Rättegångs- och polissaker.

Norra häradsrätten.
Vårtingets första sammanträde vid Alleqvia 15—16 Januari.
Tinget öppnades i vanlig ordning med tingspredikan af kyrkoherde Odin i Dalhem, som derid till text hade valt Joh, ev. 3:91—21 hvarpå domhafvanden Jyste tingsfrid. Härpå företogos till behandlivg enligt uppropslistan följande mål.

Ersättning för födoråd. Handlanden Anton Klintbom i Boge hade instämt hemmansägaren Olof Sleselius, Sles, med yrkan om att af denne utfå 91 kronor, som han till honom utgifvit i undantagsförmåner, hvilka han icke ansåg åligga sig. I början af 1891 hade Klintbom af Slegelins köpt 1/32 mantal Sles i Boge, hvarvid hade bestämts att köparen ej skulle behöfva betala på bemmansdelen belöpande undantag till säljarens fader Mattias Jonsson, hvilket han dock sedan måst göra.
Kärandeombudet genmälte härtill, att denna bestämmelse influtit för framtida säkerhet samt att ett annat muntligt aftal funnits mellan parterna, Rörande detta förhållande hördes såsom vittnen skollärare L. Mörrby och hemmansägaren Karl Eriksson, Sles, hvilka underskrifvit köpekontraktet såsom vittnen. De berättade sammanstämmande att Sleselius, då den ofvan anförda punkten i köpekontraktet kom på tal, sagt att så länge han, Sleselins, vore innebafvare af stamhemmanet och så länge det vore, såsom det vid tillfället var, skulle Klintbom vara fri från utgörande af spanmålsundantag, hvilket han ansåg ej behötva skrifvas i kontraktet, då han sade det i två lefvande vittnens närvaro, Kontraktsbestämmelsen ville han ba formulerad, som den blef, till faderns framtida säkerhet. Svaranden påpekade, att käranden redan i 2 år utbetalat undantaget utan invändning. Målet öfverlemnades å båda sidor och utslag faller vid tredje sammanträdet.
— I ett avnpat mål hade Mattias Jonsson instämt Anton Klintbom om utbekommande af 63 kronor för förfallet födoråd, Detta mål förklarades hvilande på vidare anmälan till dess det ofvan refererade först hunnit afgöras.

För uteblifrande från rätten dömdes sjökaptenen O. Högqvist, Kappelshamn, i ett skuldfordringsmål, att böta 5 kronor.

K. Jacobson i Bro hade instämt hemmansägaren M. A. Berg, Riddare i Hejnum, med yrkande att utfå 26 kronor för en ogulden revers, lemnad af svaranden till käranden för förskotterade kommunalutskylder. Svaranden påstod att han redan i Mars 1890 betalt reversen, ehuru han ej tagit den tillbaka, Käranden bestred. Svaranden fick höra som vittne hemmansägaren Erik Petter Brobäck, hvilken tog på sin ed en ingifven attest afinnehåll, att vittnet i April 1890 hört käranden vid ett tillfälle säga till svaranden, att derna ej vore skyldig honom något samt att reversen hade han öfverkorsat eller förstört. På fråga af käranden kunde vittnen dock ej upplysa, om detta yttrande gält just den revers, hvarom nu var stämdt, För hörande af ytterligare vittnen erhöll svaranden uppskof till andra dagen af tredje sammanträdet.

För ölutskänkning på annan tid än hans rättigheter medgitva var instämd stationsinepektor V. Lokrantz i Roma. , Svaranden erkände. Utslag vid andra sammanträdet.

För misshandel voro instämda statkarlarne Axel Johansson och Ernst Broström båda vid Tjuls i Lummelunda, Lördagen 4 sistlidne Nov. kl. mellan 5 och 6 på aftonen hade de utan ringaste anledning med hugg och slag öfverfallit hemmansägaren K. E. Ahlberg, Bex i Hangvar, då denne just satt sig upp på sin skjuts efter att ha rastat i närheten af Lummelunds bruk. De hade slagit honom öfver näsa, ögon och mun, så att han afsvimmat. De erkände skriftligen. Målsägaren fordrade 20 kronor för sin inställelse och 30 kronor för sveda och värk, Åklagaren öfverlemnade målet och utslag faller vid nästa sammanträde.

För åverkan hade länsman Boberg instämt J. N. Budin Kyrkljufves i Vänge. Budin gick vid detta tilltälle ålagd värjemålsed. Utslag faller vid tredje sammanträdet.

För olofligt beträdande af jernvägen var instämd drängen Olof Teodor Johansson, Smedegårda i Björke. Han uteblef, men skall vid hämtningsäfventyr inställa sig vid andra sammanträdet.

Målet mellan pigan Selma Johansson, Smiss i Sjonhem, och maskinisten Karl Magnus Johansson Tule i Ganthem angående uppfostringshjelp förklarades hvilande, beroende på vidare anmälan.

Ersättning för af hundar ihjälbitna får med 15 kr. stycket samt för skada å bitna men ännu lefvande får med 20 kronor begärde hemmansägaren Johan Bergström, Nickarfve i Vänge, af landtbrukaren Johan Smedberg, Möllbos i Halla, Svaranden bestred. Käranden yrkade bifall till sina påstäenden eller ock att svaranden måtte åläggas edgång.

Målet: mellan sjökapten O. N. Herlitz i Amerika och hemmansägaren Alfred Pettersson, Lilla Ryftes i Fole, angående fordringsanspråk uppsköts till sjette sammanträdet, bland annat för att möjligen få käranden hörd personligen.

Hemmansägaren J. P. Jacobsson Bjers i Guldrupe, hade instämt O. Sjögren, Norrbys i Vänge, emedan denne ej ville betala på auktion inropad skog. Svaranden afgaf vid detta tillfälle slutpåstående och käranden erhöll uppskof till första dagen af andra sammarträdet för att vise, att svaranden sjelf vid auktionen uppgifvit sig såsom inropare af skogslotten samt i öfrigt för att bemöta svaromålet.

Utdikningsmål. Johan Pettersson, Broungs i Stenkyrka m, fl. hade instämt vämdeman O. Löfvenberg och löjtnanten E. Löwenberg, Lauhage i Stenkyrka, med yrkan att de måtte med visst belopp deltaga i kostnaderna för Nordermyrs utdikning. Som svarandena ej iakttogo inställelse, då målet ropades, dömdes de att böta 10 kronor hvardera och uppsköts handläggningen till andra dagen af tredje sammanträdet.
— I liknande mål — här gällande andelar i kostnaden för upprensning af norra afloppskanalen i Elinghems myr — hade godsägaren D. A. Malmros instämt hemmansägarne L. P. Tingström, K. E. Ahlberg och A. P. Andersson, Bäcks i Hangvar. Käranden sökte i ingifna svaromål bevisa att svarandena med vissa belopp vore skyldiga att deltaga i rensningskostnaderna, hvilket bestreds af svarandenas ombud, under åberopande af att käranden icke visat något uppdrag af denn. v. styrelsen att inkassera beloppen. Utslag faller vid tredje sammanträdet.

Ersättningsanspråk. Mikael Ekström å Fårö hade af Mikael Bogren, Bota å Fårö, köpt en skogspark till afverkning med vilkor att han ej finge fälla träd som voro under 8 verktum i omkrets vid roten Ekström hade nu gjort detta och käranden fordrade ersättning för 18 undermåliga träd. Svaranden bestred emellertid halt och hållet käromålet Utslag afkunnas vid tredje sammanträdet.

Skadeersättning. Målet mellan arendator E. Gustaf Olsson från Lummelundsbruk och Martebo myrs utdikningsbolag om ersättning för genom uppdämning i myren minskadt vatten vid Lummelunds kvarn, förevar nu ånyo. Å käraresidan hördes som vittnen arbetaren IL. Söderström, f. rättaren Oskar Billberg samt arbetarne Oskar Svensson och T. Källström, hvilka alla intygade att vattentillgången vid kvarnen under de tider uppdämningen i myren ägde rum varit ojämn och otillräcklig.
A. svarandesidan förklarade landtbruksingeniör K. A. Sylvan och landtbruksstipendiaten G Sjöberg, att uppdämningarna varit nödvändiga för utdikningens ändamålsenliga utförande. Skulle man gått tillväga på annat sätt ansågo de att utdikningsarbetet hade blifvit ekonomiskt outförbart.
Målet uppsköts till andra dagen af tredje sammanträdet.

