det heliga äkta ståndet, hur går det för den?
— Jag har under min resa även träffat på en hel del ungdomar, sådana som gift sig här, och varit nog ambitiösa och ”framåt” att med det snaraste skaffa sig egnahem. Detta har visserligen skett på skuld, men genom sparsamhet ha de kunnat erlägga den mindre kontantinsats som fordras för ett övertagande av jordbruket. Det är sålunda med stor tillfredsställelse man ser hur väl också dessa yngre bybor skött sig: Genom sin flit och sin sparsamhet ha de därför stora förutsättningar att klara sig gott även i fortsättningen.
— Ja, detta var nu idel ljuspunkter, säger hr K. vidare. Men naturligtvis finns det ett och annat mörkare inslag i väven. Redan på ett ganska tidigt stadium lovade jag att det ojämförligt stora flertalet av de hit inflyttade svenskbyborna skulle komma att reda sig gott. Nu är jag förvissad om att detta förhållande skall bli inte långt från hundraprocentigt. Vad man vidare förutsagt att ett par tre skulle komma att gå överstyr kommer nog också att besannas. Inte beroende på att de fått sämre gårdar än de andra, utan på grund av att vederbörande äro mindre lämpade för mera självständigt arbete.
— Grannsämjan med gotlänningarna?
— Enastående god. Alla bybor skryta, var och en på sin ort, över sina gotländska grannar såsom varande de allra bästa och hjälpsammaste som finns.
I fortsättningen kommer samtalet bl. a. in på vissa jämförelser mellan byborna på fastlandet och de här på Gotland bosatta. Även de förra synas i stort sett klara sig bra, men agronom Kyhlberg är åv den bestämda uppfattningen, att de gotländska byborna ha vissa större förutsättningar härtill än de andra.
Och detta förhållande beror enligt hans mening inte minst därpå att byborna här på ön ha landshövdingeparet hos sig, så att säga. Landshövding och fru Rodhe ha ju alltifrån första början visat ett synnerligen stort intresse för bybornas väl och ve, och titt och tätt bl. a. vid personliga besök på gårdarna gjort sig underrättade om förhållandena. De ha varit vänliga, välvilliga och genom sitt älskvärda sätt gjort det mycket lätt för byborna att kanske till och med lite för ofta vända sig till landshövdingeparet med framställningar av varierande aktualitet.
Så anhåller intervjuaren till sist om en summering av intrycken från den senaste inspektionsfärden.
-—Ja, det kan ju inte gärna bli något annat än att det säkerligen kommer att gå våra svenskbybor väl i handom om vi få ha fred och ro i landet. Fortsätta de som de börjat kommer nog också det stora flertalet att så småningom bli besuttna bönder. Och det kan f. ö. ingen önska högre än jag själv, slutar agronom Kyhlberg.
Pencil.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 3 Augusti 1938
N:r 176

Publicerat

Jernvägsbolagets

stämma igår för bestämmande af banans sträckning var besökt af omkring 60 personer, representerande 5,626 aktier, men ledde icke till något afgörande beslut. Den delvis tröttande öfverläggningen, erbjudande föga nytt, varade emellertid omkring 3 timmar. I fråga om den nordligaste delenafbanan erhöll styrelsen i uppdrag att efter eget bepröfvande afgöra mellan antingen sträckningen Visby—Klinte i Follingbo—Statva eller Visby—Vede—Barlingbo. Styrelsen förordade såsom fortsättning åt söder den östra eller Vängelinien, hvaremot den vestra, Hejdelinien, på sin sida hade de fleste uppträdande talarne. Under diskussionens gång och för att sammanjämka de olika meningarna, som visade sig mest stridiga i fråga om sträckningen emellan Barlingbo och Etelhem, väcktes af fanjunkaren Karlström ett förslag, hållande medelvägen mellan de båda linierna och afseende banans dragande genom Björke, Atlingbo och Guldrupe till Etelhem, en sträckning, som åtskillige talare tycktes omfatta med intresse. För anställande af närmare undersökningar rörande denna linie uppsköts stämman till 28 innevarande månad.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 15 Augusti 1876
N:r 65

Publicerat

Landsbygden. Guldrupe.

