Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
(Länsfängelset)
Ransakning har i dag hållits med syskonen Bernhard, Gilbert och Constance Johansson, af hvilka, som bekant, den förstnämde häktats för tillgrepp af en klocka med vidhängande guldkedja och nyckel från urmakåren Lindlöf, de båda senare för delaktighet i stölden.
Af polisrapporten och förhöret framgick, att Bernhard Johansson, som någon tid varit anstäld hos urmakare Lindlöf, från denne i Januari månad tillgripit ofvannämda ur. Detta hade han sedan för reparation inlemnat till urmakare Qviberg, från hvilken brodren Gilbert, förut straffad för stöld, nu i tjenst hos husbonden Hemino i Hörsne, låtit honom lösa ut det. Bernhard hade gifvit brodern uret, sägande att han för 8 kronor köpt det af en tjensteflicka som skulle skaffa sig ett dyrbarare ar. Kedjan hade systern Constance erhållit och efter att ha innebaft den någon tid afyttrade hon den hos guldsmeden Häggström mot en fingerring och något kontanter.
Såväl Gilbert som Constanca förnekade på det bestämdaste att de visste det brodérn stulit uret och rag värdérades till inalles 46 kronor. Klo lans ännu, men hade genom köp och byte gått genom många händer. Guldkedjan var redan nedsmält.
Bernhard Johansson är född i Visby 19 April 1873, brodern Gilbert 13 Mars 1868 och systern den 14 Februari 1866. Den förstnämde har till förra våren innehaft plats som markör på Stadshotellet, men sedan varit utan fast sysselsättning. Gilbert Johansson har haft åtskilliga tjenster. Constance, hvilken i 2 år varit vid härvarande hushållsskola, har sedan tjenat i Stocholm hos flere personer, tills hon 1885 undergick straffarbete för första resan stöld. Efter att ha varit intagen på ett skyddshem, kom hon åter i tjenst någon tid, hvarefter hon rekryterade de prostituerades led i hufvudstaden, Hop har nu låtit skrifva sig här,
Åklagaren yrkade ansvar å Bernhard Johansson för stöld, på de öfriga för delaktighet i brottet. Den förstvämde dömdes till 3 månaders straffarbete samt deröfver 1 års vanfräjd; syskonen blefve i brist på bevisning skilda från målet och frigifna.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 3 April 1889
N:r 39

Från forskningen om Gotlands forntid.