Johan Pettesson Broungs i Stenkyrka och K. O. Högberg, Tystebols, hade instämt hemmnnsägaren Nils Klasson, Smiss, med yrkande att han måtte åläggas deltaga i kostnaderna för Nordermyrs utdikning. Svaranden sade sig icke äga någon del i myren, vore alltså ej betalningsskyldig. Käranden anmärkte, att sv:s sankmark blifvit odlingsbar genom utdikningen, hvadan han borde deltaga i dikningskostnaderna. Utslag vid tredje sammanträdet.

Det högnigtiga förskingrings målet, som hr V. von. Corswant å Stafva väckt mot förre statdrängen Adolt Filip Casar, nu å Skäggs, förevar ånyo. Som bekant yrkades ansvar och ersättning för det Cesar slarfvat bort ett par nycklar, huggit några bräder ur om gammal säng, värd 4—5 kronor, och brutit sönder en spatserkäpp, värderad till 1 krona.
Cesar nekade att ha slarfvat bort de ifrågavarande nycklarne, men medgaf att han tagit och sågat till ved ett par bräder ur bottnen på en »säng», som egentligen var en gammal bruklave, som stälts ut på en sophög, då den var full med ohyra. Han hade tagit bräderna, då han ej fått annat bränsle.
Som vittnen åberopade käranden statkarlarne Karl Eriksson och August Sandberg.
Trots kärandens försök att få den senare förklarad vara i fru von Corswants tjenst, påstod Sandberg mycket energiskt att han var städelad af svaranden och ej hade annan husbonde, Käranden afstod tillsvidare från hans hörande.
Karl Eriksson skulle dock vittna.
Cesar: Han vet ingenting.
Domaren: Det är det vi få se.
Cesar: Ja, skall han vittna, fordrar jag att hans syn undersökes, han är nästan blind och kan inte ha sett något.
Domaren: — (till vittnet) Har ni klena ögon?
Vittnet. Ja, det har jag, men jag svarar, för min sak sjelf.
Domaren: Kan ni se föremålen här omkring Vittnet: Ja då.
Domaren (pekande på en vattenkaraffin): Nå, hvad är det här då?
Vittnet: Å det ser jag väl; det är en lampa!
Sedan rätten och menigheten slutat skratta, fick Eriksson vittna, Han hade sett hr F.
von Corswant ge svaranden en nyckelknippa, men visste ej om det var den gången här var i fråga. Icke förrän långt efter hade han hört att Cesar skulle ha slarfvat bort ett par nycklar. Vidare hade han sett Cesar såga sönder några bräder, som han sagt sig ha tagit ur sängen, som var bra och hvitmålad.
Cesar: Nej, den var brun.
Vittnet: Hvit var den; men kanske den var brun af lort.
Kusken Karl Pettersson meddelade i en ingifven attest, att Cesar sagt sig skola göra husbondefolket så mycken förtret som möjligt.
Svaranden bestred. För vidare bevisning uppsköts målet till andra dagen af tredje sammanträdet.

Sergeant Elof Johansson, Hällinge i Sjonhem, hade instämt Oskar Björkqvist och August Pettersson, Bjerby i Sjonhem, med yrkande om skadeersättuing tör det de vägrat honom uttaga ur ett kvarnhus vid Bjerby honom tillhöriga 2 par stenar, sigt, axelledningar m. m., hvilka voro hans tillhörighet. Han yrkade 8 kr. ersättning för hvarje dag han varit i mistning af de omstämda sakerna, Sedan Pettersson, såsom ej delägare i Bjerby anhållit bli skild från målet, genmälte Björkqvist, att Enskilda banken 16 April förlidet år köpt ifrågavarande hemmansdel och att i auktionskungörelsen tillkänngifvits att vädermjölkvarn skulle följa med. Sedan hade sv. köpt egendomen af banken på samma vilkor och han ansåg att en kvarn vore ej en kvarn, om der ej funnos stenar. Alltså vore de hans.
För vidare upplysningars införskaffande uppsköts målet till första dagen af tredje sammanträdet.

Djurplågerimålet mot Mikael Ekström å Fårö förekom ånyo. Ett förut hördt vittne, Johan Eriksson, återkallade nu skriftligen sitt vittnesmål. Han hade i öfverilning låtit förleda sig att vittna mot svaranden. Ytterligare hördes Anna Pettersson, Alfred Bolin och Johan Norberg hvilka intygade att sv. alltid varit öm mot sina djur, att hästen ifråga ej körts selbruten med sv:s vetskap, men att ban användts till körslor innan såret varit riktigt läkt, dock med iakttagande af sådana försigtighetsmått, att djuret ej haft men derat. Åklagaren vidhöll att sitt ansvarsyrkande Svaranden bestred åtalet och yrkade att angifvaren måtte vidkännas alla kostnader. Utslag vid tredje sammanträdet.

Domarend aflades af nyvalde nämdemannen Olof Karl Larsson, Grausne i Stenkyrka.

Södra häradsrätten.
Vårtingets första sammanträde å tingsstället Skogs i Lefvide 15—16 Jan. (Förhandlingarne leddes af e. o. hofrättsnotarien K. P. Lundblad).

Tingspredikan förrättades af kyrkoherde Ahlander i Alskog, som med ledning af 5 Mos, 1 kap. 16—20 v. till ämne valt: Hurusom domareembetet tillhör Gud och hurusom domareembetet har sitt ursprung och sin makt ifrån Gud och således är domaren ansvarig inför Gud.

Vid inställelse i förra husbonden G. N. Bodine, Mickelbys i Gerum, konkurs utsågs till syssloman Oskar Stenström, Hellgårds i Halla. Staten visar skulder, 1,434 kr., tillgångar inga.

Ansvar och ersättving yrkade J. N. Jacobsson, Smissartve i Rone, å Jakob Fredriksson Halor i samma socken, för att denna under sommaren 1892 olofligen begagnat en kär. tillhörig strandbod. Kär. fordrade nu 50 kr. i ersättning, samt en del rättegångskostnader. För att komma in i boden hade kär. måst bryta upp dörren, Svar. erkände att ban begagnat strandboden, men med kär. medgifvande. Ansåg att 50 kr. vore för mycket, 50 öre vore tillräckligt.
Utslag första dagen af tredje sammanträdet.

Utflyttningsersättning. Jonas Vigren, Burge i Ejsta, yrkade att af Alfred Uddin från samma socken utbekomma 6 kr. för nedrifna och bortförda ladugårdshus, samt i utflyttningsbidrag sin fulla andel med 196 kr. om Uddin ville bortföra hvad som ännu återstod. Kär. äger 1/8 mtl Burge, men 1/6 i åbygnaderna. Ersättningen medgafs af svar. och finge kär. sjelf ärfva och bortföra sin anlott. Utslag samtidigt med förra målet.

Om förmyndareredovisning. K. A. A. Göransson från Michigan i Amerika yrkade att hemmansägaren Oskar Andersson, Mickels i Silte, måtte åläggas att redovisa för det förmynderskap och de arfsmedel, som denne för Göranssons räkning innehade. Svar.
medgaf kär. påståenden. Utslag vid tredje sammanträdet.

Tvist om födoråd. Anna Alström, Boxartve i Levide, hade instämt landtbrukaren Olof Båtelsson från samma gård och socken om utbekommande af 1894 års födoråd, förfallet till utlemniog Tomedagstid 1893. På grund af födorådskontraktets otydliga stilisering ansåg svarandeombudet Björkegren sin huvudman ej skyldig att lemna födorådet, oaktadt svar. i 30 år lemnat sådant åt kär. Svar. hade äfven för detta år lemnat födorådet i det rum som var afsedt till bostad åt kär. å Boxartve gård. Kär. medgaf detta till en del, men när kär., som måst flytta från Boxarfve, samt bosatt sig 1/8 mil derifrån, kommit för att hemta sin rättighet, hade hon icke kunnat taga den, emedan svar. ej ville bestå något målkärl att mäta säden med. För att styrka det nämda kontrakt afsåg födorådet åt kär., erhölls uppskof till första dagen af tredje sammanträdet.

För oloflig utskänkning af maltdrycker under år 1893 var värdsbusidkare Louis Mührer i Hemse af åkl. länsman J. A. Lindström åtalad. Svar. erkände genom af ombud inlemnad skrift. Utslag vid nästa sammanträde.