GULDRUPE.
En vällyckad syföreningsförsäljning hölls här i fredags kväll i Metodistkapellet. En kort andaktsstund inledde försäljningen då pastor Hermanson. höll ett tal i anslutning till Våren. Försäljningen av handarbetena och portionerna gick utmärkt och inbringade en summa över 170 kr. Till sist uttalade pastor Hermanson ett tack till dem som arbetat i syföreningen och köparna vid försäljningen samt nedkallade Guds välsignelse över alla.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 3 Maj 1938
N:r 100

Publicerat

Dödsfall.

I dag på morgonen avled i sitt hem i När f. d. folkskolläraren Otto Nordström i en ålder av 81 år.
Nordström var född vid Mickels i Vall och avlade år 1878 folkskollärareexamen. Under åren 1878-80 var han lärare i Kila i Södermanland och i Åby i Östergötland och kom därefter till Gotland som lärare i Guldrupe. Här stannade han emellertid endast ett år och flyttade sedan till När, där han i fortsättningen kom att utöva och fullborda sin lärargärning. Under 39 år — alltså till 1920, då hr Nordström inträdde i pensionsåldern — har han innehaft lärartjänsten vid Närs folkskola.
Men utom denna befattning har han under sin tid i När beklätt så gott som samtliga kommunala förtroendeposter. Bl. a. har han varit kommunalstämmans ordförande, räkenskapsförare i sparbanken och mejeriföreningen, brandstodsuppbördsman, ordförande i valnämnden, taxeringsledamot m. m. Ända till för några år sedan skötte han en del av dessa uppdrag och f. ö. har han varit hela socknens klockarfar, då det gällt att upprätta handlingar av olika slag. Alltid har han varit behjälplig och gamle skolläraren kommer säkert att lämna ett stort tomrum efter sig bland församlingsborna, så uppskattad och omtyckt som han varit. Under sin långa levnad har han aldrig varit sjuk och in i det sista var han pigg och kry.
Som närmast sörjande står en broder i Vall, en brorson, poststations föreståndaren Axel Nordström, När, samt en systerson, boende på fastlandet

Löjtnanten vid Hälsinge regemente, friherre Johan Axel Hilding Kruuse af Verchou avled på torsdagskvällen på Gävle lasarett efter ett par dagars sjukdom. Han var född i Visby 1905 och son till majoren, friherre Nils Herman Kruuse, Bollnäs.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 23 april 1938
N:r 92

Publicerat

Skattekraften växer

betydligt i rikets landskommuner. I sin i dagarna framlagda berättelse över kommunernas finanser år 1934 omtalar statistiska centralbyrån, att det finns ett 20-tal landskommuner som kunna redovisa ett skattekrontal av över 50,000, den mest välsituerade — Solna i Stockholms län ej mindre än 221,492 skattekronor. Å andra sidan finns det jämnt 100 kommuner i landet, som ej förfoga över mera än 100-500 skattekronor. Av dessa ekonomiskt sett mindre bärkraftiga kommuner förekomma ej mindre än 24, alltså nära fjärdedelen, på Gotland. Dessa äro: Hall, Bäl, Vallstena, Hejdeby, Akebäck, Viklau, Guldrupe, Buttle, Ganthem, Norrlanda, Anga, Ala, Gammelgarn, Träkumla, Västergarn, Sproge, Silte, Gerum, Lojsta, Eke, Näs, Fide, Hamra och Sundre. (P.)

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 21 april 1938
N:r 90

Publicerat

Rättegångssaker.

Norra häradsrätten.
Vid årets tredje allmänna sammanträde under vårtinget förekom ett relativt litet antal mål till behandling, På uppropslistan stodo inalles 48 mål, därav 28 åklagarmål.
Ordf. vid sammanträdet, ordinarie domhavanden, förste notarie S. Ljungholm och notarie Stig Holmqvist.

En överförfriskad sjöman hade den 19 februari stigit i land och hamnat på en danstillställning i Lärbro folkets hus. Under kvällens lopp hade han bl. a. hunnit med att ge en annan sjöman ett knytnävslag över högra ögat och för övrigt varit till förargelse. Den misshandlade ville ha 50 kr. i ersättning för sveda och värk och åkl. yrkade ansvar för fylleri, misshandel och förargelseväckande beteende. På den sistnämnda punkten hade svar. emellertid en del invändningar att göra.
Svar. dömdes att böta 15 kr. för fylleri. Misshandeln kostade 20 dagsböter á 1: 50 och skadeståndet bestämdes till 20 kr.