Direktör Nordins undersökningar i gotländska »kämpagratvar».
För kännedomen om Gotlands forntid hafva direktör Fredrik Nordins undersökningar varit af stor betydelse. I öfver tolf år har han nästan hvarje sommar egnat några veckor åt arkeologiska undersökningar i sin hembygd, mest gräfningar i förhistoriska graffält från olika perioder. För att fatta betydelsen af de grafundersökningar, som sedan 1876 regelbundet pågått med anslag af Antiqvitetsakademien, bör man ihågkomma, att: dessförinnan, utom de tidigare gräfningarna af past.-adj. Ekdahl, som helt naturligt ej utfördes med den noggranhet, som nutidens vetenskap fordrar, samt några mindre omfattande af hrr B. E. och H. Hildebrand, O. Montelias och S. Ulfsparre, inga systematiska undersökningar på Gotland blifvit utförda. Den som känner, af huru stor vigt dylika gräfningar äro för ett rätt uppskattande af de mera tillfälligtvis anträffade fornsakerna, inger lätt hvilket rikt materiel på dessa senare år kunnat framkomma, äfven med mindre anslag. Frukter af arbetet hafva ej heller uteblifvit. Ena hel rad af årsredogörelser äro publicerade och åtskilliga ligga i manuskript i Akademiens arkiv. Men framför allt må hänvisas till riksantiqvarien Hans Hildebrands serie af afhandlingar i Akademiens Månadsblad rörande den gotländska jernåldern. Man må hoppas, att efter handen nya afhandlingar i denna serie kunna väntas af den förnämste forskaren i Gotlands forntid.
Direktör Nordin har dock medhunnit äfven annat. Han har uppmätt, granskat och beskrifvit en mängd af öns fornborgar samt undersökt och afbildat många af de ytterst intressanta bildstenarne. Hans senaste arbeten röra de s. k. kämpagrafvarna.
Dessa träffas, som hvarje gotländing vet, ofta i våra ängar och bestå som bekant af en låg vall, som innesluter ett aflångt fyrkantigt rum; på ena kortsidan är oftast en öppning i vallen. De ådraga sig alltid uppmärksamheten, klädda som de numera vanligen äro med träd och buskar. Mången varm sommardag hafva glada skaror i den vackra ängen under sina muntra ströftåg upptäckt en sådan egendomlig kämpagraf, och sedan de trängt igenom det täta buskaget funnit sig stå i en skuggrik och sval, frisk och grönskande löfsal. »Men hvad har det varit», ljuder det då alltid ifrigt och undrande. På den frågan har Nordin gifvit oss svar.
Man hade redan tidigare förmodat, att man här hade för sig lemningar af forn: tida bygnader. Men antagandet var icke bevisadt, och från hvilken tid de härrörde, derom var man fullkomligt okunnig.
Vid Mattsarfve i Hörsne började 1883 undersökningarna, men först 1886 blef frågan klar vid genomgräfning af en grupp »kämpagrafvar» vid Rings i Hejnum.
Det visade sig här att man verkligen hade för sig grundvalar till hus, och de anträffade fornsakerna gjorde det klart att dessa hus varit bebodda under den äldre jernåldern, men blifvit förstörda af eld och för alltid öfvergifna vid början af den följande förhistoriska perioden — låt oss för tydlighetens skull säga fyra eller fem hundra år efter Kr. f.
Man inser lätt vigten af denna upptäckt. Man kan nu hoppas genom undersökning af dessa ännu lyckligtvis talrika fornlemningar komma att närmare lära känna det dagliga lifvet för halftannat årtusende sedan här på Gotland, närmare än man kunde hoppas af grafondersökningar. Och hvad som ökar intresset är, att dylika ruiner af bostäder från så gammal tid ej äro kända från något annat håll i vårt lanå. Endast på Öland lära, så vidt man nu känner, liknande minnesmärken förekomma.
Många vigtiga resultat hafva redan vunnits, ehuru undersökningarne blott äro påbörjade. Af stort intresse är sålunda, att som hr Nordin uppvisar, anordningen af den gamla gården vid Rings i så mycket påminner om förhållandet under vikingatiden och de isländska sagornas tid. Bondgården var i många afseenden lika bygd öfver hela Norden och under långa perioder af den förhistoriska tiden.
Bland de vid Rings gjorda fynden äro särskildt märkliga: två romerska silfvermynt och en efterbildniog af dylika, en s. k. betalningsring af guld med en mindre upprullad på den större, en ringklocka af jern, en »islägg», yxor, kuifvar, pilar o. s. v. af jern, 7 handqvarnar med 34 sädkrossningsstenar, talrika bitar af minst 50 lerkärl, massor af djurben och mycket annat.
På Vestergötlands fornminnesförenings årsmöte har hr Nordio, som är denna före nings sekreterare, hållit ett populärt föredrag om dessa undersökningar. Han skildrade då på ett synnerligen lifligt och intressant sätt »en bondgård för 1500 år sedan» och uppdrog en färgrik teckning af lifvet derstädes. Gårdens rikedom och talrika befolkning, arbetet på åker och äng, jagten och fisket, nöjena inom och utom hus, männens vapen och qvinnornas prydnader, allt får i mån af det tillgängliga materialet sin belysning.
Sådana sammanfattningar af den arkeologiska forskningens resultat äro till mycken nytta för den stora allmänheten, som fioner de vetenskapliga afhandlingarna alltför torra, och de mottagas också vanligen med lifligt bifall. Men man har då äfven rätt att fordra, att hvad som bjudes icke är lösa bugskott utan verkliga forskningsresultat.
I ett nyss utkommet litet häfte har fröken Ellen Key gifvit skildringar »från menniskoslägtets barndom». Som ett litet prof på tonen i denna skrift må anföras att hon låter qvinnorna draga ut på jagt, och under tiden hängdes »de små barn, som de icke dödat, i träden, med en bit märg i munnen».
Vi hehöfva icke betona att dir. Nordins skildring af den tid han behandlar i det nämda föredraget, är af helt annan art. Det är icke fria fantasier, utan bakom den lätta skildringen ligger allvarlig forskning. Det vore helt säkert för allmänheten på Gotland af intresse, om han vid tillfälle ville i Visby upprepa sitt föredrag.
G. A. Gn.