Snatteri. Länsman Svallingsson hade å tjenstens vägnar åtalat pigan Anna Söderlund från Veskinde för det hon från landtmätare Schyl å Klintehamn 18 sistl. Dec. olofl. tillgripit en muff, en nattröja samt ett linnetyg och en duk, alltsammans värdt en krona. Svar., som innehaft tillfällig tjenst hos Schyl, hade sagde dag aflägsnat sig derifrån och återkommit dagen derefter för att hämta sina i ett koyte inknutna saker. Knytet hade då i vittnes närvaro öppnats och befunnits bland Söderlunds saker ätven innehålla nämnda persedlar. Svar. erkände, men’ sade sig tillgripit sakerna för att erhålla betalning för sitt arbete. Utslag vid tredje sammanträdet.

Janne behöfde mynt. Adertonåriga pigan Augusta Josefina Pettersson, Isums i Atlingbo, som till 24 Okt. sistlidet år innehaft tjenst hos Johan Olsson, Vallbys i Hogrän, hade erhållit orlofsedel af Olsson, å hvilken hon redan i våras tagit städsel hos sin nuvarande husbonde Edvin Volter, Isums. Under gista friveckan hade hon i Visby sammanträffat med en person vid namn Janne, hvilken för hennes räkning i förenämda Johan Olssons namn skrifvit en ny orlofssedel, å hvilken Josefina hos arrendatorn H. Dassow å Visborgs kungsladugård tillnarrat sig 5 kr. i städsel af hvilka Janne fått 4. För sagde förseelse yrkade nu länsman Svallingsson ansvar å Josefina för förfalskning och bedrägeri. Att så tillgått vid orlofssedelns skrifning upplystes af svar., som bestämt förnekade att hon sjelf skrifvit densamma. Åkl. yrkade häktning. Målet oppsköts till första dagen af nästa sammanträde då svar. ålades inställelse vid hemtningsäfventyr.

Oloflig utskänkning af maltärycker Länsman E. Eneman hade å tjenstens vägnar instämt gästgifvaren L. P. Jacobsson i Etelhem för det denne till andra. än vägfarande utskänkt maltdrycker. Svar., ej tillstädes, åladea inställelse vid 25 kr. vite första dagen af tredje sämmanträdet.

Samme åkl. hade äfven instämt hanil. O. Jacobsson i Garda för olaga handel med eldfarliga oljor. Svar. erkände genom inlemnad skrift, men som som ingentiag nämts i stämningen om tiden, uppsköts målet till tredje sammanträdets andra dag.

Oloflig jagt. Arrendatorn å Furillen Bernhard Rettig, som för oloflig jagt tilltalat Viktor Cedervall, Sigleifs i Näs och Oskar Cederlund, Kälder i Hafdhem, samt Karl Andersson, Kulla i samma socken, var ej tillstädes vid rätten och dömdes till böter tör uppskofsförsummelse. Målen uppskötos ytterligare till andra degen af tredje sammanträdet.

Slagsmålet i Hemse. Med vittnen styrk tes nu att såväl Albert Karlsson samt Johan Johansson från Hemse 1 sistlidne Sept. slagit drängen Gustaf Jakobsson i bufvudet så att han stupat ikull i ett dike. Uppkommen hade Jakobsson blödt ur ett större sår i hufvudet som af utseendet ansågs kunna vara åstadkommet med en sten. Utslag vid tredje sammanträdet.

Olaga utskänkning af maltdrycker erkändes denna gång af gästgifvaren Karl Andersson, Domerarfve i Öja. Utslag vid tredje sammanträdet.

Djurplågeri. Med vittnen styrktes nu att Adolf Johansson, Roes i Rone, kört fram med ett par oxar förspända ett stort sliperslass, å ett vägstycke omkring 60-steg der slädföret var totalt borta. Utslag samtidigt med förra målet.

Statkarlen Alfred Engström från Uggårds i Rone har äfven varit af samme åkl. åtalad för djurplågeri. Att Engström brukat köra fort samt äfven flitigt begagnat piskan styrktes med vittnen. Ett vittne påstod att svar. handterade sina djur som ett kräk.

Målet emellan A. M. Elgstrand i Burgevik och Karl Jakobsson, Frida i Fide, angående en skjuten hund förevar, men som kärandeombudet icke var i besittning af protokoll i målet, blef det ej handlagdt. Utslag vid ardra sammanträdet.

Hästkrånglet emellan K. J. A. Vestberg Kruse i Alfva och O. N. Kolmodin Bjers i Gerum förevar ånyo. Vittnen hördes i målet å kär, siden som intygade att hästen målts utan garanti för ålder, utan som den för tillfället befanns. Svar. vittnen återigen svuro på att kär, vid auktionstillfället sålt hästen under uppgift att den ej var ötver16 år gammal, Visste äfven att hästen var 27 år gammal och vore den ej värd mera än 25 kr. Utslag vid tredje sammanträdet.

Olaga utskänkning af maltdrycker. Åkl. länsman Svallingsson hade mot Josefina Österberg å Klintehamn till detta tingssammanträde inkallat tvänne vittnen, men som dessa icke iakttogo inställelse, måste målet ytterligare uppskjutas till tredje sammanträdets andra dag.

För stenkastning å allmän väg, är såsom förr är omnämdt Emil Larsson från Gröttlingbo at åkl. länsman Lindström åtalad. Läkarebetyg för Jenny Norrby företeddes, Syunförmågan å högra ögat betydligt nedsatt, kärnhinnan inflammerad, ögat känsligt för ljus.
Föga hopp finnes att synförmågav någonsin blir återstäld. Kär. begärde 234 kr. i ersättning. — Utslag vid tredje sammanträdet.

I barnuppfostringsmålet emellan Matilda Norrbom och Johan Mårtensson Lingvide i Burg, hördes ett par vittnen, som ingenting visste. Utslag samtidigt med föregående mål.

Lovisa Viberg å Klintehamn, af länsman Svallingsson tilltalad tör oloflig utskänkning af maltdrycker, instälde sig genom ombud. Ett par vittnen hördes, som af en tredje person i Vibergs lokal blitvit bjudna på öl, men ingenting visste om ölets tillkomst, om det blifvit rekvireradt i förening med mat eller ej. Flera andra personer hade dock vid samma tilltälle vistats i rummet och druckit öl. Mat hade funnits på bordet. Utslag vid tredje sammanträdet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 17 Januari 1894
N:r 8

Folkmängdsuppgifter

Från Gotlands landsbygd 31 Dec. 1893:
Klinte: födda 22 (12 m. 10 qv.), döda 14 (6 m. 8 qv.), inflyttade 126 (61 m. 65 qv.), utflyttade 132 (59 m. 73 qv.), vigde 5 par, folkmängd 1,181, ökning 2.

Fröjel: födda 13 (1 m,. 12 qv.), döda 11 (7 m. 4 qv.), inflyttade 28 (15 m. 13 qv.), utflyttade 27 (13 m. 13 qv.), vigde 7 par, folkmängd 582, ökning 3.

Hablingbo: födda 8 (3 m. 5 qv.), döda 8 (4 m. 4 qv.), inflyttade 18 (12 m. 6 qv.), utflyttade 17 (10 m. 7 qv.), vigde 2 par, folkmängd 628, ökning 1.

Silte: födda 3 (1 m. 2 qv.), döda 5 (1 m. 4 qv.), inflyttade 9 (5 m. 4 qv.), utflyttade 9 (5 m. 4 qv.), vigde 2 par, folkmängd 351, minskning 2.

Hangvar: födda 19 (8 m. 11 qv.), döda 12 (5 m. 7 qv.), inflyttade 48 (20 m, 28 qv.), utflyttade 69 (32 m. 37 qv.), vigde 5 par, folkmängd 909, minskning 14.

Hall: födda 5 (4 m. 1 qv.), döda 5 (4 m. 1 qv.), inflyttade 17 (7 m. 10 qv.), utflyttade 18 (9 m. 9 qv.), folkmängd 235, minskning 1.

Dalhem: födda 5 (2 m. 3 qv.), döda 8 (3 m. 5 qv.), inflyttade 56 (23 m, 33 qv.), utflyttade 63 (26 m. 37 qv.), vigde 3 par, folkmängd 478, minskning 10.

Ganthem: födda 10 (6 m. 4 qv.), döda 4 (2 m. 2 qv.), inflyttade 11 (5 m. 6 qv.), utflyttade 17 (7 m. 10 qv.), vigde 1 par, folkmängd 294.