Ett rejält lass.
En chaufför stod tilltalad för att han nyårsnatten kört trafikbil i berusat tillstånd. Dessutom hade han kört med 12 personer i bilen — d. v. s, dubbelt mer än det tillåtna! — varjämte han ansågs ansvarig för att ett dragspel blivit förstört. Färden hade ägt rum mellan I. O. G. T.-lokalen och Broa på Fårö, dit svar. skjutsat folk från nyårsvakan. Svar. hade förtärt en kaffehalva vid 8-tiden på kvällen och senare på festen hade han blivit bjuden på konjak.
Vid festens slut hade han stuvat in åtta personer i baksätet och tre i framsätet, däribland spelmannen på festen. Dennes dragspel hade emellertid blivit kvarlämnat vid sidan av bilen och hade sedan blivit överkört; Enligt målsägarens—spelmannens berättelse hade svar. då verkat berusad och kört oförsiktigt på den isbelagda vägen. Han hade fått tillsägelse att sakta av men då i stället stannat och tagit sig en styrketår ur en medhavd flaska. Vid färjeläget vid Broa hade svar. varit nära att köra över kajkanten, men passagerarna hade då hoppat ur. Man märkte först då att spelet ej var med och körde därför tillbaka till festlokalen, där man fann dragspelet sönderkört.
Målsägaren yrkade nu ersättning med 400 kr. för spelet; Det hade kostat 625 kr. och var så gott som nytt, men 200 kr. hade målsägaren redan fått av en firma, dit han sålt delarna.
Svar. ansåg att spelet ej var värt mera än 265 kr. och bestred vidare åtalet för fylleri vid ratten.
Det blev uppskov till 7 maj för inkallande av vittnen och för ordnande av skadeståndsanspråken.

En krogsväng
hade ett par herrar i Slite kostat på sig och ovanpå denna hade följt en handgriplig uppgörelse om vem”som skulle \”bjuda på kalaset. Svarandena hade börjat med pilsner i andra klassmatsalen och sedan gått över till första klass, där de ätit och fått ut sedvanlig ranson.
Vid grälet utanför hade den ene svar. fått käkbenet spräckt, varför den andre stod tilltalad för misshandel. Denne medgav ”olyckshändelsen”, men bestred att slagsmålet skett på allmän plats. Åkl. hade en annan syn på saken och betraktade stället som allmän lekplats, som ej var inhägnad och trafikerad runt om.
Båda svarandena bötade 20 dagsböter å 2 kr. för ömsesidig misshandel och den ene fick dessutom erlägga 25 kr. för fylleri.

Dömdes för fylleri.
Vid förra rättegångstillfället stod en person tilltalad för att han den 28 jan.
framfört bil inom Slite köping i berusat tillstånd. Han hade därvid vid en vändning kört sönder ett staket, trots att det fanns gott om utrymme, och f. ö. uppträtt en smula osäkert på hotellet. Ett vittne vid förra sammanträdet satte detta i samband dels med svar:s trötthet efter en lång tids ansträngande nattarbete dels med nervösiteten efter uppgörelsen med staketägaren.
För dagen hördes tre nya vittnen, först kassörskan på hotellet. Hon hade ej varit närvarande under svar:s första besök under lunchtid, endast vid hans andra besök på dagen. Hon hade då förbjudit personalen att servera svar. någon sprit emedan hon ansåg att han var berusad.
Hotellets vaktmästare hade ej förmärkt några tecken på berusning hos svar. vare sig före eller efter lunchen. Han hade sedan varit med i bilen för att hjälpa svar. med en plywoodaffär. Efter den olyckliga vändningen hade det blivit sämre och sämre med svar:s säkerhet vid ratten och han hade verkat trött och slö. Han hade kört till en snickare för att ordna med det nämnda uppköpet men enligt snickarens utsago kunde svar. endast lämna orediga uppgifter i sitt ärende, varför vittnet fick den uppfattningen att svar. varit berusad och ej avslutat några affärer med honom.
Svarandens biträde gjorde gällande, att chocken vid kollisionen med staketet verkat deprimerande i hög grad på svar:s tillstånd och ville framhålla detta som en synnerligen förmildrande omständighet. Åkl. tyckte, att en sådan småsak ej rimligen kunde varit orsaken till någon chock och ansåg inga förmildrande omständigheter föreligga.
Svar., kapten I. Sellergren, dömdes till en månads fängelse.