Gotlands Allehanda
Fredagen 28 December 1888
N:r 104

Från landsbygden.

Hörsne 21 Dec.
Någonting ovanligt är att man så nära Jul ännu får se svanor stadda på flyttning norr ifrån. I går syntes en flockstyra kosan söderut, och i dag likaledes en på nitton stycken komma flygande samma väg. Troligen få vi se ännu en och annan flock komma från norden, ty högst sparsamt har det varit med både svanor och vildgäss som flyttat i höst.
Stararne ha äfven dröjt länge qvar i år, ty ännu de första dagarne i December varsablefs en större flock.

Gotlands Allehanda
Måndagen 24 December 1888
N:r 103

Väghinder.

Onsdagen och torsdagen 24 och 25 innevarande månad kommer dels s. k. Möllgårdsbro vid Hörsne kyrka, dels en bro å vägen mellan Bjerges gård och jernvägsstationen i Vänge socken att rifvas och omläggas, till följd hvaraf samfärdseln, som förmedlas äf dessa broar, blir afbruten.

Gotlands Allehanda
Fredagen 19 Oktober 1888
N:r 84.

Medeltredingens årsmöte

i Mästerby skolhus 22 Aug.
Under förmiddagens lopp anlände så småningom en stor del utaf tredingens medlemmar samt dessutom inspektören kyrkoh. Uddin och komminister Ekman jämte några andra utom kretsen stående lärarinnor, lärare och skolvänner.
Till ordf. för dagen valdes skoll. Lindah och till sekreterare skoll. Rosvall från Eskelhem. Öfvergick man så till behandling af del till centralstyrelsen hörande ärenden. Resultaten blefvo följande:
1.) Kretsen beviljade centralstyrelsens embetemän ansvarsfrihet för år 1887.
2.) Vid val af fyra ledamöter i centralstyrelsen för åren 1889, 1890 erhöll A. F.Skoglund i Bränkyrka 8 röster, Emil Hammarlund, Stockholm 8 röster, K. O. Sjölander i Asker 7 röster, J. J. Dahlström, Stockholm 5 röster, A. M. Stefanson, Stockholm 3 röster samt 8.
A. Viderbeck 1 röst, hvarvid således de fyra förstnämda blefvo valda.
3.) Val af tre revisorer för 1888 utföll sålunda: Alexander Jonsson, Stockholm, P. L gerblad, Tumba, och G. M. Celander Arboga hvardera 6 töstet samt Aug. Viderbeck och A. Bergman hvardera 1 röst.
4.) Vid beslut om arvoden åt sekreteraren och kassaförvaltaren för 1888 enade sig mötet i centralstyrelsens hemställan, att arvodena åt sekreteraren och kassaförvaltaren måtte utgå med samma belopp som under de föregående åren näml. med 200 kr. för den förre och 100 kr. för den senare.
5.) Val af nämd för insamlande inom kretsen af material till en svenska undervisningens historia företogs. Nämdens första omsorg blifver att skaffa sig fullständig kännedom om hvilka källor till denna historia, som inom hvarje församling äro till finnandes, t. ex. skildringar af ännu lefvande personer, företrädesvis lärare och prester, skriftliga framställningar: husförhör och andra kyrkoböcker, protokoll vid biskops- och prost-visitationer, sockepstämmor, gamla skolreglementen, skoltal, donation-bref m. m. samt derom vederbörligen underrätta central!s:yrelsen. Följande folkskoll. blefvo härtill valde: Björkegren, Sjonhem, Bandelin, Vänge, J. Björkander, Väte, Lindahl, Atlingbo, L. P. Qviberg, Gammalgarn, Lindström, Björke, Lithberg, Vall, V. Karlssop, Gothem, Nyström, Mästerby, Sahlstep, Stenkumla, Boberg Fröjel, K. J. Björkander, Hörsne samt f. d. folkskol!. Enderberg, Endre och Dahlgren, Dalhem.
6.) Angående uttalande i fråga om läsebok för folkskolan enade sig mötet med kyrkoh.
Uddin uti att till regeringen ingå med anhållan att utsätta ett visst pris till den eller de personer, som frambragte det bästa i den vägen.
Den sista af centralstyrelsens frågor, näml. uttalande i fråga om skol-helsovården, sammanföll i hufvudsak som det hör på mötet framstälda diskussionsämnet:
Hvad kan skolläraren göra för befordran af hygieniska förhållanden i och omkring folkskolan? Härom yttrade sig följande af de på mötet närvarande.