Halla: födda 4 (3 m. 1 qv.), döda 5 (1 m. 4 qv.), inflyttade 25 (14 m. 11 qv.), utflyttade (10 m. 11 qv.), folkmängd 225, ökning 3.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 Januari 1894
N:r 3

Lördagen den 18 dennes

från kl. 10 f. m. kommer medels offentlig auktion till den högstbjudande att på ett större område försäljas vacker växande skog uti den så kallade Lomebackehage hörande under Dalbo hemman i Halla socken; skogen, som är af vacker beskaftenhet och mestadels består af större sågtimmer, utbjudes först i mindre utstakade lotter, och möjligen sedan i sin helhet. Betalnings- och öfriga vilkor tillkänna gifvas före auktionens början.
Dalhem i Nov. 1893.
Efter anmodan,
G. P. HANSÉN.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 13 November 1893
N:r 177

Förmedelst offentlig auktion

låter landtbrukaren P. Hellgren, Thule i Halla, försälja ett större stycke växande skog, lördagen den 18 dennes: från kl. 10 f. m. vid den s. k. Söjdhagen gränsande emot allmänna vägen, i närheten af Thule gård. Skogen, som utbjudes i mine lotter, är tjenlig till såväl såg- som bygnadstimmer. Betalnings- och defriga vilkoren tillkännagifvas före auktionen.

Guldrupe d. 7 Nov. 1893.
Efter anmodan, J. P. JACOBSSON.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 November 1893
N:r 175

Skogsauktion.

Lördagen det 8 dennes från kl. 10 f.m. kommer medel offentlig auktion till den högstbjudande att på ett större område försäljas vacke växande skog uti den så kallade bmebackehage hörande under Dalbo hemman i Halla socken; skogen, som ä af vacker beskaftenhet och mestadelsbestår af större sågtimmer, utbjudes örst i mindre utstakade lotter, och möligen sedan i sin helhet.
Betalnings- och öfriga vilkor tillkännagifvas före auktionens början.
Dalhem i Nov. 1893.
Efter anmodan,
G. P. HANSÉN.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 November 1893
N:r 175

Länets pröfningsnämd,

hvars protokoll justerades i går, har dels på grund af vederbörande kronoombuds framställningar, dels på grund af klagomål gjort nedanstående förändringar och tillägg i taxeringsnämdernas förslag till bevillning för kapital och arbete.

Offticerarnes förböjning skedde emedan deras dagaflöning för tjenstgöring å reg:s mötesplats ej varit upptagan i taxseringsnämdernas förslag till bevillning.
Fotografen N. E. Plymoutz i Roma skall i samma sockens inkomstlängd påföras bevillning för en inkomst af 500 kr.
Disp. Magn. Larsson, Skäggs i Veskinde, skall påföras bevillning för inkomst af enskild tjenst med 2,000 kr.
Löjtn, D. H. Söderberg, mantalsskrifven i Lärbro skall der påföras bevillning för 970 kr.
Kaptenen vid infanterireg. K. A. Olsson ekall afföras ur inkomat- taxeriagslängden för Hogräns socken och i stället i Visby taxeras för en inkomet af 2,986 kr.
Fyrvaktaren Otto Verkanders, Stux i Bunge, bevillning skalle höjas från 780 till 853 kr.
Agenten Arvid Rosman skulle befrias från bevillnings utgörande i Visby, enär han nu var bosatt i Göteborg.
I taxeringslängden öfver bevillningsfria fastigheter i Väte socken skulle en uteglömd socknen tillhörig barnmorskebygnad upptagas med ett tax.- värde af 800 kr.
Taxeringsvärdet å 1/4 mtl. Valla i Klinte nedsattes från 10,800 till 7,600 kr.

Ogillade besvär.
Handl. G. A, Norrbys i Klintehamn yrkande att hans inkomst, af handelsrörelsa skulle sänkas till 1,200 kr. ifrån 1,500 kr.
Gotlands slipstensbolags vid Ockes i Öja yrkande att dess inkomst måtte från 4,000 kr. nedsättas till 1,256 kr.
Skrädd. C. J. Eneqvists yrkande om nedsättning från 1,000 till 800 kr. inkomst.
Underlöjnant K. J. Gråås ansökan att blifva befrigd från erläggande af bevillning i Visby stad, enär han var mantalsskrifven i Lidingö socken.
Stadsmät. J. Nilssons anhållan om befrielse från bevillnings utgörande.
Badmäst. G. Larssons yrkande om nedsättning från 650 till 500 kr.
Skom. G. L. Vesterbergs yrkande om nedsättning från 2,500 till 1,700 kr.
Bokhandl. P. A. Wassbergs yrkande om nedsättning från 2,000 till 1,500 kr.
Badmäst. M. P. Larssons anhållan om nedsättning. från 700 till 600 kr.
Poliskonst, G. Anderssons besvär öfver taxeringsnämdens förslag af 647 kr.
Bokhåll,. J. R. Björkqvists anhållan om nedsättning från 1,387 till 1,187 kr.
Garfvaren C. T. Lavergrens, Broa i Halla, anhållan om nedsättning från 1,000 till 900 kronor.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Oktober 1893
N:r 154

Länets landsting

fortsatte i går morgse kl. 10 sina förhandlingar, dervid, efter protokolljustering, först togs under behandling ärendet rörande

val vid landsting.
Som vi förat omnämt, hade Stockholms länsstyrelse, med hvilken länets landsting instämt, hos k. m:t sökt sådan ändring i landstingsförordningen, att val vid landsting måtte, der ej annorlunda phyrkas eller i författningar finnes bestämdt, kunna ske öppet, för att nndvika onödig tidsutdrägt.
Gotlands länsstyrelse, som öfver den begärda ändriogen har att yttra sig, hade nu infordrat landstingets uttalande.
Första utskottet, till hvilket ärendet hänvisats, hade emellertid ansett, att val med slutna sedlar ägde företräde framför öppen omröstniog, i det derigenom lemnades större handlivgsfrihet, och då härtill kom, att valen inom Gotlands läns landstiog ej plägade upptaga någon alltför lång tid, fann utskottet sig sakna giltiga skäl att instämma i länsstyrelsens i Stockholm uppfattning.
På yrkande at lektor Bergman och kapten Broander gillade landstinget enhälligt denna utskottets uppfattning.

Till skogsodlingens främjande
beslöt landstinget, på samma utskotts hemställan, dels att hos k. m:t göra ansökning om ett statsanslag af 250 kronor för 1894 och dela att sjelft anslå samma summa, att för ändamålet ställas till hushållningssällskapets förfogande.

Till sjukhemmet
anvisade landstinget, efter första utskottets tillstyrkande, ett anslag af 1,000 kronor årligen för åren 1894—98.

För fiskerinäringens främjande
hade länsstyrelsen hos landstinget begärt för nästkommande 5 år från och med 1894 ett årligt anslag af 750 kr. för att jämte ett lika stort statsanslag användas till afiöning och reseersättning åt en fiskeritillsynipgsman samt arvoden åt hans biträden.
Andra utskottet, som haft hand om detta ärende, hade tillstyrkt anslaget endast för ett år och borde det sedan bero på vidare utredning rörande anslagets behöflighet, om det framdeles borde af landstingets beviljas.
Detta utskottets afknappande tillstyrkande af länsstyrelsens hemställan uppkallade
landssekreterare Hambræus, hvilken påminde landstinget om, att då anslaget år 1890 beviljades för tre år, hade tingets uppfattning varit dep, sett fiskerinäriogen för ön vore så vigtig, att den på allt sätt borda understödjag. Årets utskott hade varit af annan mening. Talaren sade sig ej veta, hvad som förekommit under dessa tre år af art att omstämma tinget. Fiskeritillsyningsmannen hade som förut skött sin befattning både till länsstyrelsens och hushållningssällskapets belåtenhet, hvilka i honom haft ett både godt och sakkunnigt biträde. En och annan enskild fiskare funnes nog som tyckte, att ban ej haft direkt nytta af tillsyningsmannen, men mot dessa stode ett flertal af andra med motsatt erfarenhet. Han påminde om dev af dr Kolmodin konstruerade sankapparaten, som, der den rätt användts, gifvit upphofvet till afsevärdt större fångster. Tillsynivgsmannen kunde ej bjelpa, om man icke ville följa hans råd, Den icke minst vigtiga sidan af tillsyningsmannens verksamhet vore hans sammanställningar af statistiska uppgifter rörande fisket, hvilka icke blott voro af stort gagn i andra afseenden, utan äfven utgjorde vilkoret för erhållande af statsanslag till fiskerinäringen. Särskildt nu hade länsstyrelsen ett vigtigt skäl, hvarför tillsyningsmannen behöfdes, Af statens låneanslag till fiskare, hufvudsakligen för att anskaffa däckade fiskebåtar, hade på Gotland kommit 10 tusen kronor. Doautlemnade lånens användande kräfva ep kontinuerlig kontroll, som bäst utöfvades af fiskeritillsyningsmannen. Och ingen torde väl kunna bestrida, att hvilken näring som helst är ibehof af vetenskapligt understöd, så mycket mer då fiskerinäringen, hvilken representerar en årlig inkomst för Gotland af 1/8 million.
Hemstälde, om frågan ej vore af den vigt och så utredd, att länsstyrelsens framställning borde kunna bifallas i hela dess utsträckning.
Herr M. Larsson, Skäggs, ansåg ej landstinget ha skäl att afkorta tiden för anslaget. Fiskerinäringen hade stora svårigheter att bekämpa. Det vore abnormt, att man här ej kunde fiska så mycket som ön behöfde. Derför borde allt göras för att hålla näringen vid lif.
Lektor Bergman instämde. På en ö vore fisket oerhördt vigtigt. Det vore en skam, att Gotland behöfde importera fisk. Bristande utredning af anslagets nytta kunde man ej gerna skylla på med fog, och af vigt vore att anslaget beviljades på en längre tid, hvarigenom möjliggjordes för tillsyningsmannen att skaffa sig biträden, som blefve dugligare i den mån de kunde få qvarstå.
Öfverstelöjtnant Ihre, eom varit med om utskottets afknappning, skulle dock ej ha emot att anslaget bifölls för 5 år. Men inom utskottet hade anförts, att strandbefolkningen allmänt ansåge fiskeritillsyningsmannen vara af ingen nytta.
Hr M. Larsson varnade för att landstinget skulle rätta sina beslut efter den oupplysta opinionen hos strandbefolkningen. Landstingemännen borde se längre och djupare.
Med afslag å utskottets hemställan, beviljade tinget utan votering det begärda anslaget för den af länsstyrelsen föreslagna femårsperioden.

