Jernvägar å Gotland.

Åtskilliga jernvägsundersökningar hafva på Gotland ägt rum samt förslag till jernvägar i länet blifvit genom kaptenen vid väg och vattenbyggnadskåren G. Morsing upprättadt, och har k. m:t, vid det förhållande att de ifrågasatta jernvägarne vore af betydelse hufvudsakligen ur militärisk syapunkt, medgifvit, att kostnaderna för dessa undersökningar finge gäldas från medel å riksstatens fjerde hufvudtitel.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 11 November 1887.
N:r 90.

Ett varnande exempel

på det straff, som åtföljer skadegörelse eller försök till sådan mot jernvägsanläggning, statuerades i lördags härstädes af södra häradsrätten, som då fälde ynglingen Lars Holm hvilken tillåtit sig det ofoget att öfver skenläggningen på Gotlands jernväg lägga en större sten. Han dömdes till 2 år och sex månaders straffarbete.
Man må hoppas, att underrättelsen härom måtte kunna svalka lusten hos de lika okynniga eller illa sinnade personer, hvilka ett par gånger förut här varit framme med prof på dylikt illdåd.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 7 November 1887.
N:r 89.

På Gotlands jernväg

kommer från och med 1 December att tillämpas ändrad turtabell, som möjliggör en snabbare befordran än hittills äfvensom något skiljer på person- och godstrafiken.
Ändringen gäller endast de båda morgontågen, det från Visby och Hemse utgående. Dessa hafva hittills kräft 3 timmar, men komma hädanefter endast att behöfva något öfver 2 timmar, detta dels genom förkortade uppehåll vid stationerna, dels genom något ökad fart.
Afgångstiden för morgontåget från Visby behålles oförändrad kl. 7,30 och framkomsten till Hemse sker kl. 9,47 istället för kl. 10,30.
Afgångstiden för morgontåget från Hemse har hittills varit kl. 6,45 f.m. Emellertid hafva åtskilliga långväga trafikanter söder om Hemse ifrågasatt, om icke denna tid kunde något framflyttas, på det de måtte hinna fram till tåget utan att behöfva ge sig f väg hemifrån allt för tidigt. Den nya tidtabellen afser att gå deras önskan tillmötes, och afgången från Hemse är derför satt till 7,25 f.m. med bibehållande det oaktadt af den gamla framkomsttiden till Visby kl. 9,43.
För öfrigt komma under vintertiden dubbla tåg att användas endast 3 dagar i veckan. För att sätta jernvägen i förbindelse med Klintehamns tur från Stockholm kommer morgontåg att utgå på torsdagar i stället för på onsdagar, som förut varit vanligt.
På söndagarne komma enkla biljetter att gälla för både fram- och återresa samma dag.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 21 Oktober 1887.
N:r 84.

Gotlands jernvägs trafikinkomster

under sistlidne Ssptember, jämförda med intägterna samma månad de föregående åren, visa:

Inkomsterna från årets början uppgå till 53,704 kronor 78 öre mot 53,203 kronor 70 öre under 1886 års nio första månader.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 21 Oktober 1887.
N:r 84.

Nidingsdåd

mot jernvägar höra till brott för hvilka lagens allra strängaste bestämmelser icke äro stränga nog. Och detta derför att nidingen, om han lyckas af bämd eller af annan bevekelsegrnod att skada enskild på ett jernvägståg resande person, samtidigt drager olycka och elände öfver en mängd oskylda och för honom icke ens kända personer.
Dess värre är ett dåd i dylik syftning, som nyligen ägt rum på Gotlands jernväg, icke det första i sitt slag. – Det har en eller ett par gånger förut visat sig, att här icke saknas individer af bofnatur, och det vore derför väl, om ett exempel kunde statueras, som tydligt ådagalägger den straffpåföljd, hvilken tillhör brott mot jernvägsanläggningar.
Det har nämligen inträffat, att strax norr om Etelhems station på ena jernvägsskenan och i tydlig afsigt att skada placerats en större sten af 30 skålpunds vigt. Dessbättre misslyckades försåtet, enär stenen upptäcktes af banbetjeningen, som färdades vägen fram på dressin, hvilken senare hoppade ur spåret och slungades ned i diket.
Gerningsmannen, en slyngel till yngling, lär vara känd, och då vittnen finnas i saken, förmoda vi, att länsmannen redan tagit honom om hand.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 21 Oktober 1887.
N:r 84.