Fasanjakten i Fole
var i går åter föremål för utredning. Det gällde nu närmast vapeninnehavet. Svar:s ombud ansåg, att lånet varit tillfälligt för endast en dag, under det att åkl. yrkade ansvar för innehav av gevär utan licens. Jägaren fick betala 25 dagsböter för jakt på olaga mark, 20 för jakt på förbjuden tid och 20 för olovligt vapeninnehav; allt á 1 kr.
Personen som tagit emot villebrådet bötade 10 kr.

Två unga jägare
hade vid ett par tillfällen bedrivit jakt på förbjudna marker inom Follingbo socken och hade nu blivit åtalade härför. Två vittnen hördes, av vilka det ena hade till uppgift att se till markerna för ägarens räkning. Han hade vid olika tillfällen träffat på de båda Nimrodarna och konstaterat att de skjutit både harar och ekorrar inom det förbjudna området. Det andra vittnet, som skulle ha varit med på en jaktfärd, förnekade detta bestämt och kunde ej lämna några uppgifter i förevarande fråga.
Uppskov 7 april.

I väntan på dom
för en rad andra försyndelser hade en arbetare från Guldrupe i en skog tillgripit några redskap för skogsavverkning, som legat därute. Han hade till en början gömt sakerna på ett loft och förnekat stölden, därför att han ”senare skulle ställa tillbaka alltsammans”. Detta hade dock ej blivit av och vid ett annat förhör hade svar. erkänt. Målsägaren hade inga anspråk, då han nu fått tillbaka verktygen.
Det hade också uppdagats att svar, innehaft ett 9 mm:s salongsgevär utan tillstånd. Han hade köpt vapnet för två år sedan, men ej brytt sig om att deklarera detsamma, yrkade på att geväret skulle förklaras förverkat.
Dom vid nästa sammanträde.

Bilkollision.
Den 12 februari hade en lastbil och en personbil kört ihop på den smala vägen strax vid Hellinge gård i Sjonhem. Båda chaufförerna voro nu instämda för att de vållat olyckan genom vårdslös körning. Båda fordonen ramponerades rätt kraftigt vid sammanstötningen och en passagerare i lastbilen kastades fram genom vindrutan och ådrog sig svåra skador i ansiktet.
Vägen var vid tillfället isig och täckt av ett tunt snölager vid olycksplatsen, som var belägen i en S-kurva. I fråga om siktförhållandena och hastigheterna förekom en stunds diskussion, av vilken det framgick att lastbilen måste ha haft den högsta farten. Båda förarna hade ej vågat rek ordentligt av fruktan för sladdning, och f. ö. litade de på att bilarna skulle kunna passera. Vägen tillät dock ej detta, utan en kollision blev följden efter några fåfänga bromsningsförsök i sista stund.
Åkl. ansåg att kollisionen var fullkomligt onödig, under det att personbilens förare förklarade att han gjort allt för att undvika kollisionen. Den person, som kom först till olycksplatsen, hördes som vittne. Han hade funnit att personbilen stått längst ute på sin kant kylare mot kylare med lastbilen, som stod snett över vägen. Efter personbilen fanns ett 6 meters rakt bromsspår och efter lastbilen ett sladdningsspår på ungefär en meter. Ytterligare två vittnen, som kommit strax efter, vitsordade dessa uppgifter. Ombudet för personbilens förare bestred vållandet till olyckan, medan lastbilschaufförens ombud ansåg att båda vållat olyckan i lika hög grad.
Den skadade passageraren yrkade ersättning med 12 kr. för ambulans, 12:50 kr. för lasarettsvård, 50 kr. för sveda och verk, ersättning för mistad arbetsförtjänst och 800 kr. i skadestånd för framtida men.
Målet uppsköts för vidare utredning av skadeståndskraven till den 7 april.