Till skottpenningar
för räf, örn, dufhök, sparfbök och kråka hade länsstyrelsen gjort framställniog om ett anslag af 1,000 kr. och till premier för dödande af säl 300 kr., allt årligen under fem års tid från och med 1894.
Under anförande af att, enligt tillgänglig redovisning, af redan beviljade anslag för innevarande år fannes qvar af det förra anslaget 796 kronor och af det senare 243 kronor, hemstälde andra ntskottet, att för nästa år endast måtte beviljas förslagsanslag af respektive 1,000 och 300 kronor, hvartill landstinget, på förslag af hr Hellgren, fogade att dessa belopp borde vara de högsta, som ej finge öfverskridas.
Landssekreterare Hambræus, sökte på grund af flere föregående års erfarenhet ådagalägga, att de begärda beloppen i allmänhet ginge åt. Att ötfverskott funner i år betydde ej stort: året vore i ej slut än.
Bankdirektör Pettersson fann, vid det förhållandet, att ett betydligt öfverskott af årets medel funnes, lämpligt att bevilja endast 500 kr. till skottpengar för rät, hök o. s. v. samt 150 kr. för säl.
Direktör Gardell försvarade utskottets hemställan.
Kyrkoherde Sundblad trodde ej, i betraktande af den stora skada sälen tillfogar fisket, att beloppet till premier för detta djurslaga dödande vore för högt. Yrkade, att det borde fördubblas till 600 kr. och det andra anslaget minskas till 700 kronor, allt för ett år.
Fabrikör Hellgren förstod ej att sälen verksamt kunde utrotas genom att hopa anslag, som ej användes. Rättast vore väl att höja premiebeloppen.
Riksdagsman Per Larsson fann onödigt öka anslaget till sälpremier.
Nämdeman Granberg fann skottpenningarna för säl för låga.
Landtbr. M. Larsson, Skäggs, trodde det vara bäst att öfverlemna bestämmandet af premiernas storlek åt jägaregillet.
Sedan br Sundblad frångått sitt yrkande, återstodo ännu tre, öfver hvilka votering begärdes. I voteringen om kontraproposition föll bankdirektör Petterssons förslag mot utskottets, bvilket i hufvudvoteringen besegrade länsstyrelsens med 17 röster mot 7, hvadan landstinget alltså för endast 1894 beviljade högst 1,000 kr. till skottpenningar för, räf, örn m. m. och 300 kr. till premier för dödande af säl.

Till stipendier
åt elever, hvilka efter iochämtad teoretisk undervisniog vid landtmannaskolan, genomgå praktisk utbildning i jordbruk vid landtegendomar i Skåne, begärde länsstyrelsen för de tre nästk. åren 600 kr. årligen.
Tredje utskottet, som fann den praktiska jordbrukskursen välberäknad och gagnande, tillstyrkte anslaget, som ock af tinget bifölls att ställas till hushållningssällskapets förfogande.

Till högre flickskolan
i Visby hade länmsstyrelsen, efter framställning af skolstyrelsen, hos landstinget hemstält om ett årligt anslag af 1,000 kr. att utgå under tioårsperioden 1894—1903.
Tredje utskottet yttrade med anledning häraf, att det icke underskattade vigten af ifrågavarande läroanstalt, hvilken vore förtjent af anslag, der så ske kunde, men då för närvarande länets ekonomiska förhållanden vore ganska svåra och då ej vore skäl att binda landstinget för en lävgre tid i anslagsväg, hemstälde utskottet att anslaget måtte beviljas för endast 5 år eller för tiden 1894—1898.
Utan diskussion golkände tinget hvad utskottet sålunda föreslagit.

Lasarettet och sjukvården.
Fjerde utskottet hemstälde till landstinget: att ansvarsfrihet måtte beviljas lasaretts- och hospitalsdirektionen för 1892 års förvaltning; all legosänvgsafgifterna till lasarettet för 1894 måtte sättas till samma belopp som de nu utgående; att personliga sjukvårdsafgiften måtte bestämmas till 50 öre för mantalsskrifven man och 25 öre för dito qvinna; att 1,800 kr. måtte från den s. k. sjukstugafonden tagas till förändring af afloppsledningar m. m. inom lasarettet, samt att nästa åra inkomst- och utgiftsstaten för lasarett och hospital måtte godkännas.
Utan diskussion biföll tinget hvad utskottet i dessa punkter föreslagit.

Höjande af lasarettsläkarens lön.
Frågan härom föregick fastställandet af inkomst- och utgiftsstaten. Lasarettsdirektionen hade nämligen gjort framställning om höjandet af lasarettsläkarelönen från 1,500 till 2,000 kronor, eller det belopp, som redan för 10 år sedan ansetts böra tillkomma läkaren, hvilken, vid jämförelse med de ekonomiska vilkoren vid andra lasarett, vore sämre lottad än på de flesta ställen.
Fjerde utskottet hade ansett att denna framställniog nu hvarken borde eller kunde afvisas. Såsom lasarettetsdirektionen påpekat vore förmånerna här mindre än vid andra lasarett. Då läkarens i Visby arbete ej kunde sättas lägre än vid andra liknande sjukvårdsinrättningar, då arbetet vid lasarettet vore ganska ansträngande och då det till lasarettsläkarelönen lagda arvodet för skötseln af hospitalet icke vore fast, då den senare platsen endast tillsattes på förordnande, hemstälde utskottet om bifall till den begärda löneförhöjningen.
Mot detta utskottets förslag hade hr L. Granberg, Granskogs, och L. Pettersson, Hallbjens, reserverat sig i så måtto att de ansett de ökade 500 kronorna böra utgå endast som ett personligt lönetillägg åt den nuvarande innehafvaren af lasarettsläkaretjensten.
I anledning häraf uppträdde landssekreterare Hambræus, som påpekade att för tillfället skulle ett bifall till utskottets eller reservanternas förslag visserligen lemna samma resultat. Men skulle den nuvarande läkaren lemna platsen, kunde man ej vid dess ledigförklarande utlofva mera än 1,500 kronors lön, hvilket kunde ha till följd att till densamma anmälde sig mindre meriterade sökande, än om man kunde erbjuda en lön af 2,000 kronor.
Nämdeman Granberg ansåg, att man ej för all framtid borde binda sig vid ett högre belopp. Voro lönen en gång fixerad till 2,000, måste man dermed betala äfven en mindre skicklig läkare, som ej vore värd mer än 1,500 kronor.
Riksdageman Larsson erinrade, att när lönen höjdes från 1,000 till 1,500 kr. var det också i form af ett personligt tillägg, men det hade ändå aldrig sedan kommit bort. Då, såsom landssekreterare Hambræus påvisat, en olägenhet kunde uppstå vid förhöjningens fästande vid personen och ej vid platsen, förordade han utskottets hemställan.
Landtbr. M. Larsson och kapten Broander instämde.
Lektor Bergman: Det vore visserligen sant att utgifterna för lasarettet betänkligt höjt sig under de senaste tio åren. Men penningarna hade ingalunda kastats bort. Förr hyste men verklig fasa för att komma på lasarettet, nu deremot hyser man ingen farhåga derför. Orsaken? Jo, genom de ökade anslagen har lasarettet kunnat hållas i bättre ordning, tidsenliga utensilier ba kunnat anskaffas, med ett ord lasarettet har kunnat blifva en verklig ejukvårdsanstalt, Från sjuksängarne har genom de der återvunna krafterna spridts oändlig glädje öfver hela vår ö.
Må vi då ock se till att vi ej för pjuggt aflöna dev, som här hela ansvaret för den vigtiga inrättningern. En höjning i hans lön är ej mer än rättnia. Jag vill understödja förslaget härom. Faran för att få en oduglig läkare är ingen; odugliga läkare finnas ej nu, endast mer eller mindre öfverlägsva. Höjes lönen har man större säkerhet för att få den bästa. I alla de ejukes namn, i alla dessa sårades, men på lasarettet till sina lemmar helades namn, bad talaren ödmjurligen att tinget ville bevilja den begärda löneförhöjningen.
Sedan öfverstelöjtnant Ihre och fabrikör Hellgren ytterligare yrkat bifall till utskottets förslag, bifölls detta af landstinget utan votering.
Beslutet skall underställas k. m:ts pröfning såsom innebärande en utgift för all framtid.

