hölls, — skrifves till G. A — i Hejde skolhus i onsdags med inledningspredikan af kontraktsprosten Alfvegren ö:ver 1 Mor. 1: 2—4. Talaren tillämpade Guds ord: Varde ljusl på barnaverlden. Utan att han säger det varder det icke. Men genom sin ande fyller han det öde och tomma hjertat med allt godt. Detta är tröstligt för en lärare, som med nit arbetar på barnens rätta uppfostran.
Sedan till ordf. för dagen utsetts tredingens oråf. S. Dahlström, Hejde, och till sekr. Elof Visselgren, Hogrän, inledde K. Pettersson, Vestergarn på ett förtjenstfu!lt sätt frågan om betydelsen af skolflaggorna och af hvilka anledningar de böra firas. Flaggan är ett ypperligt åskådningsmedel till bildande af fosterländsk lifskraft hos de små, den verkar en sådan genom dem äfven på de äldre, den är ett anknytningamedel mellan nuoch forntid, den är ett förbundstecken, kring hvilket allt småsinne och split bör fara samt en frihetens symbol på befrielsen ur lastens bojor.
Efter framstäldt förslag enades kretsen om följande flaggdagar: 21 Januari: kopuogens födelsedag, 28 Febr: slaget vid Helsingborg, 8 Mars: John Erikssons minne 23 April: prinsessan Eugenias minne; 1 Maj: vårfest, 23 Maj: Karl von Linré, 2 Joni: Jonas Alströmer; 6 Juni: Gustat Vasa; 16 Jani: Axel Oxenstjerna; 18 Juni folkskolans minnesdag; 24 Juni: midsommarsdagen; 9 Juli: drottningene födelsedag; I3 Aug: Brömsebrofreden; 4 Nov.: unlonsdagen; 6 Nov.: Gustaf Adolf; vidare 2:dra böndagen som Upsala mötes minnesdag, dessutom vid visitationer, inspektioner, skolans början och slut.
Förmiddagens förhandlingar voro härmed slutade.
Nu dukades borden, och såogarne läto sina sköna toner klinga under kyrkans hvalf.
Etter middagamåltiden skedde utmarech under sång till en närbelägen äng, der 2 timmar hastigt förflöto, under det bollarna beskrefvo den ena präktiga bågen efter den andra. Så hemmarsch, kaffe och åter diskussion ända till sena kvällen.
Den andra frågan, eom handlade om saklig behandling af läsebokstycken, in!eddes af skoll. Rosvall i Eskelhem, med hvilken mötet instämde i hufvudsak. Ändamålet med saklig behandling är att barnen må förstå sakionehåliet och andebetydelsen, lära sig läsa rätt och väl samt blifva äfven i viljan och känslan berörda.
För att lyckas måste läraren mycket väl bereda sig, ty dessa lektioner äro mycket svåra. Vid lektionens hållande har läraren att efter en kort, intresseväckande ioledniog läsa stycket, derefter utfråga styckets särskilda hufvuddelar, så att barpen må kunna sätta öfverskriften och angifva de svårförstådda ordens betydelse samt få reda på styckets röda tråd, så låta barnen läsa samt till slut gifva träffande tillämpningar. Minst en timme i veckan för hvarje afdelning bör anslås till sådan behaodling. Skulle tiden tryta, bör den grammatikaliska undervisningen något maka åt sig.
Den sista frågan hann man ej diskutera — Till ordf, i tredingen omvaldes hr Dalström. Mötet afslöts med en bjertevarm bön af folkskoleinspektören R. Uddin.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 24 Augusti 1894
N:r 131