Ett basarbråk från anno 1936
kom i går upp till rättens behandling. Åtalet gällde två bråkiga individer, som stört ordningen vid en idrottsbasar i Vänge den 14 november 1936. Båda hade varit berusade, den ene hade också slitit sönder ordningsvaktens kavaj och den andre hade haft några andra uppgörelser. Båda bestredo åtalet, men åkl. vidhöll att svarandena varit berusade och uppträtt skränigt.
Uppskov till 7 april.

Lönnbränningen I Sjonhem
slutbehandlades i går av rätten. Orsaken till uppskovet från förra gången gällde hörandet av den andre medverkande. Denne erkände nu genom sitt ombud att han vid basaren i Buttle sålt c:a 4—5 liter hembränt. Åkl. yrkade ansvar för olovlig befattning med spritdrycker, varpå svar.-ombudet hemställde om villkorlig dom med hänsyn till svar:s försörjningsplikt. Åkl. ansåg sig icke kunna tillstyrka detta på grund av att svar. förut varit i konflikt med rättvisan.
Rätten dömde svar. för olovlig befattning med sprit till 30 dagsböter å 1 kr. och för olovlig försäljning bötade svar. samma belopp. Åklagarens talan f. ö. ogillades.

Ett båtlag från Kappelshamn,
vars representanter under januari och februari månader i flera år idkat handel med färsk strömming utan att inhämta tillstånd från producentföreningen, hade nu instämts för denna försummelse.
Enligt förordningarna har Gotlands fiskförsäljningsförening ensamrätten till all handel med fisk, som ilandföres på kusten från Tofta i söder och norrut runt Fårö till östra kusten i Bunge socken. Undantag medgives dock för den detaljhandel, som fiskaren själv eller någon medlem av hans familj kan utöva.
Man får alltså inte vända sig till återförsäljare, vilket varit orsaken till åtalet i detta fall. Två av fiskarena hade sålt fångsterna till den tredje i båtlaget, som sedan kört omkring fisken med bil, varefter förtjänsten delats lika.
Begreppet. båtlag föranledde en lång diskussion inför rätten. Åkl. bestred, att distributören av fisken kunde räknas till båtlaget, då han endast var med ute någon enstaka gång. Detta avvisades av fiskarena, som framhöllo att två man ofta klara arbetet och att den tredje i laget kan vara att ta till när vädret är svårt eller andra omständigheter påfordra hans hjälp. Han måste alltså hela tiden höra till båtlaget och räknas som fiskare.
Svarandena ansågo sig ej skyldiga till någon förbrytelse och hade handlat i okunnighet om de nya förordningarna.
Utslag nästa sammanträde.

Olyckan vid Skrubbs,
som skett därför att järnvägsbommarna ej blivit fällda i tid, då eftermiddagståget passerade den 10 juni i somras; var åter före till behandling av rätten. \”Som bekant kolliderade en personbil med tåget och blev delvis ramponerad och olika personer ha ställts till ansvar för olyckan. Vid de föregående sammanträdena ha banvakten och hans hustru varit instämda, men då rätten ej kunnat finna att någondera varit skyldig, hade åkl. för dagens instämt järnvägsbolagets trafikchef såsom varande den ansvarige för de bristande avtals- och ordningsbestämmelser för grindvakten, vilka uppdagats vid rättegångssammanträdena.
Svar, biträddes av advokat H. Rogard, Stockholm, vilken förklarade att han för sent fått målet om hand för att närmare kunna ge svar på i vilka avseenden svar. skulle kunna betraktas som Skyldig, men fann att försummelserna bo ha preciserats närmare av åkl Enligt denne skulle åtalet gälla försummelse att träffa avtal med vakt vid övergången. Orimligt vore att betrakta hembiträdet som anställd och ansvarig grindvakt. Grunden för anklagelsen kan måhända ej hänföras till ett visst lagrum, utan det är en allmän princip, som åsidosatts.
Svar:s biträde bestred att banvalktens hustru skulle kunna frånsäga sig ansvaret för uppsikten över bommarna, hennes ställning måste medföra ett anställningsförhållande. Kollektivavtalet hade även här bindande verkan, trots att hon numera inte tillhörde Järnvägsmannaförbundet, och med den kvinnliga järnvägspersonalen behövs inga skriftliga avtal, framhöll advokat Rogard vidare. Han bestred också att hembiträdet icke skulle ha fått några instruktioner för bommarnas skötande; banmästaren hade i vittnes närvaro förhört och undervisat henne i detta avseende. En viss person kan emellertid ej utpekas såsom vakt, och frågan måste gå vidare. Troligt är att även hembiträdet kommer att ställas till ansvar, sade svarandeombudet. Denne bestred åtalet mot trafikchefen till alla delar, då något brott mot författningarna ej kunde påvisas.
Utredningen av målet har nu kommit in på den teoretiska linjen med ett oerhört vidlyftigt material att behandla och avgörandet torde komma att dra ut på tiden. Målet förekommer åter den 5 maj.