Om ett anslag
»i så vidsträckt mån som möjligt» till bidrag till underbåll af å läroanstalten vid Vadetena intagne döfstumme medellöse ynglingen Tomas Rudolf Johansson, Hallgårds, hade skolrådet i Östergarn genom länsstyrelsen anhållit hos landstinget.
Femte utskottet bhemstälde, att den gjorda framställniögen ej. måtte föranleda till någon åtgärd, då domkapitlet ägde till sitt förfogande en summa af 850 kronor att användas för dylika ändamål.
Landstinget instämde med utskottet.

Döfstumundervisningen.
Femte utskottet hemstälde och landstinget beslöt i enighet dermed, att bevilja ett förslageanslag af 1,000 kronor att användes till afgifter under förra hälften af 1894 för barn från Gotlands ländstingsområde, som vårdas & döfstammeinstitutet vid Manilla, samt att den på Gotlands landstingsområde belöpande andel af bidragen till döfstammeundervisningen i distriktet för Aug.—Dec. 1894, kr. 1,074: 65, skulle senast 31 Juli nästa år öfverlemnas till direktionen öfver allmänna institutet för döfstumma.

Fru Ebba Ramsay,
hvilken äger en privat vårdanstalt för epileptiska barn vid Vilhelmsro, nära Jönköping hade hos landstinget gjort framställning om ett avslag af 300 kr. årligen i tre år för å hemmet vårdade gossen August Söderberg från Väte.
Femte utskottet, för hvilket genom intyg styrkts vederbörande föräldrars medellöshet och olämplighet att sjelf vårda gossen, hemstälde, då af vigt vore att han finge qvarstanna å hemmet öfver konfirmationen, att landstinget ville under tre år från och med 1894 för sagde gosses underhåll å Vilhelmsro lemra halfva årsafgiften, dock högst 150 kronor, under vilkor, att Väte kommun bidroge med samma belopp.
Landtbr. M. Larsson, Skäggs, ansåg det farligt för landstinget att lägga sig ombord kärmed. Flere kommuner kunde då komma med likaande anspråk. Omständigheterna vore visserligen här ömmande, men Väte borde sjelf ensam draga försorg om gossen, Yrkade afslag.
Kyrkoherde Sundblad påminde om, att föregående år hade en dylik ansökan afslagits af landstinget. Mot anslagets beviljande hade då telat afl. bankdirektör Kolmodin. Hvar och en, som känt honom, visste, att han bärför måste ha haft de allra fullgiltigaste skäl, skäl, som ännu för talaren finge vara bestämmande. Som svampar ur jorden kunde dylika privata vårdanstalter utan kontroll uppstå, om de kritiklöst understöddes, och de blefva säkerligen af tvifvelaktigt värde. Yrkade afslag.
Tinget afslog helt och hållet den gjorda framställningen.

Domkapitlet
hade hos landstinget gjort framställning om rätt att få använda af landstinget anvisade medel till understöd åt sinnes: slöa barn, hvilka vunnit inträde vid Nansylunds läroverk eller Hemmet för sinnesslöa barn i Stockholm, äfven till understöd åt barn, som vinna inträde äfven vid andra dylika läroanstalter i riket.
Utskottet fann framställningen befogad och tioget biföll densamma.

Val.
Till revisorer af landstingets räkenskaper 1893: handl. K. Dagerman, kamrer K. Norrby (20 röster), kamrer Bergenstjerna (19), suppleanter: landtbr. J. Pettersson, Broa i Halla, bankbokh. A. Pettersson, konsul E. Cramér med 18 (röster), att inträda i nämd ordning.
Revisorer af lasarettets och kurhusets räkenskaper 1893: lektor Bergman, nämdemännen O. N. Bolin Gandarfve och L. Granberg Granskogs (med hvardera 11 röster). Suppleanter: landtbrukarne L. N. Eklund Nygårds i Fole och L. Pettersson Hallbjens i Lau (18 röster), att inträda i nämd ordning.
Markegångsdeputerade: konsul Björkander, hand). R. Vallér, Vieby, riksdagsman P. Lärsson i Fole, nämdeman L. Granberg, Granskogsi Dalhem, landtbr. M. Larsson Skäggs, riksdagaman L. Norrby i Fardhem, vämdeman O. N. Bolin, Gavdar!ve i Alva och landtbr. L. Pettereson, Hallbjens i Lau (19 röster).
Suppleanter: handl. K. Degerman och T. Klingwall, Visby, landtbrukarne J. Uddin, Ungbåtels i Stånga och L. P. Bodin, Grausne i Lokrume (10 röster), att inträda i nämd ordning.
Revisor af spritbolagets räkenskaper 1892—93: lektor Bergman (17 röster). Suppleant: bankdirektör H. Pettersson (23).
Revisorer för gotländska landthamnsfonden 1893: bandl. Gustaf Cramér å Ronehamn (13 röster), kapten E. Vestöö, Storungs (11).
Suppleanter: handl. K. F. Smitterberg, Fårösund (15) och V. Hansén, Burgsvik (14).
Ledamöter i folkhögskolestyrelsen 15 Okt. 1893—14 Okt. 1895: nämdeman F. Hermansson Hafvor i Hafdhem (13), landtbrukare M. Cedergren Hulte i Hemse (12). Suppleant: landtbrokaren J. Ohlsson Kyrkeby i Etelhem (9).
Folkhögskolerevisorer för 1893: handl, R. Vittberg i Hemse och landtbr. O. Petterason Hallute i När (hvardera 15 röster). Suppleanter: landtbr. A. Pettersson Hulte i Hemse och N. Nilsson Ålarfve i Rone (14), att inträda i nämd ordning.Ledamöter (på förslag) i lasaretts- och hospitalsdirektionen för 1894—96: konsul Björkander och öfverstelöjtnant Carlstedt (19).
Domänuppskattningsman för 1894: riksdagsman P. Larsson i Fole (17). Suppleant: landtbrukaren M. Larsson Skäggs (9).
Ledamot i inskrifningsrevisionen för 1894—96: landskamrer O. Melin (18). Suppleant: landtbrukare M. Larsson Skäggs (13).
Ledamöter i inskrifningsnämden för 1894—95: Visby stad tullförvaltare J. F. Lytb; Roma kompaniområde nämdeman L. Granberg Granskogs i Dalhem; Tingstäde kompaniområde landtbrukaren L. N. Eklund Nygårds i Fole; Lärbro kompaniområde nämdeman G. Kellström i Bunge; Klinte kompaniområde landtbrukaren O. Åkerbäck Hejdegårda i Hejde; Garda kompaniområde nämdeman J. Österberg Hejdeby i Kräklingbo; Hemse kompaniområde landtbrukaren J. Hägg Hägvalds i Gerom; Hafdhems kompaniområde landtbrukaren P. Jesperson Burge i Hafdhem (alla med 13 röster). Suppleanter för ofvanstående kompaniområden i samma ordning: postmästare G. Vigren i Visby, landtbrukarne J. Smedberg Möllbos i Halla, K. Larsson Rondarfve i Fole, Tyko Lindgren Ar i Fleringe, N. Christiansson Sicklings i Klinte, Jakob Pettersson Robbenarfve i Garda, J. F. A. Uddin Ungbåtels i Stånga och P. Rosendabl d. y. Rosarfve i Hafdhem (alla med 15 röster).
Ledamöter i sjukhemsstyrelsen för 1894: Jektor Bergman (19) och landtbrukaren A. Dassow Visborg (18).
Revisor af sjukhemmets räkenskaper för 1893: handl. J. Munthe, Visby (14). Suppleant: handl. S. Schenholm, Visby (15).
Gode män för undersökningar rörande skogsvården för 1894—95: Norra fögderiets norra distrikt landtbrukaren O. L. Björkegren, Angelbos i Lärbro och nämdeman G. Kellström i Bunge, mellersta distriktet riksdagsman P. Larsson i Fole och landtbi, L. P. Bodin, Grausne i Lokrome, södra distriktet nämdemännen L.- Granberg, Granskogs i Dalhem och J. Österberg, Hejdeby i Kräklingbo; Södra fögderiets norra distrikt nämdeman J. F. Sahlsten, Sallmunds i Mästerby och landtbrukaren O. Åkerbäck, Hejdegårda i Hejde, mellersta distriktet riksdagemean L. Norrby i Fardhem och landtbr. L. Pettersson, Hallbjens i Lan samt för södra distriktet nämdemännen O, N. Boliv,Gandarfve i Alfva och F. Hermansson, Hafvor i Hafdhem (alla med 15 röster).
Ledamot i nämden för döfstumundervisningen: fabrikör P. A. Hellgren i Visby (19 röster). Suppleant: riksdagsman L. Norrby i Fardhem (19).
Landstingsman för undertecknande af landstingets anordningar m. m., vid förfall för ordföranden: lektor Bergman (20 röster).
Ledamöter i beredningsnämden: öfversteSä O. Carlstedt, Visby, fabrikör P. A. Hellgren d:o, kapten Broander i Källunge, nämdemännen O. N. Bolin, Gandarfve och F.
Hermansson, Hafvor (alla med 17 röster) samt nämdeman L. Granberg, Grenskogs (15 röster).
Landstinget åtskildes strax före kl. 2 middagen.