Thimgren. I och med detsamma som samhället infört skoltvång, har det åtagit sig ansvaret för detta skollifs inflytande på bernens kreppsutveckling samt dermed äfven törpliktelse att göra nämda inflytande så hälsosamt eller åtminstone gå litet hälsovådligt, som möjligt. Hvad folkskolan särskidt anginge, så fannc3 det många seker, som nogsamt vittnade, att denna samhällets förpliktelse hittills blifvit på ganska otillfredsställande sätt uppfyld. Här funnos tyvärr mångenstädes mörka, trånga och dåligt inredda skolsalar, ofullständiga ventilati.nsapparater; på vissa ställen avvändes skolsalen äfven till afklädnings- och matrum m. m. Icke alla dessa hinder kunde skolläraren undanrödja, men hvad han kunde göra, det vore att tillse att barnen finge en lämplig omväxling mellan det kroppsliga och det intellektuela. Och detta had ej liten betydelse för barnens välbefionaude. Förordade en omväxling med sång, gymnestik, elöjd och trädgårdsskötsel.
Lindahl. Jämförelsevis kan skolläraren härvidlag ej göra mycket, utan ganska litet. Han hade alldeles för liten makt. Kan för skolråden endast påpeka bristfälligheter. Nyttigt vore att hafva ändamålsenliga bänkar. Skoll. kan dock släppa in frisk luft samt få barnen att iasttaga .snygghet, ordning och skick. En eller flere timmar borde man undervisa i helsovård. Tillgång på friskt vatten borde finnas. Framför allt renlighet. Det funnes flere skolor, der skurning företags endast 1 gång, säger en gång, i terminen och härmed proportionsvis städning. Undrade öfver att menskligheten verkligen vore så frisk, som den är.
Kyrkoh. Uddin: Många oegentligheter hos en sak kunde framdragas. Man finge härvidlag hålla sig endast till de största. Bortsedt från alla öfverdrifter, är det bästa att hålla skolsalarne rena. Läraren bör tillse, att den person, som fått i uppdrag af städa skolan, verkställer detsamma ordentligt. I annat fall anbålla hos skolrådet att få en annan städerska. Läraren borde angående de brister han finner underrätta skolinspektören, hvilken då tillskrifver skolrådet derom. Ägde klagomålet skäl för sig, och vore det ej allt för obilligt, hoppades han, att skolrådet nog efterkom lärarens önskan, En nödvändig sak vore, att hafva golfven oljedränkta och att dubbeltönster under den kalla årstiden isattes, dock skulle det alltid gifvas tillfälle till ventilation. Talaren hade midsommartid besökt en skola i södret, i hvilkens sal innanfönstren ännu ej voro uttagna. Den osundaste luft herskade derinne. Förordade renlighet i allt samt träds och buskars planterande omkring skolan.
Dahlström från Hejde. En omväxling borde man hafva mellan själs- och kroppsarbeten.
Trädgårdsskötsel, slöjd och gymnastik borde ej öfvas på fristunder, utan på ordinarie tid.
Tostämde föröfrigt liksom äfven de öfriga närvarande med de föregående talarne.
Mötets resolution blef om berörda ämne följande:
Skolläraren äger för närvarande för liten makt för att på kraftigt sätt ingripa uti samt befordra hygieniska förhållanden i och omkring folkskolan. Dock skall han tillse och laga att renlighet herskar såväl inom som utom skolsalarne, att ventilation verkställas i skolan mt tillbålla barnen renlighet, snygghet och tukt.
Bestegs så talarestolen af kyrkoh. Uddin, som höll ett föredrag om Luthers ord: En skollärare som ej kan sjunga ser jag ej på. I hufvudsak yttrade talaren härom föjjande: Såvgens varma och flitiga öfvande i skolan vore af stor vigt. Bland alla sköna gåfvor en allvis försyn skänkt oss, intoge utan tvifvel sångföreningen främsta platsen. David förnöjde ju äfven med sin sång och sitt harpospel den nedstämde Saul. Och genom sina spalmer var det, som Luther vann sina framgåagar, tröstande de sorgsna, styrkande de svaga. Katolska kyrkau föker ju äfven under sitt mörka välde medels sin tjusande sång locka till sig vår kyrkas bekännare. Ifrån en annan sida bestormas vår kyrka af sekterna med deras sång. Vår kyrkosång, som talaren stälde högt i den vägen, borde derför uppryckas till lif. Hvar och en kyrkobesökare borde sjunga med. Kyrkorgeln borde endast vara tjenare, ej berre. Men huru skulle man få våra församlingsmedlemmar att sjunga med? Jo, i skolan skulle sången utbildas. Honom tycktes det vara en skön mission att lära slägten efter slägten våra härliga koraler. Psalmerna blifva aldrig slagdängor. En stark, samfäldt uppstämd koralsång är det mest bitande svärdet på gudsförnekarnes hjertan. Men sången fordrade ett friskt och gladt sinne. Kunde man derför icke alltid sjunga af glädje, borde man sjunga af plikt. Lydnad vore bättre än offer, Och äfven fosterländska sånger borde komma till heders, ty bland dem funnos perlor af sällspord skönhet.