En utlänning
hade ej blivit anmäld på vederbörligt sätt, vilket kostade 5 dagsböter á 2 kr.

I Rute Folkets hus
hade en visbybo stört de dansande vid en fest och f. ö. uppträtt obehärskat. Det blev 25 kr:s böter för fylleri och 40 kr. för förargelseväckande beteende.

Hög fart
En lastbilschaufför hade på vägen Kumla—Banna i Lärbro kört med 80—90 kms, fart trots en last på 2,850 kg. Därtill hade han underlåtit att släppa förbi en annan bil Den otillåtna hastigheten kostade 30 dagsböter á 3 kr. och hindrandet vid omkörning 10 dagsböter á 3 kr.

Olovligt brukande av annans fordon
kostade en dam 15 dagsböter á 1 kr. Svar. hade lånat en cykel och sedan behållit den trots uppmaningar att lämna tillbaka den.

Två på cykeln
kostar som vanligt 5 kr. för vardera trafikanten.

Fyra licensskolkare
bötade, två 10 dagsböter á 2 kr. och två 10 á 1kr.

En basararrangör
hade åtalats för att han ej följt föreskrifterna för en nöjestillställning vad belysning och inhägnad beträffar. 12 kr. i böter.

Ett mål om smittsam kastning
blev avdömt i går. Rätten ogillade kärandens talan och förpliktade honom att utge 500 kr. i rättegångskostnader.

Bilolyckan i Endre,
varvid en kronans lastbil blev trängd i diket, var nu fullt utredd. Rätten fann att föraren på den från staden kommande slaktbilen var skyldig till olyckan böterna bestämdes till 20 dagsböter á 1:50 kr. Ersättningskostnaderna till kronan belöpte sig till 112 kr.

Tingstädekollisionen
i somras, då en motorcykel och en trampdito stötte ihop, slutbehandlades i går. Cyklisten, som kört utan lykta fick böta 5 kr. härför. Motorcyklisten frikändes från ansvar, men då det icke ansågs tillräckligt utrett att han icke vållat olyckan ålades han att utbetala ett till hälften jämkat skadesånd med 129: 75 kr.

Dikeskörningen i Boge,
som behandlats vid ett par sammanträden, avdömdes i går. Lastbilens förare dömdes för otillåten hastighet till 20 dagsböter á 1:25 kr. och för underlåtenhet att låta en annan bil verkställa omkörning till 15 dagsböter á 1:25 kr.
Rätten fann emellertid icke tillräckligt styrkt att personbilens förare vid omkörningen icke vållat dikeskörningen genom oförsiktighet, varför denne fick utbetala 143: 93 kr, i ersättning för de uppkomna skadorna.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 11 Mars 1938
N:r 58

Publicerat

Statsbidrag

har anslagits åt sådana församlingar inom länet, hvilka i följd af medellöshet icke kunna af egna tillgångar till erforderligt belopp bekosta aflöning till sina folkskollärare nämligen Fleringe församling 80 kronor, Guldrupe 70 kr., Sundre 80 kr., Fide 80 kr., Hall 70 kr., Tofta 60 kr., Ahla 40 kr., Buttle 40 kr., Helvi 40 kr., Östergarns 20 kr., Westergjarns 60 kr. och Sjonhems 60 kronor.

Gotlands Allehanda
Lördagen 5 Augusti 1876
N:r 62