Eftermiddagssammanträdet,
som tog sin början kl. 1/2 6, var kortvarigt. Dervid justerades förmiddagens protokoll och underskrefs af samtliga landstipgsmän protokollssammandragot, hvarjämte föredrogs den från sjette utskottet inkomna utgifts- och inkomststaten för landstinget för år 1894.
Tiongets arbeten voro nu afslutade och ordföranden frambar på sedvanligt sätt sitt tack till vice ordföranden, ledamöterna och tjenstemännven för deras välvilja och för det goda samarbetet. Vice ordföranden framförde till ordföranden tingets tacksamhet för den raskhet, ordning och humanitet, hvarmed han ledt tingets förhandlingar.
Klockan strax efter 1/2 7 på aftonen åtskildes tinget för året.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 27 September 1893
N:r 150

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten.
(Hösttingets första sammanträde å Skogs i Levide; ordföranda e. o. hofrättsnotarien M. Wedberg).
Ed skulle vid detta sammanträde ha aflagts af Tina Vestberg, Lye, i det ofta omnämda ärekränkvingsmålet. Hon var närvarande och förklarade sig villig gå eden, men medhade intet frejdbevis; i följd bäraf uppsköts edgången till första dagen af nästa sammanträde.

Hjalmar Siggelin, Pejnarfve i Levide, skulle med ed fria sig från ett åtal ang. barnaföda, men var icke tillstädes. Utslag faller å första dagen af tredje sammanträdet.

I ärekränkningsmålet mellan K. J. Edman, Väte, och husbondesonen Hevrik Johansson, Gullarfve i samma socken, företedde svarande bevis att åtal blifvit anstäldt mot E. om ansvar och ersättning för afverkning af växande skog å s. k. Heden i Väte, enligt Johanssons påstående tillhörig J:s hustru och dennas medarfvingar. Ärekränkningen skulle just ha bestått deruti;att J. om Edman fält yttranden, beskyllande honom för nämda afverkoing, — Målet förklarades nu hvilande tills det nystämda blifvit afgjordt.

Barnuppfostringshjelp med 50 kr. om året till deas barnet tylt 15 år yrkade Maria Viddin, Smida i Väte, att utfå af Ludvig Larsson, Broa i Halla, för ett hennes barn, födt 5 Mars, till hvilket hon påstod L. vara fader. Svaranden nekade för faderskapet. Uppskof för bevisning till andra dagen af tredje sammanträdet.

Testamentsklander. August Nyberg och R. Vallin i Klintehamn klandrade ett muntligt testamente af husbondedottern Elisabet Andersson, Öfvide i Sanda, upprättadt till förmån för Oskar Olsson, Öfvide. — Elisabet Andersson ådrog sig i Maj ett svårt benbrott; då hon redan befann sig i vagnen för att foralas till lasarettet, yttrade bon på Olssons fråga hur det skulle bli med arfvet, att det skulle Olsson ha, med några närmare bestämmelser.
Härom ha förut inför häradsrästen hörts 2 vittnen, Kärandena menade nu, att det icke tillräckligt tydligt framgått af Anderssons ord, att hon vid sundt och fullt förstånd samt at fri och egen vilja bestämt om sin qvarlåtenskap. Dessutom påstods att de båda vittnena icke hade afgifvit fullt lika berättelser. Svaranden begärde uppskof för att få ännu ett vittne hördt. Beslut afkunnas 1 dagen af nästa sammanträde.

Dödad hund. A. M. Elgstrand, Burgsvik, yrkade ansvar å husbondesonen Karl Jakobsson, Fride i Fide, för att denne skulle ha dödat en hund, tillhörig E., samt dessutom ersättning för kreaturet med 100 kronor. E!gstrand bade köpt hunden af en dräng Martell, tjenande hos lotsen Holmberg; hunden hade efter någon tid slitit sig lös och sprungit till Holmberg; denne hade skickat drängen till E. med djuret, men han hade istället lemnat det till svaranden, som på kärandens begäran att återfå hunden förklarat att den var dödad.
Svaranden genmälte, att hunden kommit springande till honom; då djuret ej ville aflägena sig, hade sv. fört det till Martell, som han trodde vara ägaren; M. hade bjudit ut hunden till salu och till sist, då ev. ej ville köpa den, bedt att Jakobsson skulle döda den.
Detta hade ban ock gjort efter hemkomsten. — Ett vittne hördes. Målet uppsköts till 2 dagen af tredje sammanträdet.

Djurplågerl. Kronolänsman M. E. Svallingsson yrkade ansvar å husbonden Lars Pettersson, Tjengdarfve i Träkumla, för att han skulle ha till tyngre körslor och åkerarbete användt en högst 2 år gammal unghäst, som, då hon ej orkat draga, med slag och misshandling tvungits att öfveranstränga sig. Pettersson hade flere gånger blifvit varnad för sitt djurplågeri utan att taga rättelse. — Svaranden erkände att han i sällskap med ett sto, som ej ville draga ensamt, spänt fölet för harfvar m. m., men hade arrangerat dragremmen så, att unghästen haft föga arbete att göra. Han hade aldrig slagit fölet, möjligen viftat åt det med piskan. Åklagaren företedde ett intyg från T. Eriksson, Träkumla, deri denne sade sig ha iakttagit icke blott de omstämda grymheterna, utan ock att svaranden under vinterns lopp genom svält och vanvård orsakat ett par hästars död. Detta bestreds af svaranden.
Uppskof för bevisning till andra dagen af tredje sammanträdet.

Misshandel. Allmänne åklagaren t. f. kronolänsman Svante Lindström yrkade ansvar å arbetaren Anders Sandsjö, Burgsvik, för att han söndagen 23 Juli på aftonen å allmän väg, s. k. Kulbacken, hade med sten slagit drängen Olof Jakobsson från Öja så blodvite uppstått. — Svaranden genmälte att han iakttagit hura Jakobsson förföljt en båtsman och slagit flere andra personer; derför hade sv. försökt afstyra oväsendet, hvarvid J. vändt sin vrede mot svaranden, som för att freda sig måst gifva ett slag med en sten. Då J. fallit omkull hade ban sannolikt sårat sig på en öppen knif, som han vid tillfället höll i handen. Åklagaren erhöll uppskof till tredje sammanträdet för att styrka att våldet föröfvats på allmän väg samt för att skaffa vittnen. — Samme åklagare instämde äfvenledes stenhuggaren Oskar Dalman, Fride i Fide, att stå till ansvar för att han S Juli å allmän väg i Grötlingbo med lifsfarligt vapen sårat stenhuggaren Rikard Nyström. — Svaranden nekade till allt. Målet uppsköts för målsägarens hörande, för vittnens framhafvande och för företeende af läkarebetyg öfver Nyströms skador.