Det om klarbet i åskådning och en sällsynt förmåga att framställa sina tankar vittnande föredraget åhördes med spänd uppmärksamhet. Och hvad talet verkade, visade sig, då efter några minuters förlopp »Vår Gud är oss en väldig borg» med »Guds ord och löfte skall bestå» dånade från det i närheten liggande templets läktare mäktigt fram mellan hvalfvets åldriga väggar med en kraft, som endast ett sådant föredrag kunde åstadkomma. Och när sedan nere i koret »Integer vite» utan ord, sakta, mildt, kanske vemodsfullt framsjöngs, hördes det som ett gillande eko af talarens ord.
Sedån härefter middag intagits ute i ett för tillfället i den grönskande ängsträdgården uppfördt paviljongstält, började efter en liten frist eftermiddagens förhandlingar med diskussionsämnet: Är fortsättningsskolan nödvändig, och om så är, huru bör den organiseras ?
Härom yttrade sig först
Nyström. Fortsättningsskolan vore på grund af vissa skäl lika nödvändig som småskolan.
Åldern för barnen i fortsättningsskolan borde ligga mellan 14 till 18 års ålder. I en fortsättningsskola borde strängt hållas på, att inga andra fingo bevista densamma än de, som som hade godkändt afgångsbetyg från folkskolan. Aftonskola vore ej fullt tjenlig. Fortsättningsskolan borde ej vara obligatorisk, utan stå på fri grund. Ville att undervisning i geografi deri skulle inrymmas.
Talade härefter kyrkoh. Uddin, skoll. Thimgren, Lindahl, Rosvall, Qviberg från Garda, Dahlström från Hejde samt faojunkare Karlström från Atlingbo i ungefär samma anda som inledaren.
Resolutionen blef derför: Fortsättningsskolan är nödvändig. Barn med godkändt afgångsfå här utvidgad undervisning i de ämnen, som folkskolstadgan ålägger. Skolan bör fortgå i 6 veckor, hvaraf en månad tages af vanlig skoltid med förutsättning, att skolgången blefve jämnare uuder de 7 öfriga månaderna.
Härefter framstäldes det sista och tredje diskussionsämnet: Hvilka äro de förnämsta orsakerna till gymnastikens låga ståndpunkt, och hvad bör göras för dess befordran? Denna fråga inleddes af Zindahl: Folkskolan såsom gymnastiklokal vore otillräcklig och alldeles för liten, Barnen vore olämpligt klädda, Med afseende på fötternas beklädnad varieradeklädedrögtena mellan läderstöflar, skor, träbottnar. Huru gymnastisera med en sådan blandad hop? Skullegymnestiken verka gagneligt, borde lämpliga redskap anskaffas, och åt lärarne sjelfva gifvas en större öfning i gymnastik. Sedan flere talare yttrat ungefår detsamma, instämde mötet i följande resolution: Skollärarne få försöka skaffa sig Liedbecks gymnastiklära och med tillhjelp deraf gymnastisera med barnen, men synnerligast är det vigtigt, att en auskulteringskurs i gymnastik upprättas för lärarne.
Härefter valdes till ordf. i stället för Lindahl, som nedlade sitt ämbete, Thimgren från Roma och till justerare af dagens protokoll Nyström och Sahlsten irån Stenkyrka. Nästa tredingsmöte utsatte att hållas i Gothem. Härefter tackade den afgående ordf. alla de personer, som hedrat mötet med sin närvaro, nedkallande till sist öfver mötet Herrens välsignelse.
Efter mötet slut bjöds på för/riskningar ute i den täcka trädgården, men ej endast på materiela förfriskningar, utan äfven på sånvg af en dubbelqvartett, sovi ej tystnade förr än i uppbrottets stund. Och tacksamhetstal till värden och sångarne saknades ej heller vid skålarne. Och under allt detta var nejden upplyst af kulörta lyktor, hvilkas sken då och då bleknade bort för bengaliska eldar, som med sitt ömsom starka, ömsom bleka, men i bådadera fallen behagliga färgspel gjorde naturens skönhet ännu mera storartad och inhöljde allt i ett romantiskt skimmer.