K. m:ts nådiga tågordning

är känd, för att icke säga ökänd. Om än det senare omdömet vore för hårdt beträffande Gotlands jernväg, ty banor fianas der skynda-långsamt-grundsatsen i ännu högre grad tillämpas, så är det väl icke värdt att neka för det sakförhållandet att fortkomsten lemnar mycket öfrigt att önska. Tre timmar på fem mil är lång sam fart i Ångans och elektricitetens tidehvarf, och »Roma, 15 minuters uppehåll» ljuder icke alltid behagligt.
Det rådande missförhällandet beträffande tågens hastighet är emellertid i viss mån betingadt af omständigheternas makt. Ty att köra fortare kräfver ökad kolåtgång och kol kosta pengar och pengar har Gotlands jernväg ondt om.
För att likväl tillgodose det kraf, som den resande allmänheten berättigadt kan ha på en jernväg, der persontrafiken i afseende på banans intägter spelar större roll än godstrafiken, har man varit betänkt på flere åtgärder. En bland dem, som synes värd uppmärksamhet och som för närvarande är underkastad styrelsens pröfning, afser att efter föredömet på statsbanorna och andra banor något skilja på persontrafiken och godstrafiken.
Som det nu är stäldt, är hvarje tåg godsförande, hvarigenom vållas stora uppehåll vid stationerna. Kunde dessa uppehåll nedsättas till en eller två minuter, skulle på sådant sätt göras ena tidsvinst af omkr. 40 minuter på hela resan, och med någon liten ökning af farten skulle man då kunna komma till Hemse på omkr. 2 timmar i stället för 3.
Meningen vore att ordna de båda morgontågen, det från staden och Hemse utgående, på nyss anfördt sätt, så att endast lättare och således skyndsammare inlastadt gods skulle på dessa tåg medtagas. De båda eftermiddagstågen åter skulle bibehålla sin nuvarande hastighet och upptaga de egentliga godsförsändelserna.
Genom att sålunda framkomma till Hemse en timme tidigare än nu, kunde man godt medhinna en resa till Burgsvik eller Rone och återvända med samma dags aftontåg.
Och äfven i ekonomiskt hänseende för jernvägen bör en dylik anordning af lättare tåg med ett par, tre vagnar leda till besparing såväl med hänsyn till materielens slitniog som kolåtgången.
Vi önska derför detta förslag allframgång, så mycket hellre som vi hoppas att derigenom skall kunna beredas tillfälle till ett större antal tåg under vintertiden än hvad hittills brukat förekomma.
Äfven en annan sak torde af vederbörande vara förtjent af att tagas i öfvervägande, den nämligen huruvida det icke skulle lända till ömsesidig fördel, allmänhetens och jernvägens, att hela året om, och ej endast under sommarmånaderna, på söndagarne låta enkla biljetter gälla för både fram- och återresa. Det enda hinder, vi skulle kunna finna mot en sådan anordning, vore banans begränsade tillgång på täckta vagnar, men äfven detta torde icke böra tillmätas afgörande betydelse, då reslusten på vintern i alla händelser är mindre än under den varmare årstiden.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 3 Oktober 1887.
N:r 79.

Gotlands jernvägs trafikinkomster

for sistl. Augusti måoaad, jämförda med intägterna under samma månad de åtta näst föregående kåren, visa:

Inkomsterna för innevarande års åtta första månader utgöra 44,560 kronor 87 öre, hvilket belopp med 47 kronor 35 öre understiger intägterna för samma tid under sistl. år.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 19 September 1887.
N:r 75.