Skogsafverkning. Hemmansägaren Henrik Johansson från Isume i Väte yrkade ansvar å K. J. Edman från Mölner i samma socken för att han skulle olofligt huggit virke i se. k. Heden, tillhörig Johanssons hustru och hennes medarfvivgar, jämte ersättning för taget virke, — Svaranden uppgaf att han köpt virket af Henrik Olofsson, som så vidt han vet, är ägare till heden. — Käranden deremot påstod att H. Olofssons far, Olof Olofsson, testamenterat jorden till Henriks barn, och endast tillåtit Henrik att begagna den under sin lifetid. Uppskof till tredje smtr. för vidare utredning.

Olaga utskänkning. Kronolänsman Svallingson åtalade å tjenstens vägnar enkefru Lovisa Viberg å Klintehamn för att hon söndagen 27 Aug. på eftermiddagen i sin bostad olofligen utskänkt maltdrycker åt icke spisande gäster. Svaranden erkände genom ombud. Utslag afkunnas vid tredje sammanträdet.

Olaga vinhandel. Handlanden F. Kahl, Alskog, var af kronolänsman E. Eneman åtalad för att han under året sålt vin till afbämtning i mindre qvantitet än 10 liter; varande detta andra gången han åtalats för dylik förgeelse. Svaranden nekade. — Uppskof för bevisnings anskaffande till nästa sammanträde.

Öfverträdelse af jagtstadgan. Samme åklagare tilltalade Joh. Johansson, Hallbjenne i När: och Jakob Jakobsson, Hammarnäs i samma socken för att de söndagen 11 Juli på Lausholmar tagit svörtägg ur fåglarnes bon. Svarandena erkände. Utslag afkunnas vid tredje sammanträdet.

Folknöjekrångel. Drängen Reinh. Löfqviet i Etelhem stod anklagad för att lördagen 20 Aug. ha med en käpp slagit Anton Johansson från Lingvide i Hafdhem så att blodvite uppstått. Svaranden medgaf att han klått till Johansson ett slag, emedan denne gått omkring bland de lustresande i ängen och stält till krångel. Utslag faller vid tredje smtr.
— Samme Reinh. Löfqvist samt Anshelm Jakobsson från Visby hade att svara för att de söndagen 2 Juli å allmänna vägen vid Etelhem slagits med hvarandra, deraf dock ingen skada följt. De erkände och få sin dom vid tredje sammanträdet.
— Gust. Grönhagen från Visby hade vid nyssnämda tillfälle försökt fritaga sin vän från ordningsmakten. Hvad nöjet kostar får han veta vid 3:e sammanträdet.

Utmätningsmålet mellan Johan Larsson, Skogs i Mästerby, och Alfr, Ferd. Ekelund, Tipsarfve i Hejde, för hvilket mål vi förut omständigt redogjort, förekom till förnyad handläggning. Det gälde i dag att utröna, i hvilket skick de utmätta och i tredje persons vård öfverlemnade djuren befunno sig 3 Mars 1892, då de fråntogos Larsson, och 23 Maj, då de återlemnades. Käranden påkallade 3 vittnen, som berättade att hästarne varit vid god hull då de flyttades till Ekelund och vid återlemnandet varit magra och skerpa, så att de ej kunde användas till arbetsköring; eua hästen var vid återlemnandet halt i högra bakfoten; 2 och en half månader måste de gå stilla på betet innan de kunde användas; vittnena hade gett Ekelund köra med hästarne några gånger både i åkern och i skogen. — Svarandens sju vittnen deremot berättade samstämmigt att dragarne 3 Mars varit magra och efter hand i Ekelunds vård blifvit bättre; den ena hästen hade varit så hårdt körd att han fått »ryggkramp»; på kommissarien Svallingssons fråga till Larsson 3 Mars om orsaken till kreaturens dåliga tillstånd, hade Larsson uppgifvit att han saknat foder och att de användts till längre körslor under veckan; kräken värderades till 150—200 kronor. Selarne hade äfven varit dåliga vid äfhämtandet. — Käranden företedde ett intyg af veterivär från slutet af April, deri uppgafs att de omstämda kreaturen vid besigtning befunnit utmagrade och i sådant skick, att de ej finge till körslor begagnas.
Käranden öfverlemnade målet och yrkade att om, på grund af den bevisning svaranden i dag förebragt, kär. ej kunde tilldömas ersättning för det utmättas försämring ban åtminstone måtte få ersättning för mistningen af gödsel under viss tid. — Svaranden yrkade att målet måtte förklaras hvilande till dess högsta domstolen hade afgjort den ursprungliga tvisten om reversen å 600 kr.
Utlåtande afkunnas vid tredje sammanträdet.

Till cellfängelset införpassades i gär af t. f. kronolänsman Svante Lindström f. d. båtsmannen Anders Petter springare från Hablingbo för inbrottstöld i Hablingbo fattigstuga.
Mannen är 68 år och förut straffad för stöld.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 6 September 1893
N:r 138

Halla hushållningsgilie

höll i lördags ett talrikt besökt sammanträde på Nygranne i Halla under ordförandeskap av hr Joel Herlitz, som även öppnade sammanträdet med ett anförande. I detta gav han en återblick på det gångna året sett ur lantbrukets synpunkt, samt berörde vidare det världspolitiska läget, bl. a. framhållande, att vissa tecken kunna anses tyda på att år 1943 för vår del kan bli allvarligare än fjolåret.
Efter hälsningsanförandet omvaldes till ledamot av styrelsen för tiden 1943—45 Anshelm Pettersson, Thule, Halla, med Valter Hagström, Dalbo, som suppleant. Vidare invaldes 26 nya medlemmar i gillet.
I mötets fortsättning höllo konsulenterna Lorensson och Ljunggren föredrag om lantbruk och kreatursskötsel samt diskuterade de närvarande olika frågor varjämte en del uttalanden. gjordes, bl. a. om mjölken, som ansågs vara den produkt som först bör komma ifråga vid högre prissättning. Denna skulle nämligen komma alla, stora som små, jordbrukare till godo. En högre lönsamhet för ladugårdens produkter skulle därjämte, åtminstone i någon mån, motverka olusten för lantbruket, eftersom det just är ladugårdsarbetet som är det mest ensidiga, bundna och minst lockande inom hela yrket. Under diskussionen framhölls bl. a. också, att ”det nog går att få folk att köra traktor och självbindare eller att åka på hölass, men att få folk att sköta och mjölka kor, det är värre”.
Under en paus i förhandlingarna dracks kaffe samt visades ett par filmer, en om kalksalpeter och en om betes- och vallkultur. Sammanträdet avslutades därpå efter att ha pågått i sju timmar.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 1 februari 1943
N:r 25

Riksdagsvalet i norra häradet

är nu kändt från alla socknar utom tre. Deraf framgår att i 45 socknar förutvarande ombudet, hemmansägaren Per Larsson i Fole erhållit 351 röster, hemmansägare O. Högberg, Tystebols i Stenkyrka 37, handl. A. Nordström, Fride i Gammalgarn 21 och skollärare A. V. Ljungberg i Fole 8 röster.
I valet ha deltagit 435 väljare af 2069 röstberättigade, alltså omkring 21 procent, hvadan valet varit något 1fligare än år 1890, då ej fullt 19 procent af de valberättigade deltogo, och hr Larsson erhöll 223 röster at 362 afgifna.

1) J. P. Jakobsson, Bjers 1 röst.
2) D. A. Malmros och F. Nyström, Slite, hvardera 1 röst.
3) M. Larsson, Skäggs, 1 röst.
4) Kyrkoherde Sik 1 röst.
5) H. Klingvall, Dalhem, 1 röst.
6) T. Franzén 2 röster.
7) Landtbr. Fravzén, Kyrkljufves, 2 röster.
8) 92 röstsedlar kasserades.
9) Kyrkoh. Friberg, Källunge 3, E. N. Eriksson, Vallstena 2, kyrkoh. Ehrenström i Kräklingbo 1 röst.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 2 Augusti 1893
N:r 118

This website is using cookies to improve the user-friendliness. You agree by using the website further.

Privacy policy