Gotlands Allehanda
Fredagen 24 Augusti 1888
N:r 68.

Auktion vid Kallings i Follingbo.

Lördagen den 14 innev. Juli från kl. 9 f.m. låta herrar sysslomännen i hemmansägaren J. V. Petterssons vid Kallings i Follingbo konkurs medels offentlig auktion till den mestbjudande försälja massans hela lösörebo, bestående af guld, silfver-, koppar-, malm-, messing-, jern- och blecksaker, glas och porslin; möbler; en schiffonier, byråar, skåp, bord, stolar, sängställen, soffor, tvättkommoder, vägg- och toalettspeglar, kistor, skrin, en väfstol med tillbebör, rännvind, spinnrockar, kardor och skrubbor; bunnar, baljor, spann, kött-, fisk- och drickskärl; sängkläder och linne, borddukar, servietter, gardiner, sävgtäcken, örongottsvar, madraseer, golfmattor; spanmålssäckar och hästtäcken; åker- och körredskap, såsom res- och flere arbetsvagnar, kälkrack, arbetskälkar, harfvar at flera olika slag, vänd- och spetsplegar, mullfösor kornvält, ved- och foderhäckar, vindmaskin, selar, svänglar, oxok, jernkettingar, yxor, spadar, skyfflar, sigdar, lior, högafflar, m. m., spickareverktyg, smedjeredskap; kreatur: 5 hästar, oxar, kor, ungnöt, lam, gäss och höns m. m.
Kände och vederhältige köpare lemnas 3 månaders betalningsanstånd, an dre betale kontant eller ställe godkänd borgen. Hörsne den 3 Juli 1888.
Efter anmodan,
L. P. CHRISTENSSON.

Gotlands Allehanda
Måndagen 9 Juli 1888
N:r 55.

Auktion vid Qvie i Endre.

Tisgagen den 12 Juni från kl. 2 e.m. kommer på begäran af sysslomännen i handlanden Emil Gerles konkurs gerom offentlig auktion som hållas vid Qvie i Endre att till den mestbjudande försäljas följande lösegendom såsom ett nytt tröskverk med balmskak, en hac kelsemaskiv, omkring 6 bäckar vårsädeshalm och 15 häckar höstsädeshalm samt 5 tunnor hafre och lemnas godkände köpare anstånd med betalningen till den 1 nästk. September.
Hörsne den 5 Juni 1888.
L. P. CHRISTENSSON.

Gotlands Allehanda
Måndagen 4 Juni 1888
N:r 45

Auktion vid Lilla Bähls i Bäl.

Genom offentlig auktion, som tisdagen den 15 Maj från kl. 10 f.m. kommer att förrättas vid Lilla Bähls i Bäl låter hemmansägaren Petter Olofsson derstädes, i anseende till hemmanets u arrendering, till den högstbjudande försälja lösöreboet bestående at möbler af hvarjehanda slag, koppar-, bleck-, jernsaker, porslin och glas, sävgkläder och linne; åkdon och körredskap, resoch arbetsvagnar, kälkar, ved- och foderhäckar, vänd och spetsplogar, harfvar at olika slag, mullfösor, sladd, kornvält, selar, svänglar, spadar, skyfflar, tjagor, grepar; kreatur, såsom oxar, kor, uognöt och lam; ett parti råg, hvilken får afbemtas på auvist ställe, m. m.
Säkre och kände inropare erhålla anstånd med betalningen till den 1 nästkommande Oktober, andra betale kontant eller ställa godkänd borgen.
Hörsne den 8 Maj 1888.
L. P. CHRISTENSSON.

Gotlands Allehanda
Fredagen 11 Maj 1888
N:r 38

Auktion Medebys i Vallstena.

Genom offentlig auktion som lördagen den 21 April från kl. 11 f.m. förrättas vid hemmansägaren Olof Larsson, Medebys i Vallstena, då kommer till mestbjudande att försäljas all lösegendom efter aflidne undantagsmannen Hans Petter Jacobsson, bestående af något husgerådsaker, en byrå, kistor, säng, stolar, sängkläder och linne; den aflidnes gångkläder, fiskredskap såsom ström mingsgarn, torskauglar, en fiskbåt, eka och segel m. m. Vid samma tillfälle försäljas 2:ne hästar, ett par oxar, och ett parti torrt virke af ek och alm.
Med betalningen lemnas anstånd till den 1 September.
Hörsne den 11 April 1888.
L. P. CHRISTENSSON.

Gotlands Allehanda
Fredagen 13 April 1888
N:r 30

Auktion vid Kyrkebjers i Gothem.

Medels offentlig auktion, som förrättas vid Kyrkebjers i Gothem tisdagen den 24 April kl. 11 f.m, låter landtbrokaren herr L. Sundabl, i anseende till afflyttniog till den mestbjudande försälja sitt ägande hemman 2517/4196 mantal Kyrkebjers med åbygnader att af blifvande köpare tillträdas, Denna förmånoliga hemmansdel har goda och välskötta ägor, åkerjorden är i full växtkraft och skog till husbehof. Hemmanet otbjudes dels i sin helhet, dels ock i mindre delar med förbehållen pröfoingsrätt att antaga eller förkasta blifvande anbud. Betalningen erlägges i terminer, hvilka liksom öfriga-vilkor blitva förmånliga och komna att uppgifvas vid auktionstillfället. Skulle någon försäljning af hemmanet icke komma till stånd, fatbjodas det samma på arrende i sin helhet eller mindre lotter under tid och vilkor, som före utropet uppgifvas.
Hörsne den 10 April 1838.
Efter anmodan,
L. P. CHRISTENSSON.

Gotlands Allehanda
Fredagen 13 April 1888
N:r 30